Förrätt, varmrätt och efterrätt

Storasyster har feber på nyårsafton och vi får ha en hemmakväll. Kocken för kvällen är mannen i huset. Han lagar en underbar tre rätters middag.
Storasyster undrar vad det blir för middag.
- Det blir förrätt, varmrätt och efterrätt.
- Hur smakar förrätt.
- Ja alltså förrätt är bara vad man kallar det, det är liksom det man äter först. Det kan vara i princip vad som helst.
- Vad är en varm rätt då?
- Det är det man kallar typ potatis och kött, ris o kyckling, eller pasta och nånting. Alltså den maten man ska äta och bli mätt av, så man inte får ont i magen av efterrätten.
- Efterrätt vet jag vad det är.
- Ja det vet jag att du vet.
- och i dag blir det glass.
- Japp, idag blir det glass det är ju nyårsafton och allt.
- Jamen det är ju fredag och vi brukar ju äta glass på fredagar.
- Ja det också, det är ju fredag också.

Franska pizzor

Spidermantomten is back. Han kommer köra sin supermantomtning i morgon eftermiddag. Röd dräkt, med spiderman-linne on top. Hur fräckt som helst.

Idag avklarades ett barnkalas med 15 barn. Hur bra som helst var det. Efteråt åker en trött mamma, en trött pappa, och två trötta barn hemåt i bilen. Det blir pizza att hämta på vägen. Det trötta mamman och pappan orkar helt enkelt inte laga mat. När mamma hämtat pizzan frågar dottern i bilen
- Var dom franska. Var det från frankrike?
- Hur menar du, undrar jag.
- Var det franska kockar?
Hon menade pizzabagarna.
Jag tittar på trötta pappan och ler och svarar
- Näe, det var dom inte, jag vet faktiskt inte vart dom var ifrån.
Fast det hade varit spännande om dom verkligen varit från Frankrike, för jag har aldrig smakat på äkta fransk pizza. Å andra sidan hade det kanske varit sniglar på pizzan då....

Spidermantomten

Luciadags på förskolan. Och dags att välja vilka kläder som önskas i tåget.
- Vad vill du vara i luciatåget, frågar jag storasyster.
Hon tänker ganska länge. Hon är ju förtjust i sin tomteklänning, men till slut säger hon
- Jag vill vara lucia.
Då vaknar lillebror till
- Jag ska vara spidermantomte.
- Jaha, spidermantomte, hur ser han ut?
Lillebror ser osäker ut och vet inte riktigt vad han ska svara.
Så jag fortsätter
- Ska du alltså ha spidermantröja, röda byxor och tomteluva kanske?
Han skiner upp.
- Jaaa.
Och så var spidermantomten född.
Han var dock inte populär så länge. Kanske någon dag högst. För idag var det ändrade preferenser. Idag hade den hederliga pepparkaksgubben gjort come back. Lillebror vill nu vara pepparkaksgubbe i tåget istället. Men vem vet kanske kommer spidermantomten tillbaka innan det väl är dags, eller så kan det bli en helt ny kombo. Typ ByggareBobTomte.

Hö:a

Min dotter är bäst. Hon är bäst på mycket. Till exempel är hon bäst på att hitta på bra ord. Det allra bästa hon hittat på hittills är "Hö:a". Ett ord du säger samtidigt som du andas ut. Prova får du se. Kanske att du då hör hur man ska använda ordet?
Inte?
Då ska jag berätta för dig.
När det är kallt och vinter har vi vantar. Vantarna kan ibland vara otäckt kalla. Då tar min dotter sina vantar, sträcker dom emot mig och säger
- Mamma, kan du Hö:a i mina vantar innan jag tar på mig dom?
- Såklart, svarar jag och andas då ut några andetag i vanten, med några ljudliga Hö Hö Hö som följd.
Vi Hö:ar alltså i vantarna för att få dom lite varmare och goare innan vi går ut i vårt snötäckta köldiga landskap. Ett mycket använtbart ord så här års. Uppfunnet av en 5-åring som inte tycker om att frysa.

Stoj kille

Lillebror ligger i sin säng. Han gosar ned sig under täcket. Det ser mysigt och varmt ut. Jag böjer mig över honom och pussar på hans panna.
- Mamma jag älskaj dig, säger han.
- Gosiga lillebror, jag älskar dig med.
- Du kan få hålla min hand.
- Va du är söt, svarar jag.
Då får jag ett par kalla ögon.
- Nä, jag äj inte söt, han plutar med munnen.
- Jasså ? säger jag och ler, men jag tycker du är söt.
- Näj jag äj inte söt, säger han nu lite bestämdare och så drar han täcket över huvudet.
- Okej, jag lyfter på täcket. Vad är du då?
- Jag äj en stoj kille.
- Ja såklart, du är ju en stor kille.
Jag klappar honom på huvudet. Fast nog är han allt söt ändå, min stoja stoja kille.

Tappa rumpan

Vi sitter på en bänk alla tre. Storasyster, lillebror och jag. Det är kallt men solen lyser och värmer våra kinder. Lekplatsen ligger framför våra fötter. Vi har redan slängt pinnar i bäcken. Rutschkanan väntar på oss. Först blir det en ihoptryckt bulle. Lika god ändå, just bara för att vi äter den på en lugn plats och tillsammans i vackert väder.
Jag har lagt ut vagnsdynan på bänken så vi inte ska frysa om rumpan. När storasyster flyttar sig en aning glider lillebror ner några centimeter så att tårna snuddar asfalten under honom. Han tar tag med ena handen i bänken så han inte ska trilla ända ner, men han liksom stannar i det läget, för han kommer inte upp igen eftersom han inte kan använda den andra handen då den håller i en platt bulle.
- Ahhh mamma hjälp, säger han lite olyckligt.
Jag, som inte riktigt förstår om han är på väg upp eller ner frågar
- Oj va hände?
- Jag tappa jumpan, svarar han.
Storasyster och jag tittar på varandra och brister ut i gapskratt.
- Tappade du rumpan, skrattar jag.
Då hoppar lillebror ned och lägger sitt huvud ned på bänken med ansiktet nedåt dynan.
Han håller händerna för ögonen.
- Men lillebror, säger storasyster, man kan ju inte tappa rumpan, hon fnissar.
- Det va inte joligt, hör vi lillebror säga dovt mot bänken.
- Jo, det var faktiskt roligt, men vi ska sluta skratta åt dig, säger jag.
Han tittar upp. Och så vänder han sig om och springer ut på lekplatsen.
- Kom, titta på mig när jag åker jutschkana mamma!
- Jag ska titta, svarar jag samtidigt som jag tänker att det det nog är väldigt svårt att åka rutschkana när man precis har tappat rumpan...

Akvariumunderbarn

Födelsedag och jul. Det blir liksom ganska många frågor om vad hon önskar sig, vår storasyster. Det började med dockhusmöbler. Sen var det pet shop. Sen lego. Så blev det Fifi. Kanske helt i linje vad man tycker att en 5-åring önskar sig. Men nånstans här sen blev det andra önskningar som hon kom på.
- Kamera. Jag önskar mig en egen kamera.
Faktum är att hon har rätt, hon skulle verkligen kunna få en kamera för storasyster är riktigt bra på att ta kort. Jag som älskar att fota själv såg henne framför mig få sin kamera. Hon börjar ta kort på kort och som sju-åring har hon redan ett egen fotoutsällning. Underbarn inom musiken börjar ju spela instrument tidigt, så varför skulle man inte kunna ge en 5-åring en kamera likväl som en fiol...
Men dagen efter var det en ny önskning.
- Mamma jag önskar mig ett kvakvarium där jag kan mata fiskarna.
- Önskar du dig ett akvarium med riktigt fiskar allstå. Inte ett till dockhuset alltså.
- Ja ett riktigt akvarium.
Fast här börjar jag bli riktigt osäker. Rengöra akvarium är inte något jag längtar efter. Och någon akvariumunderbarn har jag inte hört talas om. Däremot är jag säker på att om min akvarietokiga man (som liten kunde han allt om guppies och neontetras) får höra att hon önskar sig ett akvarium, kommer han garanterat hitta minst 5 goda skäl till att hon skulle få ett för att redan nu börja träna sig på alla miljoner fiskarter som finns. Så att hon kan bli ett akvariumunderbarn.

Köttsoppa

Vi äter varma mackor till kvällsmiddag. Lillebror sitter och slarvar vid matbordet. Han är under bordet, sitter med ryggen mot maten, lägger i paprika i vattenglaset, doppar hushållspappret i vattenglaset med andra ord, en vanlig middag hos vår familj. Vi har en liten matslarver som gärna hittar på allt annat än att få i sig sin middag.
Storasyster sitter snällt och äter allt vad hon kan. För hon vet vad som vankas efteråt. Glass. Den sedvanliga fredagsglassen.
När storasyster är färdigäten och klar, har lillebror en bit kvar. Men eftersom vi tänkte att det skulle vara en påskyndande effekt om storasyster fick sin glass och han inte fick en förrän han ätit klart, går hon och jag ner i källaren och hämtar efterrätten.
- Va bra du äter nuförtiden, säger jag till henne medan jag öppnar frysen.
- Vaddå?
- Jamen du äter ju det mesta nu och du äter alltid upp dina portioner, det är jättebra att du gör det nu så du växer bra och så blir man inte så ofta sjuk.
- Ja, fast jag tycker inte så mycket om ärtsoppa.
Jag skrattar till.
- Nä men det gör faktiskt inte jag heller, man kan ju inte tycka om allt.
- Fast köttsoppa tycker jag om. Det gör jag faktiskt.
- Jamen det är ju bra, då får du be pappa göra sin specialköttsoppa till dig, för den har han nog inte gjort så du kommer ihåg.
- Ok.
Vi går upp till lillebror igen, och då har han ätit upp. Så glassen gjorde susen och nu var alla nöjda och glada.

Novemberkalender

Ibland lovar jag, pysseloholicmamman, lite för mycket lite väl fort.
I affären idag inhandlades en styck tvochradiojulkalender av min man till barnen. Allt hade varit frid och fröjd till jag kom hem och började prata om den här kalendern. Då kom nämligen lillebror på att han ville öppna redan nu. Vi försökte förklara att det är inte förrän om en månad man får börja öppna. Inget av det vi sa nådde öronen på den tvååring som låg på golvet, på julkalendern och bölade storartat.

Det var då jag lovade lite mycket.
- Vi får göra en novemberkalender så länge.
Pysseloholicdottern spärrade upp ögonen och sa
- Jaaa, kan man det? Hur gör man då? Jag vill göra det nu.
- Vi kan börja nu, det tar en liten stund.
- Ja men hur gör man då?
- Man får liksom ta ett papper och klippa ut luckor och sen fästa ett papper på baksidan där man ritar något som sen syns i luckan.
- Jag vill börja nuuu, ropar pysseldottern.

Eftersom det kliade lite i pysselfingrarna började vi. Klistrade papper på flingpaketskartong, klippte ut några luckor, skrev några nummer och så vips så hade vi början på en novemberkalender. Nog blev den inte finast, men innehållet kommer bli utmärkt. För under varje lucka kommer nu någon dom känner finnas. Ett litet foto utskrivet lite halvkasst på någon dom tycker om. November-2-luckan är färdig och där sitter nu farmor och väntar på att storasyster ska öppna. Och under lillebrors nummer2-lucka tittar lillebror själv fram.

