Omänskliga lillebror

Vi var hos mormor. Min dotter, lillebror och jag. Min dotter gillar att leka födelsedag. Oftast får jag en tårta gjord av något som hon hittar i sin närhet och sen sjunger hon "Är det en vanlig dag" eller "Ja må hon leva".
Så när vi var hos mormor var jag inne i badrummet och bytte blöja på lillebror. Min dotter kommer in med en tårta gjort av en pusselbit balanserandes på en plastbytta. Hon ställer ned den vid lillebrors fötter. Han ligger på golvet och blir ompysslad. Plötsligt sparkar han till och välter ned pusselbiten och tårtan går sönder.
- Men lillebror, du förstörde mammas tårta, säger hon argt.
Du kan faktiskt inte äta tårtor. Det är bara människor som kan äta tårta.
- Va sa du? sa jag och undrade om jag hört rätt. Vilka sa du kunde äta tårtor?
- Människor.
- Jaha, men lillebror är väl också en människa.
- Nä, säger hon återigen med barsk ton. Han är en lillebror.
Och så går hon med bestämda steg ut ur badrummet med tårtan i handen. Och jag sitter kvar och tittar på våran lilla lillebror som ler stor och säger "aaabbuuuu" samtidigt som han tar tag om sina fötter hur enkelt som helst. Precis samma ljud och rörelser som aporna hade vi såg på djurparken förra helgen. Så kanske hade hon rätt....lillebror kanske är lite omänsklig när allt kommer omkring.

Linfrö-fästing

Idag hittade vi en fästing. En gigantisk fästing. I alla fall gigantisk i fästingvärlden, för den var ju egentligen bara liten som ett pyttefrö. Och den satt fast på min dotter!! Jag blev helt förkrossad och undrade egentligen vad jag är för mamma som inte synat henne tillräckligt utan låtit den sitta där i lugn och ro och ätit blod från henne. Min stackars lilla söta flicka, och en sån där vidrigt äcklig blodsugare. Men sen kom jag på att fästingen varit ganska smart som tog sig an en liten tjej med vattkoppor. Han fick ju totalt kamoflage. Han såg ju ut som en liten vattkoppa! Fram tills nu när han plötsligt nästan var större än en vattkoppa, och dessutom har hon väldigt få skorpor kvar.

Jag tog bort fästingen med en pincett. Min dotter skrek först i högan sky och sa att hon ville inte att jag skulle ta bort den. Men när belöningen skulle bli några klistermärken om hon satt stilla så tvekade hon inte en sekund. Vi stoppade fästingen i en påse, för jag visste mycket väl att min sambo skulle vilja se den. Han är nämligen en fästingmagnet. Han får lätt fästingar. Men han har aldrig haft en fästing så länge att den blivit så här stor. Och mycket riktigt var det exakt den kommentaren han sa när han såg den
- Oj en sån här stor har inte ens jag haft nån gång.

När jag och min dotter åt frukost efter fästingincidenten, utbrister min dotter plötsligt.
- Mamma är det här min fästing
Hon pekar på ett linfrö som fallit av smörgåsen
- Nä det är ett linfrö, men den är förvillande lik din fästing. Men linfröt kan du äta.
- OK sa hon och stoppade in fröt i munnen.
Men jag själv tittade förskrämt på min smörgås, för plötsligt såg det ut som det kryllade av fästingar på min smörgås.
- Titta mamma, ett till litet frö som ser ut som en fästing, och så åt hon upp det med.
Jag själv blundade och åt snabbt upp min sista bit av smörgåsen och sköljde sen noga med äpplejuice.

