Spiderman-fjäril

Idag kom det paket igen. Det har verkligen varit paket och klappar var och varannan dag hela december lång. Så blir det när det är födelsedag och jul hos olika släkter. Men idag var det grannen som kom över. Varsitt paket till barnen. Storasyster fick rosa siden handskar som nådde ändå upp till armbågen, samt en glittrig mask. Lillebror fick en fräck slips med spiderman på. Storasyster ville prova med en gång, det ville lillebror med. Fast inte slipsen utan dom rosa handskarna.
- Dom dom dom ....uhhhaääääää, dom dom dom
bölade han och pekade på dom rosa handskarna.
- Oj hade jag vetat det hade jag köpt ett par till, sa grannen lite förvånat.
Vi stod och pratade en stund och jag nämnde att jag letade efter älv-vingar som skulle vara snyggt till handskarna och ögonmasken. Min granne sa då att hennes dotter som jobbar på affär, kunde nog fixa ett par vingar, och hon skulle dit idag, så hon lovade att komma förbi om hon hittade några.

Vid middagstid knackar hon på dörren och levererar ett par vingar med tillhörande magiskt spö. Hon frågar lite försiktigt
- Men hur går det nu när det bara blir ett par vingar?
- Jadu säger jag, det vet jag nog inte.
- Men jag ska till min dotter i affären igen och lämna ett par nycklar jag glömde ge henne, så vill du att jag tittar om dom har ett par till.
- Tja, jag funderar ett tag, jo gör det om du kan och har möjlighet säger jag.
Det är nog inte fel att ha två par, dels för lillebrors skull men även när kompisar kommer på besök.
Efter en stund kommer hon igen. Jo visst hade dom haft ett sista par med vingar. Vi öppnar dom. Och vi hade nu två lyckliga fjärilar flygandes i huset. Bara för att rosaglittrande vingar hänger på tjejavdelningen, betyder det inte att tuffa spiderman-killar kan springa omkring med lätta steg i dom.....

Tänna tänna täääännnnnaaaaaa

Vi ska sätta oss till bords och äta middag hos mormor och morfar.
Jag sätter lillebror i hans stol. Direkt säger han
- Momo momo tänna.
Efter några dagar hos mormor har hon lärt sig hur det ska vara när man äter middag med lillebror. Det ska vara tända ljus. Flera stycken helst.
- Ja vi ska tända ljus, svarar mormor.
Men hon är inte snabb nog. För hon går först och hämtar potatisen för att sätta på bordet. Då viker sig lillebror dubbelt, lägger sig över sin fortfarande tomma tallrik, drar ner ögonbrynen så han ser riktigt arg ut och skriker med en röst som kommer ända från tårna
- TÄÄÄÄÄÄÄÄÄNNNNNNNNNAAAAAAAAAAAAAAAAA
Mormor springer och hämtar tändstickorna
- Ja ja ja vi ska tända.
Lillebror pekar först på tomten med värmeljuset
- Tänna uuus
- Ja vi tänder det här ljuset, säger mormor och tänder tomteljuset
- Dä dä dä
Nu pekar lillebror på de fyra stearinljusen.
- Så tänder vi det här, och det här, och det här och det här, säger mormor och tänder fyra ljus med samma tändsticka.
- Båsa båsa
- Här får du blåsa, och mormor sträcker fram tändstickan så lillebror kan blåsa ut.
- Tåd tåd tåd, säger lillebror
Mormor har även fått lära sig att man från röken när man blåsit ut en tändsticka ska låtsas ta en tråd och vira runt tändstickan. Det är ett trick som jag gör. Jag tar en tråd och virar runt tändstickan för att sedan dra till och tändstickan går av på mitten. Lillebror tror att alla kan tricket.
- Jag försöker ta en tråd och göra så men jag kan ju inte det, men jag har fått ta en tråd ändå, säger mormor, för det säger lillebror att man ska göra.
Så söker lillebror med sin blick över rummet. Det är något som saknas. Just det ja. Ett värmeljus saknas. Han pekar på byrån.
- Tänna tänna.
- Ja vi får ju absolut inte glömma det här ljuset säger mormor
Hon tänder sista ljuslyktan och lillebror blir nöjd.
Nu kan vi börja äta.

Lillebrors chokladsmakande

Hej alla monsterdiggare, det är lillebror här. Jag älskar choklad. När jag äter choklad, då är det verkligen på riktigt. Jag smakar liksom med flera sinnen samtidigt. Jag äter med munnen, men får choklad även under näsan så jag kan lukta hur gott choklad verkligen luktar. Och så känner jag på chokladen. Den blir så där härligt kladdig när jag har haft den i handen länge. Jag tycker alla borde äta choklad som jag gör. Livet blir så mycket roligare då. För choklad är värt att smakas på, med fler sinnen än bara själva smaken!

Vit jul är bäst

Så när julen är över är huset nu tomt på barn. Dom är hos "momo" och "moffa". Känns öde och det är det som är så konstigt. Att när vi längtar efter lugn och ro, blir det som en klump i magen när det väl är det.

Slutsatsen av hela julen blev följande
* Lillebror hade nöjt sig med tre värmeljusstakar med tillhörande värmeljus i julklapp. Det var ändå det han spenderade mest lektid med. Farmors glasvärmeljusstakar och hos mormor var det glastomten med värmeljushållare.
* Att Lillebrors leksaker var väldigt intressant för storasyster var ju då en liten tröst. Att köra flexitrack och stå vid verktygslådan var hur kul som helst.
* En vit jul är ändå bäst. Vi åkte pulka så det ven om öronen hela julaftonsförmiddag. Inga julklappar i världen slår det!
* Kanske att lillebror fått lite för mycket julmust, när han sveper hela mjölkglaset så fort att hälften rinner in i näsan, bara för att sen kunna få "ulmust".
* Mitt bästa julklappsköp var ett minibiljardbord till oss själva. Superkul.
* Storasyster har verkligen en passion för pepparkakor. Efter två clementinklyftor: "Mamma, nu är jag mätt på frukt, men jag är inte mätt på pepparkakor"
* Till sist är det inget som är så underbart som att ha barn när det är jul. Dom uppskattar liksom varenda sekund av julen. Och det har vi i år också gjort.

En bit pepparkaksdeg

  Idag var det pepparkaksbak. Hela familjen ställde upp. Pappa och mamma kavlade och kavlade. Storasyster tryckte ut pepparkakor i mängder. Det enda lillebror gjorde var att antingen stå och ropa
- Bit bit biiiiiit
vilket betyder "får jag smaka en bit"
Funkade inte det, lade han huvudet på sne, sträckte fram dom små händerna och viskade
- biit biit
Då funkade det. Han fick en bit pepparkaksdeg.
Men efter ett tag märkte han att det var lättare att helt enkelt ta bitar själv och till slut fick vi sätta rekordfart på pepparkaksbaket så att degen snabbt försvann.

Annars var dagens bedrift när vår dotter lyckades få på sig sin kofta både på rätt håll och på avigsidan. En ganska omöjlig uppgift som hon galant fixade helt utan vetskap.

Pärlhalsband

En av sakerna som är bra med att ha en storasyster är att när hon inte är hemma, kan man prova alla hennes halsband och armband hon pärlat. Det som inte är bra är att prova dom när hon är hemma, för då blir det i bland bråk om dom, och pärlhalsband är inte så praktiska att ha dragkamp med, eftersom dom oftast går sönder och så rullar pärlorna ut över hela golvet. Då brukar hon bli ganska arg. Fast pärlhalsband går att laga, det är tur för mig, brukar mamma säga.

Pepparkaka på papptallrik

I morse väckte vi födelsedagsbarnet 05:45, allt för att hon inte skulle hinna vakna innan vi hann och sjunga "Ja må hon leva". Detta eftersom hon de senaste dagarna behagat vakna 05:30, så ville vi vara på den säkra sidan. Vilket även medförde att lillebror yrvaket stod och betraktade oss förundrad och trött eftersom han brukar sova till kl 7... Men det tog inte lång tid förrän han var med på vad som hände.

Vår dotter fick ett gigantiskt paket, ett dockhus. Det är alltid något speciellt med paket som nästan är större än en själv. Vi trodde lillebror skulle bli avundsjuk på paketen. Fast lillebror var bara intresserad av mackan och pepparkakorna som låg på en papperstallrik. Han drog åt sig papperstallriken med tillbehör och satte den i knät. Storasyster tyckte ju att det var hennes eftersom det faktiskt var hon som fyllde år och tog tillbaka tallriken. Då bröt lillebror ihop. Ett ilande vrål gick genom morgontimmen. Vi försökte med alla knep, ge mackan, ge pepparkaka, men det var hela uppsättningen han var ute efter med tallrik och allt. Snäll som storasyster är ficka han till slut ha tallriken och så fick han en bit pepparkaka på den. Han tystnade och såg nöjd ut. Äta pepparkaka i sängen, på papptallrik, det var hans melodi.
- Peckatepaka, peckatepaka sa han och mumsade allt vad han orkade.

Superhjältar

Supersnällasilversara och stålhenrik har varit på besök. Springandes fram och tillbaka mellan hall och kök, hall och kök, hall och kök.
- Lillebror du ska också ha mantel.
- Nej säger lillebror först.
- Jo det ska du, säger storasyster.
Snällt ställer lillebror upp sig, och får en mantel fäst över axlarna.
- Så, nu är du stålhenrik.
Och så springer superhjältarna med snabba små steg.
- Till undsättning, ropar supersnällasilversara.
- Va ropade du? undrar jag.
- Till undsättning! ropar hon igen. Vi är superhjältar.
Lillebror springer efter och ropar
- AAAOOOAAAA

Börja skolan?

Helgen bestod av firande av en fyraåring, med kalas i dagarna två. Först barnkalas med 10 barn och sedan mormor, morfar och kusiner nästa dag. Det var en trött liten tjej som glad och nöjd gick o lade sig igår.
Min allra bästa syster hade virkat en hel kak-buffé till min 4-åring, gissa om både hon och jag blev glada. Dom var helt underbart fina, bättre än alla plastiga leksaksbakelser tillsammans. Lillebror blev också fascinerad och gick och sa "tåta tåta" mest hela tiden idag på morgonen.

Vår dotter har i helgen även kommit på att hon inte behöver gå i skolan.
- Mamma, jag behöver inte gå i skolan.
- Jasså, varför inte det?
- Jag kan redan så många saker.
- Som vaddå?
- Läsa, skriva och stava och räkna och sånt.
- Ja jo, men det är faktiskt ganska svårt att stava, så det får man nog ändå gå i skolan och lära sig.
- Men jag kan redan det, titta här.
Hon skriver några bokstäver på ett papper.
- Jo, men vissa ord är ju ganska svåra att veta hur dom stavas, för att dom låter på ett visst sätt, men stavas på ett helt annat sätt. Som till exempel ljus.
- Men det kan jag, J U S, säger hon snabbt.
- Ja fast det är här det blir klurigt, ljus stavas med ett L först, och det hör man ju inte ens.
Hon tittar på mig och ler lite försynt. Jag fortsätter
- Så jag tror nog att du kan lära dig mycket i skolan du med.
- OK, då förstår jag, svarar hon och börjar rita och så var det slut med skoldiskussionen för den här gången. Men om jag har rätt känsla kommer det nog upp fler gånger, men förhoppningvis av en annan karaktär, mer åt att "jag längtar till att börja i skolan"-känslan...

Är drömmar på riktigt?