Avslappnerskan

Lillebror ska sova middag, vi ligger i vår säng, han och jag för att vila.
Storasyster vill vara med.
- Får jag hjälpa till att få lillebror att somna.
Känns inte som den mest omptimala sömnhjälparen, men för husfriden skulle svarar jag ja. Och så kändes det ju mysigt att ligga där alla tre.
Speciellt tyst blev det inte. Direkt när hon lagt sig börjar hon säga lugnt och stilla.
- Såja gubben, slappna nu av. Så försök nu och sova. Slappna av nu. Inte vara stark alls.
Lillebror säger
- Näej, jag ä inte stajk. Jag sovej.
Tyst en liten stund.
- Såja lillebror, här får du filten bättre.
Tyst.
- Slappna bara av lillebror, nu ska vi sova. Slappna av och inte va stark alls.
Inte nog med att lillebror inte kunde slappna av, jag kunde knappt hålla skrattet tillbaka när den lilla avslappnerskan låg och rabblade sitt avslappningsmantra.
Till slut fick jag tyvärr säga att pappa väntade på henne för att de skulle åka iväg. Men att hon gjort ett jättebra jobb. Och det hade hon med för en liten stund senare somnade lillebror och jag slumrade till också.
Så nog var vi inte så starka till slut.

Trumrum till lilltrummisen

Nu undrar vi om en trummis har börjat att gro i vårt hem.
Lillebror satt vid matbordet och tog de pinnar vi hade till kycklingspetten och började köra trumvirvlar på glasen.
Senare klädde han sig i en tamburinmössa, alltså tog tamburinen och la den likt en judisk kippa, samtidigt som han tog cymbalerna och började köra en hel trumakt.

- Vi får väl bygga ett trumrum nere i källaren sa min man.
- Fast jag hörde att Håkan Hellström sa att trummisen var den som var lägst ned i rankingen i ett band. Ska du inte satsa på bas eller gitarr istället, säger jag till lillebror.
Lillbror lyssnar inte utan fortsätter banka.
- Men Håkan började ju som trummis, tillägger så min man.
Hmmm det där trumrummet kanske inte är så dumt i alla fall.

Glassmys

Fredagsmys hos oss innebär middag framför TV:n och sedan FREDAGSGLASS!! Dagen till ära, då vi hade finbesök från Frankrike, hade barnen fått köpa ny glass. Till och med så lyxigt att de fick välja varsitt glasspaket. Storasyster har samma smak som sin mamma och hade valt sandwich:ar. Lillebror däremot gick enbart på vad som fanns på paketet, och köpte därför Bilar-glass. Det innebar isglass med dubbelpinne som smakade jordgubb och ananas.

Nöjda och belåtna satt storasyster och lillebror med varsin glass framför TV:n.
- Mmmmmm hördes det från fåtöljen.
- mmmm hördes det från puffen.
Lugn och ro och jag fick så ätit några fler räkor.
Men så hörs ett illvrål från lilebrors håll.
- UUuuuuÄÄÄÄääää, mamma den gick sönder.
Hans dubbeglass hade gått isär och han satt där nu med två glassar på varsin pinne.
- Jamen nu fick du ju två glassar det var ju bra.
- Näähuuäääää inte två dom ska sitta ihop, bölar han förvivlat.
- Jamen nu har du ju två glassar att äta upp det var väl bra.
Lillebror ser långt ifrån glad ut. Har gråter så tårarna sprutar och sträcker glssarna mot mig och skriker
- Maaaammmaaaa tejpa dom, mamma tejpa dom!!
- Men lilla vännen vi kan inte tejpa glassen, säger jag och försöker att inte skratta.
Han får till slut en burk att lägga sina glassar i, och han blir lite gladare, framför allt blir han gladare när han så sitter där och mosar sönder isglassen till en slushie. Vilket gör att han får dricka upp det sista.
- Var din god lillebror ?
- Jättegod. Jag älskar glass.

Sprätta upp mail

- Du har fått ett mail, säger jag till min dotter.
- Har jag?
- Ja vi kan titta på det när vi kommer hem.
Vi åker bil från dagis.
- Kan barn få mail? säger hon förvånat.
- Ja du har fått det till min mailbrevlåda, svarar jag.
- Men hur funkar det när man får mail.
- Det är ju som ett brev som man läser på datorn liksom.
- Men hur ser det ut då, är det liksom ett brev då på datorn. Så kommer det upp en kniv som man kan ta och så öppnar man brevet så upp upp upp.
Hon visar med fingret hur hon sprättar upp ett brev.
- Jaha, hur tänker du att det ser ut sen då? undrar jag och är riktigt nyfiken på vad för bilder som rör sig inne i hennes huvud.
- Sen så får man liksom upp brevet så och så kan man läsa vad som står.
- Ja men det är ungefär så det är, fast man klickar upp brevet istället för att sprätta upp det. Du får se när vi kommer in.
- Jaaa nu med en gång, säger hon samtidigt som vi stannat bilen och hon slänger upp bildörren och springer in mot huset.

Jag kan inte sluta tänka på hur coolt det hade varit med den lilla animerade brevsprätten som skulle komma fram så fort man klickat på ett snyggt kuvert i mailboxen, och så hade den snabbt sprättat upp det lilla kuvertet och ur brevet flyger ett papper som vecklas upp och så ser man mailet skrivet i nån snirklig handstil. Det hade jag diggat skarpt. Ett animerat mailprogram a'la Pixar där man får känslan av det handskrivna brevet, med brevsprätt och allt. Och när man skriver mail får man välja bland kuvert i olika stilar och med ett snabbt klick får man på ett snyggt frimärke. Kanske med kungen på eller varför inte prins Daniel.

Fast så tänker jag igen, äkta vara är ändå alltid bäst. Det skrivna ordet är bäst i verklig form. Inget slår det. Jag är dessutom glad, att min dotter faktiskt först och främst refererar till brev, så som det har gjorts i alla tider. Med kuvert, brevsprättare och allt.

Inte förtjust i lördagsgodis

Vi brukar somna där bredvid varandra, min dotter och jag. Hon som ska somna, och jag som inte ska somna med gör det ändå. Men innan hon somnar frågar hon alltid
- Kan vi prata innan vi somnar?
- Såklart, svarar jag.
Likadant idag, en lördag, sa hon så.
- Mamma vet du en sak.
- Nä
- Jag älskar inte längre choklad.
Förvånat tittar jag på henne, fast jag ser henne bara lite vagt i mörkret.
- Jasså, säger du det. Varför det då?
Choklad är liksom det enda lördagsgodis som hon alltid gillat. Annat godis har hon dissat.
- Jag blir så törstig liksom.
- Vill du ha vatten nu?
- Ja.
Jag hämtar lite vatten åt henne.
- Då kanske du ska sluta med lördagsgodis hädanefter, föreslår jag.
- Va?
- Ja om du inte tycker om godis längre kanske du ska sluta med lördagsgodis.
- Njae, jag kanske vill ha något annat.
- Glass? undrar jag.
- Ja glass älskar jag fortfarande. Speciellt sandvisch.
- Men vi brukar ju äta fredagsglass, ska du äta både fredagsglass och lördagsglass?
- Ja, det kan jag ju göra.
- Jovisst. Men kanske är det så att du inte gillar att äta så mycket choklad. Du kanske bara ska äta en eller två bitar, då kanske du tycker det är gott.
- Hur då menar du?
- Jamen du kanske bara ska äta en chokladbit och så kanske ett gelehallon för det gillar du ju också, och sen kan du dricka vatten. Så som du och jag gjorde efter lunchen idag, då delade vi ju på en dubbelminichokladbit.
- Jaaa, så kan vi göra varje lördag. Vi kan äta en sån dubbelbit, så delar jag den och så får du och jag varsin.
- Ja det blir bra, svarar jag.
Någon minut senare somnar hon. Va bra tänker jag, då vann jag också på den här konversationen. En liten minichokladbit mer till mig varje lördag. Någon minut senare somnar jag.

Fastnat

Jag sitter vid frukostbordet. Storasyster sitter i kökssoffan. Jag är trött, hon med, men jag är nog tröttast. Så jag stirrar ut i tomma intet en lång stund, med blicken riktad mot min dotter. Som vanligt när man hamnar i tankarna vet jag inte riktigt vad jag tittat på, så när min dotter väcker mig ur min dvala kan jag inte svara
- Vad tittar du på mamma?
- oj, vet inte riktigt.
- Men du tittade ju på mig.
- Ja jo det förstås, men jag satt och tänkte.
- Jaha du hade bara fastnat på mig.
- ja precis, jag hade fastnat på dig.

Nu är vi lediga. Då blir det en lååååång slapp morgon, där vi tittar på tv, läser tidningen, gör ett bingospel och bygger kiosk med smålego.
Sen ska vi ut och plocka höstlöv och fundera på hur vi bäst kan pyssla med dom. Ytterligare en dag i pysselfamiljen kommer gå snabbt förbi.

Learn by doing

- Yo ! Here's mr King of Beads! Anyone wanna buy a necklace?
Lillebror började ta på sig några av sina och systers pärlhalsband. Sen kom syster och hjälpte till. Till slut fanns inte ett enda litet armband eller halsband kvar.
- Ta kort nu mamma, ta kort, ropar storasyster.
- Få ja se? säger lillebror.
Han får se på kameran och på hur han ser ut när han drunknar i halsband.
Sen får han panik. Allt ska av på en gång. Men att få av 73 halsband tar sin tid. Så det gör han inte nån mer gång, tar på sig 73 halsband alltså. Den bästa läxan är by far: learn by doing.

Tunnaste bärbara

- Mamma titta här. Här är min dator. Trycker man på den här knappen gör den ett presentkort. Här är skrivut-knappen. Man kan skriva mitt namn, här är E. Sen kan man fälla ihop den och lägga den i fickan. Visst är den fin!
- Superfin!

När jag var liten fanns inte ens datorer i varje barns hem, absolut inte i varje barns ficka...

Jesus bestämmer

Åter till ordningen. Vi tar nya krafter och börjar hösten med att blåsa liv i alla små vardagliga betraktelser.

För någon vecka sedan satt vi i bilen. Allt var packat, allt var förberett, det var dags att ge sig av. Mot framtiden tillsammans, hela familjen. Hela familjen, ja till och med mormor var med, då vi började resan mot att bli en hel hel familj där alla heter samma efternamn. Efter vi rullat ut från vår parkering och varit på väg i en sekund utbrister jag
- Men jag måste ju rösta!! Vänd, jag måste hämta röstsedeln.
Vi vände och jag fick med mig min röstsedel. Sätter mig i baksätet, inklämd mellan lillebror och storasyster.
- Mamma vad betyder rösta?
Okej...hur enkelt kan man förklara riksdagen, regeringen, a-kassa, sveriges lagar, miljötänk, brottsförebyggande och invandrarpolitik?
- Rösta betyder att vi får vara med och välja vem som ska bestämma hur vi ska ha det i Sverige.
- Bestämma vaddå?
- Ja, hur vi ska ha allt som vi har runt omkring oss. Tex hur vägarna vi kör på ska lagas. (ok, jag var lite stressad, jag kom inte på något bra exempel...)
- Men är det inte Jesus som bestämmer?
-Njäe, han bestämmer ju inte något, utan han säger ju bara hur han tycker vi ska vara för att vara snälla mot varandra. Dessutom så finns han ju inte som människa längre. Och så tror ju inte alla på att han finns.
- Men jag tror att han finns. Han finns här runt omkring.
Min dotter sveper med sin arm runt omkring sitt huvud.
- Ja det är ju sant, ja då hade det ju varit finfint om han hade bestämt eftersom han finns överallt, men det är nog ändå bra om dom som bestämmer i Sverige är människor som lever.
- Så att dom kan skriva och så.
- Ja precis.

Loftsängen

Nu står den nya sängen i barnens rum. Ut åkte spjälsängen. Och ut åkte storasysters säng, som jag sovit i och min mammas morfar om jag inte minns helt tokigt. Det var ack lite vemodigt att den klenoden gjort sitt i vårt hem för tillfället. Men jag hoppas på att den kan komma tillbaka nån dag. När vi byggt ut vilket år som helst.

En loftsäng har alltså fått hedersplatsen istället. Storasyster sover överst.
- Ja sova undej, säger lillebror.
Och till min förvåning somnade han ganska fort ändå. Jag trodde han skulle ränna fram och tillbaka mer nu när han liksom inte hade några spjälor ivägen.
Men det begränsades till endast några gånger, då han sprang upp, ställde sig vid sidan av sängen och sa
- jag ska baja gömma mej föst.
- Nä nu är det sovdags.
Jag stoppade tillbaka honom i hans lilla koj-säng igen.
Tyst en stund. Sen upp igen.
- Jag ska baja gömma mej föst.
Tyst tog jag honom och lade honom i sängen igen.
Efter en 6 gånger blev han trött och kapitulerade. Han förstod att han inte skulle gömma sig först, utan att han faktiskt skulle sova först.

