Sovlektion nr 2

Idag hade lillebror svårt att somna in.
Återigen fick han en lektion av storasyster.
- Lillebror, jag brukar bara tänka på något och sen vips så somnar jag.
- Jaha, säger jag, vad brukar du tänka på då?
- På häxor och sånt.
- Jaha, men det lät ju inte så roligt, vad brukar du tänka på mer?
- Jag vet inte. Häxor, lejon och sånt.
- Men om du ska tänka på något som är lite roligare.
- Då kanske jag tänker på Hello Kitty och Bamse och så.
- Ja det lät ju roligare. Det tycker jag du ska tänka på.
Men lillebror somnade inte för det. Både jag och storasyster hann och somna före, kanske för att vi kunde knepen...

Syster och bror

  Syster och bror är lika mycket sams som ovänner. Fast ovänner är dom bara en kort liten stund. För lillebror älskar sin syster och storasyster älskar sin bror. Och lyckan är att stå tillsammans i fönstret och titta på när pappa kommer hem.

Vattenlek och halsband

Att ha en storasyster medför många fördelar. Till exempel att det finns en stor mängd färgglada halsband och armband att hänga på sig själv. Tyvärr kan man som lillebror bli väldigt smärtsamt medveten om att pärlhalsband kan gå sönder om man envetet håller fast vid dem när storasyster drar i andra ändan.

Att vara lillebror kräver också en hel del påhitt. När man vill diska, så vill man ju ha resurser att hälla med, så som skålar, muggar och sånt. Ibland förser ens mamma en med några tillbehör som går att hälla och dricka och ösa med. Ibland förser man sig själv med det, om det så nu må vara ett 1 1/2 liters mjölkpaket. Så testar man att fylla det, ganska mycket, och sedan dricka ur det. Kan säga att vattnet då forsar med en enorm fart mot munnen, mycket hamnar i munnen så man nästan får kallsup, mycket hamnar på tröjan man råkar ha på sig och mycket mycket hamnar på golvet. Nästan som ett litet hav på köksgolvet. Underhållande så det förslår!!

Sovlektionen

Lillebror snurrar runt i sin säng och försöker komma till ro inför natten. Jag ligger på madrassen på golvet. Storasyster ligger stilla i sin säng. Hon lyssnar på den sagan jag berättar, det är mörkt och endast nattlampan är tänd. Men lillebror kommer inte till ro. Han ropar
- Mamma, mamma, mamma
- Jag är här, svarar jag.
Han lägger sig ner, huvudet på kudden, han vänder sig om, fötterna på kudden, han slänger ut sina nappar och ropar
- Mimmi, mimmi, mimmi
Lillebrors nappar heter mimmi. Allihopa heter mimmi. Döpta en gång i tiden efter att han hade lärt sig ordet min, och varje gång han såg sin napp sa han "minmin". Och efter ett tag blev det mimmi.
Jag hämtar mimmisarna och lägger tillbaka i sängen
- Nu får du lägga dig ner, nu ska vi sova, säger jag.
Han lägger sig ned. Ställer sig upp efter en stund. Han nynnar på någon sång, jag tycker mig höra "umpa umpa falllalllalla". Då har storasyster fått nog.
- Jag kan inte sova när lillebror ropar så.
- Han somnar snart, svarar jag.
- Lillebror, lyssna nu, så här gör du. Först lägger du huvudet på kudden, sen tar du täcket och lägger över dig. Sen blundar du jättejättelänge. Och sen somnar du. Så, gör så nu.
Lillebror gör inte riktigt som storasyster säger, utan snurrar runt ett tag till. Men det dröjer ändå inte så länge förrän han somnar. Men vid det laget har även storasyster somnat. Kanske ändå att sovlektionen fungerade.