Börje

Igår sprang min dotter ut på grusgången och ropade in till mig
- men nu är det ju sommar igen mamma
Ja, visst tycker man att sommaren går fort över, men den kommer ju faktiskt tillbaka då och då under hösten också. Det ska jag försöka ta vara på denna hösten. Och redan idag fick vi ytterligare en chans, för hela förmiddagen regnade det, men när min dotter kom hem från dagis utbrister hon i samma stund som solen tittar fram
- nu blev det sommar senare på dagen idag

I helgen var vi och hälsade på kusinerna. Min dotter och kusinerna satt och åt middag. Jag och min syster försökte febrilt hålla dem intresserade av att sitta kvar och äta upp. Jag hittade en lapp med alla namnsdagar i juni och började fråga barnen frågor runt namnen
- Gissa vem som har namnsdag den 27:e? Någon som du brukar leka med, säger jag till kusinen.
Han funderar ett tag och nämner andra kusiner men det blir inte rätt någon gång. Till slut får min syster säga att han ska leka med henne på tisdag. Då kommer han på och gissar rätt.
Sen säger jag till min dotter
- Gissa vem som har namnsdag den 9:e juni?
- Kan inte, säger båda.
- Det är Börje. Vem är det som du känner som vi kallar för Börje, frågar jag min dotter.
Hon tänker och kusinen tänker. Jag och min dotter kallar nämligen alla bajskorvar för Börje för att vi ska öva oss på att göra det roligt att gå på toaletten och därmed bli av med blöjan helt och hållet. Och det har visat sig fungera ihop med klistermärksbelöning. Så nu verkar blöjor vara nästan helt ur bilden. Men just då kopplade hon inte till vår lilla lek för hon kom inte på vem det var vi kallar för Börje.
- Kommer du ihåg vem det är vi känner som vi kallar Börje, frågar jag igen?
Då säger kusinen
- Kanske är det hambörjare.
Gissa om jag och min syster fick ett skrattanfall. Och gissa om vi kommer skratta tyst nästa gång vi ska hälsa på någon som heter Börje.

Dyra smörgåsar

Idag blev det en skön sommardag. Dom kommer ju ibland så där på senhösten. Vi tog till vara på den genom att gå till den bästa lekplatsen häromkring. Den med bäcken, broarna och kioskerna. Att kasta pinnar i bäcken och se dom segla iväg under bron är nog det roligaste. Trots fina rutchkanor och gungor står oftast naturens egna leksaker högst i kurs i slutändan ändå.

Vi lekte kiosk också. Tre olika små hus kan agera kiosker. Pinnar blev till gurkor, bananer och smörgåsar. Jag sålde två smörgåsar till min dotter för 50 kr.
Och även om jag hör mina ord genom henne låter det så mycket roligare när hon väl säger det.
Så när hon betalade sina smörgåsar med stenarna muttrar hon
- Det var dyrt, samtidigt som hon försöker se allvarlig ut, men det går ungefär en sekund sen skrattar hon för hon vet så väl att jag tycker det är så roligt när hon använder mina uttryck.

Formbesked

Vi brukar springa knatteorientering jag och min dotter. En snitslad bana i skogen med liten karta och små kontroller. Min dotter älskar det. Så var det dags igen i lördags, hon hade väntat hela veckan. Vi sitter på morgonen innan avfärd och äter frukost hos mormor och morfar. Morfar frågar min dotter:
- Ska du springa knatteknat idag?
- Jaa svarar hon bestämt.
- Hur är formen då? fortsätter han
och jag undrar om hon förstår vad han menar och tänkte precis börja förklara hur morfar menar när hon svarar
- Det får vi se, och ser pilimarisk ut.
Vi skrattar gott morfar och jag.

För övrigt har jag nu fått låna min mammas mp3-spelare trots att jag ärligt berättat att jag tvättat en i tvättmaskin. Men hon tänker väl att jag inte är dum nog och gör samma misstag två gånger. Fast numera vid 30-års ålder vet nog både hon och jag att det där inte är sant. Man kan mycket väl göra samma misstag två gånger. Som den gången jag fick parkeringsböter två gånger på samma vecka, på samma gata med samma bil. Eller när jag gav bilen en snygg skrapning på höger sida, för att bara fyra veckor senare få en nästan identisk skrapning på vänster sida. I och för sig inte mitt fel andra gången, men ändå. För att inte tala om tandtråden. Jag börjar med tandtråd efter varje tandläkarbesök, för att bara någon månad senare sluta. Och som vanligt få banner av tandläkaren nästa gång jag är där. Fast det finns kanske misstag som man verkligen inte gör om. Som att tvätta MP3-spelare. Förhoppningsvis är det så.