Så nu sover dom så himla sött. Storasyster längst upp, och lillebror längst ned. Jag hoppas dessutom det kommer bli början på min nya sov-era. Den era då jag möjligtvis kan få sova åtminstone en hel natt i år...

Snigelhotellet

Om ni gått och undrat över hur ett snigelhotell ser ut, kan ni sluta med det nu. För så här ser det ut. Livat i lagom takt och öppet dygnet runt. Hälsa gärna på hos rumsgrannen och ta gärna med dig ditt pick och pack på ryggen vart du än går.
Men i dagsläget har hotellet sommarstängt. Det kasserades i papperskorgen, för det hade blivit för slemmigt som storasyster uttryckte det...
Kanske att det öppnar igen till nästa säsong.

Ett eget hav

Tänk dig att ha en hel strand för dig själv. Kanske inte en så stor strand, men är man 2 år, är även den minsta stranden stor nog för att springa runt och bara må som en prins när ingen annan stör. Ingen tar din spade. Ingen skvätter vatten på dig. Ingen hoppar sönder din sandkaka. Du äger all sand och vatten helt själv. Fast helt ensam är ju ganska tråkigt att vara. Tur då att mamma sitter vid kanten. Hon blir bjuden på varm oboy (sand och vatten), somriga smoothies (sand och vatten) och knäckebröd (sand och vatten). Mamma blir alltså rejält bortskämd av sin lille prins.
Och jag vet faktiskt inte vem som mår bäst. Mamma som sitter vid kanten och bara njuter av stillheten, leken och närheten till naturen och barnet på stranden. Eller den lille badpojken som har ett helt eget hav och en gigantisk sandlåda att leka i. Kanske är det så att vi båda helt enkelt mår lika bäst.

Snigelnattgäst

Regnvatten i en tubtrug. Blanda i lite sandlådesand. Lägg i två sniglar. Voilá och du har en perfekt blandning att stoppa ned huvudet i för att tvätta luggen och pannan. Att sanden sen är helt hopplöst omöjlig att få ur hårbotten, det är en världslig sak för lillebror på två bast.

Storasyster har en snigelsamling i äggkartongen ute på altanen. Fyra sniglar har varsin sektion i äggkartongen. I morse sprang hon ut och kollade till dom innan vi åkte till dagis. När hon sen satte sig i bilen sa hon
- Mamma den ena snigeln hade sovit över hos den andre.
- Jasså, va trevligt.
- Ja för det var asså två sniglar som liksom satt ihop så då kanske den ene hade krypit in till den andre.
- Ha ha ja så var det nog. Det lät ju mysigt för dom.
Ja, varför skulle inte sniglar sova över hos varandra? Att man bor lite trångt har väl inte hindrat från att ta en nattgäst...

Lite roligare vardagskväll

Jag känner emellanåt att jag är en tråkig mamma som kör samma race varje vardag. Hämta, laga mat, göra kvällsmat, bada, läggdags. Samma vareviga kväll. Så idag var det dags att bryta mönstret.
Hämta, slänga på en stor gryta kok-korv, packa ryggsäck, montera cykelvagn, cykla till skogsgläntegrillplats, träffa annan effektiv mamma med barn(som dessutom hunnit jobba, handla blommor och träna innan!!), äta korv, gå på upptäcksfärd, packa ihop, cykla hem. Ganska lyckat faktiskt.
Så nu kanske jag ikväll kan somna och känna mig som en lite roligare mamma.

Diket

Morfar hade grävt ett dike i sommarstugan. Ett dike för en vattenledning. Samt ett lagom smalt och ett lagom djupt dike för en 4-åring och för en 2-åring att stå i. Och när man steg ur diket var man även lagom smutsig.
Vi gjorde oss fina för studentuppvaktning. Storasyster och lillebror fick sitta och se på tv när finkläderna var på. Allt för att behålla dem rena. Både barnen och kläderna. När jag så var klar, skulle jag endast bara en liten sekund in i huset och lämna en nyckel. Och det tar endast bara en liten sekund att hoppa ner i ett smalt lagom djupt dike.
Så när jag kom ut igen stod lillebror i diket och kom inte upp. För kanten slutade precis i armhålan.
- OOO nej skriker jag smått hysteriskt.
Samtidigt som jag kommer på mig själv att det där kunde jag räknat ut, att en 2-åring som inte får hoppa ner i ett dike med finbyxor, faktiskt gör det.
Den ljusblåa skjortan och de ljusa byxorna var inte längre alls så rena. Men det gick alldeles utmärkt att gå på kalas ändå. Och diket blev därmed ett kommer-du-ihåg-dike!

Allergisk

Lillebror vill absolut inte gå och lägga sig. Han vill inte sitta med oss och dricka välling eller äta smörgås. Han ska springa runt och slänga sig på madrassen och hoppa i kuddarna. Vi försöker få honom att sitta ner och dricka sin välling i lugn och ro. Till slut provar jag att han få sitta i mitt knä. Han vägrar och slingrar sig som en ål samtidigt som han ropar
- Nääää ja shååål inte vänning.
- Va sa du?
- Nääää ja shååål inte vänning!!
- Du får ta ut nappen så vi hör vad du säger
- Ja tål inte vänning.
Jag och min sambo tittar på varandra, vi kan knappt hålla inne skratten. Storasyster skrattar så hon kiknar. Här snackar vi vällingens vällingmästare. Han älskar välling. Tills idag tydligen. Nu har han gått och blivit allergisk...

Regnnjutarna

Det regnar på väg hem från dagis. Storasyster och lillebror har på sig regnkläder.
- Vi vill vara ute. Vi vill inte gå in.
I sina regnkläder går dom så runt i trädgården. Storasyster sätter sig och gungar. Lillebror tar sin hink och börjar samla sniglar. Långsamt går han där och tittar i backen. Han hittar någon då och då. Han samlar och samlar. Tittar och tittar. Mitt i regnet. Allt medan storasyster gungar fram och tillbaka och sjunger "Vatten vatten bara vanligt vatten".
Tänk att en eftermiddag kan bli så fridfull. Så vacker. För att två små barn njuter av att bara finnas där mitt i regnet.

Plåsteråldern is back

Lillebror har kommit in i samma fas som storasyster var i för två år sedan. Plåsteråldern. Historien upprepar sig. Går till och med att läsa om i denna blogg. Så länge har alltså bloggen hängt med nu. Att samma mönster som storasyster hade, återfinns nu hos den yngre varianten.
Allt blir helt enkelt bättre med plåster. Helst Star Wars plåster med figuren Yoda. Fast finns det inte att tillgå, går det lika bra med Hello Kitty. Så just nu pryds lillebrors högra smalben av ett styck runt Yoda plåster och hans vänstra av ett runt Hello Kitty.
Det har till och med gått så långt att ett använt plåster är så mycket värt att han gråter desperat efter det när vi har som mest bråttom till dagis. Så då är det bara att snällt gå med honom och leta efter det använda, ihopknycklade i det här fallet mumin-plåstret tills vi hittar det. För innan dess går det absolut inte att åka till dagis. Som tur är hittas plåstret under puffen. Lillebror tar ett krampaktigt tag om den lilla plåsterlappen och snyftar
- Dä va det. Dä va mitt plåster. Så nu vi åka dagis.
End of story. Så är det när man är i plåsteråldern.

Liseberg stängs

Jag läser i tidningen för farmor:
- Liseberg söker ny VD. Han har varit chef i 22 år och ska nu sluta.
Storasyster sitter bredvid mig.
- Vem ska sluta? Vaddå Liseberg?
- Han som är chef för Liseberg ska sluta.
- Men ska han sluta?
- Ja, han har varit chef så länge så nu ska han tydligen sluta.
- Varför det, säger hon lite ängsligt, och ser ledsen ut.
- Han vill väl det.
Med gråten i halsen säger hon
- Stänger han Liseberg då?
Jag och farmor ler
- Nejdå, det kommer en ny som är chef. Så Liseberg står kvar som tur är.
- Jaha, säger hon och ser lättad och glad ut.

Påminnig

Storasyster sitter och lyssnar på en CD vi inte kört på länge. Ändå sitter hon och rabblar upp i vilken ordning låtarna kommer.
- Men hjälp va bra du är på att komma ihåg, säger jag.
- Ja det är jag.
- Det var ju längesen vi lyssnade på denna, hur kan du komma ihåg det?
- Det är bara för att jag är så påminnig.
- Ja det är det nog.

Döden och smala farmor

Fatta att jag fick serious shit av min dotter ikväll.
- Mamma, vem dör först av mamma och pappa.
- Jadu, hur menar du.
- Dör den som är störst först?
- Njae det är inte riktigt så. Man vet ju faktiskt inte när man dör.
- Jamen är det den som är störst eller minst.
- Fast det är så att vi inte vet när vi dör.
- Vet man inte?
- Näe, vi vet faktiskt inte när vi dör. Det vet ingen. Det är så livet liksom är.
- Men dör man även om man inte är sjuk.
- Ja, jo det kan man ju göra.
- Kan man?
- Ja det kan man. Fast ibland dör ju vissa av att dom är hemskt sjuka.
- Kan man dö av alla sjukdomar.
- Nä, de allra flesta som är sjuka dör inte alls. Utan blir helt friska igen.
- Kan man dö även om man inte är gammal?
- Ja man kan dö i alla åldrar. Även om man är barn, eller vuxen eller gammal.
- Även barn?
- Ja, även barn kan dö. Så hemskt är det.
- Men E's farmor är gammal och kommer dö.
- Jaha, oj då. Då är hon ledsen kanske.
- Ja. Hennes farmor är superduper sjuk och kommer dö.
- Ja så är det ju ofta om man är gammal och får en allvarlig sjukdom. Då är det ju så att man kan dö.
- Känner jag någon som har dött.
- Nä du gör nog faktiskt inte det.
- E's farmor är också supderduper smal. Så dom brukar kalla henne för smala farmor.
Så avslutar hon konversationen med ett litet skratt och springer med lätta steg uppför trappan. Jag själv är helt slut. Mentalt i alla fall. Det är jobbigt att prata döden med någon som sprudlar av liv. Och framför allt, att tänka på att barn faktiskt kan dö...

Å julen vaja till påska...

Ett helt medley av låtar fick jag höra medan jag låg bredvid mina barns sängar när de skulle sova. Lillebror körde flera olika sorters musikstilar. Och jag ville egentligen bara att han skulle vara tyst och somna. Nädå.
Han körde
- å julen vaja till påska
- yeba åå yeba åå
- ja gilla den mamma
- Ja jag vet att du gillar den, men nu ska vi sova, nu får du försöka vara tyst.
- Manboy manboy ju kakalla manboy
Tyst en liten stund.
- kalle anka satt på jopade såhäj.
- å julen vaja till påska

Snaaark, snälla snälla bara somna nu.....

Tyst ett tag, och jag tror verkligen han har somnat.

- yeba ååå ååå, ja gilla den.
- å julen vaja till påååååskaaaaa, ropar han.
Tålamodsprövande. Jajamen!

Tandborstservice

Vid tandborstning kan det gå till enligt följande hemma hos oss.
- Mamma sitt kvar här med lillebror.
- Men vi ska ju alla gå och borsta tänderna.
- Nej du ska sitta kvar här. Jag ska ge er en liten service.
- Å så lyxigt.
Vi väntar lillebror och jag. Hon kommer tillbaka efter någon minut.
- Varsågod. En service. Här får ni tandborste med tandkräm och ett glas vatten.
- Å tackar, vilken bra service vi har här.
Fast helst hade jag väl sett att vi stod i badrummet och borstade tänderna. Särskilt när lillebror doppar, doppar och doppar sin tandborste i glaset utan att direkt vilja borsta tänderna däremellan. Men blir man erbjuden en service tackar man ju helt enkelt inte nej.

