Biomörker och kastanjer

Igår pratade vi om när min dotter var på bio förra helgen. Hon och pappa var och såg mumintrollet. Det var på lördagen, och då var det såklart lördagsgodistajm, vilket alltså den lördagen intogs på bion.
- Åt ni godis på bion förra lördagen, frågar jag.
- Ja, och jag fick smaka på pappas godis också.
- Va snällt av honom, vad hade han för godis?
- Han hade sådana med olika färger, svarar hon.
- Ja just det ja, han hade en gott och blandat påse, kom jag ihåg att han berättat.
- Vilken färg fick du smaka på då, undrar jag.
- Det vet jag inte.
- Jasså, det kanske du inte kommer ihåg.
- Nämen jag såg inte, för det var så mörkt.
- Jaaa just det ja, säger jag, såklart, det är ju mörkt inne på bion.
- Ja för det var jättemörkt, man såg inte sig själv eller godiset, hon tittar på mig och rycker på axlarna. Och jag förstår att det måste kännas ganska konstigt att gå på bio för första gången. Titta på film i mörker, inte se vilket godis man mumsar på och dessutom sitter man och tittar med en massa andra människor man inte känner och aldrig har sett. Rätt mysko om man tänker efter....

Till sist. Jag älskar när barn förväxlar ord, det är som en liten extra krydda i vardagen. Idag var S och hennes mamma och hälsade på. Vi stod ute på grusgången. S's mamma pekade på en kastanj som låg på gången.
- Nämen titta här vad jag ser här, kommer du ihåg vad det här var för nåt, frågar hon S. S tittar ned på marken och säger sen med glad stämma
- Jaa, lasange!
Vi skrattar
- Ja nästan, det låter ju ganska lika, kastanj heter det.
Sen gick vi in och åt spaghetti och köttfärssås.

Hårdkläder

Min dotter är inte så förtjust i jeans, särskilt inte vanliga jeans utan stretch. Jag hade lagt fram ett par jeans till min dotter i morse och frågade om hon kunde ta på sig dessa, medan jag tog fram en tröja. Jag trodde jag hade lyckats för hon gick fram till dom, satte sig ned och skulle precis ta på sig ena benet, när hon ångrade sig och sa
- Jag vill inte ha hårda byxor jag vill ha mina mjuka byxor.
Shit, det gick inte den här gången heller. Just nu hade jag inga mjuka byxor rena, men kom på att hon kunde ta strumpbyxor och kjol. Det gick hem. Hon tog på sig strumpbyxorna och kjolen. Sen hoppade hon upp på sin hoppmadrass och hoppade en liten morgongymnastikhoppsession samtidigt som hon mumlade
- Jag vill inte ha några hårdkläder, jag vill bara ha mjukkläder.
Och jag kan ju bara hålla med. Jag gillar att krypa ned i ett par mjuka byxor efter en hel dag i jeans. Mjuk-kläder är bäst.

Grönt skum till kaffet

Mammafikor är mysigt. Mammor med små kottar i samma ålder som sitter och försöker dricka kaffe, ha en något sånär sammanhängade konversation samtidigt som de ska ha koll på kottarna som kryper omkring runt benen. Men vi har blivit proffs på det, att göra dessa saker samtidigt menar jag, och ändå ha en avkopplande stund. Ibland blir det en extra krydda på fikorna, som idag, när vi var hos L.

L har tre söner, i lite olika åldrar. När jag anlände stod hon i valet och kvalet om hon skulle åka och köpa mjölk, till kaffet.
- Varför då? undrar jag.
- Därför den mjölk jag har är grön.
- Grön? jag står som ett frågetecken.
- Min äldste son har varit busig och hällt i grön karamellfärg i vår mjölk, i en och en halvliters paketet, svarar L lite hysteriskt men med ett gott leende.
- Nämen det går väl bra att dricka grön mjölk i kaffet, det är ju hur kul som helst, tycker jag och mamma P.
- Men jag hade ju tänkt att värma och skumma mjölken.
- Jamen det är ju ännu roligare, grönt skum i kaffet, tyckte jag och P.
Vi lyckades övertala henne. Det blev grön mjölk och grönt skum till kaffet. Tänk va barn ändå kan krydda till vår tillvaro med lite oskyldiga hyss. Dessutom blev det ju en fika vi alltid kommmer komma ihåg. Och äntligen kom det verkligen grön mjölk ur det gröna mellanmjölkspaketet.

Snyta sig i leverpastej

Jag och min dotter tyckte att bland det roligaste som hände idag var en episod vid frukostbordet. Hon, lillebror och jag sitter och äter. Alla har varsin leverpastejsmörgås. Lillebror får sin i små fyrkantiga bitar. En av bitarna han får är lite större. Den tar han, för den upp till näsan, och sen fräser han allt vad han orkar, och ut kommer snor i mängder. Det rinner över leverpastejbiten.
Jag och storasyster tittar på honom förfärat. Det är storasyster som sen säger
- Men lillebror, snyter du dig i leverpastejsmörgåsen.
Ja, det såg onekligen ut så. Sen skrattade vi så vi storknade. Snyta sig i en leverpastejsmörgås, det kan vi säga, är bland det roligaste vi sett.

