Avslappnerskan

Lillebror ska sova middag, vi ligger i vår säng, han och jag för att vila.
Storasyster vill vara med.
- Får jag hjälpa till att få lillebror att somna.
Känns inte som den mest omptimala sömnhjälparen, men för husfriden skulle svarar jag ja. Och så kändes det ju mysigt att ligga där alla tre.
Speciellt tyst blev det inte. Direkt när hon lagt sig börjar hon säga lugnt och stilla.
- Såja gubben, slappna nu av. Så försök nu och sova. Slappna av nu. Inte vara stark alls.
Lillebror säger
- Näej, jag ä inte stajk. Jag sovej.
Tyst en liten stund.
- Såja lillebror, här får du filten bättre.
Tyst.
- Slappna bara av lillebror, nu ska vi sova. Slappna av och inte va stark alls.
Inte nog med att lillebror inte kunde slappna av, jag kunde knappt hålla skrattet tillbaka när den lilla avslappnerskan låg och rabblade sitt avslappningsmantra.
Till slut fick jag tyvärr säga att pappa väntade på henne för att de skulle åka iväg. Men att hon gjort ett jättebra jobb. Och det hade hon med för en liten stund senare somnade lillebror och jag slumrade till också.
Så nog var vi inte så starka till slut.

Trumrum till lilltrummisen

Nu undrar vi om en trummis har börjat att gro i vårt hem.
Lillebror satt vid matbordet och tog de pinnar vi hade till kycklingspetten och började köra trumvirvlar på glasen.
Senare klädde han sig i en tamburinmössa, alltså tog tamburinen och la den likt en judisk kippa, samtidigt som han tog cymbalerna och började köra en hel trumakt.

- Vi får väl bygga ett trumrum nere i källaren sa min man.
- Fast jag hörde att Håkan Hellström sa att trummisen var den som var lägst ned i rankingen i ett band. Ska du inte satsa på bas eller gitarr istället, säger jag till lillebror.
Lillbror lyssnar inte utan fortsätter banka.
- Men Håkan började ju som trummis, tillägger så min man.
Hmmm det där trumrummet kanske inte är så dumt i alla fall.

Glassmys

Fredagsmys hos oss innebär middag framför TV:n och sedan FREDAGSGLASS!! Dagen till ära, då vi hade finbesök från Frankrike, hade barnen fått köpa ny glass. Till och med så lyxigt att de fick välja varsitt glasspaket. Storasyster har samma smak som sin mamma och hade valt sandwich:ar. Lillebror däremot gick enbart på vad som fanns på paketet, och köpte därför Bilar-glass. Det innebar isglass med dubbelpinne som smakade jordgubb och ananas.

Nöjda och belåtna satt storasyster och lillebror med varsin glass framför TV:n.
- Mmmmmm hördes det från fåtöljen.
- mmmm hördes det från puffen.
Lugn och ro och jag fick så ätit några fler räkor.
Men så hörs ett illvrål från lilebrors håll.
- UUuuuuÄÄÄÄääää, mamma den gick sönder.
Hans dubbeglass hade gått isär och han satt där nu med två glassar på varsin pinne.
- Jamen nu fick du ju två glassar det var ju bra.
- Näähuuäääää inte två dom ska sitta ihop, bölar han förvivlat.
- Jamen nu har du ju två glassar att äta upp det var väl bra.
Lillebror ser långt ifrån glad ut. Har gråter så tårarna sprutar och sträcker glssarna mot mig och skriker
- Maaaammmaaaa tejpa dom, mamma tejpa dom!!
- Men lilla vännen vi kan inte tejpa glassen, säger jag och försöker att inte skratta.
Han får till slut en burk att lägga sina glassar i, och han blir lite gladare, framför allt blir han gladare när han så sitter där och mosar sönder isglassen till en slushie. Vilket gör att han får dricka upp det sista.
- Var din god lillebror ?
- Jättegod. Jag älskar glass.

Sprätta upp mail

- Du har fått ett mail, säger jag till min dotter.
- Har jag?
- Ja vi kan titta på det när vi kommer hem.
Vi åker bil från dagis.
- Kan barn få mail? säger hon förvånat.
- Ja du har fått det till min mailbrevlåda, svarar jag.
- Men hur funkar det när man får mail.
- Det är ju som ett brev som man läser på datorn liksom.
- Men hur ser det ut då, är det liksom ett brev då på datorn. Så kommer det upp en kniv som man kan ta och så öppnar man brevet så upp upp upp.
Hon visar med fingret hur hon sprättar upp ett brev.
- Jaha, hur tänker du att det ser ut sen då? undrar jag och är riktigt nyfiken på vad för bilder som rör sig inne i hennes huvud.
- Sen så får man liksom upp brevet så och så kan man läsa vad som står.
- Ja men det är ungefär så det är, fast man klickar upp brevet istället för att sprätta upp det. Du får se när vi kommer in.
- Jaaa nu med en gång, säger hon samtidigt som vi stannat bilen och hon slänger upp bildörren och springer in mot huset.