Snigelmord

Vi åkte till mormor igen. Och mormor har precis hittat mördarsniglar i sin trädgård. Vi själva har hundratals. Så vi är vana snigelletare och snigelmördare. Men mormor kan fortfarande räkna sina. Min dotter är helt präglad av sina snigelhatande föräldrar.
Så direkt när mormor började prata om att hon tagit 4 st sniglar idag, snappade min dotter direkt upp samtalsämnet.
- Har du också mördarsniglar mormor?
- Ja
- Vad gör du med dina mördarsniglar mormor?
- Vad jag gör med dom?
- Ja?
Mormor tittar lite ursäktande på mig, och jag nickar lite lätt för att visa att det är ok att hon säger att hon dödar dom. Så med lite försiktighet säger mormor
- Jag dödar dom
- Vi kastar stenar på våra, säger min dotter med en helt vanlig ton, och utan någon försiktighet. För det är vardag hemma hos oss. Vi dödar sniglar för vi gillar inte sniglar. Så är det bara.
Mormor har smurfar hemma hos sig, och till min glädje ville min dotter leka med dom. Och där i finns en snigel. En röd. Hon tar den röda snigeln och kommer fram till mig och säger
- Detta är ingen mördarsnigel mamma, detta är en snäll röd snigel. Mördarsniglar är bruna.
- Va bra svarar jag. För vi gillar ju inte mördarsniglar eller hur.
- Nej det gör vi inte, för dom får inte vara i vår trädgård.
- Precis.
Att en av mormors grannar dödar sniglar med thinner och salt och sen gräver ned dom diskuterade vi dock när min dotter inte hörde. För jag är ju dock inte helt säker på hur snigelmord kan påverka min dotters fortsatta uppväxt......

Tvättmiss

Ibland är jag duktig och fixar saker med en gång. Men för det mesta väntar jag till ett bättre tillfälle. Och jag brukar banna mig själv för det. Det är ju alltid skönt att ha saker gjort, än att skjuta upp dem. Så idag när lillebror bajsade ner sig själv, mig och den värdefulla babysittern, var jag plötsligt inte mig själv. För jag gick direkt ner till tvättstugan och lade i alla grejorna i tvättmaskinen, trots att jag var halvvägs ut genom dörren på väg till dagis. I vanliga fall hade jag hängt sakerna på tork och efter jag kommit hem från dagis då hade jag möjligtvis lagt in allt i tvätten. Men inte idag. Nej då, idag var jag duktig.
Men jag ska säga er, att för mig lönar det sig inte att göra saker med en gång. Det blir bara fel.
Jag upptäcker till min fasa när jag kommer hem från dagis att sambons mp3-spelare följt med mina byxor in i tvättmaskinen. Och tvätten är ju redan färdigtvättad, för jag hade ju varit så duktig. Så jag öppnar tvättmaskinen och letar fram mp3-spelaren bland alla blöta kläder och försöker förtvivlat få igång den igen....
Lönlöst. Inte ett enda livstecken från den. Och jag vet inte vad jag trodde heller. Att dagens mp3 spelare klarar 10l vatten samt 200varv/sek i centrifugering. Knappast.

Det bästa i kråksången är att min sambo nu får ett bra skäl till att han köpte en ny i-pod häromdagen och lade den numera vältvättade mp3-spelaren åt sidan. Tur för mig också. Fast i-poden lär jag ju aldrig få låna, för den kommer han väl vara livrädd för att hitta hängades på torkvindan efter jag lånat den.