Kompromiss

I morse vaknade lillebror lite tidigare än vad jag ville gå upp. Då får han ligga lite bredvid mig. Jag vill gosa men han vill leka. En omöjlig kamp. Han får ju så klart som han vill, men jag har hittat en kompromiss. Om jag ställer in min löparklocka på att lysa med några sekunders mellanrum, tycker han det är roligt att ligga still och titta på den och äta på den växelvis. På så sätt får jag kanske 5-10 min mer i en varm säng plus att jag kan borra in mitt ansikte i hans mjuka nacke några minuter till innan jag måste upp och byta blöja.... Det är oxå lyx för en småbarnsförälder. Och lyx, det gillar jag att hitta i de annars ganska vanliga vardagarna som flyter så förbannat fort förbi....

Riktig gröt och tesil

Min tur med sovmorgon. Ibland har jag tur. När lillebror för ovanlighetens skull vaknar 06:15, är det alltså inte jag som ska gå upp. En lyx som småbarnsföräldrar förstår.

När jag sen kommer ner i köket till frukosten sätter jag mig ned vid bordet och får gröt serverad. Lillebror har inte ätit nån gröt, för han kände inte för det. Han kände för att spotta istället, och då får man inte i sig nån gröt. Efter att jag och min sambo och vår dotter suttit och ätit gröt ett tag kommer lillebror krypande och vill också sitta med. Det får han, i mitt knä. Han får smaka på riktig gröt, inte sån där pulvergröt. Han äter några skedar, utan att spotta, kanske för att det även smakar lite söt äppelmos. Storasyster tittar på honom.
- Får han riktig gröt nu? frågar hon.
- Ja jag tänkte han kunde få smaka lite.
- Jaha, säger hon och jag ser att hon funderar lite. Efter ett tag säger hon med en tankfullhet i rösten
- Jag undrar hur hans bajs kommer se ut nu, när han får äta riktig gröt.
- Jasså, skrattar jag, undrar du det, ja det kan man ju undra.
Ja, för vi alla undrar ju olika saker och varför då inte undra hur olika mat ser ut när det kommer ut i annat format...

Sen blir man ibland förvånad över att barn är lättroade. Lillebror satt idag i sin barnstol och tittade fascinerat på när jag diskade, samtidigt som han studerade en tesil. Efter ett tag slängde han tesilen i vasken, jag sa "borta", sen tog jag upp den igen. Så höll vi på ett bra tag, tills storasyster kom förbi. Hon såg leken och ville direkt vara med. Därefter slängde lillebror ned tesilen i vasken, storasyster sa "borta", hon plockade sen upp den och gav lillebror igen. De höll på att kasta i och ta upp ytterligare ett bra tag och båda hade jätteroligt. Tänk på det nästa gång ni dricker te, att det behövs inte mycket för att bli road här i världen, det beror bara på inställning.

Själv har jag idag gått från att ha Chris Martin som favoritpartner att springa med, till att numera starkt föredra Robert Pettersson. I öronen alltså.

Puff-bio

Idag har vi åkt pulka, vi trodde det var den sista snön. Att det skulle smälta bort i morgon. Så fel vi hade, senare på kvällen och nu fortfarande snöar det massivt och vi har mer snö än någonsin. Pulkan får vallas i morgon också.

Vår dotter och min sambo var på bio idag. Första gången på bio för vår dotter. Hon var lite spänd och vi satt vid lunchen och pratade om hur det såg ut på bion.
- Det är fåtöljer att sitta i och en stor TV lika stor som våran vägg, säger jag.
- Sen är det en massa andra barn där och tittar, med sina mammor och pappor, säger pappa.
- Ja och kanske mormor och farfar och så säger hon
- Precis, säger pappa, kanske är barn där med sin farmor och farfar.
- Eller jag vet, säger vår dotter sen, kanske har dom puffar där man kan sitta i.
Hon sitter alltid i sin puff när hon ser på TV, så har man bara det att referera till så förstår vi ju att hon tror att det finns puffar när man går på bio också.
- Nja, säger jag, jag tror inte dom har det.
- Jo, svarar hon, det tror jag nog dom har.
- Ja du får berätta för mig sen om dom har det, säger jag.
Jag finner mig sen sitta och fantisera. Tänk va mysigt. Gå på bio och alla sitter i varsin stor härlig pösig puff!! I like!! Nåt att skicka in till förbättringsförslagslådan hos SF.