Tassande steg i natten. Någon som kryper in under täcket.
- Mamma? viskar hon.
- Ja viskar jag tillbaka.
- Finns drömmar på riktigt?
Jag försöker urskilja om jag är vaken eller sover. Jag är nog lite vaken tänker jag och svarar
- Nej, drömmar är inte på riktigt, dom finns bara i ditt huvud.
- Jamen jag menar det som är i drömmarna, finns det på riktigt?
OK nu är det hard core quiz-time mitt i natten också, bäst att vakna till lite mer och skärpa till svaren.
- Nej det finns inte på riktigt utan det är bara sånt som finns i drömmen som finns i ditt huvud.
- Jamen jag menar ju om det som är i drömmen är på riktigt, till exempel kan en riktigt människa klä ut sig till ett monster och säga typ boohööööhööö. Är det på riktigt.
Nu är jag vaken. Jag förstår. Jag måste tänka på samma våglängd.
- Ja det förstås, så är det ju, men då är det ju bara på skoj man klär ut sig och skräms.
- Ja det är det ju, hon låter nöjdare.
- Drömde du om monster.
- Nä jag drömde om supersnällasilversara och stålhenrik.
- Jaha.
Sen blev det tyst. Och hon vände på sig för att sova, medan jag började fundera på att den där julkalendern nog satt griller i huvudet ändå, kanske måste sitta bredvid i morgon när hon tittar. Fast det är ju precis under den kvarten jag hinner typ äta frukost eller sminka mig eller göra i ordning kaffe och smörgås. Samtidigt är det ju mitt ansvar att finnas med när monster och elaka typer skrämmer min fyraåring. Men drömma om monster kommer hon nog göra ändå förstås, det har barn gjort i alla tider.

Ljus på gången

Vi har en lykta som vi kan tända ett stort ljus i. Gissa om den är populär hos lillebror. Den ska helst tändas varje kväll. Fast inte kan den stå vid dörren eller trappan som jag tycker ser lite fint ut. Nej den måste stå ute på grusgången så att den är fullt synbar från fönstret. Annars blir lillebror rosenrasande. För han måste kunna stå i fönstret, titta ut i mörkret, peka på lyktan och 400 gånger säga "tänna uuus"

En dag mitt i veckan mitt i december, då är det ganska skönt att kunna vara och köpa lite julklappar kl 10 på förmiddagen. Inte alls mycket folk, och vi kunde gå och fika i lugn och ro, titta i affärer utan att trängas och vara nöjda och glada och klara efter bara drygt en timme. Att vi dessutom under dagen hann och göra skattjakt, placeringskort, fruktsallad, tågbana som gick runt och under soffan var bara en bonus, för jag trodde inte vi skulle orka något mer än att köpa julklappar. Det verkar alltså som om det är en hit att ta en onsdag sådär i mitten av december för julshopping. Det ska jag komma ihåg...

Varför bor vi här?

Vi är på väg hem i bilen.
- Mamma, varför bor vi i vårat hus?
- eh va? Hur menar du då?
- Ja varför bor vi i vårat hus egentligen?
- Jadu, vad tänker du på?
- Alltså har någon bott där innan oss.
- Jaha du menar så. Ja det var en gammal gumma (snyggt ordval...) som bodde där innan oss. Men så när hon var så gammal fick hon det jobbigt att gå i trapporna i huset. Och så bodde hon här ensam, och då tyckte hon huset var för stort.
- Bodde hon där ensam?? min dotter låter förskräckt.
- Ja det gjorde hon.
- Inte ens någon lekkamrat, eller någon annan, var hon då jätteensam och ledsen.
- Nja ledsen vet jag inte, men hon kanske var lite ensam. I alla fall ville hon ha en mindre lägenhet, och då köpte jag och pappa vårt hus.
- Jaha och då blev hon inte så ensam längre.
- Njae nä det kanske hon inte blev.
Jag hade helt enkelt inte hjärta att säga att vår gamla husägare nog faktiskt var ganska ensam då hon inga barn eller barnbarn har utan endast en systerson och systerdotter som inte ens bor i närheten. Och så här i juletider och allt....då är det jobbigt att tänka på dom som är ensamma, så jag höll min dotter från den bistra sanningen, av något skyddande mammainstinkts-skäl...

Kast med liten morot

Vi hade fredagsmysmiddag i vardagsrummet. Vuxna åt sushi, barn åt korv och risoni. Lillebror skulle tvunget smaka på sushi. Och eftersom vi vill ha inställningen att dom ska smaka på allt, fick han givetvis göra det. Han fick en smakis av omelettbiten.
- BLÄ sa han bestämt, och sen försökte han få bort sushiriset som envetet klibbade fast på hans fingrar. Sen tog han och smakade lite till på omeletten, men spottade ut. Omeletten tog han sen mellan fingrarna och kastade iväg den på pappa.
- Nej, så gör man inte, förmanade vi föräldrar.
Det gick en stund. Vi åt. Lillebror åt sin korv istället för sushi. Han åt morot också. Han tog moroten, ställde sig upp i sin stol och såg pillimarisk ut, kastade sen två bitar morot långt bortanför pappa.
- Nääähäää så får du inte göra med maten. Du får inte kasta, säger vi föräldrar igen.
Men pappa tillägger lite tystare
- Fast du kastar allt bra du lillebror.
Och jag kan inte annat än att hålla med. Kanske ändå att vi har framtidens baseballkastare, eller spjutkastare, eller om det finns något som heter kast med liten morot, då har vi definitivt en son med karriär...

Tända ljus

Vi har tänt ljus varenda dag sedan i september. Lillebror är helt besatt. Allt ska tändas, alla taklampor, alla ljus, fläktlampan ja allt. Han går runt här hemma och pekar och säger
- Tänna, tänna.
Och nu när han precis lärt sig att sätta ihop två ord har han lyckats forma tre meningar.
- Hä då mamma
eller
- Hä då pappa
eller
- Tänna uus, tänna uus
Tända ljus alltså. Idag blev han i helt extas vid middagen när han hade varit och hämtat tre värmeljus i vardagsrummet som vi tände, plus att vi tände adventsljuset plus ytterligare ett ljus. Halleluja såg det ut som om han tänkte, för han var hur nöjd som helst. Men istället för att säga det säger han
- ohanna
- Va säger du?
- oohanna
- jaha du sjunger, va sjunger du
- Han sjunger hosianna mamma, säger storasyster.
- Jasså sjunger du hosianna, har ni sjungt det på dagis.
- Ja det har vi, säger storasyster, och så härmar han mig för jag sjöng också det.
Så där sitter vi i decembermörkret med flera tända ljus, äter middag medan lillebror sjunger Hosianna. Bättre julstämning får man leta efter.

Blodfrågor

Det är nu några real life tough questions kommer att sätta en mamma på prov. Det är nu en nyfiken fyraåring ställer de där självklara men förbannat svåra frågorna. Det är nu det gäller att inte tänka utan bara svara det mest basala så man inte vecklar in sig själv. Det är nu en härlig tid av samspel mellan lära, lyssna och förstå tar sin form.
- Mamma hur tappar man blod?
- Eh? tappar blod? nu hänger jag nog inte med.
Jag försöker febrilt hitta någon koppling till vad vi gjort och vad vi pratat om den senaste tiden men finner inget. Det kan väl ändå inte vara så att hon hängt på den här vampyrtrenden som verkar tagit hela samhället, utom mig, med storm...
- Jomen när man är död har man tappat allt blod då?
- Nja, ja eller förresten jag vet faktiskt inte vad som händer med blodet när man dör. Men man kan inte säga att man tappar det.
Hon tittar på mig lite förundrat. Vet inte en mamma allt. Nope, definitivt inte.
- Men man kan faktist ge blod. Till sådana som kanske råkat ut för en olycka och fått ett stort sår som blöder mycket. Alltså vi har så mycket blod i kroppen att vi inte behöver allt och då kan man alltså ge blod genom att en sjuksyster får lite blod genom en spruta, sedan sparar man det blodet. Och när då den här personen som råkat ut för en olycka tappat mycket blod, då hämtar man det blodet man sparat och ger till honom.
Hela tiden ser jag hur hon lyssnar, tar in, får bilder och hon säger inte ett ord.
Kanske att det inte var riktigt den här förklaringen hon tänkt sig att få när hon frågade sin blodfråga. Men det var ju enligt mina referensramar det jag först kom och tänka på när hon sa tappa blod. Och så blev det så att min dotter fick en lektion i hur man ger blod. Jag sa också hur bra det var att ge blod för att man hjälpte andra. Så när hon nästa gång hon slår sig och får ett sår, säger till sin pappa att hon vill ge honom lite blod kommer han nog att bli bra fundersam....

När blodkonversationen var slut kom nästa fråga.
- Hur känner man att man är törstig?
- Du blir torr i munnen och i halsen liksom.
Eftersom hon precis druckit ett halv glas vatten säger hon
- Jaha, men jag är blöt i min mun och hals.

Morgonprövningar

Idag var det lycka utan dess like. 5 kalendrar att öppna. 5 luckor att spara!? Ja det är visst det nya...riv bort luckorna och spara dom i en liten ask. Sen var det fyraårskontroll. Storasyster gled igenom alla tester. Vissa av dom lite väl enkla så att lillebror kunnat dem. Men lillebror fick inte göra testerna, utan han fick en spruta. Skrek som en stucken gris precis när han fick sticket. Han fick ett plåster och med en gång försökte han ta bort det. Jag gav honom då bokmärkesburken så han fick välja ett bokmärke för att avleda uppmärksamheten så att plåstret skulle få sitta kvar. Han tog ett bokmärke, försökte återigen ta bort plåstret för att kunna sätta dit bokmärket istället.
- Nääe, sa han och tittade förvånat på bokmärket.
Han provade en gång till, tryckte hårdare den här gången.
- Nääe, sa han igen och vände sig till mig och gav mig bokmärket och pekade på benet och menade att jag skulle sätta dit det.
- Snälla söta du, det är inget plåster, det är ett bokmärke, vi får sätta det på ett papper när vi kommer hem.
- Mmmm pappe, sa han.
Stolta alla tre, storasyster för att hon fick så mycket beröm av sköterskan att hon kunde druknat i det, lillebror för att han fått ett bokmärke som han höll hårt i handen och mamma för att barnen klarat denna morgonens prövningar enormt beundransvärt. Och så sken solen.

Sovlektion nr 2

Idag hade lillebror svårt att somna in.
Återigen fick han en lektion av storasyster.
- Lillebror, jag brukar bara tänka på något och sen vips så somnar jag.
- Jaha, säger jag, vad brukar du tänka på då?
- På häxor och sånt.
- Jaha, men det lät ju inte så roligt, vad brukar du tänka på mer?
- Jag vet inte. Häxor, lejon och sånt.
- Men om du ska tänka på något som är lite roligare.
- Då kanske jag tänker på Hello Kitty och Bamse och så.
- Ja det lät ju roligare. Det tycker jag du ska tänka på.
Men lillebror somnade inte för det. Både jag och storasyster hann och somna före, kanske för att vi kunde knepen...

Syster och bror

  Syster och bror är lika mycket sams som ovänner. Fast ovänner är dom bara en kort liten stund. För lillebror älskar sin syster och storasyster älskar sin bror. Och lyckan är att stå tillsammans i fönstret och titta på när pappa kommer hem.

Vattenlek och halsband

Att ha en storasyster medför många fördelar. Till exempel att det finns en stor mängd färgglada halsband och armband att hänga på sig själv. Tyvärr kan man som lillebror bli väldigt smärtsamt medveten om att pärlhalsband kan gå sönder om man envetet håller fast vid dem när storasyster drar i andra ändan.