Hemma hos mormor har vi varit ute och cyklat. Mormor går med lillebror uppför trappan till hennes hus. Jag stannar nedanför trappan för att lasta in cyklarna i bilen.
- Ska vi stänga grinden kanske, eller kommer du upp, frågar mormor mig.
- Nä stänga grinden, säger lillebror.
- Ja vi stänger väl grinden då, och mormor får hjälp med att stänga grinden av lillebror. Han tittar ner på mig med en förnöjd min
- Du fö liten mamma, du fö liten mamma.
- Jasså är jag för liten så du måste stänga grinden.
- Jaa mamma, du ä fö liten.
Ja så är det att vara lillebror. Då är man ofta för liten, och då måste man ju projicera över det någon gång på någon annan för att känna sig stor emellanåt...

Oståbajs

Du vet att din son är i kissåbajsåldern när:
* han vid fikat hos dina vänner inflikar i den vanliga diskussionen
- Bajs.
* han 28 gånger innan han ska sova säger
- Bajs.
* han väver in ett specifikt ord i varje sångtext han numera sjunger, nämligen ordet
- Bajs.
* han själv går runt och säger
- Kissåbajsåldern, kissåbajsåldern, kissåbajsåldern
* han på smörgåsen vill ha
- oståbajs

Mölpåsen

Storasyster är allmänt trött och grinig på väg upp mot sovrummet för läggdagsproceduren. Hon lägger sig i sin säng och upprepar orden
- Aj aj aj
tusen gånger ungefär och säger
- Jag har ont i benet
lika många gånger.
Hon har växtvärk, stackarn. Det har hon ofta. Så ser vi hur lillebror piper iväg med väldig fart. Ner igen på nedervåningen knatar han.
Efter en stund hör jag honom i trappan kämpa på.
- Mölpåsen, mamma, mölpåsen.
Han kommer upp till storasyster i sängen och sträcker fram vår mjölpåse. Det är en påse med mjöl i som vi har i frysen. Den tar vi fram när någon slagit sig och behöver något kallt för att lindra smärtan. Så den var nu bra till storasyster tyckte han.

Han är allt den bästa lillebrodern på den här sidan universum. Det är vi helt enade om.

Lycka är...

Lycka är att klättra i träd.
Eller att sjunga och dansa ihop till Best of Astrid Lindgren innan läggdags.
Eller att kunna blåsa såpbubblor långt in på kvällen för att det nu är vår och ljust ute.
Eller att ibland få lyssna på en saga i mammas i-pod innan man somnar.
Eller att få bada badkar ända tills fingrarna blir till russin.

Särlek och kälik

Här hemma är vi fans of melodifestivalen. Fortfarande. Vi lyssnar i bilen, på Spotify och så nynnar vi allt som oftast på någon av årets bidrag. Jag och lillebror nynnar mest på Manboy.
- Lyssna särlek. säger lillebror
Då tror storasyster och jag att han vill lyssna på Hur kan jag tro på kärlek. Men alltid när vi sätter på den låten säger han
- Nä itte den. itte den.
Storasyster satt framför datorn häromdagen när lillebror ville lyssna på särlek.
Storasyster är superhaj på datorn för att vara fyra år. Så hon tar upp spotify, skriver in i sökfältet
"urkanjatropåkälik"
Synd att hon inte fick upp rätt. Det hade hon varit värd. Så bra som hon fick ihop bokstäverna. Jag tycker det var en cool text. URKANJATROPÅKÄLIK
Jag tror jag ska trycka upp en T-shirt med den texten. En röd. Det hade varit hur fräckt som helst.

Äkta källvatten

Storasyster hittar idag på eftermiddagen sina blöta fingervantar liggandes på farstukvisten. Sviter från vattningen av gräsmattan igår.
- Titta mamma, alldeles blöta.
- Vi får ta in dom och torka dom, svarar jag.
- Nej vi kan hänga dom ute.
- Nä jag tror vi ska tvätta dom också, säger jag när jag ser status på vantarna.
- Men jag har ju tvättat dom. I källvatten.
- Jaha, skrattar jag, du menar i vatten från källaren.
- Ja från slangen.
Fint ska det va....tvätta fingervantar i äkta källvatten!!

Torkad råtta och dushar

Det händer att det ibland händer lite väl många saker på en gång.
Vi skulle ha besök och jag kom hem lite senare efter att ha handlat mat som vi skulle äta. Hemma var min sambo, lillebror, storasyster, storasysters kompis F och hennes mamma och hennes hund F.
Fram tills jag kom hem hade följande hänt:
* Min sambo hade vattnat gräsmattan med trädgårdsslangen
* Lillebror passade då på att duscha under slangen med kläderna på
* Hunden F hade hittat en torkad råtta som han gnagt på
* Hunden F hade rullat sig i kattbajs
* Hunden F hade fått duscha
* Kompis F hade fått duscha (pga missöde vid kissepausen på väg till oss)
Så när jag kom hem satt matte till Hunden F på golvet och blåste Hunden F torr med min hårtork. Lillebror är svart runt munnen för att han ätit på sin födelsedagsballong där det med svart tuschpenna stod GRATTIS. Storasyster och kompis F letar efter en låtsaskorv och min sambo ser allmänt trött ut. Och, det ligger en torkad råtta ute i soptunnan.
Just då var jag glad att det var jag som fick handla mat och komma hem lite senare, när kaoset lagt sig en aning...

Benhålan

- Mamma jag har ont här, säger storasyster.
- Vardå säger jag och vänder mig mot henne
- Här, i benhålan.
- Jaha. I benhålan. Det var ett bra ord.
- Vaddå, undrar hon.
- Det heter egentligen knäveck, men jag tyckte benhålan nästan var ett bättre ord.
- Ja för det är ju ett ben och liksom ett hål. Knät sitter ju där fram.
Så sant så sant.
För övrigt har lillebror idag lyckats med följande bedrifter
* skrivit med bläckpenna på varje trappsteg i hela trappan
* skrivit med bläckpenna på väggen i badrummet
* ätit nästan enbart grädde till middag (en liten plätt slank ned också)
* gömt en play-doh deg någonstans i huset som vi ännu inte lyckats lokalisera
Men i morgon fyller han två år. Då kommer han bli så mycket klokare och inte göra om några av dessa saker igen...

Fika-drive-in

Det är här ni har hört det först. Glöm inte det.
Min dotter och jag svänger in på mc donalds drive in. Mamma behöver en hamburgare och min dotter behöver ett happy meal. Behöver kanske inte är rätta ordet när jag tänker efter nu, men då var det det.
-Får jag följa med in? frågar min lilla tjej från baksätet.
- Nämen vi ska inte gå in. Vi köper från bilen.
- Vadå?
- Jo vi kör fram här och säger här vad vi vill ha, sen kör vi runt och betalar genom bilrutan och så ger dom oss vår mat.
- Va? Gör dom?
- Ja, vi behöver liksom inte gå ut.
- Va smart, tycker storasyster.
Hon fortsätter
- När jag blir stor så ska jag också ha det så. Fast jag ska ju vara bagare och så får man köra fram med bilen och köpa bullar.
Då inser jag vilken himla bra idé det är.
- Jamen det är ju en helt lysande idé! utbrister jag.
Tänk er en fika-drive-in. Där du kan bara svänga förbi och köpa ditt fikabröd till söndagsfikat med kusinerna, eller när man ska ha lite lördagsmys efter att ha slängt skräp på tippen, eller det allra bästa, när man är på väg till jobbet en fredag och ska ha med sig fredagsfika. Då är fika-drive-in helt oslagbart!
Konceptet är ju fantastiskt, direkt från bageriet får du dina bullar, och bagaren behöver bara lokalkostnader för sitt bageri och inte för något café eller liten butik. Som sagt, det var här ni hörde det först.

Barn av digitalåldern

Vi slänger skräp allihopa här i morgon. Sopbilen hämtar all sköns skräp vid dörren, helt gratis. Så vi ställde dit mycket av det som vi inte vet varför vi ens har sparat. Som en diabildsprojektorduk med tillhörande stativ. Det kom med huset när vi köpte det. Och så har det fått stå kvar.
Min dotter hjälpte till beundrandsvärt med att släpa fram all bråte till tomtgränsen. När hon gick där med stativet till diabildsduken frågar hon
- Vad är det här.
- Det är en slags duk man sätter upp för att titta på foton.
- Va?
- Alltså titta på kort man tagit med kameran.
Hon ser helt totalt nollställd ut. Hon förstår ingenting. Jag förstår plötsligt att det nog är ganska omöjligt att få henne att förstå diabildsköret.
- Va? säger hon igen.
Jag tittar på henne, ett barn av digitalåldern. Jag ger upp.
- Äh det är bara liksom en slags duk man hänger upp, det är svårt att förklara.
Jag känner mig lat över att jag inte orkar förklara. Men det blev bara för svårt att få henne att förstå att man inte alltid har kunnat se bilderna man tagit direkt i kameran....

För övrigt rekommenderar jag min dotters
"Låtsaskaffeaffär med gratis kaffe"
Utsökt kaffe till mycket lågt pris!

Storasystertröst

Vi skulle göra lunch och lillebror stod som så ofta bredvid och skulle hjälpa till. Han diskade mest. Hällde vatten i muggar fram och tillbaka och fram och tillbaka. Så hör jag storasyster säga
- Mamma titta på lillebror!
Jag ser honom med durkslaget på huvudet stå och fylla på vatten i en mugg.
Vi skrattar gott åt honom, och han vänder sig om och ser att vi skrattar åt honom. Han ser då sin chans att spexa lite så han tar muggen och häller ut den på golvet.
Jag höjer rösten och säger att så får man inte göra, och att han nu får gå ner därifrån. Då tar han ett nytt glas med vatten och häller det också på golvet.
Jag blir arg och lyfter ned honom från stolen och säger till honom att så gör vi inte, och nu får han gå härifrån för att jag ska torka upp.
Han blir ledsen och försöker få tröst i min famn, men jag vill inte att han ska kliva i det blöta medan jag torkar upp så jag säger att han får vänta lite. Han fortsätter gråta och står och ropar mamma. Men jag bara torkar. Då inser han att han inte kommer få någon tröst och går då över till storasyster.
Han sätter sig bredvid henne och lägger huvudet mot hennes axel och gråter. Hon blir liksom stolt att han kom till henne istället för tröst och håller om honom och säger
- Lilla gubben, såja. Jag ska krama dig.
- OOöäääää, gråter lillebror.
Storasyster fortsätter
- Jamen mamma blev inte arg på dig, hon säger ju bara vad du inte får göra.
Jag stannar upp och tittar på dom två små kottarna som sitter där vid köksbordet. Att ha någon annan än mamma som tröstar ibland, det är guld värt!

Mysigt

På påskafton blev det årets första vårfika i solen. På hemliga mormors lantställe. Morfar tog fram bord och bänk. Mormor kom med fika. Vi drack kaffe, åt skorpor, kex och drack saft. Solen värmde och bina hade surrat ut från sina morfars bikupor. Vi alla njuter, men lillebror njuter nog allra mest. Han liksom bara skiner hela han.
- Mysigt, säger han så efter en stund.
Vi alla fnissar lite, men försöker liksom hålla kvar stämningen, för han hade ju så rätt. Det var ju bara så mysigt och då passar det sig inte att skratta högt åt vår roliga lilla lillebror.
- Ja du, det här är mysigt, säger jag.
- mm, svarar han. Mysigt, säger han en gång till.
Vi kisar mot solen allihop och håller med.

Genast!