Frukostbokstaven

Okej, jag vet att min dotter är extremt intresserad av bokstäver. Hon tycker det är bland det roligaste som finns att skriva, läsa, gissa, sätta ihop ja det mesta som rör bokstäver. Hon har kunnat alfabetet sen hon var två, och nu börjar hon bli mer och mer intresserad av stavning. Jag hänger knappt med i hur fort hon bara suger in allt. Och idag fick jag verkligen bevis på att hon registerar minsta lilla diskussion om bokstäver.

Mormor, min dotter och jag sitter och äter lunch. Ugnspannkaka.
- UUUUU Ugnspannkaka, stavar min dotter, Ugnspannkana börjar på U.
- Ja det gör det ju, säger mormor, det var bra att du hörde det. Du kan väl alla bokstäver i alfabetet du, fortsätter mormor.
- Ja, säger hon lite tveksamt dock.
- Det finns väl inte någon bokstav som du inte kan, säger mormor.
Min dotter funderar en liten stund. Men sen tar hon fingret och ritar en bokstav på bordet och säger
- Jo, jag kan inte den bokstav som ser ut så här.
Mormor försöker tyda det hon visar med fingret.
- Menar du Ö ? gissar mormor.
- Neej, inte Ö, den här menar jag. Hon ritar nu tydligare så både jag och mormor ser att det är ett U med prickar över hon menar.
- Va, menar du ett tyskt Ü, frågar mormor ytterst förvånad.
- Menar du ett U med prickar över, förtydligar jag.
- Ja det menar jag. Den bokstaven kan jag inte.
Mormor och jag tittar på varandra förstummade. Vi skrattar lite och säger sen
- Nä det förstår vi verkligen att du inte kan. Det är inte ofta man använder den bokstaven.
- Vart har du lärt dig den undrar jag, har ni pratat om den på förskolan?
Jag minns inte att hon och jag har pratat om den, i så fall inte på de senaste månaderna i alla fall.
- NEJ, du och jag har pratat om den.
- Jaha, jag kanske har nämnt den när vi har haft framme müslipaketet, svarar jag.
Jag tar fram müslipaketet och frågar henne
- Ser du bokstaven här nånstans?
- JA, där är den, den menar jag. Den kan jag inte så bra.
Müslibokstaven kommer numera vara symbolen för en rolig anekdot i vår familj...

Utklädd tomte

Imorse hände något ganska ovanligt. Mormor skulle komma hit efter det att jag lämnat min dotter på dagis. Först skulle hon ta hand om lillebror och sen hämta storasyster på dagis. Så var det bestämt. Men när jag stod och bytte blöja på lillebror i badrummet i färd med att åka iväg till dagis säger min dotter lite förvånat
- Mamma nu kommer bussen!
- Jaha, kommer bussen säger jag lite disträ samtidigt som jag hör något brumma utanför. Visst går det bussar utanför med jämna mellanrum, men sättet min dotter sa det på och brummandet som dröjde kvar gjorde mig misstänksam. Och mycket riktigt, när jag gick ut ur badrummet ringde det glatt på dörren.
- Nu kommer mormor ropar min dotter entusiastiskt.
- Men hon skulle ju inte komma så här tidigt.
- Jo, hon kommer nu, säger min dotter och jag hör hur hon och mormor börjar prata.
- Kom du med en buss som stannade utanför här?
- Ja, den körde mig ända hit.
Att åka kommunalt verkar ju vara en hit. Ända fram till dörren, utan hållplats och allt....Fast det gällde visst att känna busschauffören också.
Det blev inget dagis för min dotter, mormor var mycket roligare.

Lite senare sitter vi i barnens rum och leker. Min dotter hoppar på sin hoppmadrass och vi berättar för mormor att hon fått fina foton inramade på kusinerna i julklapp.
- Kom jultomten med dom till dig, frågar mormor.
- Ja fast det var M som var utklädd.
Va??? Har hon redan fattat att det inte är en riktig tomte tänkte jag. Mormor tittar lite oroligt på mig för att inte försäga sig antar jag.
- Jasså säger du det, var M utklädd?
- Ja, han var utklädd och delade ut julklappar.
- Vilken M menar du, frågar jag, orolig att hon hade avslöjat tomten, fast tagit lite fel på person eftersom tomtens bror heter M.
- M, säger hon och tittar på mig förundrad, din och min pappa, hon pekar på lillebror.
- Var din pappa utklädd till tomte menar du, frågade mormor lite tveksamt.
Då insåg jag, att min dotter inte hade avslöjat tomten, utan pappa hade ju tagit en röd tröja på huvudet och agerat lite tomte när vi delat ut julklappar hos kusinerna några dagar efter jul och att det var det hon syftade på. Jag förklarade för mormor och mormor frågade sedan
- Men den tomten som var hos oss på julafton då? Var han också utklädd?
- Nej nej nej, det var den riktiga tomten det, sa min dotter.
Och jag andades ut. Vi kan spela på att jultomten finns ytterligare ett år.

