Kommentera

Nu går det att kommentera inläggen utan att ha ett eget konto. Fritt fram för anonyma kommentarer, MEN skriv gärna under med namn/smeknamn ändå.
OCH jag säger som Telia, ingen anonym mobbing här. Alla åsikter är välkomna och ingen kan säga nåt som är fel.

Ta chansen i höstrusket att krama om dom du tycker om extra mycket. Vi alla behöver kramar mycket mer än vi tror.

Köpa luft

Idag har jag återigen köpt luft. Jag var på ICA och inhandlade en påse luft. Majskrokar kallas det också ibland. De är som ostbågar fast enbart gjorda på majs och luft. De smakar alltså i princip ingenting, ändå kan man inte sluta äta dom.

Likadant är det med riskakor. De som uppfann riskakorna och majskrokarna har ju skapat sig en förmögenhet på folks ovana att tycka det är gott att äta smaklösa kexliknande mojänger till-99%-bestående-av-luft.

Det är ju inte annat än att man känner sig lite lurad när majskroken smälter i munnen och minskar sin storlek med 500%....

Nä, nästa gång blir det till att köpa en riktigt mörk chokladkaka med hög densitet så att jag vet att jag inte får med en massa gratis luft...

Spontanbesök

Jag gillar spontanbesök. Innan när vi bodde i lägenhet, var spontanbesöken få, ja i princip obefintliga. Men sen, när huset köptes blev de en god krydda i vardagen. Just det att få en liten besöksöverraskning när söndagen är som segast eller när novemberfredagskvällen som mörkast är en stor fördel av att bo i hus. Men varför är det så att med huset kom dessa spontanbesök ?
Är det portkoden på lägenhetskomplexet som skrämmer? Eller är det för att vi innan bodde mer centralt och därmed inte lika lättillgängligt för bilburna vänner ? Möjligtvis. Eller är det helt enkelt för att vi nu har blivit äldre och det mest spännande man kan göra i vardagen är att besöka någon UTAN att gett notis om det innan... ??

Det enda är att man då och då får skämmas över all röra hemma när någon kommer oväntat. Men då är det ju bara att ta fram lite Gevalia så tar kaffedoften överhanden och det stökiga köket blir bara hemtrevligt. Så jag röstar för FLER SPONTANBESÖK ! Ta dig en söndag och åk runt på måfå och se vilka du känner i omgivningarna. Titta sen förbi och säg hej, men stanna inte för länge....då är det risk för att du får hjälpa till att röja i källaren eller måla om taket i vardagsrummet, för husägare har alltid projekt på gång som de behöver arbetskraft till.....

Helylle

Vad betyder ordet helylle ? Hur är en kille som är helylle? Och kan en tjej vara helylle ?
Är han helylle när han har stickade lovikavantar från farmor och alltid gummistövlar så fort det är dagg i gräset.
När han har rattmuff och lära-sig-franska-cd-skivor i handsfacket.
Eller är det när han på sommaren har en stickad ifall-det-blir-kallt-tröja hängd över axlarna och tycker att vi borde grilla grönsaker också.
Kanske handlar helylle om något helt annat.
Uttrycket kan ju betyda att killen i fråga har stora starka händer och vet hur man hugger ned ett träd. Tycker att det är schysstare med en semester i en svensk sommarstuga än att åka på äventyr i sydafrika.
Eller är det bara så enkelt att en helylle kille har rena kläder, duschar varje morgon, rakar sig ofta och tycker om barn. Då finns det genast en gigantisk mängd helylle killar.
Nä, jag vet inte hur man förklarar helylle. Trots det använder jag ordet. Och det är lustigt. Att man ofta kan slänga sig med ord som man egentligen inte riktigt kan säga vad det betyder. Och ordet kan även betyda olika i olika sammanhang vilket gör det hela ännu krångligare.

Fast skulle jag vara tvungen att förklara helylle med ett enda ord skulle jag säga: Ernst.

Verklighetsflykt

Det bästa jag vet är att någon gång varje dag ta en liten resa. Bort från verkligheten. Kan man klara av att koppla bort allt runt omkring för bara si så där några 5 eller 10 minutrar garanterar jag att man efter dem kommer känna ny energi.

Jag tar fram en kopp te och någon av mina hundratals inredningstidningar, sätter mig på kökssoffan och från och med att jag öppnar tidningen är jag förlorad in i en värld av lärkträdsfasader, betongkrukor med sjögräs, trappräcken av granit och härligt färgglada eller nordiskt vita omgivningar. För bara en liten stund går jag runt där och påtar bland krukväxterna eller sitter i de stora fönsternisherna och tittar ut. Visst kan jag sen bli besviken när jag vaknar upp och ser mitt slitna furubord och det rosa badrummet, men ändå inte. Jag gillar ju vårt hus. Vår fina kökssoffa och vårat mysiga kök. Nej, jag är mer nöjd med att ha fått drömma mig bort ett tag, att jag KAN koppla bort allt runt omkring. För det behöver man kunna nuförtiden. Vi har så många måsten som måste göras, att det här vardagliga dagdrömmeriet är ett överlevnadsknep från min sida.

Vad har du för verklighetsflykt ? Hur ofta gör du den ? Ta dig tid att göra den någon minut varje dag. För din egen skull.