Same procedure as last night. Fast en mycket förkortat version tack och lov.
Lillebror ska sova. Jag lägger honom ner i sängetn.
- Mamma ligga dä.
Jag lägger mig dä.
- Hålla handen.
Vi håller handen.
- Kaason, kaason, bästa kaason.
Lillebror börjar sjunga Världens bästa Karlsson i högan sky.
- Snälla lillebror tyst, säger jag.
- Mamma berätta en saga, säger storasyster. Om bambi.
Jag berättar en påhittad saga om bambi, när han ska gå i skolan.
Lillebror är tyst någon minut. Storasyster somnar som tur är på någon minut, för sen sätter lillebror igång att sjunga Karlsson igen för full hals.
Han ställer sig upp och försöker ta sig ur sängen.
Jag lägger honom ned igen, och klappar honom på huvudet och sjunger en vaggvisa för att göra honom lite trött.
- Nä, mamma ligga dä, säger han några gånger. Fast samtidigt märker jag att han slappnar av mer och mer. Så jag fortsätter klappa hans huvud. Han börjar blunda.
Men något gör att han vaknar till igen.
- Nä, mamma ligga dä.
Jag låtsas inte lyssna utan fortsätter att klappa och sjunga.
Han säger till en gång till
- Nä mamma ligga dä, han pekar på madrassen.
Jag lyssnar inte.
Då säger han till på skarpen.
- Nä mamma ligga dä. Genast!
Jag kan knappt hålla mig för skratt. Jag slutar klappa.
- Genast!! säger lillebror igen.
Det är bäst att lyda, så jag lägger mig bredvid sängen. Han håller i min hand och så somnar han nästan genast.....

Sjunga till sömns

Kan säga att det är mer än lovligt svårt att natta en liten kille som ligger och sjunger för full hals.
- Tjinna lonna stonkkkaaaan
ropar lillebror där han ligger i sin säng.
- nackamakka damm
Det är pippis sång när hon väntar på att prussiluskan ska komma och hämta henne till barnhemmet.
- Puuuusiluuskan tjinnalonna ston hej sveeeeej
fortsätter lillebror. Inte sjungandes, utan mer skriksjungandes.
- Tyst snälla du, nu ska vi sova, säger jag till honom i början.
Efter ett tag blir det mer argsint.
- Lillebror, nu är du tyst!
- Hålla handen, hålla handen.
Jag smälter. Håller handen och känner hur han slappnar av. Nu, tänker jag. Nu somnar han.
- Tjinna lonna stonkaaaan, ropar lillebror efter 4 sekunder.
Tjena liksom. Inte somnar gaphalsen för det.
Som tur är somnar storasyster lätt i lillebrors operatoner.
- Mamma ligga dä
- Jag ligger ju bredvid dig, svarar jag.
- Hålla handen.
Jag håller handen. Två sekunder är han tyst.
- Maaboj, maaaboj. åååå åååå.
Han går över till sin melodifestivalrepetoar. Manboy.
- Tyst, nu sover vi, säger jag.
Han tystnar. Två sekunder igen.
- Yeba oh oh.
Ytterligare spår ur melodifestivalen.
- Nu går mamma ut.
- Nääää mamma ligga dä.
- Jamen då får du vara tyst.
- Mmmm, svarar han.
Vi håller handen. Två sekunder.
- Yeba oh oh!
Jag ger upp. Han får sjunga. Storasyster verkar inte vakna av det. Och jag somnar också. När min sambo kommer upp och väcker mig, har lillebror somnat.
Bra sjunget lillebror, du lyckades få oss alla till sömn.

Hemliga mormor

Mormor och morfar har en stuga på landet. Det är en lång grusväg dit, och vägen tar faktiskt slut där huset står. Så långt ut på landet man kan komma. Där var vi i påsk. Barnen var dessutom där själva hos mormor och morfar.
Mormor och lillebror gick på promenad ner mot sjön, där vi dagen innan eldat påskbrasor.
- Dä botta, bjinnej, säger lillebror och pekar bort mot eldresterna.
Så mormor och han går dit.
- Dä botta vatten.
Mormor och lillebror går till vattnet. Han går tappert, men ramlar då och då, varpå han säger till sig själv
- Hu gick de ?
Han tröttnar emellanåt och säger till mormor
- Bäja mej, bäja mej.
Mormor tar upp honom.
- Liten bit, lägger lillebror till, precis som om han vet att mormor har lite ont i ryggen.

När vi åker i bilen senare, hemåt, iväg från huset där vägen tar slut säger storasyster.
- Min mormor är hemlig.
- Är hon hemlig? undrar jag
- Ja, hon är jättehemlig.
- Hur menar du då.
- Hon bor långt bort dit ingen hittar.
- Du menar att gamla huset ligger långt in i skogen, frågar jag.
- Ja, hon är super duper hemlig, och bor långt bort in i skogen.
Det låter nästan som början till en saga. Min Hemliga Mormor. Kanske ändå att jag ska lyssna mer på mina barn för att få uppslag till min kommande barnbok...

Hålla handen

Lillebror vill ofta hålla handen. När han ska somna, när vi åker bil, när han ser på tv och även när han sitter och äter. Det är tryggt för honom. Och vi älskar att hålla hans lilla hand. Men ibland är det lite svårt att hålla handen och göra andra saker samtidigt. Som att köra bil. Det är inte lite svårt, det är faktiskt jättesvårt och dessutom helt livsfarligt. Så idag när vi åkte från mormor hör jag lillebror bakom mig säga
- Handen, hålla handen.
- Lille vän, jag kan ju inte hålla handen när jag kör.
Det var kväll och sovdags. Lillebror och storasyster skulle somna i bilen på väg hem. Då var det en hand lillebror behövde. Han börjar gråta.
- Haaaanden, snyftar han.
Då säger storasyster
- Jag kan hålla dig i handen.
Hon sträcker över sin hand till hans. Så sitter dom där i baksätet, fastspända så att dom får verkligen sträcka på sina små armar för att kunna hålla varandras händer. Jag tittar i backspegeln. Lillebror blir nöjd, när storasyster ger tröst. Våra små underbara kottar, ni är en saga för god för att vara sann...

Skojaj

Det går ganska fort att lära 4-åringar att idag är den dagen då man faktiskt får luras. Hela tiden. Storasysters kompis S var på besök. Och jag fick både i lurat mig att S inte hade borstat tänderna, att min dotter inte tvättat händerna när hon varit på toa. S hade ätit 100 glassar till frukost, för att lite senare ändra sig och menade att hon ätit 1000 tuschpennor till frukost. Och så höll dom på, tjejerna, att lura mig hela förmiddagen.
När vi skulle gå ut en sväng i trädgården, var tjejerna snabbast ut, medan jag och lillebror försökte få på oss våra kläder. Jag gick och letade efter lillebrors strumpor, medan han gick och ropade, "gå ut, gå ut". Jag hittade dom till slut. Tog honom i knät och skulle precis sätta på strumporna när han säger bestämt.
- Nä inte stjumpoj!
- Va, säger jag förvånat, vill du inte gå ut? Vill du inte ha strumpor?
Då ler lillebror samtidigt som han säger
- Skojaj.
Här har vi en grabb som fattat läget. Inte ens två bast, och det är han som luras bäst...

Frisören

Lillebror var hos frisören igår. I ett tomt badkar. Till en början. Jag satte honom där, naken, med en mängd leksaker men utan vatten. Tog saxen och gick till verket. Jag har nog aldrig sett maken till dålig arbetsställning. Jag fick böja, vrida, bända, sträcka för att nå runt om lillebrors huvud. Dessutom fick jag parera hej vilt eftersom han hela tiden försökte vifta bort den vassa saxen. Kanske det rent av såg ganska farligt ut, men något annat funkar inte. Ingen film eller godis i världen får honom att vara still när saxen plockas fram.
Detta att sitta i ett badkar utan vatten är det närmsta still han sitter. Efter tag blev det dock ohållbart, vattnet fick sättas på och jag fortsatte ändå. Det blev många avklippta hårstrån i vattnet, såg inte speciellt fräscht ut att bada i badvatten kryddat med hår, men jag var ju tvungen att avsluta vad jag börjat, annars hade nog alla starkt misstänkt att han själv fått tag i saxen och klippt alldeles själv.
Fin blev han i alla fall till slut. Men nästa gång ska jag begära bättre arbetsvillkor, så som arbetsställning och städhjälp efteråt...

Konstuppvisning

Idag innan läggdax hade storasyster uppvisning i sitt rum. Jag och lillebror var publik.
- Jag ska göra konster innan vi lägger oss. Göra konster för er. Ni får sitta där borta.
Det gör vi. Vi sätter oss därborta vid bokhyllan medan hon kliver upp på madrassen nedanför hennes säng.
Och sedan följer en rad mystiska, krumeluraktiga danspositioner. Inte alls sådana uppvisningar som jag brukade göra själv i den åldern. Då hade jag ett hopprep och sjöng Madickens piluttavisa. Nä detta var mer modern dans av högsta klass. Jag och lillebror kände oss väldigt kulturella som hade fått se detta första utkast av storasysters nästan ryskinspirerade dans. För samtidigt som hon dansade rabblade hon en obegriplig ramsa som lät i princip som någon rysk visa. Mycket underhållande.
Lillebror skulle sen prova på samma moderna danssteg, men hamnade hela tiden med huvudet nedborrat i madrassen och rumpan upp i vädret. Inte lika utstuderade poser, men han gjorde ett tappert försök.
Jag undra jag vad vi får se på nästa konstuppvisning. Jag ska nog då efterfråga en mer varm, sydlänsk dans och se hur hon framställer det...

Lappen bak

- Nu ska jag bara ligga här och inte röra mig.
Storasyster vet hur man njuter av ett bad. Hon lägger sig stilla i vattnet när lillebror fått hoppa ur. Och det ser hur härligt ut som helst. Fast hon vet bara hur det är att njuta i en minut. För efter det tar hon och slänger sig fram och tillbaka, fram och tillbaka i badkaret. Från huvudändan till fotändan. Hon "simmar" och gör vågor. Det som nyss såg kristligt fridfullt ut, har nu förvandlats till de sju havens värsta oväder. Och det är ju precis så det är att ha barn. Från kav lungt till total storm på noll sekunder.

Senare är det pyjamasdags. Storasyster tar på sig sitt nattlinne.
- Nu fick du lappen fram, säger jag till henne.
Hon drar ur armarna ur ärmarna och snor runt nattlinnet så det kommer rätt.
- Mamma tänk om det inte hade funnits lappar.
- Hur menar du?
- Då hade man kunnat ta på sig kläderna hur man ville.
- Du menar fram och bak liksom, undrar jag.
- Ja precis. Och tänk om alla kläder skulle se likadana ut, fortsätter hon.
- Va tokigt det hade varit, svarar jag.
- Ja, jättetokigt.

Jag undrar jag om vi verkligen hade klarat oss utan dom där lapparna som visar vad som är bak. Tänk va förvirrade alla hade varit.
- Är detta nu verkligen fram? Jag vänder på tröjan.
- Nä, nu ser det konstigt ut. Vad tror du är bak?
- Vaddå finns det ingen lapp.
- Näe, dom har ju tagit bort alla lappar.
- Hur ska vi då veta vad som är bak.
- Precis!! Jag vet!! Helt sinnessjukt. Och jag som trodde att lapparna var här för att stanna. Men det var väl bara någon modegrej....

Kåkan, va eee du?

Mamma mu har varit på besök från dagis i helgen. En bok följer med där man får skriva om hennes upptåg och så läses det upp på dagis på måndagen. Idag var hennes äventyr att gå med oss ut i skogen. Vi sa till henne att vi kunde ju leta efter kråkan.
När vi kommer in i skogen hör vi hur kråkor (eller om det var kajor)kraxar, men vi ser inga.
- Hör ni, säger jag, där hör vi kråkan. Men jag ser han inte.
Barnen går omkring lite till. Då hör jag lillebror ropa
- Kåååkan, va eeee du?
Han ser upp mot träden. Och ropar sen ännu högre
- Kåååkan va eeeee du?
Vi måste medge att vår lillebror är ibland det sötaste vi vet.