Torr kram

Jag bar ner min dotter i morse och satte henne i hennes puff framför TV:n. Jag pussade henne på kinden, hon torkade bort den och jag sa
- Var det en för blöt puss?
- Mmmm sa hon och log.
- Jag kan ge dig en torr puss, sa jag och pussade henne igen.
Hon torkade bort den och skrattade.
- Jasså, var den också för blöt, frågade jag.
Då kramade jag henne istället. När jag kramat klart lyser hon upp och säger
- Den kramen var torr i alla fall.

På kvällen städade jag övervåningen och efter jag fejat en stund ville min dotter hjälpa till. Hon tog dammtrasan jag precis var färdig med och började torka överallt i sitt rum samtidigt som hon sjöng en egen sång till luciamelodin
"Nu ska jag städa här borta, och sen torkar jag här och här, nu blir det jättefint, och nu blir det jätterent" och så höll sången på med olika fraser om städning. Hon sjöngskrek liksom och for runt som en snöflinga. Mycket underhållande att både lyssna till och titta på. När hon var klar kom hon in till mig i badrummet och sa
- Det var inte dåligt väl att jag städade så bra?
- Ja du gumman, det var inte dåligt att du städade så bra och sjöng så bra framförallt.
Det förgyllde i alla fall min städning så att den gick mycket lättare.

Mindre inte och klockan

Idag har jag funderat över varför jag envisas med att ställa frågor som inkluderar ordet inte.
- Kan inte du ge mig den?
- Kan inte du gå med mig ut?
- Vill du inte spela spel med mig?
Inte nog med det. Jag har dessutom överfört det till min dotter.
- Mamma, kan du inte måla med mig?
Alltså det är ju helt fel inställning, att gå runt och säga inte i varenda fråga. Vad ger det för intryck egentligen, att man utgår från det negativa. Nä, mer positivism hädanefter och lite mindre inte.

Min dotters oanade talanger fortsätter att förbluffa mig. I kväll när pappa skulle komma hem sa jag till henne
- Nu kommer pappa snart.
- Kommer han nu? frågade hon.
- Nä, men alldeles strax, du kan titta på klockan och se vad den är nu, säger jag till henne, mest på skoj för att hon tycker det är roligt när jag förklarar hur visarna ska stå när något ska hända.
Hon går fram till klockan tittar på den en sekund och rycker på axlarna och säger
- Klockan är 10 i sex.
Vilket var precis vad den var.
Jag blev förstummad och hon sprang iväg till fönstret för att kika efter pappa.

Näsan rinner upp

Klarblå himmel och sol. Vi går såklart till lekplatsen då. När vi är på väg dit kommer jag på att jag glömt snorpapper. 2 snytbarn och en snytvuxen, hur ska vi klara oss.
- Nej nu glömde jag snorpapper, säger jag.
- Vaddå glömde papper, säger ekot på 3 år.
- Jag glömde papper att snyta våra näsor i, och vi som är så snuviga allihopa.
- Jaha. Fast min näsa mamma, den rinner upp och ned.
Hon drar in snoret långt in i näsan.
- Eh...ja jo, så kan man ju säga. Fast helst ska man ju snyta sig.
Hon drar in snoret igen.
- Men nu rinner den mest upp.
Precis. Det är så vi får klara oss. Genom att näsan får rinna upp. Hela vägen fram och tillbaka till lekplatsen.

När vi kommer till lekplatsen är den tom. Jag blir paff. Så fint väder och inte en själ på områdets finaste lekplats.
- VA, säger jag, inte en enda människa.
- Vaddå, säger ekot.
- Inte en människa, inte barn eller vuxna som är här och gungar. Konstigt. Det som är så fint väder.
- Konstigt, säger min 3-åring.
Hon hoppar in på lekplatsen och jag parkerar lillebror. Då hör jag henne gå och prata för sig själv och jag hör hur hon gång på gång mumlar.
- Inte en människa.
- Mamma jag kan gunga på alla gungor.
Japp. Det kan man om man är själv om lekplatsen. Vi hade jättemysigt. Så mysigt att när vi satt och drack varm choklad kom en tant fram och sa
- Oj va mysigt ni har det här. Får du varm choklad säger hon till min dotter.
- mmmm, får hon fram.
På väg hem samlar vi saker på S i en big pack-låda. Sand och snö blev det som vi fick med hem. Blandat. Det såg ut som chokladmjölk tyckte vi.

Juschkana

Vi åkte buss till biblioteket. Ett äventyr bara det, att åka buss. Det var när min dotter fick höra att hennes kompis skulle åka buss till biblioteket skulle hon prompt göra det också, och varför inte. Miljötänk vid treårsålder, det är den nya generationen det....

