Fullt upp

Återigen har jag läst i min bok av Richard Carlson, och hittat ett intressant fenomen. När jag ibland svarar på en vanlig häsningsfras som "hej, hur är det?" undrar jag om det är på ren rutin eller av äkta sanning som jag säger "Hej, jo det är bra, fullt upp som vanligt".Visst är det kanske fullt upp, men exakt hur intressant är det egentligen att veta för vedebörande att jag har ett späckat schema? Och hur fullt upp har jag i verkligheten, och i jämförelse med vem? Jag menar jag tror säkert att Reinfeldt, kungen eller Bush verkligen kan sätta mitt "fullt upp" i relation och få det att te sig som en ren semestervecka.

Och visst ger det en stressig inledning på en konversation. Det är ju som om att jag nyser stressbakterier över den vänliga själ som ställde en artig hälsningsfras. Dessutom har jag märkt att det inte bara är jag som har denna fula ovana. Det verkar gå i mode att ha fulltecknat i sin almanacka. Har du inte inbokat träningar, dagishämtning, skjuts hit och dit, fika med den och den, fredagsöl med arbetsgänget eller en yogaklass (för att hinna stressa ner, innan nästa aktivitet i almanackan tar vid...) så har du liksom inte hakat på trenden. Att ha fullt upp alltså. Precis som om ens identitet ligger i hur upptagen man är.

Så från och med idag, ska jag sluta att börja mina konversationer med orden "fullt upp". Kanske har jag mycket att stå i men för den skull behöver jag ju inte förmedla stressbakterier till min "nästa". Han eller hon har säkert fullt upp med sitt egna schema och behöver inte bli påmind om att min almanacka ser lika eländigt uppbokad ut som hans/hennes. Istället kanske jag skulle börja med att förmedla att jag är en individ med en spännande identitet UTAN alla min aktiviteter som jag har i mitt liv.
"Hej hur är det?"
"Hej, jo det är bra, visste du om att min favoritfärg är svart?"

Sverigehäftet

Jag erkänner. Jag brukar faktiskt bläddra igenom Sverigehäftet. Ni som har Ingen Reklam Tack på er brevlåda har kanske glömt av vad sverigehäftet är för något. Det innehåller all sköns olika sorters passa-på-erbjudanden typ prenumerationer på tidningar, sockar, frimärken, underkläder m.m. Erbjudanden som man verkligen INTE KAN MISSA!!

Ett av erbjudandena fick mig att fundera. "Servisen som hyllar blommornas kund, Carl von Linné". Jubileums erbjudande - passa på, står det i annonsen. En servis med söta små blommor i olika arter, i ljusblått. Då gick det upp för mig, kan det vara så att kaffeservisen är på väg att dö ut ?

Alla pensionärer har väl blommiga kaffeserviser så att köksskåpen svämmar över. Men dom lever ju inte så länge till....

40-talisterna har antagligen köpt kaffeservis av någon välgörenhetsförening eller så har de väl samlat ihop en servis genom att ge blod. Förr fick man nämligen en kaffekopp i stället för en T-shirt som nu, när man tappats på blod. Eller så har de ärvt sin mammas servis eller köpt en ny billig på någon stormarknad eller har kvar sina bruna 70-tals koppar. Frågan är då om 70-talisterna vill ärva dessa kaffekoppar och börja införa dessa på sina bjudningar ?? För 30-åringarna har väl aldrig ens varit i närheten av att köpa en egen kaffeservis eftersom de tillhör kaffeMUGGsgenerationen eller kaffeGLASgenerationen. Fast vissa trendnissar i 20-30 års åldern har faktiskt kaffekoppar, men inte några gulliga med blommor på. Utan de galet trendiga 50-tals mönster kaffekopparna som åter igen är ute på marknaden till hutlösa priser. Eller så finns det dom som är som jag, och har en ihopsamlad servis (en kaffekopp varje födelsedag...) nerpackad i en brun låda. Och använder endast mugg till att dricka kaffe i.

Ja, jag är nog allt lite orolig att alla dessa små blommiga kaffekoppar kommer att ligga i högar på Myrornas om några år om det snart inte händer något drastiskt inom kaffedrickartrenden. Främst i trendtåget går ju alla caféer. Det är därifrån vi tar efter hur vi dricker kaffe hemma också. Så om inte Condecco och Espresso House och vad-de-nu-heter-caféerna börjar servera sina caffe latte i Carl von Linnés kaffekoppar snart, så kommer de små blommiga kopparna gå en säker död till mötes!

Från dålig andedräkt till Kina

Visst är det helt fantastiskt hur våra tankegångar kan länkas samman. Att man i tanken kan nysta ihop flera olika trådar till att leda från ett sammanhang till ett annat som inte alls har någon anknytning till varandra om man ser dem separat. MEN om man får hela tankekedjan frammålad för sig så ser man hur sambandet blir klarare och klarare....

JAg ska ge ett exempel. Igår när jag skulle somna pratade vi om dålig andedräkt. Att det är lite pinsamt på jobbet om man går och är hungrig tex och känner att man har dålig andedräkt och så ska man prata med någon viktig person eller någon kollega. Ska man då säga att man har dålig andedräkt eller bara låta den andra personen märka det själv och så får han/hon ställa/sätta sig på ett lagom avstånd själv för att undvika lukten. Hur som helst började jag då tänka på att jag måste ha några nya skjortor till jobbet när jag efter mammaledighet börjar jobba, för plötsligt innehåller bara garderoben mysiga hemmakläder och för små toppar (vet inte när dom krympte....). Då kom jag och tänka på att jag skulle kunna be svägerskan sy upp några i Kina där hon bor.
Undra om dom förresten fick det vykortet vi skickade härom veckan. Jag måste fråga min sambo.
Hela denna tankegången ledde till att meningsväxlingen blev lite lustig.
- Man borde ha typ något munvatten till hands på kontoret inför möten och sånt.
Någon sekund senare, för hela tankekedjan som jag beskrev ovan tar ju bara någon sekund att tänka...
- På tal om det, har din syrra fått det vykortet vi skickade till henne ?

Inte undra på att man ibland kan få samtal att ta vägar som leder från en finne på hakan till att diskutera atombomber i korea. Och sen undrar man hur i all världen kunde vi resa från min haka till andra sidan jorden på en sekund ??