Välkommen till arbetsfördelningen

-Mamma titta vad jag har byggt!
- Å va fint, vad är det för nåt?
- Man får komma hit och prata.
- Jaha, va bra, vad kan man tex prata om då?
- Ja om man vill ha ett jobb tex kan man prata om det. Eller om man vill byta till ett nytt jobb. Eller om man kanske vill göra nåt annat.
- Va bra, det är ju precis som en arbetsförmedling. Det heter ju stället där man kan söka jobb.
- Ja precis. En arbetsfördelning har jag gjort.
Om det ändå hade varit så. Att vi hade fördelat jobben lika. Bytt namn till arbetsfördelning. Då kunde det ju till och med varit så att vi fördelar flera jobb till flera människor. Precis så som min dotter säger att hon ska göra när hon blir stor.
- På tisdagar, onsdagar och torsdagar ska jag vara bagare. Och på fredagar och lördagar ska jag vara på barnpassning.
- Vad gör du på söndagar och måndagar? Är du ledig då?
- Ja då är jag ledig. Eller så är jag ledig när jag vill, eller när någon inte vill ha bullar.
Perfekt. Det kallar jag arbetsfördelning efter tycke och smak. Mer sånt i verkligheten. Mer barnfilosofi i verkligheten!

Mellan 7 och 8

-Mamma jag vill komma in till dig nu.
Lillebror har varit ute med pappa och storasyster en stund efter middagen på kvällen och är redo för att gå in.
- Ja kom in och va med mig en stund, svarar jag.
- Ja jag kommer in och passar dig nu, han tar av sig tröjan.
- Precis, kom in och passa mig, skrattar jag.

Han sätter sig vid bordet och håller mig sällskap när jag äter.

Storasyster stormar in. Hon är också klar med uteleken. Det är dags för sängen. Men först hinner hon, stora pysseltjejen, att slänga ihop en pappersloppa. En pytteliten. Hon grejar, viker och skriver. Nu är den klar.
- Mamma välj ett nummer mellan 7 och 8.
Jag skrattar
- det blir ju lite svårt, för det finns ju inget nummer mellan 7 och 8, så då får det ju bli 8.
- Äh jag menar mellan 1 och 3, nej mellan 1 och 5, nej mellan 1 och 10.
- OK, 5 då.
1 2 3 4 5
- Välj mellan 0 3 5 9
- jag tar 9
- Det blir grön. Din favoritfärg är grön.
Perfekt. Då vet jag det. Och så är vi redo för sängen.

Geggamojehår

Världen är faktiskt ganska svårt att förstå, och än svårare att förklara.
- Mamma hur sitter håret fast?
Mormor är på besök och hon och jag sitter först tysta, sen säger vi nästan samtidigt att det är en bra fråga, som vi inte riktigt kan förklara.
Mormor säger att hon ska skicka in frågan till radion där det sitter några experter på onsdagsförmiddagarna och diskuterar frågor från lyssnarna.
Jag själv försöker förklara det här med hårsäck och att det liksom är en liten geggamoja i hårsäcken som liksom håller kvar håret, men att det då även går att rycka loss. Inte säkert en helt vetenskaplig förklaring, men än dock en förklaring.
Några dagar senare sitter storasyster och beundrar Linda Bengtzing, och tycker att hon är fin. Hon har fint hår tycker storasyster, och frågar så mig
- Har hon också geggamoja i håret?
Hon rynkar på näsan och ser ganska frågande ut.
- Tja det kan man väl säga, säger jag och ler vid tanken på att få gegga ner Linda Bengtzings stylade frisyr...

Purjolöksfiol

Rapport från melodifestivalsyra. Det var maratonvisning på olika melodifestivalsbidrag på datorn. Saade ett antal gånger, men så kom förra årets Timotej och bröt av Saade-vågen. Kom Kom Kom ekade ut från högtalarna. Storasyster sjunger med för full hals.
Så plötsligt ser jag henne springa till kylskåpet, öppnar grönsakslådan och tar ut en purjolök. Hon tar fram en grillpinne och vips så har hon en fiol. Hon spelar med stor inlevelse, med grillpinnen på sin purjolöksfiol. Lillebror får ukulelen och spelar gitarr. Han har fullt sjå att förstå hur man egentligen håller en gitarr. Av nån anledning får han strängarna inåt hela tiden. Men Storasyster har inga problem med sin purjolök, hon spelar så fingrarna glöder.