Vi lånade böcker medan lillebror satt på golvet och ja, som vanligt stoppade i nåt i munnen, som tur var såg storasyster det och jag in med fingrarna och fick ut nåt slags ihopkladdat smuts. Fräscht. Vi visade min dotters kompis A och hennes mamma, som inte varit på biblioteket de senaste multi-teknik-åren, hur man lånade böcker genom att endast peka på en skärm, lägga alla böcker huller om buller i en enda hög och vips så registeras dom och ut kommer en papperslapp. Men det var mest kompis A's mamma som stod förvånad och tittade. A själv verkade acceptera hur man registrerade lånade böcker som om det inte var något alls märkvärdigt. Det är den nya generationen det....

Vi fikade på fiket utanför, och där finns gott om plats för tjejerna att springa runt. Ett tag stod de och tittade ut genom de stora stora fönstrerna på kulturhuset. Utanför finns en stor byggplats.
- Ser ni lyftkranen, frågar jag
- Ja nu ser vi lyftkranen säger min dotter.
- Jag ser två lyftkranar, säger A.
- Det gör inte jag, var då, jag ser inte, säger min dotter.
- Där, där borta säger A.
- Det är nog en stolpe bara, säger min dotter.
- Jaha, det är det nog säger A.
Min dotter och A springer fram till oss och A säger
- Det var bara en lyftkran, det andra var en stolpe.
- Jasså, svarar vi, var det bara en stolpe.
- Ja, säger A, och det är ju stor skillnad på en lyftkran och en stolpe.
Vi skrattar och svarar
- Ja, jo det kan vi ju hålla med om.

På kvällen är min dotter supertrött, men vi orkar ändå med att läsa nya låneböcker och berätta en saga. Idag skulle jag återigen berätta om Maja, en tjej som liksom min dotter, älskar alfabetet. Maja samlar bokstäver i en korg och idag samlade hon saker på J. Hon gick till mataffären och köpte jos och till leksaksaffären och köpte en jo-jo.
- Sen gick hon till parken, vad tror du hon hittade där.
- Jag vet inte...svarar min dotter.
- Jo förresten nu vet jag säger hon sen entusiastiskt. Juschkana.
- Ja bra tänkt, men jushkana stavas faktiskt med R, rutschkana.
- Jaha, det visste jag inte.
- Nä det är inte så lätt att veta om man är 3 år.
- Jag är 4 år...

Alla hjärtans dag present

Jag förstår inte varför lillebröder i storleksordningen 10 månader måste stoppa allt i munnen. Jag förstår heller inte varför jag inte hädanefter förbjuder saker som är mindre än ett ägg. Men det är svårt att ta bort alla små leksaker för storasyster, likadant som det är svårt att hålla reda på allt som kommer på golvet.
Det senaste har lillebror ätit, eller ätit och ätit, han har haft i munnen men jag eller storasyster har hunnit få ut det innan det kommit ned i halsen, tack o lov,
2 smålegobitar
2 småkritor
1 pusselbit ganska stor
ett oräkneligt antal små tillklippta pappersbitar
1 liten badanka
1 styck liten glittrig piprensare
Och gud vet vad han faktiskt har ätit....

För varje dag som går förvånar storasyster mig med sina bokstavskunskaper. Visst vet jag att hon kan alla bokstäver som ett rinnande vatten, men att skriva dom är ju en helt annan sak. Idag var det G som hon bara svingade till som om hon inte gjort annat, och igår var det S som hon skrev i snön. Bara så där.
- Va, kan du skriva S nu? säger jag.
- Ja, jag kan skriva S, jag vet hur man svänger.
Ja sannerligen.

Mitt tips om man nu ska köpa något till någon på alla hjärtans dag är att ta sig till någon av affärerna som säljer hjärtepins. 25 kr till förmån för forskning av barns hjärtsjukdomar. Läs mer här
http://www.hjart-lungfonden.se/sv/Gava-privat/Andra-satt-att-bidra/hjartepins/

Hjärta på riktigt

Så här några dagar innan alla hjärtans dag har vi idag sett min dotters hjärta, på riktigt. Genom ultraljud. Hon var jättelugn och cool där hon satt med först elektroder för att registrera och sen med ultraljudsmanicken. Som jag sagt så många gånger tidigare, hon är modig. Pappa satt delvis i väntrummet och passade lillebror. När alla registreringar var klara sprang hon ut till honom och sa
- Pappa jag var jätteduktig. Och så fick jag en liten anka.
En liten söt självlysande badanka med ett pyttelitet hjärta på.
Sen åkte vi till leksaksaffären. Hon skulle få en hjärtpresent. Hon fick välja själv. Hon valde en smålegobrandbil. Och så ville hon åka rymdraket. En sådan som står utanför leksaksaffären och kostar 5 kr. Men på nåt sätt kändes det som om hon blivit för stor. Hon hade växt liksom. Hon var lite äldre än sist hon åkte den och kanske hade hon till och med vuxit i sig själv just idag. När hon klarat av att vara så lugn under hela doktorsbesöket. För hon tyckte inte det var lika roligt längre att åka upp och ner, upp och ner, upp och ner som hon tyckt innan.
Fast det förstås.....det kan ju ha och göra med att hon dessutom varit på Liseberg och åkt den något mer varierande Flumeride.....