Skämmas för sig själv

Min kusin har ett talesätt som hon myntat efter att hennes tonårssyskon skämts i hennes ställe. "Var och en skäms för sig själv"
Hon menar då att det inte är någon idé att skämmas åt någon annan eftersom det är upp till personen i fråga att själv skämmas för det den gjort eller sagt, om det nu ens är något att skämmas för.

Och så enkelt är det ju faktiskt. MEN varför skäms jag då åt Richard Palm när han läser fel i nyheterna på SVT morgon ? Jag skäms för brudens pappa när han ska hålla tal och har grön sallad från förrätten mellan tänderna. Jag skäms för busschauffören som kör fel och irrar runt i ett industriområde i 10 minuter och får på så sätt fel på uppropningen av hållplatser. "Nästa scandinavium" säger rösten på Hisingen....va pinsamt. Det är nästan så att jag t.o.m. skäms för rösten som säger nästa scandinavium, hur pinsamt för honom, jag menar han verkar ju inte alls kunna Göteborg....

Hur kommer det sig att man skäms åt andra, speciellt när man inte ens har träffat personen i fråga någon gång i hela sitt liv, och kommer antagligen aldrig träffa honom/henne i framtiden heller ?
Visserligen tror jag att det blir bättre med åldern. I tonåren var det värst, typ runt 15 år. Men nu runt 30-ish är det en smula bättre. 15 år senare alltså. Så om 15 år, vid 45 kanske jag kan rycka på axlarna åt Richard Palm och om ytterligare 15 år när jag är 60, hör jag förmodligen så dåligt att jag inte ens lägger märke till att någon ropar upp hållplatserna på bussen och ser dåligt gör jag nog med så då slipper jag se salladen mellan tänderna och vips så har mycket av mina "skämmas-för-andra-fasoner" löst sig av sig själv.

Lättirriterad

Det finns en författare som jag gillar. Han heter Richard Carlson. En fråga han fick en gång löd: "om du skulle beskriva en genomsnittsmänniska med ett enda ord, vilket ord skulle det vara"
Han svarade "lättirriterad".
Om det nu finns något som heter genomsnittsmänniska, och om vi utgår från det västerländska samhället, så tror jag att det ligger något i det han säger.
Kanske kan man även koppla ihop det med Hipp Hipp's "dagens i-landsproblem".

Visst har man rätt att bli lite irriterad över saker, men det är när man samlar på sig dom under en dag eller vecka som det nog ger en negativ inverkan.

Vissa dagar är ju man ju förstås mer lättirriterad än vanligt och dessa dagar kan det för min del börja redan på morgonen.
Jag står i duschen och kommer på att jag inte köpt balsam, och att jag nu tänkt i 4 veckor att jag ska köpa det nästa gång jag handlar. Men så fort jag stigit ur duschen har jag glömt att jag skulle komma ihåg. Men den irriterande känslan fick en liten gro-grund.
När jag sen ska äta frukost tänker jag som så många morgnar förr att jag borde städa ur kylen och blir irriterad över att jag inte gjorde det förra gången jag tänkte på det. Ytterligare irritation läggs till min pott.
Att det sen bara kommer reklam i posten gör inte det hela bättre, för då blir jag påmind att jag kanske borde skriva "reklam, nej tack" på min brevlåda. Plus att när jag lägger reklamen på tidningshögen lyser irritationen i mina ögon, för jag har ju fortfarande inte lämnat mina 22 papperspåsar med tidningar till återvinningen.
Sen tänker jag att det är allt irriterande att jag aldrig får tummen ur och tvättar mina fönster, höstsolen står ju så lågt att den lyser in på alla skitiga fönster vilket gör att jag önskar att det ska bli kväll så att skiten inte syns.
När det väl blir kväll har mina samlade irritationsmoment tagit sig upp till ytan, vilket gör att det nästan brister när jag öppnar ytterdörren för att gå ut med soporna och märker att jag i ett års tid tänkt byta ut den söndriga ytterlampan så man ser något på farstukvisten.....

Fast jag brister inte ut i ett nervöst sammanbrott, utan jag brister ut i ett stort leende. Att jag bara orkar. Orkar tänka på alla dessa små irritationsmoment. Tänk om jag kunde lägga den energin någon annanstans istället. Och det är precis det som Richar Carlson menar. Att vi borde rycka mer på axlarna åt att vi är så lättirriterade.

Jag kan köpa balsam vilken dag som helst, det spelar väl inte så stor roll när jag gör det. Och vilken stor flaska med balsam jag ska köpa sen då!
Städa kylskåpet kan vara riktigt roligt, varför inte göra det en lördagskväll, kanske hittar jag något väldigt mumsigt som kan förgylla lördagsmiddagen!
Plötsligt händer det. Jag hittar kanske något intressant i reklambladet. Om jag bara skulle läsa dem. Och ibland är det faktiskt bra att ha en massa tidningar i papperspåsar i källaren. Tidningar är ju jättebra underlag när man behöver måla sina lister. Att ha det mörkt på farstukvisten kan vara mysigt om man hänger upp några lyktor med levande ljus i så här på höstkanten. Kanske kan man ha en mysig höstkvällsfika där i mys-ljuset.

Fast ett irritationsmoment får jag nog allt ha kvar. För det är allt bra trist att se ut genom skitiga fönster......