Löda, Tissda, Tossda

Okaj...vi har hört den förut, men här kommer avsnitt två.
Utspelar sig efter middagen.
Först lite viskandes i mitt knä.
- De ä löda?
- Nej det är torsdag lilla gubben.
- De ä löda. Godis.
- Nej det är torsdag och då får man inget godis.
Senare framför bolibompa.
- De ä löda! De ä löda!
Pappa svarar denna gången.
- Nej det är torsdag.
- Tisda?
- Nej det är torsdag, svarar jag.
- Tisda? frågar han igen
- Torsdag, svarar jag igen.
- Tossda, upprepar lillebror.
En uppenbarligen besatt lillebror. Av godis, lördagar och hela konceptet. Frågan är om han nu fick in ytterligare en dag i sin repetoar av dagar. Tisda och Löda har ju hängt med ett tag nu. Kanske att vi nu även fick honom att ta in Tossda i sina efterkommande frågor...

Löjliga familjen

En halv-jobb dag kombinerad med halv-VAB-dag. Inget konstigt alls för småbarnsföräldrar. När jag avlöser min sambo, som tagit första delen av VAB-dagen, får jag även ta över hans hand i UNO. En urusel hand visar det sig, jag förlorar stort mot vår dotter. Vi fortsätter med en duell i löjliga familjen, det går bättre, oavgjort. Eller som man säger till barnen
- Vi vann båda två.
Vi läser böcker och bygger lego. Men sen börjar jag göra middag. Och med mindre uppmärksamhet från mig, blir genvägarna till action kortare. När jag dessutom får ett telefonsamtal på min mobil tappar jag helt kontrollen, och lillebror och storasyster jagar varandra, krockar, men skrattar, storasyster får tag i saltströaren och saltar golvet. Hon tar sedan tag i telefonen och slår det senast slagna numret, som tur är kommer hon till mormor.
Vid middagen fortsätter galna familjen sin kväll genom att lillebror sitter och kammar håret med morotstavar och storasyster sitter i en bilbarnstol, som hon ställt på en vanlig stol och äter sin middag. Efter middagen är det bolibompa time. De två syskonen sitter framför TV:n och jag hör hur lillebror ropar
- De ä löda, de e löda.
- Nej det är måndag ropar jag tillbaka.
- De e löda. Löööööda, ropar han tillbaka.
- Nej det är måndag, ropar jag igen.
- Tisda? skriker han som svar.
- Nej måndag, ropar jag igen.
- Fukt? svarar han.
- Ja du kan få frukt, så går jag in med en liten skål vindruvor till de små trollen.
- Tisda? säger lillebror.
- Nej måndag, här får ni vindruvor.
- Jaaaa viruvor, ropar lillebror.
Jag går skrattande därifrån, och tänker att vi lätt hade platsat i den där löjliga-familjen-kortleken.....

Plötsligt händer det

Jag vet inte hur många gånger som jag försökt förklara för min dotter att teckningar som skickas in till Bolibompa inte alltid visas i programmet. Att det är tusentals barn som skickar in sina teckningar, och att dom kan inte visa alla. Hon har ändå frågat gång på gång när hennes teckning ska dyka upp som vi skickade in för säkert 3 månader sedan.
Men sedan vi skickade in Stjärn-Ylva (läs mer här: http://nezdiary.blogspot.com/2010/02/ljuschefen-och-stjarn-ylva.html), på audition till Bolibompa har hon faktiskt bara frågat en gång när Stjärn-Ylva ska dyka upp. Jag har givetvis även då sagt att det är svårt att få med det man skickar in och hon nickade och förstod.
Så i fredags, kl 07:00 glider Stjärn-Ylva in i bolibompastudion som om hon inte gjort annat. Hon får spå in i framtiden och presentera filmer. Hon är med hela morgonen. Hon får inte bara 15 minutes of fame, hon får en hel barnprogramsmorgon! En riktig kändis blir hon, skapad av vår dotter.
Vi satt där i soffan, allihopa, på semester, i ett vinterlandskap, med kusiner och allt och ser att plötsligt händer det.

Värdefull vardagsgåva

Så sitter dom där. Om så bara för några minuter. Men dom sitter i alla fall sams, nära och fridfullt. Det ser liksom ut som om ett gudomligt sken lyser över de två syskonen. Och jag bara måste föreviga studen. Som bara varar några minuter, men det får mig att bli riktigt varm om hjärtat. Att känna att dom är här, hos oss, att vi får vara nära dom. Det är en riktigt värdefull vardagsgåva.

Den prickiga grytlappen

Ni som trodde tomten bara fanns på julafton får nog tänka om. Här hos oss kan tomten dyka upp närsomhelst. Eller nu senast var det faktiskt tomten och tomteflickan som kom på besök. Bara sådär, en vanlig februarifredag.

När mormor var här hade hon med en mössa till storasyster. Världens gosigaste mössa, varm, fleecig, hello kittyig, och hemmasyddig av världens bästa moster. Men när lillebror sträckte fram handen till mormor och sa
- Ja mösssa, ja mössa och tittade vädjande på henne, sa mormor lite ledsamt
- Jag hade ju inte nån mössa till dig.
- Ja me, sa lillebror.
- Men du kan ta dom här som jag hade med till mamma, säger mormor snabbt och tar fram en prickig grön grytlapp och en svart prickig grytlapp.
- Jaaa ropar lillebror.
Han tar den gröna grytlappen och drar den intill sig och tar sen och ger mig den svarta.
- Min, min, ropar han glatt och knatar iväg lika lycklig över den prickiga grytlappen som storasyster var i sin mössa.

Någon dag senare undrar min sambo varför lillebror prompt ska ha den prickiga grytlappen som hänger vid spisen.
- Han fick den av mormor, sa jag.
- Vaddå?
- Han fick den av mormor och nu vill han ha den hela tiden.
Så igår skulle grytlappen tvunget vara med och äta middag. Den fick först ligga bredvid tallriken och sedan lite senare fick den ligga precis bredvid lillebror i barnstolen.
Idag när jag kommer hem, lagom till bolibompastunden, hittar jag min sambo med storasyster i knät framför TV:n. Lillebror, han sitter i sin fåtölj, med grytlappen i knät.
- Sitter du och gosar med grytlappen, frågar jag.
- Mmmmm, säger lillebror och trycker den prickiga, gröna grytlappen mot bröstet.

Är jorden rund?

Att får svåra frågor innan frukost borde vara böter på. Men när frågeställaren är ens egen dotter, och hon har alla sina pengar i en söt liten hund-spargris, så är det svårare att bötfälla.
På morgonbarnprogrammen har hon precis sett att jorden är rund.
- Mamma är jorden rund?
- Ja den är rund. Precis som du ser där på tv:n, säger jag och pekar.
- Men är då husen uppochner där under?
- Nä, det är dom faktiskt inte, men man skulle ju kunna tro det.
Jag får tag i en ballong och börjar förklara. Jag berättar hur jorden har en slags magnetkraft och att vi dras till jorden så att vi kan gå kvar utan att ramla av. Hon lyssnar och tar in. Jag drar liknelser med magneter och kylskåpet. Förklarar att jorden liksom vill hålla oss kvara och drar oss mot marken hela tiden. När jag dragit hela dragningskraftsutlägget, kommer jag i min enfald på att det faktiskt inte var det hon frågade. Hon frågade ju faktiskt inte hur vi kan gå kvar på jorden, utan hon frågade ju om husen stod uppochner på andra sidan jorden.
Oh, no...utan frukost och kaffe verkar mina naturkunskapshjärnceller inte ha koll på sina jordklotsfakta. Jag gör en omstart. Och börjar berätta att det egentligen inte finns något upp och ner i rymden utan att jorden liksom bara snurrar runt och att det kanske från något håll ser ut som om några hus är uppochner, men det ser aldrig vi som bor på jorden. När jag så till slut inser att jag verkligen snurrat in mig själv i något som känns helt omöjligt att förklara säger jag
- Det är väldigt svårt att förklara hur jorden fungerar och det är också väldigt svårt att förstå.
- Men jag förstår faktiskt, säger hon och småskrattar, jag förstår hur det är.

Vid frukostbordet är mormor med. Hon har sovit över. Lillebror har ätit färdigt för länge sen och går runt och smågrejar. Han går fram till mormor och ger henne ett IKEA-järnvägsspår. IKEAS briokopia på räls går att förändra genom att ta bort pusselbitspluppen för att den ska passa till olika bitar.
- Momo, momo säger lillebror när han ger henne rälsen, Denna Denna fortsätter han.
- Ska du ha den där, säger mormor och trycker till pluppen så att den sitter fast.
Lillebror tar emot rälsen och tittar lite förvånat.
- Näe, näe. Mamma, mamma.
Han går runt bordet och ger mig rälsen.
Jag tar bort pluppen.
- Jaaaa, mamma kunne!! lillbror skrattar triumferande mot mormor.
Vi alla skrattar. Mormor försöker försvara sig
- Jamen jag trodde ju du ville ha kvar pluppen.
Men lillebror lyssnar inte på det örat. Han går skrattandes från köket och går och hämtar mer räls. Mormor får prova igen, och när hon klarar det ropar lillebror uppmuntrande
- Jaaaa, momo, jaaaa!
Och så har generationerna ställts mot varandra. Ett litet test från lillebror, mammor emellan.

Veckopengen

Vår lilla tjej har blivit stor. Det har blivit dags för veckopeng. Gör hon vissa bestyr som att duka av tallriken och hänga upp ytterkläder blir det en peng i veckan. Mycket för att hon ska kunna spara till något hon önskar sig, för det är ganska lång väntan när både jul och födelsedag infaller med en veckas mellanrum. Då är det bra att kunna spara ihop själv.
Idag var storkusin H här. Lycka hos vår dotter. Kusin H är favorit. Vi hämtade barnen i pulka. Åka pulka hem ända från dagis, det är lyx. Fast lillebror var inte helt nöjd med att åka i den lilla pulkan, han ville ha den stora där storasyster satt. I tårar häver han sig ur den lilla pulkan och vill sätta sig i den stora.
- Du får inte plats där också, du får åka i denna, säger jag. Och vi ska ju äta blåbär när vi kommer hem, fortsätter jag till tröst.
Han stannar upp direkt. Sätter sig genast.
- Blåbär, säger han stenfokuserat.
Ytterligare lite längre bort gnäller han till lite till när pulkan åker på snedden en bit. Jag tittar till honom. Han tittar inte på mig ens utan det ser ut som om han stålsätter sig, och som i ett mantra säger han
- Blåbär. Blåbär. Blåbär.
Som en vasaloppsåkare motiverar sig att fortsätta mil efter mil, motiverar sig lillebror att fortsätta åka i den lilla pulkan.

Väl hemma kommer belöningen. Blåbär och glass.
- Du får berätta för Kusin H vad du har börjat få, säger jag till min dotter.
- Veckopeng, säger hon lite stolt.
- Oj, va bra, får du det, säger Kusin H. Får du det varje vecka då?
- Ja asså, så här är det att om jag hänger upp min overall eller jacka och plockar av bordet så kanske det är en måndag och då får jag en peng.
- Jaha, det låter ju jättebra.
Hon tittar på Kusin H.
- Du kan ju också få en veckopeng om du kanske bestämmer dig för något du ska göra.
Kusin H ler
- Ja precis, jag får komma på något. Kanske lägga min mössa och vantar i lådan. Det brukar jag glömma.
Ja, vi alla kanske skulle unna oss en liten veckopeng när vi lyckas hålla ordning på något vi annars brukar slarva med. Veckopengen borde få en liten revival även hos oss vuxna. Det röstar i alla fall jag på.