Vid såna här tillfällen är jag glad att jag fick fram kameran och kunde filma några sekunder.

Glatt liv

Vi är trötta på is. Kan inte allt bara smälta bort nu med en gång. Kanske det kom en bra bit på vägen idag när solen sken från en klarblå himmel.
Fast borta på lekplatsen var vi plötsligt glada för att en isränna inte smält bort. En liten kulle, en lagom lång slänt, en isbeklädnad och två barn i perfekta overaller och utebyxor som bara svishade dem nedför iskanan.
Mitt i vårsolen som värmde, fast i en vind som var kall, så åktes det kana på is-slänten så det stod härliga till.
Så visst, vi erkänner. Helt och hållet trötta på is var vi inte.
Kanske att vi till och med går tillbaka i morgon och nöter bort det sista av isen. Sen får det vara bra. Då har livet varit tillräckligt glatt så det räcker för det här året.

Att låta i

Efter badet springer storasyster runt och låter. Lillebror också.
- Är du en hund undrar jag till lillebror
- Ja, svarar han och springer iväg.
- IIIIIIIiiiiiiiiiii, kommer storasyster springandes och ropar.
Hon stannar vid mig.
- Jaha vad har vi här, undrar jag.
- Iiiiiiiiiiiiiii, ropar hon igen och står rak som en pinne.
- Är det en delfin som kommer, undrar jag, du låter som en delfin.
- Nej jag är ingen delfin.
- Jasså vad är du då?
- Jag är ett i. Ser du inte det, jag är liksom rak så här och så med en prick överst. Hon pekar på huvudet.
Jag skrattar gott. Såklart. Ett i.
- Jamen så dum jag är, det är ju såklart du är ett i, det hör man och ser man ju jättetydligt.
Har man en bokstavsintresserad dotter, så har man.

Läs- och mattelektion utanför ICA

Storasyster fortsätter att läsa överallt. Igen satt vi utanför ICA-affären och väntade. Hon läste ovanför butiken.
- Mamma den här butiken är öppen alla dagar.
- Precis.
- Då är den öppen idag, säger hon direkt.
- Ja just det, svarar jag.
Hon gör en kort paus.
- För idag är det en dag. Och den är ju öppen alla dagar. Men inte på kvällen.
- Nja, det stämmer inte riktigt.
Hon hör inte mitt svar utan fortsätter
- Vad betyder 7 minus 23.
- Det var just det jag skulle förklara, det menas med tid. Den är öppen från kl 7 på morgonen till kl 23 på kvällen.
- Vad är 23?
- Det är till kl 11 på kvällen.
Hon tappar intresset för öppettiderna och vill hellre köra på mattespåret
- Jamen vad är 7 minus 23 ?
Jag får räkna efter...trots mitt yrke går det inte jättesnabbt...
- Det är minus 16.
- Va?
- Minus 16, säger jag igen.
Jag förklarar och förklara hur det finns minustal när det blir mindre än noll.
Hon hänger inte med så jag säger till slut.
- Jag får visa när jag kommer hem.
- Ok vi får ta matte när vi kommer hem, svarar hon.

Ordintelligent

Vi håller på att kämpa med att få bort en vårta på storasysters hand. Idag efter badet tog vi vårtmedel. Jag kom då på att hon har ju faktiskt en vårta på foten också.
- Vi kan ju ta medel på din fotvårta också, så kanske vi får bort den med.
- Det är ingen vårta.
- Jasså är den borta? Den du hade under stortån?
- Nä men det är ingen vårta.
- Nähä, vad är det du har där då?
- Det är en TÅrta.
Har jag närt en stå-upp-komiker vid min barm?
Tydligen. Fast hon varken skrattade eller tyckte att jag skulle skratta. För henne var det så det var. En Tå + en vårta = Tårta. Ingen komik alls. Hon är bara begåvad med ren och skär ordintelligens.