På eftermiddagen var min dotters kompis S på besök. Det skulle pysslas och ritas förstås. S stämplar med stämpelpennorna och prickarna flyter ut lite, hon tittar på sin teckning och säger
- Titta jag ritar musik.
Visst förstår man då att hon kommer från en musikalisk familj för mycket riktigt ser det precis ut som noter.

Under eftermiddagen får S hela tiden höra att inget får tappas på golvet för då äter lillebror upp det. Så när hon får med sig ett par tillbakalämnade trosor med sig hem säger hon till sin mamma när de ska gå
- Mamma har du med dig mina trosor.
- Ja jag har dom i påsen
- Vi får inte tappa dom på golvet, för då kan lillebror äta upp dom.
Jag förklarar att hon har fått höra det hela dagen att inget ska tappas på golvet. S ska också få ett syskon, det ligger i magen nu. Så S's mamma frågar S
- Tror du vi också får en bebis som kommer äta upp saker som ligger på golvet.
- Nä för vi ska få en snäll bebis som inte äter upp saker och gör han det ska vi säga STOPP, och så lyfter hon upp handen och visar stopp.
Vi skrattar gott. Så nu får lillebror se upp, vi kommer inte göra annat än att ropa STOPP hädanefter...

Rockfrukost

Idag lyssnade vi på radion vid frukosten. Lillebror hade bestämt deklarerat att han inte ville ha mer gröt och satt och var allmänt rastlös i sin barnstol. Men plötsligt ser vi honom sitta och digga med hela kroppen till musiken som spelades på radion. Så nu har vi det fastställt. Lillebror är ett Infinite Mass - fan. "Load up your bullet" sjöng dom och lillebror diggade och smittsamt var det, så till slut satt vi där alla tre, lillebror, storasyster och jag och diggade. Schysstare rockfrukost en måndagsmorgon får man leta efter.

Min dotter har bestämt att hon numera är 4 år. Redan dagen innan hon fyllde 3 sa hon att hon nu var 4 år. Det har hon varit sen dess. Tills idag. Hon verkar ha funderat på detta.
- Mamma jag är mellan 4 år.
- Ja det kan man ju säga att du är, det var ju en bra beskrivning, tyckte jag.
- Eller vänta, nej....Nej jag är 3 år nu men mellan 4.
- Ja helt riktigt, du har fyllt 3 år och ska fylla 4 år och nu är det mittemellan där. Bra tänkt, jättebra tänkt, svarar jag.
Trots detta att hon gärna vill vara 4 år, vill hon helst bara vara 3 när det gäller nappen.....Att sluta med napp kommer helt klart bli vår största utmaning det här året känns det som nu i alla fall.

För att ta vara på alla pappersbitar som klipps här hemma blev dagens pyssel att klistra upp dem till figurer på papper. Voila´! Alfabetsbilderna blev till och pryder nu köket. Vår dotter var jättestolt över sina alster och frågade pappa flera gånger när han kom hem om han tyckte dom var fina. Och det var dom.

Burkmamma

En dag fylld med kalas, på f.m kusinkalas, på e.m dagiskompiskalas. Ytterligare en dag av lycka för en 3-åring. Kan man ha det bättre?

Fick en lektion i engelska och skrapja. Det senare är också ett språk. Ett som jag inte kan och som blev till i dag. Min dotter stod och hade gått på pottan. Hon tog toalettpapper och torkade sig.
- Lite papper lite papper lite pakjapak lite spajka. Papper på engelska heter spajka.
- Jasså, heter det spajka.
- Ja och skvaljka heter det också.
- Jaha på engelska också?
- Nä på spajka. Spajka kan man också prata.
- Jaha, det kan jag inte det språket.
- Nä men det kan jag.

För övrigt gillar jag min nyvunna babycafékompis' ord för oss mammor som inte är lik våra mammor och absolut inte lika våra mormödrar och farmödrar vad gäller att laga mat och baka. När jag sa att jag inte överdrivet ofta lagar mat till lillebror utan han får allt som oftast burkmat klandrade hon inte mig utan höll med. Hon menade då på att vi inte är några bullmammor utan snarare burkmammor.....

Lyckad dag

Lycka för en 3-åring kan vara att åka till cykelaffären och prova en sparkcykel. Eller gå till den stora stora leksaksaffären för första gången. Eller prova en stoppa-i-10kr-och-vrid-om-och-få-en-bubbla-med-leksak-i-automat för första gången. Eller äta på Mc Donalds och få en ballong. (som sen visserligen smäller så fort den kommer utomhus) Eller få en ny bilbarnsstol. Eller förresten det sista var nog mer mammas lycka. Men allt annat har vår dotter gjort idag. Så all in all en lyckad dag för en 3-åring. Och en lyckad dag för mamma också som fick goda lammfärsbiffar serverade och sen få se melodifestivalen. Fast viss olycka smyger sig in när rätt låt åker till andra chansen...