Jag kan inte sluta tänka på hur coolt det hade varit med den lilla animerade brevsprätten som skulle komma fram så fort man klickat på ett snyggt kuvert i mailboxen, och så hade den snabbt sprättat upp det lilla kuvertet och ur brevet flyger ett papper som vecklas upp och så ser man mailet skrivet i nån snirklig handstil. Det hade jag diggat skarpt. Ett animerat mailprogram a'la Pixar där man får känslan av det handskrivna brevet, med brevsprätt och allt. Och när man skriver mail får man välja bland kuvert i olika stilar och med ett snabbt klick får man på ett snyggt frimärke. Kanske med kungen på eller varför inte prins Daniel.

Fast så tänker jag igen, äkta vara är ändå alltid bäst. Det skrivna ordet är bäst i verklig form. Inget slår det. Jag är dessutom glad, att min dotter faktiskt först och främst refererar till brev, så som det har gjorts i alla tider. Med kuvert, brevsprättare och allt.

Inte förtjust i lördagsgodis

Vi brukar somna där bredvid varandra, min dotter och jag. Hon som ska somna, och jag som inte ska somna med gör det ändå. Men innan hon somnar frågar hon alltid
- Kan vi prata innan vi somnar?
- Såklart, svarar jag.
Likadant idag, en lördag, sa hon så.
- Mamma vet du en sak.
- Nä
- Jag älskar inte längre choklad.
Förvånat tittar jag på henne, fast jag ser henne bara lite vagt i mörkret.
- Jasså, säger du det. Varför det då?
Choklad är liksom det enda lördagsgodis som hon alltid gillat. Annat godis har hon dissat.
- Jag blir så törstig liksom.
- Vill du ha vatten nu?
- Ja.
Jag hämtar lite vatten åt henne.
- Då kanske du ska sluta med lördagsgodis hädanefter, föreslår jag.
- Va?
- Ja om du inte tycker om godis längre kanske du ska sluta med lördagsgodis.
- Njae, jag kanske vill ha något annat.
- Glass? undrar jag.
- Ja glass älskar jag fortfarande. Speciellt sandvisch.
- Men vi brukar ju äta fredagsglass, ska du äta både fredagsglass och lördagsglass?
- Ja, det kan jag ju göra.
- Jovisst. Men kanske är det så att du inte gillar att äta så mycket choklad. Du kanske bara ska äta en eller två bitar, då kanske du tycker det är gott.
- Hur då menar du?
- Jamen du kanske bara ska äta en chokladbit och så kanske ett gelehallon för det gillar du ju också, och sen kan du dricka vatten. Så som du och jag gjorde efter lunchen idag, då delade vi ju på en dubbelminichokladbit.
- Jaaa, så kan vi göra varje lördag. Vi kan äta en sån dubbelbit, så delar jag den och så får du och jag varsin.
- Ja det blir bra, svarar jag.
Någon minut senare somnar hon. Va bra tänker jag, då vann jag också på den här konversationen. En liten minichokladbit mer till mig varje lördag. Någon minut senare somnar jag.

Fastnat

Jag sitter vid frukostbordet. Storasyster sitter i kökssoffan. Jag är trött, hon med, men jag är nog tröttast. Så jag stirrar ut i tomma intet en lång stund, med blicken riktad mot min dotter. Som vanligt när man hamnar i tankarna vet jag inte riktigt vad jag tittat på, så när min dotter väcker mig ur min dvala kan jag inte svara
- Vad tittar du på mamma?
- oj, vet inte riktigt.
- Men du tittade ju på mig.
- Ja jo det förstås, men jag satt och tänkte.
- Jaha du hade bara fastnat på mig.
- ja precis, jag hade fastnat på dig.

Nu är vi lediga. Då blir det en lååååång slapp morgon, där vi tittar på tv, läser tidningen, gör ett bingospel och bygger kiosk med smålego.
Sen ska vi ut och plocka höstlöv och fundera på hur vi bäst kan pyssla med dom. Ytterligare en dag i pysselfamiljen kommer gå snabbt förbi.

Learn by doing

- Yo ! Here's mr King of Beads! Anyone wanna buy a necklace?
Lillebror började ta på sig några av sina och systers pärlhalsband. Sen kom syster och hjälpte till. Till slut fanns inte ett enda litet armband eller halsband kvar.
- Ta kort nu mamma, ta kort, ropar storasyster.
- Få ja se? säger lillebror.
Han får se på kameran och på hur han ser ut när han drunknar i halsband.
Sen får han panik. Allt ska av på en gång. Men att få av 73 halsband tar sin tid. Så det gör han inte nån mer gång, tar på sig 73 halsband alltså. Den bästa läxan är by far: learn by doing.

Tunnaste bärbara

- Mamma titta här. Här är min dator. Trycker man på den här knappen gör den ett presentkort. Här är skrivut-knappen. Man kan skriva mitt namn, här är E. Sen kan man fälla ihop den och lägga den i fickan. Visst är den fin!
- Superfin!

När jag var liten fanns inte ens datorer i varje barns hem, absolut inte i varje barns ficka...