Att vara lillebror kräver också en hel del påhitt. När man vill diska, så vill man ju ha resurser att hälla med, så som skålar, muggar och sånt. Ibland förser ens mamma en med några tillbehör som går att hälla och dricka och ösa med. Ibland förser man sig själv med det, om det så nu må vara ett 1 1/2 liters mjölkpaket. Så testar man att fylla det, ganska mycket, och sedan dricka ur det. Kan säga att vattnet då forsar med en enorm fart mot munnen, mycket hamnar i munnen så man nästan får kallsup, mycket hamnar på tröjan man råkar ha på sig och mycket mycket hamnar på golvet. Nästan som ett litet hav på köksgolvet. Underhållande så det förslår!!

Sovlektionen

Lillebror snurrar runt i sin säng och försöker komma till ro inför natten. Jag ligger på madrassen på golvet. Storasyster ligger stilla i sin säng. Hon lyssnar på den sagan jag berättar, det är mörkt och endast nattlampan är tänd. Men lillebror kommer inte till ro. Han ropar
- Mamma, mamma, mamma
- Jag är här, svarar jag.
Han lägger sig ner, huvudet på kudden, han vänder sig om, fötterna på kudden, han slänger ut sina nappar och ropar
- Mimmi, mimmi, mimmi
Lillebrors nappar heter mimmi. Allihopa heter mimmi. Döpta en gång i tiden efter att han hade lärt sig ordet min, och varje gång han såg sin napp sa han "minmin". Och efter ett tag blev det mimmi.
Jag hämtar mimmisarna och lägger tillbaka i sängen
- Nu får du lägga dig ner, nu ska vi sova, säger jag.
Han lägger sig ned. Ställer sig upp efter en stund. Han nynnar på någon sång, jag tycker mig höra "umpa umpa falllalllalla". Då har storasyster fått nog.
- Jag kan inte sova när lillebror ropar så.
- Han somnar snart, svarar jag.
- Lillebror, lyssna nu, så här gör du. Först lägger du huvudet på kudden, sen tar du täcket och lägger över dig. Sen blundar du jättejättelänge. Och sen somnar du. Så, gör så nu.
Lillebror gör inte riktigt som storasyster säger, utan snurrar runt ett tag till. Men det dröjer ändå inte så länge förrän han somnar. Men vid det laget har även storasyster somnat. Kanske ändå att sovlektionen fungerade.

Rymdfrukost

 
Det är nästan så att jag önskar mig lego i julklapp. Denna underbara leksak. Tänk han/hon som kom på legot, sikket geni. Och tänk att kunna säga till sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn att det där, det kom jag på! Det mest underbara är att varje gång blir det en ny skapelse, och med lite fantasi kan det man byggt bli ett flygplan likväl som en soptunna. För att inte tala om de färgkombinationer som går att åstadkomma. Fast där kunde man faktiskt önska sig lite nytänk. Varför inte lägga in lite turkosa, bajsbruna, purpurfärgade eller limegröna bitar. Kanske att jag skulle skriva ett innovationsmail till lego nån dag.
- Mamma titta vad jag har byggt, sa min dotter häromdagen.
- Åå va fin, det ser ut som en riktigt rymdfarkost.
- En vaddå, frågar hon
- En rymdfarkost.
- Vad e de för nåt.
- En farkost är något man kan åka i, och en rymdfarkost är en slags raket kan man väl säga som man kan åka ut i rymden med.
- Jaha, säger hon glatt och kör vidare bort mot hallen med sin rymdfarkost.
Hon kommer tillbaka efter en stund.
- Titta, nu har min fårkastare varit i rymden. Nej va hette det nu igen, rymdfrukost, nej va hette det nu igen mamma.
- Rymdfarkost.
- Just det ja, rymdfarkost.
Medan hon lärde sig ett nytt ord började jag fundera på hur en rymdfrukost skulle se ut.....

Lära sig köra lastbil

I måndags lämnade jag barnen till frukost på dagis. Både storasyster och lillebror blev varmt välkomnade av de två enda barnen som var på dagis. Många andra var och tog spruta. Först kom J utspringande i tamburen och sa
- Jag har gjort en teckning till dig, kom in, och så gav han en teckning till min dotter.
Vi gick in och tog av oss. Så fort min dotter fått av sig jacka, vantar och mössa sträcker hon handen till J och frågar
- Leka ?
- Jaaa ropar J och tar hennes hand och tillsammans springer dom in på dagis. Efter bara någon sekund kommer dom ut i kapprummet igen med varsin stor lastbil. Dom börjar köra fram och tillbaka i hallen.
- Kom kör nu lastbil efter mig, säger J och springer snabbt iväg.
Min dotter lägger sig direkt hack i häl och springer med. J tittar på henne, med beundrade ögon och säger
- Bra, du lär dig snabbt att köra lastbil fort.
Det gäller att tidigt visa killarna vad man går för, så man senare i livet kan köra om dom...

Förövrigt så har nu lillebror lyckats pilla bort en tangent på mammas jobbdator och en tangent på pappas jobbdator. Tur att vi inte jobbar på samma jobb, då hade dom undrat varför plötsligt deras datorer har blivit leksaker....

Käre Gud, har du lite pengar?

Vi var på väg ut när min dotter frågade
- Mamma har du inga pengar
- Jo, va tänkte du på
- Min nya Bamsespargris behöver ju lite pengar
- Just det jag, jag ska se om jag kan fixa fram något
Hon tittar fram under sina ögonbryn och säger
- Jag bad till Gud att han skulle få lite pengar men han har inte fått några.
- Jasså, jaha, men du kanske får vänta lite till. Jag ska nog se om vi kan hitta några pengar du kan stoppa i Bamses honungsburk.
- Men får du inga pengar på ditt jobb?
Hmmm vad svarar jag nu, för jag har ju tidigareh hävdat att det är därför jag måste gå och jobba, så vi ska få pengar till mat och kläder.
- Fast dom pengarna går faktiskt direkt in på banken.
Hon funderar en stund
- Asså kan vi inte gå till banken och ta ut pengar
Jag skrattar till
- Nja det ska vi nog inte behöva, du kan nog få någon peng av mig som vi kan lägga i sparbössan ska du se. Vi ordnar det.
- Bra
Hon var nöjd och vi gick ut. För att ta spruta. Och jag har väl aldrig varit med om något lättare. Igår när jag berättade att vi skulle ta spruta blev reaktionen från min dotter något oväntat
- JAaa, jag älskar att ta sprutor.
Va, hörde jag rätt?
Och döm om min förvåning när jag idag fick det bekräftat. Eller i alla fall stötte jag inte på något motstånd whatsoever. Vi gick dit. Fick reda på av en mamma som satt och väntade i väntrummet att hon precis hört att den som gick in före oss antagligen fick det sista vaccinet för idag. Typiskt tänkte jag samtidigt som min dotter frågar
- Vaddå mamma, vad är det som är slut
- Sprutorna kanske är slut, men jag vet inte ännu, vi får fråga.
Hon ser uppenbarligt ledsen ut och säger
- Men mamma jag vill ju ta en spruta idag.
- Ja jo, det vill jag också att du ska få en idag. Men vi får höra alldeles strax.
Så kommer sjuksköterskan ut. Hon ser coollugn ut. Visst finns det vaccin kvar. Så vi får komma in. Vi sätter oss. Lillebror tror nog att något ska hända honom för han börjar illvråla. Han får sitta i mitt knä och lugnar ned sig, och jag säger till honom att vi inte ska göra något med honom. Storasyster tröstar honom också
- Lilla gubben, det är inte du som ska få en spruta, det är jag.
Lillebror sitter på ena knät, storasyster på det andra.
Sjuksköterskan är mycket pedagogisk, lugn och harmonisk. Helt underbar. Hon säger så till slut
- Vi räknar till tre du och jag tillsammans och sen kommer det vara över.
Så tar hon fram sprutan och
- Ett två tre, säger sköterskan, men min dotter säger ingenting. Inte ett ljud och hon rör inte en min.
Kanske inte så konstigt.
För älskar man sprutor så gör man.
Då är det inget mer med det.

Glasstrutar och honungstvål

Vi var på fars dags middag hos några kompisar. Deras son A har gräshoppor i rumpan. Så han sitter inte stilla vid matbordet.
- Han är busig han, sa vår dotter när vi satt och åt middag.
Men sen kom efterrätten. Glasstrut. Då var det som om gräshopporna var som bortblåsta. Vår dotter och A fick varsin glasstrut och båda satt stilla och åt. A åt upp sin ganska fort, medan vår dotter kämpade med struten och efter halva var hon inte intresserad längre. Hon lade den på tallriken.
A var inte riktigt färdig med glassätandet så han sa
- En till glass.
- Nej men nu räcker det väl. Du kan få lite sån här lös glass.
Det var upplagt vanlijglass i en skål.
- Nej jag vill ha glasstrut.
- Du kan ju ta den som ligger där, sa jag och pekade på vår dotters halva glasstrut.
Han tvekade först, men tog den sen och den gick ned den med.
När han är klar tar han servetten och torkar sig runt munnen och säger
- Nu är jag nog nästan nöjd.
Vi skrattar
- Jasså men bara nästan nöjd, säger jag
- Du kanske ska ha en glasstrut till, frågar hans mamma.
- Jaaaa, svarar han glatt
Vi skrattar igen
- Nä nu har nog din mage fått tillräckligt med glass.

På kvällen åkte vi till mormor och morfar. Morfar är biodlare. Så han brukar förse oss med honung, till vår dotters förtjusning då honung på smörgåsen är favoriten. När vi hos mormor och morfar gick på toaletten och var färdiga för att tvätta händerna ska vi precis ta och använda honungstvålen som står på handfaten när min dotter frågar
- Kan morfar göra tvål av sin honung?
- Nä det kan han inte utan den har dom nog köpt.
- Jaha, jag trodde det var morfar som gjort den.
Ja, kanske att han ska fundera på en ny marknad......

Trädallergiker

Vid eftermiddagsfikat hade vi besök av vår dotters kompis S. Jag hade serverat dom varsin liten portionsyoghurt och skulle ta fram det bröd som min sambo bakat när jag kom på att det var bäst att fråga om S hade ätit nötter innan då brödet innehöll nötter. Jag var nästan helt säker på att hon gjort det men jag frågade ändå.
- Har du ätit nötter innan?
S svarar med munnen full med yoghurt
- mmm det har jag flera gånger.
- Va bra för det var nämligen nötter i detta brödet, så då kan du äta det.
Eftersom min dotter känner flera stycken som är allergiska mot viss mat frågar hon S
- Kan du äta allt?
S tittar på henne och tänker en kort stund och svarar sen
- Nä inte träd och sånt.
- Nä just det, svarar jag medan jag försöker hålla mig för skratt, det kan vi ju inte äta, det är ju lite svårt.
Min dotter fortsätter
- Jamen kan du äta glass och så.
Hon tänkte antagligen på dom hon känner som inte dricker mjölk.
- Ja det kan jag, jag kan äta mycket som är gott.