Så tänkte jag...

Okej, det här med små små klippta bitar av papper, går inte ihop med en lillebror som nyss lärt sig krypa. Och som av ett trollslag har han på två dagar gått från att suttit på sin rumpa och högst lyckats trycka sig bakåt några cm åt gången till att numera lyckas krypa flera meter på några sekunder. Därmed har han alltså lyckats äta upp ett antal små pappersbitar eftersom storasyster envisas med att sprida ut sina klippalster över hela köksgolvet.

När vi satt och fikade på eftermiddagen berättade jag för min dotter att hon skulle på kalas till sin dagiskompis. Jag sa även att kompisen ville komma hem och leka någon dag hos oss, och frågade om hon skulle vilja det.
- JA, det vill jag. Men en annan dag när jag är på dagis och E också är på dagis.
- Du menar att E följer med oss hem när jag hämtar dig på dagis, frågar jag.
- Ja, att hon följer med hem till oss. Ja, så tänkte jag att vi kunde göra.
- Jasså så tänkte du, ler jag.
- Hur tänkte du att vi kunde göra? undrar hon
- Ja, precis så tänkte jag att vi kunde göra.
Där ser man, ibland behöver jag inte själv planera utan det verkar som om jag redan kan lägga över vissa planeringsjobb på henne...

Diska fiska

Idag kröp lillebror långt. Men så har han ju också övat sig i sömnen. Verkar ha varit rätt melodi för att lära sig. Han bajsar i sömnen också. Nyss bytte vi på honom i sängen medan han fortfarande sov, och han fortsatte sova genom hela blöjbytet. Väldigt fascinerande egentligen. Att sova så djupt. Det önskar jag att jag kunde. Men efter ett år snart av ständigt störd nattsömn undrar jag om jag någonsin ever ever kommer kunna sova djupt. Känns inte så.

Lillebror kan ju smacka med munnen när vi frågar honom hur fiskarna gör.
- Hur gör fiskarna, frågar vi minst några gånger om dagen. För det ser så festligt ut. Och för att det är höjdpunkten i hans repetoar. (fast idag märkte vi även att han kunde rörelserna till imse vimse, då blev vi impade) Men för en 10 månaders baby, kan konsonanterna f och d vara förvirrande lika. För idag när storasyster stod och diskade höll jag honom i famnen och han fick titta på när hon diskade för fullt. Jag säger till honom
- Vad gör storasyster? Diskar hon.
Då sätter han igång att smacka med munnen. Precis som fiskarna. Störtskön är han, vår lillebror.

Bäst

Oftast är jag extremt trött tidigt på morgonen när storasyster ropar "Mamma" från sitt rum. Jag hasar mig dit medan jag tittar på klockan. Jag vet nämligen att standardfrågan efter det att jag kommit in i hennes rum är
- Är det morgon?
En väldigt relevant fråga faktiskt om man bor i Sverige. För på vintern är det ständigt mörkt och det är i princip omöjligt att veta när natt går över till dag. Och på sommaren är det ju inte direkt lättare. För morgon är det ju redan kl 04.....
Om klockan är typ 06.20 brukar jag svara
- Ja det är morgon.
Nästa steg är då att hon ställer sig upp i sängen, jag virar om hennes goa varma täcke om henne och sen bär jag ned henne på nedervåningen, sätter henne i puffen framför tv;n och sätter på barnprogrammen. Därefter får hon välling. Allt detta gör jag nästan i total koma. Men emellanåt säger hon något på väg ned i trappan som gör att jag vaknar till, som häromdagen. Jag hade precis börjat bära henne ned när hon kramar om min hals och säger
- Mamma, du är bäst.
Då vaknade jag till rejält och kramade henne hårt tillbaka och viskar
- Tack, det är du med.

Kvällssagor och nya hobbies

Nya hobbyn är att klippa med en vuxensax. Små små bitar av papper, ju mindre desto bättre. Och allt ska komma på golvet.

- Men du behöver väl inte klippa allt ner på golvet, säger jag.
- Jo för sen ska vi hjälpas åt att sopa upp det.
Hjälpas åt betyder att hon sopar runt allt till andra ställen så länge hon tycker det är roligt vilken är cirka 3 sekunder och så slutar det med att jag får sopa ihop det. Det blir ganska många små pappersbitar av 3 A4-ark. Sopa har blivit min nya påtvingade hobby...