Rymdfrukost

 
Det är nästan så att jag önskar mig lego i julklapp. Denna underbara leksak. Tänk han/hon som kom på legot, sikket geni. Och tänk att kunna säga till sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn att det där, det kom jag på! Det mest underbara är att varje gång blir det en ny skapelse, och med lite fantasi kan det man byggt bli ett flygplan likväl som en soptunna. För att inte tala om de färgkombinationer som går att åstadkomma. Fast där kunde man faktiskt önska sig lite nytänk. Varför inte lägga in lite turkosa, bajsbruna, purpurfärgade eller limegröna bitar. Kanske att jag skulle skriva ett innovationsmail till lego nån dag.
- Mamma titta vad jag har byggt, sa min dotter häromdagen.
- Åå va fin, det ser ut som en riktigt rymdfarkost.
- En vaddå, frågar hon
- En rymdfarkost.
- Vad e de för nåt.
- En farkost är något man kan åka i, och en rymdfarkost är en slags raket kan man väl säga som man kan åka ut i rymden med.
- Jaha, säger hon glatt och kör vidare bort mot hallen med sin rymdfarkost.
Hon kommer tillbaka efter en stund.
- Titta, nu har min fårkastare varit i rymden. Nej va hette det nu igen, rymdfrukost, nej va hette det nu igen mamma.
- Rymdfarkost.
- Just det ja, rymdfarkost.
Medan hon lärde sig ett nytt ord började jag fundera på hur en rymdfrukost skulle se ut.....

Lära sig köra lastbil

I måndags lämnade jag barnen till frukost på dagis. Både storasyster och lillebror blev varmt välkomnade av de två enda barnen som var på dagis. Många andra var och tog spruta. Först kom J utspringande i tamburen och sa
- Jag har gjort en teckning till dig, kom in, och så gav han en teckning till min dotter.
Vi gick in och tog av oss. Så fort min dotter fått av sig jacka, vantar och mössa sträcker hon handen till J och frågar
- Leka ?
- Jaaa ropar J och tar hennes hand och tillsammans springer dom in på dagis. Efter bara någon sekund kommer dom ut i kapprummet igen med varsin stor lastbil. Dom börjar köra fram och tillbaka i hallen.
- Kom kör nu lastbil efter mig, säger J och springer snabbt iväg.
Min dotter lägger sig direkt hack i häl och springer med. J tittar på henne, med beundrade ögon och säger
- Bra, du lär dig snabbt att köra lastbil fort.
Det gäller att tidigt visa killarna vad man går för, så man senare i livet kan köra om dom...

Förövrigt så har nu lillebror lyckats pilla bort en tangent på mammas jobbdator och en tangent på pappas jobbdator. Tur att vi inte jobbar på samma jobb, då hade dom undrat varför plötsligt deras datorer har blivit leksaker....

Käre Gud, har du lite pengar?

Vi var på väg ut när min dotter frågade
- Mamma har du inga pengar
- Jo, va tänkte du på
- Min nya Bamsespargris behöver ju lite pengar
- Just det jag, jag ska se om jag kan fixa fram något
Hon tittar fram under sina ögonbryn och säger
- Jag bad till Gud att han skulle få lite pengar men han har inte fått några.
- Jasså, jaha, men du kanske får vänta lite till. Jag ska nog se om vi kan hitta några pengar du kan stoppa i Bamses honungsburk.
- Men får du inga pengar på ditt jobb?
Hmmm vad svarar jag nu, för jag har ju tidigareh hävdat att det är därför jag måste gå och jobba, så vi ska få pengar till mat och kläder.
- Fast dom pengarna går faktiskt direkt in på banken.
Hon funderar en stund
- Asså kan vi inte gå till banken och ta ut pengar
Jag skrattar till
- Nja det ska vi nog inte behöva, du kan nog få någon peng av mig som vi kan lägga i sparbössan ska du se. Vi ordnar det.
- Bra
Hon var nöjd och vi gick ut. För att ta spruta. Och jag har väl aldrig varit med om något lättare. Igår när jag berättade att vi skulle ta spruta blev reaktionen från min dotter något oväntat
- JAaa, jag älskar att ta sprutor.
Va, hörde jag rätt?
Och döm om min förvåning när jag idag fick det bekräftat. Eller i alla fall stötte jag inte på något motstånd whatsoever. Vi gick dit. Fick reda på av en mamma som satt och väntade i väntrummet att hon precis hört att den som gick in före oss antagligen fick det sista vaccinet för idag. Typiskt tänkte jag samtidigt som min dotter frågar
- Vaddå mamma, vad är det som är slut
- Sprutorna kanske är slut, men jag vet inte ännu, vi får fråga.
Hon ser uppenbarligt ledsen ut och säger
- Men mamma jag vill ju ta en spruta idag.
- Ja jo, det vill jag också att du ska få en idag. Men vi får höra alldeles strax.
Så kommer sjuksköterskan ut. Hon ser coollugn ut. Visst finns det vaccin kvar. Så vi får komma in. Vi sätter oss. Lillebror tror nog att något ska hända honom för han börjar illvråla. Han får sitta i mitt knä och lugnar ned sig, och jag säger till honom att vi inte ska göra något med honom. Storasyster tröstar honom också
- Lilla gubben, det är inte du som ska få en spruta, det är jag.
Lillebror sitter på ena knät, storasyster på det andra.
Sjuksköterskan är mycket pedagogisk, lugn och harmonisk. Helt underbar. Hon säger så till slut
- Vi räknar till tre du och jag tillsammans och sen kommer det vara över.
Så tar hon fram sprutan och
- Ett två tre, säger sköterskan, men min dotter säger ingenting. Inte ett ljud och hon rör inte en min.
Kanske inte så konstigt.
För älskar man sprutor så gör man.
Då är det inget mer med det.