En tandkrämsmorgon

Tänk dig en vanlig morgon, en torsdag, och allt känns lite grått. Då kan jag rekommendera lite vardagsstrul, det piggar alltid upp, i alla fall när det är över och du på jobbet sedan kan berätta om hur allt inte alltid går som man tänkt sig. Inget bryter is så som att berätta om hur allt gick fel.
Som idag, när jag springer ut till bilen för att först lasta in en vagn, sedan gå tilbaka in i huset för att hämta barn som också ska lastas in. Det är bara ett litet krux. I bagaget där jag ska få in vagnen ligger 4 st sommardäck som jag glömt lägga in i källaren från dagen innan då jag bytte till vinterdäck. Eftersom jag står i klackstövlar, finjackan kände jag inte för att baxa ut däcken och dra ned dom i källaren. Nä istället tar jag beslutet att försöka trycka in vagnen i framsätet istället. Funkade inte. Jag inser då att om jag inte åker nu kommer vi försent till dagis. Så jag springer tillbaka med vagnen till farstukvisten, ställer den där för att gå in och hämta barnen istället och sätta dom i bilen. För dom vet jag ju att dom får plats. Vagnen får jag åka en vända tillbaka till huset senare för att hämta.

Jag går in i huset och hittar min dotter letandes efter mig med tandborsten i högsta hugg.
- Kan du borsta mina tänder?
- Ja det kan jag.
Jag borstar hennes tänder i hallen.
- Var är lillebror? undrar jag
- I badrummet och borstar tänderna.
Jag går dit. Och visst borstar han tänderna. Med kilovis med tandkräm. Han hade fått tag i tandkrämstuben och står med den väl tilltryckt i handen.
- Ojsh, ojsh, ojsh säger han ivrigt.
- Jadu, oj kan man verkligen säga.
Där fanns tandkräm på hela handfatet, på tröjan, överallt i ansiktet och på händerna. Frågan är bara hur mycket som ätits upp. Det hann vi inte fundera över. Vi torkade upp allt, åkte iväg till dagis, lillebror välborstad och glad.
Väl där pustade jag ut en aning, åkte sen tillbaka till huset. Tog vagnen och tryckte in den i baksätet, där det nu fanns lite plats eftersom inga barn satt i bilstolarna. Sen iväg till dagis igen.

Den stora muggen kaffe jag hade med mig till jobbet, var sedan väl behövd efter en strulmorgon. Men det var det värt, för på jobbet fick ju dom en underhållande morgonstory att lyssna till...

Pitsa och byxblöjor

Finns det nåt bättre än när barn lär sig prata. Lillebror är bara för härlig nu när han försöker forma ord dagarna i ända. Det låter oerhört gulligt när han vänder helt på ord som att tex tappa blir pata, och byxa blir byska. Att han sen kallar sin napp för mimmi, är ju också helt underbart.

Storasyster är ju i en annan fas med att bilda ord. Hon försöker lära sig att skriva orden istället. I dag skrev hon alldeles själv
löv ko bok pitsa
det sista är alltså en helt vanlig pizza.

För övrigt har lillebror blivit fin i kanten. På dagis har dom förespråkat att ha blöjor som man "tejpar", alltså inga byxblöjor. Så vi följde deras råd och köpte vanliga blöjor att ha på dagis. Idag kom förskolefröken till mig och frågade om vi kunde köpa byxblöjor
"Er son fullkomligt vägrar ha på sig några andra blöjor. Jag fick inte sätta på honom något annat för då tog han bara av sig dom. Han var väldigt bestämd på den punkten. Så det skulle underlätta om han kunde ha byxblöjor"
Såklart killen ska ha byxblöjor. Är man bestämd så är man.

Världens bästa lekplats

Idag var vi på världens bästa lekplats! Skogen. Vi gjorde troll, skrev namn med pinnar, hittade en lång stör som gick utmärkt att använda som gungbräda, hittade ett dött träd med en stam som hade ett flertal små hål där vi kunde sticka in kottar och annat så den blev som en julgran. När vi gick därifrån var nog vi alla nöjda. Barnen för att dom fick använda fantasin och använda allt som fanns tillgängligt. Och vi vuxna var nöjda för att det faktiskt kan vara ganska enkelt att göra skogen spännande för barnen. Vi var rörande överens om att vi snart skulle gå igen och att skogen är bästa lekplatsen. Punkt slut.

Hjärtbarnet

Idag har vårt lilla hjärtebarn fått diagnosen att allt ser helt normalt ut. Att hon inte behöver testas mer. Visst är vi så glada för det. Men förra läkaren jag pratade med ville ändå att hon skulle följas upp med jämna mellanrum och sedan göra arbetstest. Konstigt nog blev jag gladare över det, än över beskedet idag att den nye läkaren tyckte att det var onödigt att testa mer eftersom allt såg helt friskt och som vanligt ut.
Jag tror det är oron. Oron över att ett organ man inte ser, har något litet som inte är normalt. Fast enligt dom som vet hur det ska se ut och låta är det enklare att säga att allt är som det ska. Men för en mamma att förstå att det inte är något att vara orolig över, är nästintill omöjligt. Så till slut gick han med på att hon får göra ett arbetstest om några år. Han nästan suckade lite, och sa att det kanske ändå var bra att göra ett sådant inför tonår och vuxenlivet.
Så kan det gå när oroliga föräldrar har ett hjärtebarn närmast sina hjärtan.

Prinskorvstestaren

Om man lämnar en burk med kokt risoni och ett öppnat paket med prinskorvar på diskbänken och går där ifrån kan det se ut så här. Då finns följande slutsatser att dra:
1. Skatorna har blivit så förbannat envetna så att de numera även ger sig på glömd mat inte bara utanför i trädgården utan även inne i köket
2. En hel myrarmé har mobiliserat ihop alla sina sista krafter och försökt sig på att dra hem mat till övervintring i 7 svåra år
3. En helt vanlig lillebror har dragit fram sin stol till diskbänken, smakat vilt på risonin och provat ut vilken av prinskorvarna som var mest delikat

Hela vår familj röstar på alternativ 3, men det kan ju finnas vissa av er därute som är tveksamma....

Hjälmbarnen

Idag skulle vi gå till lekplatsen på förmiddagen. Vi skulle träffa S och hennes mamma och lillasyster. Vi hade lite bråttom.
- Mamma jag vill ta min trehjuling till lekplatsen.
- Men det är ju ganska långt att cykla på trehjulingen dit.
- Men jag vill!!
- Jag tänkte vi skulle skynda oss lite också så S slipper och vänta.
- Men jag kan cykla fort.
- Ja, jo, men kan vi inte ta trehjulingen en annan gång då vi ska till den lekplatsen som är närmare.
Hon ser jätteledsen ut och säger
- OK då, hon snyftar lite, vi tar väl inte den då.
Jag smälter lite. Tar fram hjälmen och går och hämtar trehjulingen.
- Jaa, hon ser glad ut, jag kan cykla fort.
- Vi hinner nog ändå, svarar jag. Samtidigt ser jag lillebror står på trappan och förtvivlat slänger av sig vantar och mössa och ropar
- Lälm, lälm, lälm.
Jaha, hur ska det här gå nu då. En cykel och två hjälmar och två barn.
Jag tar fram hans hjälm. Nu skrattar han livligt.
Aha, det var bara hjälmen han var ute efter. Förhoppningsvis.
Jag sätter på han hjälmen och sätter honom i vagnen. Storasyster tar på sig sin hjälm och hoppar upp på cykeln. Och så är vi äntligen iväg. Alla mycket nöjda. Jag nöjd över att ha låtit henne cykla, hon nöjd över att få cykla, och han nöjd över att få ha på sig sin hjälm. Och alla som vi möter tror antagligen att jag är en överbeskyddande mamma som är rädd för att min son ska falla ur vagnen och selen i vagnen och slå i huvudet. Det är bäst att ha hjälm i vagnen alltså. Eller det är i alla fall lugnast så....

Bullbak

Idag har det bakats bullar. Det började inte så bra då vi inte hade varken vetemjöl eller ägg att pensla bullarna med. Men efter övervägande och tjat från min dotter så bestämde vi oss att göra bullarna på Vetemjöl special Fullkorn, speciellt framtaget för brödbak....Och när det gällde ägget så ringde min dotter till mormor:
- Hallå, svarar mormor
- Hej, säger min dotter.
- Hej, säger mormor glatt, är det du som ringer.
- Vi har inget ägg.
- Jasså har ni inget ägg.
- Nä, till bullarna.
- Men ni behöver väl inte ägg i bullarna.
Då ser min dotter på mig med en min som säger "har du lurat mig mamma, vi kan ju visst baka bullar utan ägg". Jag viskar till henne att det är till att pensla bullarna.
- Vi ska pensla bullarna.
- Jaha svarar mormor, men du kan använda mjölk eller filmjölk. Det går nog lika bra.
- Vi kan ta mjölk, viskar min dotter till mig.
- Hej Då, säger hon sen snabbt och ska lägga på, men jag hinner precis fånga telefonen och få ytterligare instruktioner om penslingen.
Och sen började vi baka. Min dotter ska ju bli bagare säger hon, och det förstår jag, för som hon kavlade. Helt hysteriskt och energiskt som jag aldrig sett någon kavla innan. När vi sen skulle lägga ut bullarna på plåten, sa jag att hon kunde snitsa till dom lite så att de skulle jäsa liksom från mitten. Hon fattade direkt och snacka om att hon fixade till dom så dom jäste snyggt. Har nog aldrig sett så snygga bullar av fullkornsvete och penslade med mjölk.

Lillbror han stod bredvid och skrek "maka, maka, maka" med jämna mellanrum. Storasyster gav honom smakprov på kanelröran vi hade som fyllning. Men det var bara små små smakprov, så han tröttnade och tog till slut en ogräddad bulle och stoppade i munnen, men den var antagligen inte så god för den kom ut lika snabbt samtidigt som han sa "nääääää". Den bullen åkte inte in i ugnen heller....

Basala förklaringar

Gårdagens upptäckt för vår dotter var följande
- Mamma varför behöver vi gå till dagis.
- Jo det är ju så att jag och pappa behöver gå till våra jobb. Och på våra jobb gör vi saker som vi får pengar för.
Jag vet...det där lät konstigt, men förklara själv och se hur lätt det är. Jag fortsatte
- Och så är det så att barn inte får följa med till mammorna och pappornas jobb.
- Varför inte det
- För att där måste det vara ganska tyst och så får man inte leka där.
- Får man inte?
- Nä. Så då är det ju roligare för er att vara på dagis där ni har många kompisar och gör många roliga saker och leker och gör utflykter och sånt där.
- Jaha.
- Och sen kommer du väl ihåg varför vi behöver pengar.
- Jaa, så vi kan köpa godis och glass och leksaker.
- Ja, jo, men framförallt behöver vi ju mat som vi kan äta, för äter vi inte så dör vi ju.
Ojdå. Det var inte riktigt så brutalt jag tänkte få fram det. Jag ser med en gång på henne att nu var det något som inte stämde.
- Va kan man dö om man inte äter.
Hon ser fullständigt chockad ut.
- Ja jo säger jag lite tyst, och tillägger sen, vi måste alltså äta varje dag för att inte dö.
- jaha, svarar hon fundersamt, jag trodde bara att man blev hungrig om man inte åt.
- Jo så är det ju också säger jag, men äter man inte på flera dagar då kan man dö. Men vi äter ju varje dag eller hur.
- Ja, säger hon, det är ju bra.
Ja, det är ju bra, tänker jag. Och funderar på vilka mer basala saker det är som jag inom en snar framtid kommer att få förklara. Kanske att jag ska börja förbereda mig och googla följande ämnen så jag är påläst
- Andas bör man annars dör man
- Bajsa - ett nödvändigt skitarbete
- Sömn - en av våra överlevnadssysslor
Mycket får man lära sig av sina barn...