Idag var uppdelningen vid läggdags att jag läste bok och min sambo berättade saga för storasyster. Storasyster har den enormt vackra och innehållsrika boken "Var är min syster" av Sven Nordqvist http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/produktinfo.aspx?id=8235
Den skulle jag läsa idag. Bilderna i boken är helt underbart detaljerade och letar man noga så hittar man systern som har gömt sig någonstans på varje uppslag. Det är ganska svårt att hitta henne vissa gånger.
- Mamma du ska läsa den här, den har du ju inte läst för mig.
- Nä bara en gång innan kanske.
- Den har jättemånga roliga bilder.
Vi läste faktiskt inte så mycket utan tittade mest efter detaljer och letade efter syster. Och jag hittade henne på de flesta sidor och visade min dotter, och hon blev lika glad varje gång vi hittade henne. När vi var klara säger min dotter nöjt
- Mamma det var en bra letning du gjorde.
Återigen inser jag hur viktigt det är med att ge beröm. Minsta lilla beröm kan värma gott såväl från pappa, mamma, dotter eller son.

När pappa sen berättade saga, tjuvlyssnade jag. Han blev beordrad av henne att berätta om en uggla som inte hade någon kompis. Det blev en söt och rolig saga om en uggla, som inte kunde prata för ett tuggummi hade fastnat i hans ena tand. Så när han ringde till doktorn kunde han inte prata, så istället för att säga hallå blev det bara ho ho. Doktorn förstod till slut vad det var som var fel med ugglan och hjälpte honom att ta bort tuggummit med en pincett. Och så blev ugglan och doktorn vänner. Jag tror bestämt att om jag skulle kunna teckna som Sven Nordqvist så hade jag och min sambo blivit ett ypperligt författarpar. Innan hon somnade pratade pappa och storasyster om hur det skulle bli sen när pappa skulle vara hemma med henne och lillebror. Att jag skulle jobba och pappa skulle gå med dom till dagis. Då upplyste hon vänligt om hur det går till när vi ska iväg till dagis.
- Om vi är sena till dagis då tar vi bilen och om vi inte är sena då åker vi vagnen.
Och därmed blev jag avslöjad att vi faktiskt tar bilen även när jag inte har ärenden direkt efter lämningen på dagis......

Lekande lätt

Jag kommer ihåg ett tv-program som hette Lekande Lätt, där barn beskrev olika saker eller företeelser och sedan fick de tävlande gissa vilket ord som barnen menade. Det fanns olika svårighetsgrader, typ tre tror jag. Ganska underhållande faktiskt. I dag hade en episod kunnat passa in där. Min dotter letade efter något och jag frågade vad.
- Jag vill ha den där stämpeln.
- Vilken stämpeln.
- Den som man stämplar med på papper.
- Vad är det på stämpeln, undrade jag.
- Det är inget på stämpeln, man stämplar på papper så, och så visar hon hur hon trycker på pappret.
- Menar du dina stämpelpennor?
- Nej, jag menar den stämpeln jag hade innan.
- Jag kommer inte ihåg vilken stämpel du hade. Hur såg den ut?
- Den såg svart ut. Och om man stämplar så på ett papper, så får man såna taggar.
Då gick det upp för mig.
- Jaha, du menar häftapparaten, det var bra beskrivet, berömde jag henne.

Vi sitter och ritar lite senare. Hon ritar en jättefin gubbe. Det är pappa.
- Å va fin den va, säger jag. Och va glad han ser ut.
- Ja, du kan också rita en sån om du vill.
- Ja det kan jag göra.
- Om du ritar honom så, med luftigt hår så, och med en glad mun, så blir han glad.
- Ja, skrattar jag, det ska jag göra.

För övrigt så kröp lillebror igår. Bara typ ett kryptag, men ändå. Och idag kom några fler kryptag. Snart blir det att stänga grinden upp till trappan, uppflytt av diverse saker på högre nivåer samt förflyttning av toaborste från golvnivå......

Vad vill du bli när du blir stor.....

Lillebror har varit på sitt livs första träningsläger. Han gillade det. Storasyster var hos mormor. Dom övade inför hennes framtid. Sockerkaka och chokladbollar blev första att avhandlas på hennes väg till bagaryrket. Men vid lunchen idag kom ämnet upp igen. Jovisst ville hon fortfarande vara bagare. Och henne kondtri skulle byggas utanför mormors hus. Kusin E skulle bli djurparksskötare. Han kom då på att han kunde på väg till sitt jobb stanna hos kondtrit och köpa kakor till fikat, och sen fortsätta till sitt jobb. Precis när vi tyckte att det var en bra idé hade min dotter ändrat sig. Hon skulle inte bli bagare längre.
- Nej, jag vill inte vara bagare längre. Jag ska bli bondgårdsskötare.
- Ja, det blir ju bra det med. Du hinner ju faktiskt ändra dig flera flera gånger innan du blir stor vad du ska bli.
Och det var nära att jag även sa att jag fortfarande inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Fast det sägs ju att de mest intressanta människorna faktiskt inte vet vad de vill göra med sitt liv, så det kan ju vara en tröst för en 3-åring och en 33-åring.....