Geggamoja

Idag lekte barnen i sandlådan med kusinerna i sommarstugan. De två stora tjejerna sprang till utekranen och vred på den. Sedan fyllde de diverse sandlådekärl med vatten och sprang till sandlådan. Detta såg lillebror. Varpå han härmar deras beteende.
Nu var det så att själva kranen satt ganska högt upp, i alla fall i förhållande till lillebrors längd. Det gjorde att när han sträckte sig upp för att fylla sitt kärl rinner det längs hans arm, på hans solhatt och hela han blir dyblöt. Men han vägrar ge sig. Det lilla kärl han hade fått tag i fick om möjligt någon liten droppe i. När han sedan skulle ta sitt vatten till sanlådan snubblade han flera gånger och när han till slut når sandlådan finns givetvis inte en droppe vatten kvar. Glad ändå häller han i vattnet i sanden. Han kravlar sig ur igen och går bort för att fylla på mer. Tjejerna hjälper förstås till och det blir en liten pöl i sandlådan. Till slut tröttnar lillebror på att langa små droppar till pölen och tar sig ett dopp istället. Han ställer sina små skor i vattnet och böjer sig ned likt en yogainstruktör och doppar händerna. Geggamoja är oemotståndligt. Särskilt om det är ens allra första geggamoja någonsin. Det blir sen en fight att få honom därifrån. Ganska försåeligt. Geggamoja är ändå geggamoja.