Det musikaliska diskberget

Lillebror älskar att dansa. Han är ett riktigt charmtroll när han börjar gunga, svänga med armarna och snurra och stampa med fötterna. Han dansar till allt. Inte bara musik.
När han står och hjälper till i köket, hittar han alla möjliga ljud som han dansar till. River jag morötter tycker han att det låter som musik, och börjar gunga i knäna och nicka med huvudet där han står på sin stol för att nå upp till diskbänken.
Han twistar fram och tillbaka när jag drar diskborsten upp och ner på skärbrädan. Jag diskar och han hör musik. Underbart. Det mest deprimerande diskberget blir då riktigt underhållande. Tänk om vi vuxna skulle lyssna lite mer som barn på ljuden i vår omvärld, då skulle det gråa vara mycket mer färgglatt.

Stockholm - en liten stuga vid ett berg

Vi åkte till stockholm. Vi hade sagt till vår dotter att vi skulle åka till stockholm och bo i en stuga där, och springa orientering. Vi kom till stugan på kvällen, vi åt och sov. När vi på morgonen satt vid frukostbordet sa jag
- Först ska vi åka på orientering sen ska vi åka och hälsa på B.
- Är vi i Stockholm nu?
- Ja, nu är vi i Stockholm, eller vi är lite utanför kan man säga.
Vi bodde i en stugby vid Haninge.
- Va? Är vi i Stockholm på riktigt?
- Ja det är vi. Tänkte du inte att det såg ut så här i Stockholm.
- Nä, det gjorde jag inte.
- Hur tänkte du att det såg ut ?
Jag trodde hon skulle svara att hon trodde det skulle vara en massa massa hus och bilar och sånt.
- Jag trodde att det först skulle vara ett stort stort berg som vi skulle upp på, och sen nedanför berget, där låg en stuga. Så trodde jag Stockholm va.
- Jaha.
Och tänk ändå va rätt hon hade ändå. Jag menar mot vad Stockholm egentligen är, för här bodde vi nu i en liten stugby, precis vid en slalombacke! Jo faktiskt, vi bodde i en liten stuga nedanför ett berg. Fast det hon inte trodde var att det skulle vara en hel bunt med andra stugor också. Det där med storstan, det såg hon aldrig. Så Stockholm för henne, är nog fortfarande ganska likt det som hon först såg framför sig i fantasin.

Städdagen

På onsdagar har vi städdag. Låter inte så kul kanske, men det är helt ok faktiskt. Vid middagen sa vi
- Idag är det städdag. Så då ska vi städa allihop.
Vår dotter tittar på oss.
- Ska alla städa.
- Ja vi alla ska städa.
- Va? städar alla människor idag.
- Nja, det vet vi förstås inte om dom gör. Men vi gör det. Du, jag, mamma och lillebror, säger pappa.
- Jaha.
Men tanken är rätt fräck. Tänk om alla skulle städa på onsdagar. Typ som lördagsgodis. Alla städar alltid på samma dag och alla vet liksom om att
- Nä på onsdagar kan vi ju inte träffas, då måste ju alla städa.

Osta

Något bland det bästa jag vet på en fredag är att äta middag med kompisar. Som barnfamilj får man då umgås, men så måste vi ändå gå var o en till sitt ganska tidigt eftersom barnen ska sova. Då får vi även lite fredagsmys hemma också.
Två flugor i en smäll.

Idag åt vi fisksoppa tillsammans med S's familj. Sååå gott. Barnen fick pasta med fisk. Vår dotter och S sitter vid bordet och river parmesan över pastan.
- Titta mamma, säger S, så mycket ost vi har ostat.
Det är också gott. Att osta parmesan. Och att äta mörk choklad till efterrätt. Hur bra får livet va egentligen?

Vattenfärger och vaxduk

 Vattenfärgerna skulle fram sa storasyster.
- pessel, pessel, sa lillebror och sträckte sig efter penslarna.
- Visst, du ska också få måla lillebror, säger jag och lyfter upp honom i hans stol.
Sen målar han med mycket mycket vatten, han suger på penseln, han dricker av målarvattnet, han lägger näsan i målarfärgerna, han skrapar av färg så det sätter sig som cement under naglarna. Men lycklig, det är han.

Storasyster, hon målar körsbär. 4 st körsbär, ett på varje papper. Men när hon ska måla ett helt papper med himmelsblå blir hon vansinnig, eftersom det är nästintill omöjligt att få till en blå färg efter det att penslen varit dränkt i svart färg. Till slut tröttnar hon och slänger iväg penseln. Det stänker färg över hela bordet. Jag räknar tyst till tio och är tacksam för att någon uppfann vaxduken!

Utbrott

När barn är trötta kan dom bryta ihop över minsta lilla. Som idag, när storasyster var extremt trött på kvällen.
Tårarna sprutade när jag gav henne ett nytt nattlinne istället för det hon hade förra natten.
Hon började grina lite lätt när jag sa att hon inte behövde sova i strumpor.
Hon fullkomligt storgrät när jag sa att hon kunde ta ett par nya sockar att sova i, istället för de ganska smutsiga strumpor hon haft på dagis.
När hon sen fick reda på att vi inte kunde läsa alla tre låååånga sagorna i sagoboken fick hon ett vulkanutbrott som hördes till grannarna.
Så idag kan vi säga att det inte var en bra dag för lilla unga fröken här hemma. Eller rättare sagt kväll, vilket inte är så konstigt efter en fullspäckad dag på dagis...

Trearmad mamma

Ibland tror jag att barn kan läsa tankar. I går när vi stod och gjorde fika, så skulle jag koka kaffe, bre smörgåsar, skära ostskivor och sätta i tandpetare i smörgåsbitarna vi skar upp för att locka barnen att äta lite mer smörgås än dom brukar, eftersom vi skulle och simma efter fikat, och då behöver dom mycket energi.
Både lillebror och storasyster stod med vid diskbänken och hjälpte till.
Jag bad storasyster att bre smörgåsarna, för att allt skulle gå fortare, men det gick inte så bra. Sen skulle hon skära smörgåsarna i bitar, gick inte så bra det heller.
- Mamma jag kan inte det här heller.
- Nämen då hjälper jag dig.
Hon väntar på min hjälp medan jag gör i ordning kaffet.
- Ibland önskar jag att du hade tre armar mamma.
Right on spot, tänkte jag.
- Jasså tycker du det.
- Ja så du kunde göra allt på en gång.
- Jadu, det har jag önskat många gånger....Men det skulle se ganska konstigt ut eller hur?
- Näe det tror jag inte, svarar hon självklart.
- Nä kanske inte....
Men hur många mammor har inte önskat att dom hade fler än två armar. Och hur många mammor har fått den önskat uppfylld? Inga såvitt jag vet. Men vem vet, jag kanske blir den första. Och om det nånsin händer lovar jag exklusiva bilder här med en gång...

Tjuvskylten

Tjuvrädslan är här igen. Min dotter frågar frågor igen

- Mamma låste vi vårat hus
- Ja och vi satte på larmet också.
- Gjorde vi?
- ja
- Va bra.
Sen lugnar vi henne lite till och berättar om larmfirman, att om larmet går igång kör dom ut och tittar till vårat hus. Hon lyssnar, tar in och tänker.
- Men jag har kommit på en bra sak mamma.
- Jaha vaddå?
- Att vi kan ha en skylt.
- Jamen det har vi, en skylt där det står att vi har larm, så tjuven inte ska våga gå in hos oss.
- Men det var inte det jag mena. Vi kan ha en skylt där det är en tjuv och sen ett streck över så när tjuven ser det så vet han att "nä detta är inte mitt hem"
Jag tror jag smälter. Tänk om livet vore lite enklare, lite snällare och världen lite tryggare. Då skulle en sån skylt räcka. Fast det är klart, kommer tjuvarna med helikopter och landar på taket, då ser dom kanske inte skylten....

Lejonmotionscykeln

Idag stod motionscykeln mitt på vardagsrumsgolvet. Där brukar den tyvärr inte stå så ofta som den borde. Men idag morse stod den där efter att sambon cyklat en sväng på kvällen. Eftersom lillebror aldrig nästan sett den stå där sen han var liten, stod han länge på avstånd och tittade på den. Avvaktande och bekymrat sneglade han på den. Han gick några steg framåt, sen snabbt tillbaka samma steg igen.
- Nämen är du rädd för cykeln, säger jag.
- Mamma mamma mamma, duh duh, säger han och pekar på cykeln.
Storasyster försöker
- Kom lillebror, den är inte farlig. Kom lillebror, se den är inte farlig. Titta när jag går fram, den är inte farlig.
Men lillebror går inte fram, han står på behörigt avstånd. Länge. Då blir storasyster lite otålig. Hon börjar dra honom i armen. Mest för att testa honom.
- Men kom nu lillebror. Den är inte farlig.
Då börjar lillebror gråta. Jag tröstar honom. Storasyster försöker igen
- Den är inte farlig lillebror. Monster finns inte så det är bara lejon som är farliga och dom finns bara i Borås djurpark.
Men lillebror går inte nära. Han avvaktar. Tills lite senare på dagen. Då har han förlikat sig med motionscykeln. Lejonet har slutit fred med sin lille iakttagare.

Snigelskylten

Jag och min dotter var ute och gick. Vi skulle gå till hennes kompis. Vi går genom villaområdet och tittar på de olika husen och trädgårdarna. Så vid ett hus, ser vi en liten hund gjord i plåt, som var uppsatt i rabatten. Den var avbildad så att det såg ut som om den satt och bajsade. Den var vit och mitt på den stod den "No!".
- Titta på den hunden som sitter där och bajsar.
Min dotter skrattar lite och frågar sen
- Vad står det på honom?
- Det står No, svarar jag. Kommer du ihåg vad No betyder?
- Ja det betyder inte.
- Just det, eller nej. Va bra att du kunde det.
- Men varför står det No på hunden.
- Jo, för att dom som bor i huset har satt den skylten där för att dom inte vill att hundar ska bajsa i deras rabatt.
- Jaha.
Hon tänker sen en stund medan vi går en bit till.
- Var har dom köpt den skylten, frågar hon sen.
- Jag vet inte.
- Vi kan ju fråga dom var dom har köpt den.
- Tycker du vi ska ha en sån.
- Inte en precis likadan, men vi vill ju inte att sniglar ska äta det som vi har i våra rabatter. För det vill ju vi ha och så. Alltså kan ju vi ha en sån skylt som det står No på också.
- Jaa, svarar jag lite tveksamt. Hur menar du?
- Jo alltså vi kan ha en skylt som är en snigel och så skriver vi No på den. Så ser dom ju att dom inte får äta där.
Jag skrattar gott och svarar
- Jamen det är ju en helt superbra idé. Det måste du berätta för pappa när vi kommer hem sen. Det kommer han tycka är en bra idé.
Och det kommer ju definitivt lösa alla hans snigelproblem. Och kanske är det så, att vi har missat en grej i våra tidigare försök att utrota sniglar. Dom pratar kanske helt enkelt inte svenska. Dom pratar kanske bara engelska, så att det räcker med att visa dom ett tydligt och bestämt NO!

Grodperspektiv

  När man är tre och ett halvt år är man inte så lång. Då får man liksom se på sin tillvaro så där lite från ett grodperspektiv. Då kan det se ut så här, om man får tag i en kamera. Och tar bilder på sin närmaste omgivning. Ganska konstnärligt, om jag får säga det själv. En liten fotoutställning skulle kanske vara på sin plats härnäst för vår lilla konstnär här hemma...

Växa ur vid 34...