Öppet Måndag och Fredag

Storasyster har precis lärt sig att läsa. Hon har knäckt koden liksom. Så där så att hon kan läsa det mesta. Vilket hon också gör. Överallt hittar hon ord att läsa. På mjölkpaketen, på TV:n, på leksaker, i tidningar, på skyltar, på affärer och bilar. Hon är ordslukar utan dess like.
Idag åkte vi till affären efter dagis. När vi parkerat frågar hon
- Vilken dag är det idag?
- Torsdag, svarar jag, och i morgon är det fredag.
- Då får man inte gå in i affären idag.
- Jasså, får man inte det.
- Nä, för på skylten står det att man får gå in måndag och fredag. Idag är det torsdag och då får man inte gå in i affären.
Nu inser jag att hon läst på öppettiderna som lyser ovanför affären. Där står det Må-Fre 9-21 Lö 9-18 Sö 9-18.
- Jaha, nu förstår jag vad du menar. Fast det där lilla strecket som är emellan Måndag och fredag, betyder att det är alla dagar emellan måndag och fredag. Fast det var ju inte så lätt att veta för dig.
- Jaha, då förstår jag. Alla dagar blir det då.
- Precis, och siffrorna betyder vilka tider på dagen dom har öppet.

Visst har hon knäckt läskoden, men det finns ju än dock fler koder att lösa för att kunna förstå allt man läser....

TV:n är föj juuuuus

Lillebror vaknar. Klockan är strax innan 07.00.
- Jag haj sovit fäjdigt nu mamma.
Jag bär ned honom till nedervåningen.
- Jag vill titta på TV, säger han.
Jag sätter honom i hans lilla egna blommiga fåtölj, den vi tänkt slänga ut, men som lillebror vaktar med sitt liv så den inte ska försvinna.
TV:n går på och jag tänder i taket.
- Uäää jag sej inget, TV:n e föj juuuus.
- Är det för ljust?
- jaaaa TV:n är föj ljuuuus.
- Jag kan stänga av TV:n igen så får du vänja dina ögon vid ljuset?
- Näää, inte stänga av, jag vill ha solglasögon!
Jag travar iväg och hämtar mina solglasögon. Jag balanserar på dom på hans små öron, han blir supernöjd.
Lillebror, i sin blommiga fåtölj, i mina solglasögon, nöjd och glad. Inte trodde jag att mina solglasögon skulle göra sån nytta en mörk vintermorgon i januari.

Vem plockade sockret?

Vi har en mysig eftermiddag med blåbär till mellanmål. Storasyster hade bara minutrarna innan mellanmålet gråtit storartat för att det inte blev semlor. Jag tyckte blåbär och varm mjölk och socker var en bättre idé. Semlorna kommer tids nog, med en pappa i huset som avgudar semlans existens.
På blåbärspåsen jag tog ur frysen stod det "Blåbär ca 4 dl, 2009", skrivet av mormors handstil.
- Tänk att vi kan sitta här mitt i vintern och äta blåbär som plockades förra sommarn, sa jag. Det är härligt, eller hur?
- Mmm, svarar både lillebror och storasyster med munnen full av blåbär.
- Vem har plockat blåbären undrar så storasyster.
- Det har nog mormor för det var hon som hade skrivit på påsen, svarar jag.
Det blev tyst en stund. Så frågar lillebror
- Vem har plockat sockret då?
Jag skrattar till, men skrattet fastnar i halsen då jag inser att någon måste ju faktiskt ha plockat sockret nångång, och det har jag aldrig tänkt på. Hur ska jag förklara det här.
- Ja du, det var en bra fråga, det är ju faktiskt nån som plockat sockerbetor, eller sockerrör, som man gör sockret av. Men vem det är, det vet jag faktiskt inte.
Lillebror ser förvirrad ut. Storasyster också.
- Men hur gör man socker då, undrar hon.
- Oj, ännu bättre fråga, det vet jag inte. Kanske man kokar det och sen låter det svalna och sen torkar det och mals sönder. Fast nä, jag vet inte.
Ja, tänkte jag, hur gör man socker egentligen. Så kom jag på en briljant idé.
- Fråga pappa när han kommer hem, han kanske vet.

Vid middagsbordet undrar storasyster
- Pappa, hur gör man socker.
- Av sockerrör eller sockerbetor.
Nä nu kom han för lätt undan så nu måste jag fortsätta frågan
- Jamen hur gör man när man plockat sockerrören?
- ehhh...det vet jag nog inte, kanske man hettar upp det på nåt sätt.