Rymdfarkostkonstruktör

I helgen, när snön ligger i drivor utanför på fönsterbläcket, är vi inne och myser med kusinerna. På övervåningen leker tjejerna med försvinnande små kläder tillhörande de något pyttestörre polly-pocket dockor. På nedervåningen huserar kungen av lego. Äldste kusinen är helt grym på legofarkoster. Och jag och min dotter som trott att det var vi som var legogurus. Nä, tjena, där var vi totalt i fel härad och tävlade, för äldste kusinen kommer ner hit och bygger den ene fabulösa farkosten efter den andre.
- Du borde bli rymdfarkostkonstruktör när du blir stor säger jag, om det nu finns något sånt jobb.
- Mmmm svarar han blygsamt.
Men jag menar det. På riktigt.
Några av farkosterna står fortfarande kvar. Jag har lyckats rädda några från marodören. Legomarodören Lillebror. Han som bekant bara älskar att plocka isär allt lego in till minsta beståndsdel. Men han blev nog också imponerad av byggmästaren, så det är nog därför han inte demolerat riktigt alla ännu. Så om kusinen ska bli rymdfarkostkonstruktör, så ska nog lillebror bli rymdfarkostskrotnisse. Som skrotar alla rymdrakter, när de liksom inte duger för Fuglesang längre.

Är det bara vinter nuförtiden?

- Mamma, hör jag från baksätet när vi slirar upp för backen mot dagis.
- Ja?
- Är det bara vinter, vinter och vinter nu förtiden eller?
Ja, vad svarar man när det här vinterlandskapet verkar bita sig fast till dess att göken börjar gala nån gång i maj...
- Jo, ja det skulle man ju kunna säga, men jag lovar att det blir faktiskt vår till slut. Kanske efter att Lillebror fyllt år. Då brukar det ju vara vår.
- När fyller lillebror år.
Jag räknar efter, och banne mig...jag börjar nästan tvivla på mina ord själv
- Om två månader....
- Hur långt är två månader.
- Ganska länge...
Jag hör en tung suck i från baksätet.
Mina barn verkar helt klart tröttnat på snö. Kan man tänka sig, när det är det som vi har önskat dom i alla dessa år. Att dom ska få en riktig vinter, som vi hade när vi var barn. Vi önskade det så mycket att vi äntligen efter många år bokade en fjällenresa. Som idag inte känns lika motiverad som i regniga november.

Och tills dess att våren kommer kan man ju alltid roa sig med att måla rumpan svart. Som lillebror gjorde idag när han återigen klivit ur blöjan och samtidigt hittat en svart tuschpenna...

Projekt sanering

Lillebror har fått pippi på att ta av sig byxor och blöja och springa omkring och "lufta" sig. Det sker minst en gång om dagen. Oftast på kvällen och det kan man ju förstå, efter en hel dag med blöja, kan ju det vara skönt.
Hittills har det lett till en pöl på köksgolvet, och de storlegobitarna som fanns utspridda klarade sig med nöd och näppe.
Idag bestämde han sig för att ändra lite på rutinerna och började med att dra ner blöja och pyjamasbyxor i TV-rummet på morgonen i stället. Jag stod i badrummet, inte ont anande. Han får inte av sig byxorna utan går med dem och blöja hängandes nere vid hälarna från vardagrummet till mig i badrummet. Han ställer sig i dörröppningen
Jag tittar på honom
- Ja vi ska ta och byta blöja på dig nu.
- Bajs, svarar han.
- Va har du bajsat?
- Bajs, säger han en gång till medan jag går fram till honom.
Mycket riktigt. Visst var det en bajsblöja han hade gått med och därmed var pyjamasbyxor och ben sådär härligt kladdiga. Det vara bara att börja med projekt sanering, samtidigt som jag så pedagogiskt jag bara kunde försökte förklara att gör man "number two", då är det mamma eller pappa som tar av blöjan...

En egen puff

Jag vill också ha en egen stor puff. Där jag gott och väl får plats. Där någon sätter mig invirad i mitt stora mjuka varma täcke direkt när jag vaknar på morgonen. Jag vill sitta där och titta på tv, få serverat te (inte välling...) och sitta där och bara slappa, tills det bara är tvunget att gå upp och ta på sig kläder. Ibland vill jag alltså ha en egen stor puff.

Ljuschefen och Stjärn-Ylva

Vi fick varsin disktrasa i alla hjärtans dags present av våra barn. Fina disktrasor med hjärtan på, handmade at dagis. Men jag fick inte använda den länge innan storasyster själv tog beslag på den och flängde runt i huset och torkade allt ifrån fönster till lego. Perfekt städhjälp.

Lillebror däremot, är ingen perfekt städhjälp. Han är en perfekt ljuschef. Han är liksom boss över alla våra ljusstakar, värmeljus och vanliga ljus. När lillebror vill leka något som han tycker är riktigt fascinerande, då öppnar han vårt hörnskåp och forslar ut alla våra värmeljusstakar och ställer på golvet. Sen sätter han sig i hörnet bredvid skåpet och arrangerar, staplar, provar ut ljusen i olika formationer och tar bort folien runt alla värmeljus. Han är besatt. Ibland orkar vi säga nej, men oftast inte. Lillebror får vara ljuschef. Dessutom kan han då sitta still i ett oräkenligt antal minuter, bara han får pyssla med sina, vad han själv kallar, "JÖÖS".

Till sist har vi förevigat Stjärn-Ylva. En skapelse gjord av storasyster. Stjärn-Ylva ska vid det här laget vara framme hos Bolibompa. Vi skickade henne i lördags, i ett litet rosa paket. Det är tänkt att hon ska göra audition för "Sagan om Ylvania" som går varje fredag på Bolibompa. Vi vet inte riktigt om hon har dom rätta kvaliteterna eller krafterna som krävs för att få en roll. Men vi hoppas hoppas hoppas. Om inte annat kanske hon kan bli statist. Så nu gäller det att titta noga varje fredag. Kom i så fall ihåg, att det var här ni såg henne först, Stjärn-Ylva.

Lammet utan mössa

Idag var larmkillen hemma och fixade med larmet.
- Nu kommer larmgubben säger jag till barnen.
- Larvgubben? undrar storasyster.
- Nej Larmgubben han ska greja med vårat larm, svarar jag.
- Jaha, jag tyckte du sa Larvgubbe, och då tänkte jag att vad kan larver göra hos oss?
- Tja, det kan man ju undra.
Larmgubben fixade larmet, tog väl en sisådär 30 min, och gång på gång säger lillebror med försiktig röst till mig
- Lammet, lammet.
- Ja han är där inne och grejar, svarar jag varje gång.
Till slut när lammet är klart, och går säger lillebror
- Hä då, hä då.
- Hej då säger lammet.
Vi tittar i fönstret när han går, genom vår trädgård till sin skåpbil.
- Lammet dä, säger lillebror.
- Ja nu åker han, han ska bara packa i sina grejor först.
- Mössa? Mössan? säger lillebror plötsligt oroligt.
- Nä han hade ingen mössa.
- Mössan? säger han igen oroligt.
- Nä han hade ingen mössa.
- Kallt. säger lillebror.
- Ja det är nog lite kallt svarar jag.
Så ser vi lammet åka.
- Hä då lammet, säger lillebror.
- Hej då, skrattar jag.

Behöver man hjälm i rymdbollar?

Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Lego är bäst. Helt klart bäst. Idag satt jag, storasyster och lillebror och byggde länge. Alla lika fascinerade. Jag och storasyster byggde en snygg bil. En rymdfarkost.
Lillebror tycker mest om att plocka isär. Vi bygger och han plockar isär, till minsta beståndsdel. Och han lyckas jämt, oftast med hjälp av att bita loss de allra minsta och svåraste bitarna. Men nog lyckas han.
Så var rymdfarkosten färdig. Storasyster bemannar den med en besättningsman och tar upp den i handen.
- Det här en rymdbil. Nej det är en rymdboll.
- Ja, ska dom åka upp i rymden nu då.
- Japp, storasyster drar iväg med bilen upp i luften och ut i köket.
Efter någon sekund kommer hon tillbaka.
- Behöver man hjälm när man åker rymdboll?
- Ja det måste man, svarar jag.
Eller hur e det? Måste man det? Jo visst snablar måste man det? Jag tänkte att det är nog bäst att svara att man måste ha hjälm, för tänk om hon någon gång kommer i situationen då hon själv får prova att åka rymdboll, då gäller det ju att hon är förberedd och rätt utrustad menar jag.

Syskonbra

Syskonbråk. Det är något man får räkna med när man skaffar två barn. Men allt syskonbråk är det värt, när syskonkärleken infinner sig.
Storasyster sitter framför tv:n, lillebror kommer fram och jag tror att han ska stänga av tv:n. Han ställer sig bredvid tyst och tittar. Sen lägger han sig med sitt huvud i storasysters knä.
- Hej, säger hon, vill du mysa med mig här.
- Mmmm, svarar lillebror.
- Lägg dig här, så, lite närmare, så ja. Är du lite trött?
- mmm, säger lillebror igen.
Och så tittar dom på tv, tillsammans, sams, och nära. För några minuter i alla fall. Tills lillebror blir lite piggare igen och knatar iväg.
Lite senare hoppar lillebror upp och ner på madrassen i sovrummet. Han slår i huvudet i storasysters säng. Han gråter högljutt och är förtvivlad. Storasyster hjälper mig att hämta en kall, våt, handduk att lägga på pannan. Hon pysslar om honom och går och väter handduken igen för att göra den kallare. Tröstar honom och säger snälla ord.
Syskon, det är allt en bra uppfinning det.

Nyttiga söta frukter

Idag när vi kom hem från dagis blev det banan och vindruvor som ett litet extra mellanmål. Lillebror tittade på "tubbies" och storasyster läste i stora kartboken. Det såg mysigt ut där hon låg på fårfällen och läste och åt frukt. Efter en stund kommer hon ut i köket
- Mamma är vindruvor nyttigt?
- Ja det kan man ju säga. Frukt och grönsaker är ju nyttigt att äta och bra för kroppen.
- Va? Är vindruvor en nyttig frukt.
- Ja, det är den ju. Det är en väldigt god nyttig frukt.
- Jaaaha, säger hon och ser riktigt förvånad ut.
Sen fortsätter hon
- Den smakar ju liksom så sött.
- Ja, precis.
Nöjd med sig själv och att antagligen äntligen få äta något som är sött och dessutom nyttigt fortsätter hon att läsa och mumsa i sig.

Städskåpsgömstället

  Hej, lillebror här. Jag har ett gömställe. I vårt städskåp. Det är precis lagom för mig att sitta ner därinne. Fast jag kan inte riktigt stänga dörren, för mina fötter är i vägen. Hit kan jag springa när mamma till exempel försöker ta på mig mina strumpor. Eller när hon vill byta blöja på mig. Eller när hon vill att jag ska städa upp alla små små legobitar jag hällt ut över köksgolvet. Det är då, när hon springer efter mig som det är som allra bäst att krypa in här. Det som inte är bra med mitt gömställe är att det är upptaget ibland. När mamma eller pappa varit ordningssamma och ställt tillbaka dammsugaren på sin riktiga plats. Fast eftersom vi i tid och otid behöver dammsuga, speciellt i köket när jag ätit, så står dammsugaren faktiskt inte på sin plats så himla ofta. Och då får jag mitt gömställe för mig själv !

Dom små kycklingarna

Jag tror jag är smart när jag emellanåt blandar in lite lek för att få barnen att göra saker. Det kan vara att tävla vem som tar på sig alla ytterkläder först. Eller så leker vi att vi är rymdgubbar som måste borsta tänderna annars så kommer vi att förvandlas till bananer. Vi lägger ut kläder som ska tas på i en lång rad och ger dom nummer i vilken ordning de ska tas på. Vi hittar alltså på både det ena och andra för att underlätta vardagsbestyren. Problem uppstår dock ibland när leken vill överta så att det man egentligen ska göra istället tar dubbelt så lång tid. Missbedömning av situationen med andra ord.
Som idag, när jag kom på den utomordentliga idén att leka kom alla mina små kycklingar när barnen skulle komma till badrummet för att borsta tänderna.
- Kom alla mina små kycklingar.
- Vi törs inte, ropar storasyster.
- Varför då? svarar jag.
- För vargen, säger storasyster.
- Men kom ändå, säger jag.
Och så kommer dom rantande. Men vänder precis innan badrummet, tillbaka in i sitt rum.
- Igen, säger storasyster. Nu har även lillebror fattat.
- Endåntill, endåntill.
Jag börjar om från början.
- Kom alla mina små kycklingar.
- Töss Töss, ropar lillebror.
- Varför då, svarar jag.
- Vaden, vaaaaden, ropar lillebror
- För vargen, ropar storasyster.
- Kom ändå, säger jag.
Dom trippar i väg, men vänder igen utanför badrumsdörren.
14 gånger, så många gånger går det att göra kom alla mina små kycklingar innan jag får nog och lyfter upp kycklingarna och bär dom in till handfatet.
Ett misslyckat försök att få leken att påskynda tråkiga måsten....men roligt hade vi...