Vidare är det inte bra för min dotters ordförråd att svenskarna inte gör så bra ifrån sig på OS. Jag har utropat allt för många gånger "SKiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiT" under de senaste OS dagarna. Visst är det en ganska oskyldig svordom, men ändå.
Så idag när skyfallet kom plötsligt springer jag ut för att rädda så att våra vagnar inte ska bli blöta. Min dotter springer efter och ställer sig på farstukvisten och ropar
- "Skiiiiiiit"
- Va sa du, sa jag
- Men det regnar ju så att allt blir blött! Skit.
- Jadu, så sant så sant, svarar jag......

Spökregn

Idag har det regnat. Riktiga störtskurar har kommit och gått. Då är det ganska mysigt att sitta inomhus och titta på OS. Idag såg vi simhopp. Och är man drygt två år och aldrig sett varken simhopp eller konstsim så är det ju svårt att veta skillnaden.
När simhopparen hoppat ner i bassängen säger min dotter
- Snart kommer han upp och dansar med sina fötter-
Och varför inte lägga in lite konstsim som avslutning på sitt simhopp bara för att få en liten extra knorr på sitt hopp?

Appropå regnet. När det regnade som mest öppnade jag dörren för att kontrollera så att inget blev blött på farstukvisten. Då säger min dotter
- Får jag titta ut.
- Ja kom du och titta ut och se hur mycket det regnar säger jag.
Och som ni vet har hon ju sitt speciella sätt att säga duggregn på. Så idag fick jag höra nästa "regnord".
- Oj vad det spökregnar!
Klockrent. Såklart att det heter spökregn. I alla fall när man är liten och ens referensramar ligger väldigt nära sagans värld.

Övrigt av intresse idag är ju att den viktigaste posten delats ut. Den som vi alla väntar på hela året. Det som motiverar till att man fortfarande har en brevlåda stavas IKEA.

Hemma-OS

Dagen idag har präglats av OS. Ställde in bärbara datorn i köket och såg webbsändningarna hela dagen.
Vi såg allt från beach volley till friidrott till konstsim och hästhoppning.

- Nu springer dom, sa jag till min dotter när vi såg 400m löparna.
Vi båda tittade med spänning.
- Mamma dom springer jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte fort.
- Ja det gör dom verkligen.
Vi kollade in konstsimmarna.
- Titta så konstigt dom där tjejerna simmar, sa jag.
- oj, sa min dotter. Är det ett ben?
- Ja det är ett ben.
- Va många ben hon har.
- Fast det är för att dom är två under vattnet.
- Det var konstigt.
Lite senare
- Titta mamma, nu kom det en häst också.
En salig blandning.

Sen lekte vi sprinters ute på grusgången.
- Mamma du säger klara färdiga gå.
- Klara färdiga gå
Sen springer jag fort med henne i handen så att hon får fart från mig.
Hon skrattar högt.
- Klara färdiga gå, säger jag gång på gång.
- Nej nu ska du säga Klara färdiga pang, för dom skjuter ju faktiskt.
- Ja det gör dom ju.
- Klara färdiga pang, säger hon, nu skjuter jag. Pang Pang.
- Fast det är ju bara i luften dom skjuter, förklarar jag.
- jaha, säger hon.
Det var ju inte så lätt att veta, när vi kvällen innan har sjungt "annars skjuter jägarn dig...kom ja kom i stugan in"

När pappa kommer hem vill hon att vi ska springa mot varandra på grusgången.
Tävlingsmänniska som jag är, tar jag det på blodigt allvar och springer allt vad jag har.
Hon skrattar högt.
OS när det är som bäst.

Vattkoppskramar

Nya ord som har noterats här hemma efter getingsäsongen är smällflugare. Alltså en sån man smäller flugor och getingar med. Ganska gulligt tycker jag.