Idag firade vi födelsedag. Min födelsedag. Mormor och morfar kom på födelsedagsfika.
Min sambo och barnen hade gjort en mumsig tårta som vi åt. Jag garnerade den med grädde och riven vit choklad. Min dotter säger efter att ha ätit en bit
- Mamma jag vill ha mer sån riven ost.
Och ja, det såg faktiskt ut som om jag rivit parmesan på tårtan....

Mormor skulle sova över, men hade glömt sitt nattlinne. Hon frågar min dotter
- Du kanske har något nattlinne som passar mig.
Min dotter skrattar till och tittar på mormor för att se om hon skojade.
- Näää det har du väl inte, säger jag. Men jag har nog något.
- Jaaa, har du det mamma, som mormor kan låna.
- Ja, jag har ju det rosa som nog passar mormor.
- Ja, för nu när du har fyllt 34 år så kanske du har växt ur det, och så kan hon få det.
- Ja, precis, nu har jag ju blivit så stor att det kanske inte passar mig längre....

Antarktis

- Mamma, finns det någonstans där det är snö hela tiden.
- tja, hur menar du?
- Nånstans där det alltid är snö.
- Ja det finns det ju, Antarktis till exempel, där finns det alltid snö.
- Va?!! Finns det?
- Ja, det finns det.
- Precis som i Grekland, där det alltid är varmt och man kan bada.
- Ja, så kan man ju säga.
- Då vill jag åka skidor där.
- Ja, fast vi kanske ska åka nånannastans och åka skidor....

Lycklig cykelpassagerare

Idag tog vi en cykeltur jag och min dotter. I det fina vädret kändes det som bland det bästa vi kunde göra. Och medan jag kämpade i backarna här i området, satt min dotter bak och hejade glatt på.
- OOOUIIII mamma va fort det går. Jaaaa jag älskar när det går fort.
- Cyklar vi uppför nu mamma?
Jag pustar till svar.
- Va bra det går, heja mamma.
- Nu går det nedför, jipppiieee.
Med en sådan passangerare så hade jag kunnat cykla ända fram till världens ände. Cykla med en treochetthalvtåring som bagage, en helt vanlig höstsöndag då solen skiner som bäst, är helt klart en av mina tio-i-topp-sysselsättningar just nu.

Vår lilla kåsbärt

Lillebror har en besatthet. Det är klädnypor. Så fort han ser en måste den förstöras, förintas och demoleras. Han är inte nöjd förrän han har klädnypan i tre delar. Två träbitar och en stålfjäder. Då har han lyckats. Igår råkade han få tag i två stycken och snabbt innan man ens reagerat på att han överhuvudtaget håller i en klädnypa så har han plockat isär den.
- Du är verkligen expert på att plocka isär klädnypor, säger jag till honom.
Storasyster kommer dit och kollar in vad han gör.
- Ja lillebror du är verkligen en kåsbärt på klädnypor, säger hon och tittar på de tre små beståndsdelarna som varit en klädnypa.
- En liten kåsbärt som inte gillar att vi ska ha hela klädnypor, säger hon och springer iväg och fortsätter med vad det nu var hon gjorde.
Ja vår lilla kåsbärt är verkligen bra på det mesta som han inte får vara expert på. Som att flytta stolar hit och dit för att nå upp till diverse prylar som är aja baja, knivstället, kaffekokaren, krukväxterna i fönstret ja det mesta som är på vuxennivå, når numera lillebror utan problem. För nu kan han klättra och flytta stolar. Det är en bra kombination att kunna om man är en nyfiken, ettårig kåsbärt.

Näsblod

Idag har vi haft första riktiga incidenten mellan syster och bror. Innan har det liksom varit några knuffar hit och några bonkar i huvudet dit och en del dragning i håret där och tjuvat nappar och slängt iväg där. Alltså inte så mycket drama inblandat, mest småtjabb. Tills idag.
Vid lunchen får storasyster en riktig fet smäll av lillebror. Han drämmer till henne med sin sked rakt i nyllet, rätt över näsan. Hon ylar som en stucken gris och får näsblod som heter duga. Lillebror fattar först ingenting, men sen går det nog upp för honom att sådär var inge bra å göra, så han börjar stortjuta han med. Näsblodet till trots, gick det bra med näsan, och storasyster kände sig bra igen efter att ha fått tröst och tittat på ett nytt avsnitt med favoriterna Einsteins. Så idag får alltså ses som den första dagen på en antagligen ganska lång period av syskonbråk av den mer medvetna karaktären....

Hörseltröskeln

Jag har blivit mästare på att tåla oljud. Sedan vi fick barn är det som om öronen tål en hel hög decibell fler än innan. Som idag, när jag dammsög med en gråtandes lillebror på armen, samtidigt som storasyster sprang runt och hojtade och tjimmade samtidigt som hon blåste upp en ballong gång på gång och som sen hon släppte så den flög pruttandes iväg.

Och så PANG, ballongen gick sönder med en enorm smäll. Den smätte iväg rakt på storasysters arm, och hon fick ont och började gråta högljutt. Samtidigt blev lillebror jätterädd och börjar illtjuta rätt i örat. Jag böjer mig ned och tröstar. Där sitter jag, med två gråtande barn i varje öra, samtidigt som dammsugaren brusar för fullt bredvid. Men jag känner ändå att det är helt ok. För min hörseltröskel har höjts. Avsevärt.

Fikaplatsen vid källardörren

Vi står på baksidan av huset. Min sambo står och gör i ordning grunden till ett staket som vi ska runt nedgången till källaren. En betongtrappa, där det är ganska höga kanter runt om, och längst ned vid dörren in till källaren är det liksom en liten brunn. Alltså bara en sån vanlig duschbrunn, ingen farlig. Men det är ändå en ganska bra bit från marken ned dit, så vi vill säkra med ett staket så att lilleman inte går och druttar ner. Min dotter hade innan vi gick ut haft ett förslag om vad man egentligen kunde ha den där avgrunden till. Så jag säger till henne när vi står allihop där ute och tittar på när snickarn jobbar

- Ska du berätta för pappa vad du tänkte vi kunde göra här.
- Jo alltså jag tänkte att vi kunde ställa ned ett bord där. Sen kunde vi ta bort brunnen där och lägga ett golv. Så kan jag sitta där med mina kusiner. Och så kan vi liksom sätta ett regnskydd över där. Så blir det mysigt. Så tänkte jag.

Fräckt. Det hade varit lite coolt. Kanske dock inte det mysigaste stället i trädgården att sitta och fika enligt oss. Men hon tyckte nog det. Så vem vet, vårt nästa projekt blir kanske att fixa en liten fikaplats bredvid källardörren, MED regnskydd så att det går att fika i alla väder....

Latpizza

Ikväll skulle vi ha fredagsmys. Vi hade inhandlat lat-pizza. Lat-pizza är deg i vakumförpackning med färdig tomatsås. Det skulle alltså bara vara att ta ut degen, kavla, lägga på tomatsås och tillbehör och voilá, en färdig pizza. Trodde vi i alla fall. Min sambo öppnade pizzaförpackningen, pooof. Han lade ut den på bakbordet och började kavla.
- Men va konstig degen var, den går ju inte att kavla.
Jag går dit.
- Jag får försöka, säger jag efter en stund när han försökt kavla ut den på alla möjliga håll.
Jag tar kaveln och kavlar fram och tillbaka, åt sidan och åt andra sidan. Men inget händer. Den förblir en långsmal korv, som varje gång man kavlar återvänder till sin ursprungliga form. En långsmal korv.
- Va konstigt säger vi båda.
Då kommer min sambo på något.
- Nej va dumma vi är, den var ju redan färdigkavlad. Det skulle ju bara var att ta ut den ur paketet och rulla ut den till en stor pizza.
Detta var numera ett helt omöjligt uppdrag eftersom vi kavlat ihop hela långsmala degen till en oformlig klump som inte hade en enda flik att få tag i för att kunna rulla ut degen till en pizza. Efter mycket pillande och letande så hittade min sambo en liten flik och med mycket möda fick vi ut en långt ifrån pizzaliknande platt deg, men det var nu i alla fall platt, och det var det som var huvudsaken i detta läget. Så vi hade en möjlighet att få på tomatsåsen.
Fast när alla tillbehör var på och osten var lagd som en topping, såg den ändå väldigt mumsig ut. Så mumsig att vår dotter tog fram kameran och helt själv tog ett foto på den.
Och mumsig blev den till slut, vår lat-pizza som blev en trix-och-fix-pizza...

Skumskägg

Ibland har man tur. Som idag, när jag skulle hämta bilen från verkstaden. Åkte från jobbet 35 min innan jag skulle vara där, enligt klockan i bilen. I värsta fall tar det 50 min att åka, med köer och sånt där outhärdligt. I bästa fall tar det 25 min. Jag hoppades på bästa fallet, för jag skulle tanka också. 16.00 skulle jag vara där. Enligt klockan i bilen svänger jag inte på bensinmacken 15.57. 15.58 åker jag därifrån. Det tar faktiskt bara en minut att tanka för 25 kr. 16.01 svänger jag in på verkstaden. Jag kliver in på deras kontor och tittar av en händelse på klockan på väggen. Den visar på 3 minuter i fyra.
Såklart. Såklart har dom ställt klockan i lånebilen några minuter före, för att då hinner antagligen även tidsoptimister som jag i tid...

Det roligaste idag var när barnen badade. Vi hade så mycket skum som det bara gick i badkaret. Storasyster började att doppa i ansiktet i skummet och fick både skägg och mustasch. Jag och lillebror skrattade så vi storknade. Sen gjorde lillebror likadant. Han såg om möjligt ännu roligare ut. Sen var det skägg och mustascher högt och lågt. Så skumskägg är verkligen melodin för att få sig ett riktigt gott skratt på kvällskvisten.

Silverpandan och kråkan

Nu har vår dotter fått pippi på att göra bokstavsurklippsdjur igen. De hon gjorde för ett halvår sedan sitter kvar i köket. Vi hade kommit till bokstaven L, och nu tyckte hon det var dags att fortsätta. Vilket betyder att vårt kök kommer dränkas i bokstavsdjur. M blev mus, N blev nalle, O blev orm, P blev Panda. Sen kom Q.
- Vad ska vi göra på Q mamma?
- Jadu, jag vet inte. Det finns nog inga djur på Q.
- Finns det inte.
- Njae inte vad jag vet.
Tänkte nästan att vi kunde ringa 118 100, dom kan ju svara på allt numera. Men det gjorde vi inte. Istället sa jag
- Du får komma på något själv på Q.
- Ja, nu vet jag vad vi kan göra, svarar hon då.
- Jaha, va bra, vad då? jag blir nyfiken.
- En Qråka.
- Ha ha den var bra. Vi gör en Qråka.
En Qråka blev det, men silvervingar, men eftersom hon ville visa mormor qråkan själv blir det ingen bild på den här. Istället blir det pandan som både dotter och pappa är mycket stolta över. Det är nämligen den ovanliga sorten silverpanda...

Smöra ditt hår

  SMÖR. Den nya hårstylingprodukten. Smör och rapsolja säljs i en mataffär nära dig. Häll ut en klick på din tallrik. Tag händerna, båda händerna, och lägg dem i smöret, gegga runt dem och sedan snabbt, snabbt innan någon hinner hindra dig, tar du händerna och sätter i håret. Gnugga sedan runt händerna och vips, så har du dig en snygg, moderiktig frisyr.
Att din mamma sen tvättar ur smöret ur håret ganska snart efter du smörat in det, gör inte så mycket. Det var ju i alla fall roligt så länge det varade.