Snöguben som har tröttnat

Säg hej till vår snögubbe. Han står utanför vårt köksfönster är glad. För han ska åka till stranden. Han har tröttnat på kylan och vill till värmen. Vi gav honom hink och spade, och så var han redo. Fast han har ännu inte kommit så långt. Ända sen i onsdags har han försökt att röra på sig, men inte en millimeter närmare värmen har han kommit. Han hade inte riktigt bestämt sig vart han ska åka, kanske till Afrika, eller Thailand, det har han hört är poppis.

Min dotter tog detta kort, för att fånga honom på bild innan han sticker. I den här kylan är vi nog dock rädda för att han kommer stå fastfrusen att bra tag till...

Cirkusdirektören som bakar och gräver

Min dotter har många strängar på sin lyra vad gäller sin framtida yrkeskarriär. Länge har det bara och endast varit bagare hon ska bli när hon blir stor. Sakteliga har hon dock kanske inte ändrat sig, men lagt till några andra möjliga vägar att gå.
Efter att ha blivit förtjust i ett av Bolibompas program som heter Cirkus Imago, blev det högintressant att jobba på cirkus, först var det lindansös som gällde, men hon gick senare något steg längre och sa att det var cirkusdirektör hon skulle bli.
När jag nu i veckan kom hem efter jobbet, och min sambo hade hämtat barnen från dagis och gått med dom hem i vagnen, förbi en grävmaskin, hade vår dotter något nytt att berätta.
- Kan du berätta för mamma vad du nu har tänkt dig att bli när du blir stor, sa min sambo till vår dotter.
- Jo, jag ska bli bagare, cirkusdirektör eller grävmaskingrävare.
- Ojdå, va spännande det lät! Såg du hur han gjorde när han grävde.
- Ja han bara satt där inne och liksom styrde och grävde och grävde och grävde.
Det är ett ganska brett spektra hon siktar in sig på, så något håll borde nog hon kunna hamna till slut.
Fast efter de fotona hon tog nu senast med vår lilla kamera, som jag visar i ett collage här, tror jag skarpt på att hon även kan ha en karriär som fotograf. Vissa av kompositionerna hon tagit med kameran är helt briljanta. Och skulle hon gå den vägen, skulle hon rakt av stjäla ett av mina drömyrken...

Inomhusskridskor

Visst är det kul med snö och is. Men på vardagarna är det svårt att hinna komma ut innan mörkret sänker sig. Då får man ta in vinteraktiviteterna till ett varmt kök. Som skridskoåkning. Gör då följande:
- Ta fram din hjälm
- Röj undan i köket så du får en fin och stor yta
- Ta på dig ulltofflor, på ett köksgolv är dom hala som skridskor
- Voila, nu är det bara att glida runt

Storasyster gjorde fina piruetter, och lillebror gled runt och ropade
- siskor, siskor
Vi skrattade alla och tog kort och filmade.
Tänk vilka goa små uppfinnare vi har.

Lyxfredag och teatersöndag

I fredags var vi hemma. Lillebror hade varit hängig på dagis dagen innan och vi fått hämta honom tidigare, så vi var hemma och vilade. En hel dag hemma, utan att gå utanför dörren. Vi började med mannagrynsgröt. När jag ställer fram gröten till min dotter säger hon
- Mmmm va gott.
- Varsågod svarar jag.
- Mamma det här är lyxigt.
Jag skrattar till
- Ja du det är det.
- Det är en lyxfrukost idag.
Så drällde vi hemma på förmiddagen och till lunch slängde jag ihop amerikanska pannkakor. Eller som vi också benämde det "sockerkaka med sylt".
- Vet du mamma, vi har en lyxlunch också.
Och visst, lyxigt var det.
Sen kom min sambo hem. Vi åt middag. Tacos.
- Vad tycker du nu, om middagen ? undrar jag till min dotter.
Hon ler stort.
- Lyyyyxigt.
Vi skrattar. Hon skrattar och säger
- Vi har haft en riktigt lyxdag.

Lyxigt värre blev det också på söndagen då vi blev bjudna på dockteater. Vår dotter höll föreställning. En eminent föreställning om snögubben Lennart, flickan Anja och kapten krok. När hon var klar, ropade vi bravo och klappade händerna. Så hoppar lillebror upp från mitt knä där han suttit och beskådat teatern. Så säger han
- Minn tuu, minn tuu
- Ja nu är det lillebrors tur säger storasyster och hoppar upp i mitt knä.
Vår ett och ett halvåriga son gömmer sig bakom soffkanten och efter ett tag ser vi snögubben kika upp.
- Hä hä, hä hä.
- Hej hej snögubben säger vi tillbaka.
- Hä hä, hä hä, säger han igen
Vi skrattar så vi kiknar men han bara fortsätter
- Hä hä, hä hä säger han och rör snögubben fram och tillbaka.
Tror aldrig att jag skrattat så åt en snögubbe som säger hej.
Söndagsnöje av högsta rang.

Kycklingdag och städdag

Vi har haft städdag. Vi har städat städskåpet. Det tog en hel söndag. Vi hittade mycket som vi skulle städat bort för längesen. Men man hittar även små guldkorn bland muttrar, brandvarnare och förlängningssladdar. Som ett litet vykort skickat av vår gudson en gång för länge sen, där det på framsidan stod
"Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora"
Jag hoppas att jag inte är en av dom. Jag har ju mina små lyckor precis här där jag är, i mitt hus, i min familj, i vårt hem. En helt vanlig städsöndag, är dom framför mig, och jag tittar på dom, min sambo, min dotter och min son. Vi är alla varandras små lyckor. Så nu ska jag sätta upp det lilla vykortet, hittat bland gamla avlagda saker, det vykortet som fick mig att stanna upp och tänka till.

Vi har också haft kyckligdag. I lördags. Då åt vi kycklingklubbor. Det tycker vi och barnen är ganska gott att sitta och gnaga på. Så länge man i alla fall inte tänker på vart kycklingen kommer ifrån.
- Vet ni, säger vår dotter där vi sitter vid middagen, det finns två olika kycklingar.
- Jaa, säger både jag och min sambo lite fundersamt.
Hon fortsätter
- Kyckling som man äter. Och så hönans kyckling.
Jag och min sambo tittar på varandra. Vi nickar och svarar lite dovt
- Ja, just det.
Vi hade såklart inte hjärta att säga att vi just nu faktiskt sitter och äter hönans lilla kyckling. Vi kände väl att det, det får vi förklara vid ett annat mer passande tillfälle...

Författardrömmar

Jag och min dotter har blivit författare. Vi har precis startat en bok, Nasse och Nalle Puh på vinteräventyr. Vi tog med dom idag när vi gick till pulkabacken i parken. Dom hann med att klättra i träd, åka pulka, fika och klättra i berg. Jag fotade och min dotter assisterade i att vara regissör.
Bästa resultatet fick vi när Nasse klättrade upp i ett träd, och precis när jag tog kort bestämde han sig för att ramla ned. Vilken dramatik. Nalle Puh var direkt framme och frågade Nasse hur det gick. Det hade gått bra, men nu ville Nasse inte klättra mer, nu ville han fika. En lång rad äventyrliga upptåg hann dom sen med innan vi var hemma igen.
Min dotter har redan gjort upp att vi ska göra uppföljare, till denna blivande succébok. Våräventyret, sommaräventyret och höstäventyret. Can't wait!

Den hala åsnan

Här står den. Lyktan som måste tändas varje dag när vi kommer hem från dagis. Lillebror är envis som åsnan. Storasyster sa något bra en dag, när jag sa till lillebror att han var hal som en ål när jag om och om igen försökte få på overallen och han bara gled ur mitt grepp...
- Du menar väl hal som en åsna.
- Va menar du, undrar jag.
- Jamen innan sa du ju att han var som en åsna.
- Ja just det ja, envis som en åsna. Så ja då är han ju faktiskt en hal åsna.
Så den envisa lillebror får mig att snällt tända lyktan, och vi alla måste medge att det är väldigt mysigt där den står och lyser upp snön. Dessutom känner man sig väldigt välkommen när man kommer hem från jobbet och det är mörkt och kallt, och så står lyktan där och lyser upp ens väg. Då vet man ju dessutom att hela gosiga familjen finns inne i huset.

Intervall-matlagning

Lillebror är snabb. När jag idag stod och gjorde makaronipudding, hade han som vanligt ställt dit tripp trapp stolen. Han for upp och ned med jämna mellanrum för att hjälpa till och samtidigt leka med nåt annat. Så efter ett tag märkte jag inte när han stod jämte och när han var borta. Förrän det kommer en blixtsnabb hand och tar tag i kasslern och innan jag hinner reagera har han tagit en stor tugga.
Ner från stolen och iväg som en pil.
Jag fortsätter laga i ordning puddingen. Och när jag i ett obemärkt ögonblick sköljer av kniven, är han där igen. Snabb som en vessla. Denna gången får han tag i äggen. Jag vänder mig om och där står han med ägget i handen och har knäckt det.
- Bjyta ägg, bjyta ägg.
- Ja du jag ser att du bryter ägg, men det får ju bara mamma göra.
- Mamma säger han och sträcker mig ett trasigt ägg.
Så vips är han nere från stolen igen och är borta ur köket på nolltid.
Lillebror är mästerkocken som har gett intervall-matlagning ett ansikte.
När jag så är färdig och ställer in formen i ugnen, ser jag i ögonvrån att han är där igen. Denna gång med brödpenseln i handen, i full färd med att ömsom suga på den och ömsom måla vår ekbänk med smör. Så den behöver vi inte olja in i år i alla fall....

Halv ett år

Välkommen på fika. Det bjuds på prinsesstårta, bullar och dammsugare. Findukat med två olika glas. Alla får vara med. Medan storasyster matar Glasselina och Skrållan, försöker lillebror febrilt dela den virkade dammsugaren. Efter mången försök struntar han i det och stoppar in nästan hela i munnen så att jag nästan får kväljningar själv.
- Var den god? undrar jag.
- mmmmmm svarar lillebror och skrattar sen högt och fortsätter att försöka smaka på tårtan. Det går inte så bra. Då tar han fingrarna i pincettgrepp och säger med en väldigt tillgjord späd röst
- Pytte pytte biit biiit
Och så låtsas han ta pyttelite tårta, mumsar upp pyttebiten, och sen skrattar ännu mer. Vi andra fikagäster skrattar också åt vår lilla pajas.

Innan läggdags har vi sen följande konversation.
- Mamma, det här är min bebis. Min dotter visar upp dockan som heter Glasselina.
- Jaha, va söt hon är, säger jag.
- Hon dricker bara välling.
- Jaha du menar att hon inte kan äta riktig mat?
- Ja, men Skrållan hon är större.
- Jaha, hur gammal är hon.
- Hon är...typ.. två.
- Jaha, ja då kan ju hon äta riktigt mat.
- Ja hon har precis lärt sig.
- Ja det förstår jag.
- Men glasselina, hon är mycket mindre.
Hon håller dockan som en bebis.
- Ja det ser jag ju, svarar jag.
- Ja, för hon är bara halv ett.
- Ja ja, då är hon ju bara sex månader alltså.
- Ja, 6 månader är hon.
Smart. Undra bara vad jag är då? Halv 35.....inte lika charmigt.....