Glasstrutar och honungstvål

Vi var på fars dags middag hos några kompisar. Deras son A har gräshoppor i rumpan. Så han sitter inte stilla vid matbordet.
- Han är busig han, sa vår dotter när vi satt och åt middag.
Men sen kom efterrätten. Glasstrut. Då var det som om gräshopporna var som bortblåsta. Vår dotter och A fick varsin glasstrut och båda satt stilla och åt. A åt upp sin ganska fort, medan vår dotter kämpade med struten och efter halva var hon inte intresserad längre. Hon lade den på tallriken.
A var inte riktigt färdig med glassätandet så han sa
- En till glass.
- Nej men nu räcker det väl. Du kan få lite sån här lös glass.
Det var upplagt vanlijglass i en skål.
- Nej jag vill ha glasstrut.
- Du kan ju ta den som ligger där, sa jag och pekade på vår dotters halva glasstrut.
Han tvekade först, men tog den sen och den gick ned den med.
När han är klar tar han servetten och torkar sig runt munnen och säger
- Nu är jag nog nästan nöjd.
Vi skrattar
- Jasså men bara nästan nöjd, säger jag
- Du kanske ska ha en glasstrut till, frågar hans mamma.
- Jaaaa, svarar han glatt
Vi skrattar igen
- Nä nu har nog din mage fått tillräckligt med glass.

På kvällen åkte vi till mormor och morfar. Morfar är biodlare. Så han brukar förse oss med honung, till vår dotters förtjusning då honung på smörgåsen är favoriten. När vi hos mormor och morfar gick på toaletten och var färdiga för att tvätta händerna ska vi precis ta och använda honungstvålen som står på handfaten när min dotter frågar
- Kan morfar göra tvål av sin honung?
- Nä det kan han inte utan den har dom nog köpt.
- Jaha, jag trodde det var morfar som gjort den.
Ja, kanske att han ska fundera på en ny marknad......

Trädallergiker

Vid eftermiddagsfikat hade vi besök av vår dotters kompis S. Jag hade serverat dom varsin liten portionsyoghurt och skulle ta fram det bröd som min sambo bakat när jag kom på att det var bäst att fråga om S hade ätit nötter innan då brödet innehöll nötter. Jag var nästan helt säker på att hon gjort det men jag frågade ändå.
- Har du ätit nötter innan?
S svarar med munnen full med yoghurt
- mmm det har jag flera gånger.
- Va bra för det var nämligen nötter i detta brödet, så då kan du äta det.
Eftersom min dotter känner flera stycken som är allergiska mot viss mat frågar hon S
- Kan du äta allt?
S tittar på henne och tänker en kort stund och svarar sen
- Nä inte träd och sånt.
- Nä just det, svarar jag medan jag försöker hålla mig för skratt, det kan vi ju inte äta, det är ju lite svårt.
Min dotter fortsätter
- Jamen kan du äta glass och så.
Hon tänkte antagligen på dom hon känner som inte dricker mjölk.
- Ja det kan jag, jag kan äta mycket som är gott.