Sen påbörjar vi idag ytterligare en tvåveckorsperiod av prickar. Lillebror är smittad. En stilla undran varför vi inte lyckades få vattkopporna samtidigt går ut i rymden och får inget svar. Det är bara att bita ihop. Vår bekantskapskrets har krympt till att endast inkludera de som har haft vattkoppor....En liten egen sekt.
- Har ni haft "den"?
- Koppsmittan alltså?
Blir svaret ja, jamen visst då är ni välkomna hit på fika.
Om inte blir det antingen
- OK då syns vi tidigast om två veckor
eller
- Kom hit så kan ni också "få" den.
Vi har förmedlat smittan vidare till en liten ovetande kille. Han förstod inte varför han skulle krama om min dotter. Han gjorde det gladeligen. Varför skulle man tacka nej till det? Hon var lite prickig, OK, men lite kvinnlig värme tackar man ju inte nej till tänkte väl han.
Och nu har vi en till aspirant till att föra smittan vidare. Tror vi ska ringa runt en vända till och höra vem som vill ha lite manliga kramar den här gången.

Bröllopsförklaring

Vi fick ett inbjudningskort. Bröllopsinbjudningskort. Min dotter undrade vad bröllop var för något.
- Det är när två personer som tycker om varandra gifter sig.
- Vaddå? sa hon, vaddå är för övrigt ett väldigt vanligt återkommande ord nuförtiden.
- När en pojke och flicka tycker om varandra, kan dom gifta sig i kyrkan för att dom vill vara med varandra hela livet.
Jamen jag vet....inte jättebra förklaring. Men försök själva att förklara vad bröllop och giftermål är så enkelt som möjligt. Och jag vågade inte ens börja förklara att tjejer och tjejer och killar och killar kan gifta sig med varandra också. Jag hade fullt upp med att förklara heteroäktenskap
- Så tex jag och pappa kan gifta oss med varandra.
- Jaha sa hon.I kyrkan?
- Ja precis.
När pappa kom hem började vi prata om inbjudan och hon kom in i slutet av vår konversation.
- vaddå, vad pratar ni om mamma?
- Vi pratar om bröllopet och dom som ska gifta sig.
- Jaha.
Pappa börjar då förklara vad bröllop är för något för henne. En något bättre förklaring än min. Så min dotter började nu förstå vad det handlade om.
- Jaha sa hon lite dröjande. Så tittade hon på mig och samtidigt som hon klappade mig på kinden sa hon
- Och du kan ju gifta dig mamma.
Jag log och tittade på min sambo.
- Ja jag kan ju gifta mig.
- Vem kan mamma gifta sig med, frågade min sambo.
- Vaddå? min dotter såg frågande ut.
Han upprepade sin fråga.
- Vaddå? hon såg helt ut som ett frågetecken.
- Ja vem kan mamma gifta sig med då? sa han återigen.
Sen fortsatte han.
- Hon kan ju gifta sig med pappa eller hur.
- Ja det kan hon, svarade hon och sprang iväg.
Jag sa till min sambo
- Jag lovar att jag sa att tillexempel skulle du och jag kunna gifta oss. Hon fick väl bara blackout.
För det lät ju onekligen inte så bra när hon endast kom ihåg att jag var den enda som var inblandad i bröllopsförklaringen.

Beröm

Ibland är det skönt att få lite beröm från sina barn. Det är ju ofta tvärtom. Vi öser över våra barn beröm. Va duktig du är. Å va fint du ritat. Va jättebra att du tog på dig skorna själv. Och så vidare. Men häromdagen fick jag en självförtroendeboost av min dotter. Jag hörde ju i och för sig att det var mina ord hon härmade, men det passade in i sammanhanget och det lät som om hon menade det.
Vi skulle pyssla. Vi skulle göra gröna grodor av engångstallrikar.
- Först ska vi måla tallrikarna gröna sa jag
- OK sa hon
- Men nu kom jag på något. Istället för att måla vitt papper grönt till armarna, kan vi använda våra färgade papper vi har. Vi tar dom gröna papprena och klipper ur armar. Jag gick för att hämta dessa papper.
Med min dotter i släptåg säger hon
- Vilken bra idé mamma. Vad du är smart mamma!
Det kändes riktigt varmt i hjärtat.
Så jag förstår verkligen de där uppfostrangurusarna som säger att vi ska berömma våra barn.