Ganska nära. Igen.

Idag var det nära igen. Min dotter ville att vi skulle göra iordning en teckning som hon kunde sätta upp klistermärken för varje kväll hon klarade att inte dricka välling. Men vi hann inte färdigt.
Så efter bad och nattlinne säger hon
- När kommer pappa med vällingen, jag är såå sugen på välling.
- Men skulle du inte sluta idag sa du, undrade jag
Hon tittar på mig förvånat och funderar sen en stund
- Men så här gör vi mamma jag säger till när du ska vara klar med teckningen, sen kommer jag nog sluta med välling någon dag sen efter du är klar.
- Jaha så du vet inte riktigt säkert.
- Jo jag ska sluta men inte riktigt säkert när.
Så var det med det.
Men det var ganska nära att hon slutade. Igen.

Disk - ett lördagsnöje

Tänk att det är så att vissa saker är så himla mycket roligare när man är liten. Som att diska.
- Mamma jag vill också diska, säger vår dotter när jag ikväll ställde mig för att diska upp från middagen.
Hon tar sin tripp-trappstol och ställer sig bredvid mig.
- Det får du jättegärna säger jag och makar mig åt sidan så hon får plats.
Efter någon minut hör vi en annan krabat bakom oss som stånkar och pustar. Det är lillebror som försöker klättra upp på samma stol som sin storasyster. Till slut går det bra och så står vi alla tre med händerna i diskhon. Två par händer är mer lyckliga än mina. Fast jag måste säga att det blir faktiskt roligare att diska när man är tre. Lillebror är lyrisk och säger med jämna mellanrum
- kum, kum, kum, medan han tar upp skum i sina händer och studerar det medan det försvinner.
Jag ber min sambo föreviga vårt härliga diskmoment, och lite senare byter vi alla kläder från dyblöta till torra, och så hade vi gjort en vardagssyssla till ett lördagsnöje...

Pussar och dansband

Att åka till jobbet och känna sig glad är ju faktiskt en känsla man vill ha. Jag inser att det inte alltid är lätt att känna sig glad när man lämnar världens sötaste och goaste familj hemma. Fast glad känner jag mig ändå när jag innan jag går ut genom dörren får en underbart festlig puss av lillebror. Han suger in kinderna och formar munnen som en fisk och sträcker fram hakan och vill ha en puss. Jag pussar honom och direkt efter vinkar han med sin knubbiga lilla hand och säger
- hada hada
- hej då hej då säger jag tillbaka och önskar jag kunde stanna lite till.
Men i bilen känner jag mig ändå glad.
Skulle det inte hjälpa för att åka glad till jobbet hade min underbare kollega C ett annat tips. Något som han gjorde för att åka till jobbet och få en glad känsla. Han satte på dansband på högsa volym och sedan sjöng han med för full hals ända fram till jobbet. Sen sa han att han klev ut glad på parkeringsplatsen och redo att arbeta ytterligare en dag. Jag frågade vad han rekommenderade.
- Hörru Rut.
- Va sa du?
- Hörru Rut.
- Va? Rut vaddå?
- Äh jag lovar att bränna dig en cd så ska du få höra.
Nice, en egen dansbands-gör-mig-glad-CD. Kan ju inte bli bättre.

Lycka är....

Lycka är att få spruta vatten med vattenslangen själv. Eller att lägga i tusentals små små stenar i en vattenkanna. Lycka är när både mamma och pappa får träna samma dag.

Skohav

- Mamma titta på min häl.
Jag ser ett liten sår mitt på hälsenan.
- Ojdå, vad har du gjort där.
- Jag har fått sko-hav.
- Jaha, har du det.
- Ja sånt som man får när man har såna skor på sig.
Hon visar finskorna som hon ärvt av kusinen.
- Just det, såna skor är lite hårda. Då får man lätt skoskav.
- Jag får nog ha ett fem-myrorplåster.
- Det tycker jag vi tar på, då känns det nog mycket bättre.

Tjuvar på återbesök

Det här med tjuvar har tyvärr etsat sig fast hos vår dotter. Ikväll när det var läggdags hade vi den här konversationen
- Mamma, när vi går och lägger oss här uppe, vet då tjuvarna att vi är här uppe då, eller kan dom gå in och ta våra saker där nere.
- Fast när vi går och lägger oss sätter vi på vårat larm så när någon öppnar dörren där nere börjar det att tjuta, och då springer tjuvarna iväg.
- Ja just det ja för dom kan ju inte vårat nummer.
- Nä precis.
- Men har alla larm?
- Näe, inte alla, men vi har det.
- Men farmor har inte larm.
- Jo det har hon faktiskt.
- Men det har jag inte sett nånstans.
- Jo det sitter i trappan.
- Jaha.
Och så verkar hon vara nöjd för den här gången.
Men garanterat kommer det komma upp igen.

Sen ritade vår dotter idag en teckning som såg ut som något som man lätt kunde ha tryckt upp på en cool t-shirt. Det var liksom coola färger, fräcka bokstäver som när jag först läste dem inte formade något ord, utan hon hade bara skrivit dom hon kände för. När jag lite senare tittade på teckningen igen så såg jag ju att på engelska fick ju faktiskt bokstäverna en mening. Så om ni framöver ser nån cool snubbe på stan som går runt med en t-shirt där det står ONE L.A. så är det vi som har låtit trycka upp vår dotters första designverk.

Så här är det ibland

Ibland när jag försöker förklara för vår dotter hur det ligger till med olika saker kan det för henne i vissa fall vara svårt att förstå. Det kan tex vara varför tv-program startar och slutar vid speciella tider, när dvd-filmer går att titta på när man så önskar. Eller varför lillebror inte förstår att han inte ska göra sönder hennes koja. Jag brukar då säga
- Så här är det med TV-program, dom kan man inte styra över
eller
- Så här är det ibland att ha en lillebror. Han förstår inte alltid när man säger till honom.

Så när barnen och sambo skulle åka till farmor och jag skulle vara kvar hemma några dagar sa jag till vår dotter
- Nu är det ju så att jag inte kan följa med till farmor och farfar för jag måste vara hemma och jobba.
Hon tittar på mig förstående och säger
- Jamen mamma, så här är det ibland, man kan inte åka med alltid till farmor.
Jag ler mot henne och svarar
- Nä precis, så är det ibland.

Den slöa flugan

Lycka är att fånga en fluga.
Flera gånger i sommar har vi hört
- Mamma jag vill fånga en fluga.
- Jadu, det är ju inte det lättaste.
- Men jag vill.
- Ja du får försöka men flugor är ju supersnabba så det blir nog inte så lätt...
Envis som en åsna fortsätter hon gång på gång under sommaren, ibland ihärdigt, ibland har hon tröttnat på nån sekund. Men så en dag, i slutet av hennes sommarlov, satt han där. Vilandes på hennes arm. Och hon kunde röra den, få den att krypa längs armen och ner i handen, hon lät den krypa fram och tillbaka i sina händer och hon var fantastiskt nöjd och lycklig.
- Mamma jag fångade flugan till slut. Titta, han är min kompis.
Tänk vilken tur, att jag inte såg den slöa flugan för min dotter, då hade han nog nämligen fått bli platt och ganska död istället för att bli kallad kompis.
Flugkompisen stannade kvar en bra stund innan vår dotter gick ut i friska luften och flugan började kvickna till. Efter ett tag såg vi honom försvinna upp i sommaren. Han skulle bara veta att han gjort en liten treåring överlycklig genom att slöa till i stugvärmen...

Kära Benny

Benny heter vår dotters kossa. Eller egentligen fick lillebror Benny när han föddes, men han adopterades ganska kort därefter av vår dotter istället. Benny är favoriten. Först var det en nalle, sen Findus, sen katten Korven, sen Nasse, ja favoriterna avlöste varandra. Men sen kom Benny. Och allt sedan dess har ingen lyckats konkurerra ut honom. Häromsistens sa vår dotter
- Mamma, Benny ska alltid alltid följa med på allt hela tiden. Han ska följa med på allt som jag gör.
Och det har han gjort. Denna sommaren har han verkligen fått göra turné. Han har varit i Grekland, i Blekinge, i olika sommarstugor, ja han hänger verkligen med. Nu i veckan har han fått följa med till dagis, men efter att ha glömt honom där två gånger bestämde hon att dit får han inte följa med något mer. För det är inte värt ångesten när man har glömt honom.
I onsdags grät hon 25 minuter för att han blivit glömd på dagis. Det slutade med att min sambo ringer lite försynt till mig på jobbet och ber mig ta vägen om dagis och hämta Benny. Han hade ju redan sovit en gång på dagis och det skulle han inte få göra en gång till om vår dotter fick bestämma. Och det fick hon denna gången. När jag kom till dagis, hade våra underbart snälla fröknar satt Benny på leksakslådan. Han var så söt där han satt och väntade på att få komma hem. Det kändes helt klart underligt, att hämta en kossa på dagis, enbart, utan barn. Men barnet blev desto gladare när han kom hem igen.

I dag fick dessutom Benny göra stan. Han såg rätt trött ut när vi varit hit och dit bland massvis av människor, barn, spårvagnar, bilar, bussar och stora hus, och till slut satt på vårt bord på restaurangen. Att vi dessutom satt och åt revbensspjäll och ryggbiff kanske inte gjorde honom på bättre humör. Men han säger ju aldrig något, vår lilla Benny. Han bara troget hänger med. Och det gillar vi honom för. Han har blivit en i familjen, helt enkelt. Så mycket att om min dotter någon gång kommer byta ut sin favorit mot något annat gosedjur, kommer jag i smyg att släpa med Benny. För som sagt, han ska alltid alltid följa med på allt hela tiden.

Välling-galningen

När vi sa att det var dags för fika, trodde lillebror att på sommaren fikar man ute. Punkt slut. Oavsett väder. Och enveten som han är, skulle han tvunget sitta på utemöblerna, trots att regnet vräkte ned.

Det är snart dags för vår dotter att sluta med välling. På kvällen, tycker vi i alla fall. För att hon inte ska kissa i sängen, tror vi det kan vara en bra grej. Det tycker hon också. Emellanåt. Typ någon gång i veckan säger hon
- Jag ska sluta med välling. Precis som kusinerna.
Men varje kväll är det samma sak ändå.
- Mamma jag vill nog ha välling i alla fall.
Och vi har inte varit hårda. Hon har fått sin välling.
Men i lördags frågade jag igen om det snart var dags att sluta med välling.
- Ja, jag ska sluta på lördag.
- Jaha, svarade jag och min sambo. På lördag alltså?
- Ja på lördag ska jag sluta med välling.
När hon så i tisdags står med mig och lillebror i deras rum och väntar på pappa som gör välling nere i köket säger hon
- Kommer inte vällingen snart.
- Jo du hör ju, pappa håller på därnere.
- Men nu får han vara klar. Mamma jag är galen i välling.
Jag skrattar till
- Va sa du
- Jag är galen i välling, säger hon igen och på ett sätt som verkligen låter helt galet.
- Jasså, skrattar jag, är du galen i välling.
- Jaaaaa jag är galen i välling, upprepar hon och låter om möjligt ännu mer som en galning.
- Men på lördag ska du ju sluta med välling, så då får du ju bli galen i nåt annat.
Hon tittar på mig helt oförstående.
- Ska jag sluta på lördag?
- Ja det sa du ju till oss....
Hon tittar förvånat på mig. Sen kommer vällingen, och hon glömmer allt. Vi läser en saga medan hon dricker vällingen nöjt. Och vi konstaterar, kanske blir den här avvänjningen mycket mer komplicerad än vi trodde från början. Hon är nog galen på riktigt i välling, vi tror henne. Kanske är det dags för operation vällingstopp. Hur nu den ska gå till får vi nog fundera på. Tills dess, får vår galning välling varje kväll.