Hur man gör socker förblev ett mysterium, men i dagens supermoderna samhälle finns nog svaret bara en google-sökning bort. Däremot förblir själva ursprungsfrågan ett mysterium:
Vem plockade sockret?

En gjan som inte bajjaj

Vid frukosten idag kom julgranen på tal.
- Ska vi ha kvar alla julsaker? frågar storasyster.
- Nä dom hade jag tänkt vi skulle slänga ut samtidigt som granen, svarar jag.
- Inte slänga ut dom väl? säger hon.
Jag försöker skoja lite
- Jojemen, vi slänger ut granen och så slänger vi ut leksakerna också.
Då vaknar lillebror till
- Va, mamma? Va? säger han oroligt
- Nä du sa du väl fel, skrattar storasyster.
- Ja jag menar julsakerna, rättar jag.
- Men inte ut i snön väl, storasyster ser på mig osäkert.
- Nä, jag bara skojade, vi packar ner julsakerna i källaren men julgranen slänger vi ut.
- Nääääauääää jag vill inte de, bölar lillebror.
Storasyster och jag tittar på honom medlidande.
- Lilla vännen, julgranen kan vi ju inte ha hela året. Han barrar ju, vi får slänga ut den nu i veckan.
- Näääuuuuäääää ja vill inte de, gråtar än mer högljutt.
- Snälla lilla du, jag förstår att du blir ledsen, men så är det ju med julgranar, vi har dom bara inne över julen.
- Buuäääuuuää jag vill ha den kvaj. Tårarna trillar nedför kinderna.
Storasyster försöker trösta också.
- Men nästa år får vi ju en ny gran till jul.
Han tittar på henne.
- Då ska den inte bajja.
Storasyster försöker att inte skratta.
- Ska den inte bajja, hon skrattar högt, hon kan inte hålla sig för skratt.
Men lillebror är ledsen.
- Nä då ska den inte bajja, säger han ledsamt.
- För att vi då ska ha den kvar menar du, frågar jag.
- Ja, svarar han.
Vad är svaret på det? Antar att den närmsta lösningen på det här problemet, att vi har en lillebror som inte vill skiljas från julgranen, är en plastgran som får stå nere i källaren övrig tid på året...

Hemma-teater när det är som bäst

Det var teater på programmet när jag kom hem från jobbet idag.
- Mamma sätt dig i soffan i lekrummet.
- Du får gå genom TV-rummet.
- Oj, va spännande svarar jag.
Jag går in till soffan och sätter mig.
- Nu börjar det, ropar pappa-drake som sitter i tv-rummet med en filt över huvudet.
Som ur ett trollslag uppenbarar sig två små figurer från bakom soffan.
En prinsessa i skir rosa klänning och en prins i spidermantappning och guldskor.
- Hej, säger prinsessan i rosa, jag heter prinsessan Victoria.
- Hej, säger spidermanprinsen i guldskor, jag hetej pjinsessan Benny.
- Nej, rättar storasyster, du är prinsen Benny.
Lillebror härmar efter
- Jag äj pjinsen Benny.
- Oj, va fina ni är.
- Vi ska gå och rida på draken, säger prinsessan Victoria.
- Va, finns det en drake, svarar jag.
- Ja, däj inne, säger prinsen och pekar in i TV-rummet.
Pappa-drake står på knä med en filt över ryggen och huvudet.
- Jag är draken, säger han med lite mörkare röst.
- Vi vill rida på dig, säger prinsessan.
- Men jag är ju en farlig drake, pappa-drake höjer händerna och armarna till en slags kloliknande rörelse.
Då går både prinsessan och prinsen med bestämda steg mot draken och ger honom en kram. Draken blir så förvånad att han inte vet vad han ska göra.
- å jag har aldrig fått någon kram, säger draken. Bums, så blir draken snäll.
- Nu får ni rida på mig, säger draken, och prinsessan slänger sig upp på drakens rygg som om hon aldrig gjort annat. Prinsen har det lite kämpigare. Han försöker och försöker. Till slut vänder han sig till mig med och tittar med sina stora prinsögon och frågar
- Kan du hjälpa mig upp?
Det gör jag. Världens bästa Victoria och världens bästa Benny rider iväg på världens bästa pappa-drake, bort till horisonten i köket. Jag applåderar för fullt.
Det kallar jag teater när det är som bäst.