Igelkottsben

Min dotter fick målat sina tånaglar för första gången igår. Hon tyckte det var jättespännande. Och hon förstod inte hur färgen kunde sitta kvar på tårna när hon badade. I morse frågade hon också om jag hade kvar mina tånaglar, samtidigt som hon tittade ner på sina egna.

- Jag har kvar mina tånaglar.

- Ska vi ta kort på våra fina tånaglar frågade jag.

Hon var skeptisk till en början men sen ställde vi våra fötter bredvid varandra, och fotade. Samtidigt kände hon på mina ben och kände att det var sticksigt eftersom att jag inte tagit fram rakhyveln de senaste duschsessionerna.

- Du sticks lite här mamma.

- mmm....svarade jag lite frånvarande.

- Har det varit en igelkott här på dina ben?

- Ha ha ja det kan man väl säga.

Sen var det åter det här med sommarvädret. Vi var ute en stund på förmiddagen. Det var lite kyligt och vinden blåste lite kallt. Min dotter hade på sig en byxor, t-shirt, tunn fleecetröja och en vindjacka. Det var nog lagom för vädret igår. Men plötsligt ser jag henne på grusgången springades fram och tillbaka, samtidigt som hon ropar

- Det är sommar nu.

Hon tar av sig jacka och fleecetröja och har kvar t-shirt och byxor i alla fall sen ropar hon till mig igen

- Mamma det är sommar nu.

- Jamen är det inte lite kallt med bara t-shirt.

- Nej det är sommar nu. Oj nu kommer solen, nu blir det varmt o skönt.

Det är skönt med barn. Dom ser oftast allt från den positiva sidan. Livet blir mycket mer glädje i när barn finns nära.

Vädra

Jag tror att vissa beteenden som vi har, får vi mycket tidigt i livet. Som det här med att kanske inte alltid medge ens felaktiga beteende eller misstag eller att man har tagit fel i allmänhet. Till exempel om vi börjar att vinka på någon men inser att det är fel person, så kanske vinkningen blir till ett viftande som om vi viftar bort en fluga. Allt för att inte visa att vi tagit fel.

Min teori har jag såklart hämtat från min 2-åriga dotter.
Pappa är ute och springer. Hon tycker att det låter som om pappa är ute på trappan. Jag försöker säga att han inte är hemma, men hon går fram till ytterdörren ändå och säger
- Är det pappa som är här utanför
- Nej han är ju ute och tränar. Hör du honom menar du?
- Ja, han är här utanför.
- Jamen då öppnar vi och tittar efter säger jag.
Så vi öppnar dörren men där står ingen pappa.
Hon säger lite trevande:
- Men ... men... Ok....men jag ville bara öppna för det behövde bara komma in lite luft.

Så antingen ville hon då inte erkänna sitt misstag. Eller, ve och fasa, så tycker hon att det luktar unket hemma så att vi behöver vädra...

Dubbelregn

När barn börjar utveckla sitt språk, blir det ju en hel del fel i början. Men tänk vad roligt det är att se utvecklingen de gör och hur fascinerande det är att se hur de snappar upp ord och använder dem i oftast RÄTT sammanhang. Det är imponerande tycker jag.

Min dotter och jag var ute i trädgården och lekte i den lilla vattensamling som skapats av regnet i hennes lilla uppblåsbara pool. Det börjar regna. Endast lite duggregn men jag säger till henne ändå
- Nu börjar det regna, nu får vi nog gå in.
- Nej det är ju bara dubbelregn, om det börjar regna mycket då kan vi springa in.