Madonna och Mc Donalds

Vår dotter satt och väntade på sin kompis M som skulle komma och leka. M's pappa skulle också följa med. Min sambo frågade om mamma P också skulle komma, jag svarade då
- Nä, P kommer inte för hon skulle nog ladda inför att gå på Madonna.
Vår dotter som satt i mitt knä tittade lite förvånat på mig
- Skulle P gå på Mc Donalds?
- Nä hon skulle gå och titta på Madonna. Madonna sjunger och dansar på en scen och så kommer en massa folk och tittar på henne.
Vår dotter tittar igen på mig lite fundersam
- Kan man verkligen heta Mc Donalds??
- Ja jo det kan man faktiskt men den här tjejen heter Madonna.
- Jaha, jag tyckte du sa Mc Donalds, och så skrattar hon och vi med.

Tjuvar på riktigt

Idag åkte vi bil till cykelaffären för att köpa cykelhjälm. Min dotter satt i baksätet och fick titta på bilder i vår lilla digitalkamera. När vi kom till affären sa jag att hon skulle ge mig kameran.
- Jag lägger den här bredvid mig, säger hon.
- Nä det är bättre jag gömmer den här framme så ingen tjuv ser den och vill ta den, säger jag utan att direkt tänka på vad jag sa.
Hon ger mig kameran och jag lägger undan den. Jag går sedan och knäpper upp hennes bälte. Hon frågar då
- Mamma, finns tjuvar på riktigt?
- Ja, dom finns på riktigt.
Hon ser uppenbart förvirrad ut.
- VA? finns dom på riktigt.
Jag förstår hur hon tänker. På Bolibompa finns ett program som hon inte gillar som heter "Tjuv och tjuv". Så på nåt sätt hade hon nog förväntat sig att tjuvar inte fanns, eftersom många av dom andra programmen på bolibompa innehåller figurer som inte är verkliga. Jag funderar lite och försöker, med betoning på försöker, förklara
- Ja, dom finns faktiskt. Monster, spöken och troll finns ju inte på riktigt, men tjuvar finns, tyvärr.
Hon ser lite ledsen ut.
- Men kan dom komma nu?
- Njae, vet du att dom flesta tjuvar vill inte att vi ska se dom, så dom kommer när man är borta. När man är hemma, då vill dom inte komma för dom vill inte att vi ska se dom och så vill dom inte att polisen ska se dom heller.
Hur bra gick det där då, tänkte jag, nu kommer hon väl inte våga gå hemifrån för då tror hon att tjuvarna ska komma, så jag utvecklar min förklaring
- Du vet att det är därför vi låser våra dörrar hemma och har larm och så. För då tjuter larmet om tjuven kommer och då blir han rädd och springer därifrån.
Hon ser lite gladare ut.
- JA, för tjuven har ju inte våra nycklar.
- Nä precis, och nu får vi nog gå in i affären så vi inte behöver tänka på tjuvarna mer tänker jag för nu kan jag nog inte förklara mer.
Eller kanske jag skulle spätt på allt vad jag orkade och tagit den fullständiga lektionen i den bistra verkligheten, och berättat om mördare, banditer och allt annat avskum...fast nä, just nu räckte det nog med att tjuven blev verklighet...

Fikafamiljen

Vi har fikat i oändlighet hela sommaren. Men det hör till tycker jag, som är en riktig fikatjej. Och det har jag uppenbarligen lagt över på hela min familj. Min dotter har blivit en extremfikatjej. Och i sommar har det nog blivit för många kex och kakor på våra fikor. För häromdagen skulle vi fika tog jag fram smörgås, frukt, vatten och kaffe. Vår dotter kommer till bordet.
- Är det detta vi ska fika? Hon ser onekligen förvånad ut.
- Ja, lite smörgås och frukt och så.
- Å men mamma....
- Ja vad tänkte du på?
- Men jag vill ha sånt man ska ha till fika.
- Va menar du.
- Jag menar sånt man SKA ha till fika såklart.
- Jaha och vad ska man ha till fika då?
Hon böjer sig fram och viskar till mig
- chokladkex
Jag smälter som choklad IGEN och tar fram kexlådan. Vår nyinförskaffade kexlåda, där vi får plats med typ tre olika kex. Där fanns nu två olika sorter. Vi har dock en regel, det är att man måste äta något nyttigt först, och det gör hon. Sen tar hon lådan och ställer framför sig. Hon tittar länge och säger sen
- oj, det var många.
Hon riktigt myser
- Man kan nästan inte bestämma sig.
Men det gör hon till slut. Hon bestämmer sig för chokladkexet. Sen är hon nöjd och belåten. Jag tar ett med. Och är lika nöjd och belåten. Så gör även min sambo. Och ser också väldigt nöjd ut. Fikafamiljen i sitt esse.

Lär dig titta noga

Ibland säger man som mamma saker rutinmässigt. Man vet liksom att för att vissa saker ska ske måste man be om det i genomsnitt fyra gånger innan något händer. Ska en tre-åring borsta tänderna säger man
- Går du och borstar tänderna är du snäll.
4 gånger. I bästa fall händer det då. I vanligaste fall får man ta tandborsten till treåringen.
Likadant är det med pyjamaspåklädning, vanlig påklädning, sitta-ned-vid-matbordet, gå-ut, gå-in ja i princip allting man ber om måste upprepas flera gånger.
Så i vanlig ordning säger jag till min dotter, utan att vara speciellt uppmärksam, en första uppmaning
- Kan du ta på dig pyjamasen är du snäll.
Hon säger då
- Men det har jag ju redan gjort.
Jag tittar upp förvånat
- Oj, jaha, jag tittade inte.
- ÅÅÅ men mamma, lär dig att titta noga.
Ja, sannerligen, mammor måste lära sig att titta noga, för i ett av fjortonhundra fall, händer det att ens barn gör som man säger innan man säger det.

Lillebror, en stor bror

- Mamma varför har lillebror blivit så stor.
- Menar du att du tycker han har vuxit mycket och att han inte är en bebis längre.
- Ja.
Vår dotter tittar på lillebror som står och dansar till "Bom bom bom låter stora trumman". Hon tittar på honom med något beundrande i blicken, eller är det förundran, eller kanske till och med vemod? Hon fortsätter
- Han ser nästan ut som en storebror.
- Jasså tycker du det, jag skrattar lite.
- Fast han är ju ändå mindre än dig fortfarande så han är ju din lillebror, säger jag.
Hon skrattar till
- Jaha.
Jag tittar på henne och tänker att det var precis som om hon kunde läsa mina tankar. Vart tog lillebrors bebistid vägen egentligen? Hur fort har tiden gått? När till och med ett barn tycker att tiden gått fort, då måste den gått fort. För vi minns väl alla hur man som liten tyckte att tiden oftast segade sig fram. Så ja, lillebror har blivit stor alldeles för fort, vi har inte hängt med helt enkelt. Och nu står vi här. Lillebror har blivit en stor bror.

Supermysigt

Ibland är det de enklaste utflykterna som är de bästa semesterminnena. Som idag. Hela familjen åker iväg för att vandra in i skogen för att plocka hallon. Röda goda vilda sommarhallon. Vi hittar många. Sen hittar vår dotter en mysig liten häll att fika på. Vi dricker kaffe och mjölk, äter smörgåsar och kex. Och när tanten med bärhinken går förbi och säger
- Vad mysigt ni har här.
tänker jag att du skulle bara veta hur mysigt vi har det!! Alldeles supermysigt som vår dotter skulle sagt.

Sönderhackad frukost

Hört från frukostbordet en annan dag. En dag då allt mamman vill är att själv få äta lite frukost.
- Mamma jag vill ha yoghurt.
- Nej inte bara den yoghurten. Jag vill blanda.
- Mer yoghurt.
- Jag vill ha müsli.
- Nej jag vill ha kuddar.
- OOäääää jag vill ha kuddar, dom är inte slut.
- Då vill inte jag ha någonting.
- Jag vill ha müsli.
- Jag vill ha en smörgås.
- Nej inte det smöret, jag vill ha den skrattande kon.
- Nej jag kan öppna själv.
- Jag vill inte sitta på en grön stol jag vill sitta på en blå stol.
- Kan jag få dricka.
- Men jag vill ha barnjuice.
- Jo det finns visst barnjuice.
- Oäääää jag vill ha barnjuice.
- Jag visste väl att det fanns barnjuice.
- Jag spillde.
- Jag behöver papper.
- Det kom på golvet också.
- Jag är kissenödig. Jättekissenödig. Följ med mig.
- Nu har jag ätit upp.
- Men jag vill inte ha mer.
- Men jag behöver väl inte äta upp hela mackan.
- Nu har jag ätit upp yoghurten. Får jag gå nu.
All denna service medan den andra halvan av mamman försökt mata en kladdig, viftandes och omotiverad-att-äta-lillebror.

Geggamoja

Idag lekte barnen i sandlådan med kusinerna i sommarstugan. De två stora tjejerna sprang till utekranen och vred på den. Sedan fyllde de diverse sandlådekärl med vatten och sprang till sandlådan. Detta såg lillebror. Varpå han härmar deras beteende.
Nu var det så att själva kranen satt ganska högt upp, i alla fall i förhållande till lillebrors längd. Det gjorde att när han sträckte sig upp för att fylla sitt kärl rinner det längs hans arm, på hans solhatt och hela han blir dyblöt. Men han vägrar ge sig. Det lilla kärl han hade fått tag i fick om möjligt någon liten droppe i. När han sedan skulle ta sitt vatten till sanlådan snubblade han flera gånger och när han till slut når sandlådan finns givetvis inte en droppe vatten kvar. Glad ändå häller han i vattnet i sanden. Han kravlar sig ur igen och går bort för att fylla på mer. Tjejerna hjälper förstås till och det blir en liten pöl i sandlådan. Till slut tröttnar lillebror på att langa små droppar till pölen och tar sig ett dopp istället. Han ställer sina små skor i vattnet och böjer sig ned likt en yogainstruktör och doppar händerna. Geggamoja är oemotståndligt. Särskilt om det är ens allra första geggamoja någonsin. Det blir sen en fight att få honom därifrån. Ganska försåeligt. Geggamoja är ändå geggamoja.

Boklåda och tomten

Vi har inhandlat en sandlåda. Men tills idag har den bara varit ihopmonterad utan sand. Det har alltså bara varit en låda ståendes på gräsmattan. Vår dotter har tyckt om att sitta där i alla fall, men istället för att gräva sand har hon ju fått hitta på något annat, och då har hon tagit med sig böcker ut som hon suttit och läst i lådan. Ser faktiskt riktigt mysigt ut.

Idag kom farmor och farfar hit.
- Titta farmor vad vi har.
- Å har ni fått en sandlåda.
- Nä det är ingen sandlåda. Det är en boklåda.
Farmor blev väl lite förvånad till en början, men när vi förklarat avsaknaden av sanden klarnade det och vi alla tyckte att boklåda var ett utomordentligt bra ord.

Fatta att vi blev förvånade idag, när tomten knackade på dörren. Vår dotter skulle prompt leta fram tomtekläderna, luva, klänning, tofflor, hela allt. Sen kom hon och knackade på köksdörren. Så idag den 15 juli har vi ätit middag med tomten. Det tyckte vi var höjdpunkten på dagen.