En tandkrämsmorgon

Tänk dig en vanlig morgon, en torsdag, och allt känns lite grått. Då kan jag rekommendera lite vardagsstrul, det piggar alltid upp, i alla fall när det är över och du på jobbet sedan kan berätta om hur allt inte alltid går som man tänkt sig. Inget bryter is så som att berätta om hur allt gick fel.
Som idag, när jag springer ut till bilen för att först lasta in en vagn, sedan gå tilbaka in i huset för att hämta barn som också ska lastas in. Det är bara ett litet krux. I bagaget där jag ska få in vagnen ligger 4 st sommardäck som jag glömt lägga in i källaren från dagen innan då jag bytte till vinterdäck. Eftersom jag står i klackstövlar, finjackan kände jag inte för att baxa ut däcken och dra ned dom i källaren. Nä istället tar jag beslutet att försöka trycka in vagnen i framsätet istället. Funkade inte. Jag inser då att om jag inte åker nu kommer vi försent till dagis. Så jag springer tillbaka med vagnen till farstukvisten, ställer den där för att gå in och hämta barnen istället och sätta dom i bilen. För dom vet jag ju att dom får plats. Vagnen får jag åka en vända tillbaka till huset senare för att hämta.

Jag går in i huset och hittar min dotter letandes efter mig med tandborsten i högsta hugg.
- Kan du borsta mina tänder?
- Ja det kan jag.
Jag borstar hennes tänder i hallen.
- Var är lillebror? undrar jag
- I badrummet och borstar tänderna.
Jag går dit. Och visst borstar han tänderna. Med kilovis med tandkräm. Han hade fått tag i tandkrämstuben och står med den väl tilltryckt i handen.
- Ojsh, ojsh, ojsh säger han ivrigt.
- Jadu, oj kan man verkligen säga.
Där fanns tandkräm på hela handfatet, på tröjan, överallt i ansiktet och på händerna. Frågan är bara hur mycket som ätits upp. Det hann vi inte fundera över. Vi torkade upp allt, åkte iväg till dagis, lillebror välborstad och glad.
Väl där pustade jag ut en aning, åkte sen tillbaka till huset. Tog vagnen och tryckte in den i baksätet, där det nu fanns lite plats eftersom inga barn satt i bilstolarna. Sen iväg till dagis igen.

Den stora muggen kaffe jag hade med mig till jobbet, var sedan väl behövd efter en strulmorgon. Men det var det värt, för på jobbet fick ju dom en underhållande morgonstory att lyssna till...

Pitsa och byxblöjor

Finns det nåt bättre än när barn lär sig prata. Lillebror är bara för härlig nu när han försöker forma ord dagarna i ända. Det låter oerhört gulligt när han vänder helt på ord som att tex tappa blir pata, och byxa blir byska. Att han sen kallar sin napp för mimmi, är ju också helt underbart.

Storasyster är ju i en annan fas med att bilda ord. Hon försöker lära sig att skriva orden istället. I dag skrev hon alldeles själv
löv ko bok pitsa
det sista är alltså en helt vanlig pizza.

För övrigt har lillebror blivit fin i kanten. På dagis har dom förespråkat att ha blöjor som man "tejpar", alltså inga byxblöjor. Så vi följde deras råd och köpte vanliga blöjor att ha på dagis. Idag kom förskolefröken till mig och frågade om vi kunde köpa byxblöjor
"Er son fullkomligt vägrar ha på sig några andra blöjor. Jag fick inte sätta på honom något annat för då tog han bara av sig dom. Han var väldigt bestämd på den punkten. Så det skulle underlätta om han kunde ha byxblöjor"
Såklart killen ska ha byxblöjor. Är man bestämd så är man.