Det var ju tur att det bara var duggregn och inte dubbelregn, för dubbelregn låter som om det skulle kunna vara ganska mycket regn. Då hade vi nog fått springa in med en gång. Men finns det något gulligare ord just nu än dubbelregn. Tror inte det.

För övrigt hörde jag en låt ur Dirty Dancing på radion i morse. Har inte hört den på länge. Kom då och tänka på felsjungningar. Ni vet hur ni ibland sjöng med i låtar ni hörde på radion, och sen upptäcker efter ett bra tag att ni sjungt helt fel, trots att ni var helt hundra procent säkra på att de sjöng "ear and see" och inte som någon sedan rättade dig till att sjunga "urgency" ("I've had the time of my life", Dirty Dancing, jag gick i sexan första gången jag hörde den....min engelska var måttlig på den tiden). Trots att jag numera har ganska excellent engelska och vet mycket väl att det ska vara urgency, hör jag mig själv börja sjunga ear i alla fall. Mysko.

Fast i en apa

Häromdagen hör jag min dotter säga
- Pappa, du ska vara doktor.
- Ok säger pappa och går ut och hämtar dotterns olle och sätter på huvudet. Ja fråga mig inte varför just hennes olle har blivit tradition att ha som doktorsmössa, men det hör till när far och dotter leker doktor.
- Jaha då ska vi se här, är det den här lilla flickan som är sjuk. Vad har hänt med dig då?
- Jag har fastnat i en apa.
- Det var ett svårt fall, säger pappa och synar henne noga.
- Kan du få loss mig?
- Det ska vi nog kunna ordna.
Jag sitter i köket och njuter av konversationen. Fastnat i en apa, underbart! Det lär inte vara många läkare som har fått ett sådant knepigt fall. Jag tror definitivt att samtliga i Grey´s Anatomy hade sagt "Please let me scrub in on this one".

Prickig martyr

Prickar i oändlighet, fast ganska lindrigt ändå. Min dotter har vattenkoppor. Det är som bekant väldigt lätt att tycka synd om barn som är sjuka. De blir liksom ännu mer sköra och sårbara. När de har vattenkoppor är det definitivt väldigt svårt att inte tycka synd om barnen. Som dom ser ut! Prickar precis överallt, innuti munnen, i hårbotten, under fötterna. Ingen kroppsdel kommer undan. Just nu tycker jag väldigt synd om henne. Så till den grad att allt som hon i vanliga fall inte får, går rätt genom censuren. Det tar emot att vara principfast i dessa prickdagar.

Så det blir saft till mellanmål (hon har ju feber och måste dricka), nappen får följa med under nästan hela dagen (i vanliga fall endast till sovstunder), yoghurten får ätas framför TV:n (det är ju bra om hon får i sig något överhuvudtaget när aptiten inte är den bästa och prickarna till och med är i munnen), TV:n står på längre och oftar än vanligt (det är ju bra om hon kan distraheras och inte klia). Frågan är bara hur lätt det sen är att förklara att det endast är när hon är så sjuk som vi stiger åt sidan från de vanliga reglerna och bestyren. När hon märker det och är frisk från prickarna, kommer det väl sluta med att den röda tuschpennan åker fram och hon målar prickar för att få äta maten framför TV:n.

Fast just nu struntar jag blankt i hur vi ska bära oss åt för att få de gamla rutinerna tillbaka. För som hon ser ut det lilla livet. Stora infekterade koppor på ryggen, för att inte tala om den något irriterande koppan som sitter precis längst ut på nästippen. Hon får faktiskt bestämma här omkring några dagar till, för det är inte mera rätt när man får stå ut med att se ut så och den klåda det innebär. Och särskilt när hon emellanåt låter som en martyr.
- Oj oj oj titta på den stora infekterade koppan, stackars dig, säger jag när jag synar hennes rygg.
- Men mamma säger hon och stryker mig tröstande på kinden, det gör inget, dom går bort snart.
Det är ju jag som ska säga så inte hon. Min lilla söta prickiga martyr.

Kort mage

Vi har just nu ett nästan oräkneligt antal vänner som skall ha antingen sitt första eller andra barn. Bebisleveranserna kommer dugga tätt inom det närmsta året. Så när vi idag satt vid matbordet och började räkna upp för vår dotter alla som skulle få syskon eller ett första barn blev hon nästan helt förvirrad av alla namn.
- Så det är många som ska få en lillebror precis som du, sa jag.
- Eller lillasyster, säger hon snabbt. Trots att hon hela tiden sa att hon själv skulle få en lillebror och inte en lillasyster.
- Ja, eller lillasyster. Men det dröjer ju ett tag innan bebisen kommer, först ska ju magen bli riktigt stor innan bebisen kommer ut. Kommer du ihåg hur stor mammas mage var innan lillebror kom ut?
- Ja först så var han i magen och så hade du en stor mage. Sen så kom ju lillebror ut och då blev din mage kort.
Vi båda log stort.
- Ja så blev min mage kort igen.

Väntan

Igår satt jag vid datorn och skulle skriva ut foton. Min dotter kom och frågade om det var lördag. Ja det var det ju. Så hon undrade om hon fick några Smarties, och det hade jag lovat innan så det var ju bara att svara ja. Men du får vänta lite sa jag.
- Men kan jag få dem nu då
- Vänta lite bara.
Hon stod bredvid mig en liten stund.
- Men mamma kom nu då.
- Ja vänta lite till bara.
Hon stod otåligt och trampade.
- Mamma kom då.
- Snälla vänta lite till
- Jamen Mamma vad väntar jag på då?
Och det hade jag ju aldrig förklarat. Varför hon fick vänta. Ibland får man faktiskt vara tydlig också när det gäller barn. Att förklara gör ju att de oftast förstår varför de behöver vänta, eller ha tålamod, eller behöver göra en viss sak. Många gånger kanske vi inte orkar förklara för vi tror att de inte lyssnar eller förstår, men det gör dom långt mycket mer än vad vi anar.

Kissa utanför

Så var vi där igen. Det här med att kissa i gräset. Min dotter har nu vid lantstället endast kissat i gräset, och ingen gång på toaletten eller pottan. Det råkade nämligen komma utanför en gång på toaletten och en gång på pottan. Så när jag nu försökte få henne att gå på toaletten eller pottan sa hon bara
- Nej jag vill inte gå där, det kommer bara utanför.
Likadant var det hemma. Men i tätbebyggt område är det kanske inte så populärt om hon kissar i trädgården varje gång. Så hemma har vi en klistermärkeslek där hon nu får klistra ett märke för varje gång hon går på pottan. Det har funkat bra.

Så på landet idag utspelades sig följande
- jag är kissenödig.
- då går vi och kissar sa jag
Eftersom hon varit själv hos mormor på landet några dagar, säger hon till mig
- Här mamma brukar jag kissa, och så visar hon en gräsplätt.
Hon sätter sig på huk och jag sätter mig på huk bredvid också.
- kissar du också mamma?
- nej jag har ju kläder på mig, jag sitter så här ändå utan att kissa för att sitta bredvid dig.
- Ja för killar står upp och kissar och tjejer sitter ner och kissar.
- Precis, svara jag.
Efter ett tag flyttar hon sig en bit bort.
- Jag kan sitta lite borta här, så det inte kommer på dig mamma, ifall det kommer utanför.
Ja det här med att kissa utanför har verkligen kommit i fel dager....för jag undrar just hur man kissar utanför när man kissar i gräset.....
- Det är ok om det kommer lite utanför, det gör ingenting, försöker jag rätta till....men vet inte om jag lyckas speciellt bra.
Sen tänker jag att om alla killar skulle vara lika måna om att inte kissa utanför hade ju det sett trevligare ut på många toaletter.....