HjärteLycka

Vet ni vad lycka är?
Lycka är att lära sig att rita hjärtan när man är 3 år gammal.
Vår dotter blev helt till sig när hon idag upptäckte att hon kunde rita hjärtan.
Pappa och hon satt och ritade efter middagen och plöstligt utropar hon
-Titta pappa, jag ritade ett hjärta!! Jag gjorde bara ett G och sen en lite grej till och så blev det ett hjärta!
- Oj va fint det blev, svarar pappa, tänk att du kan rita hjärtan nu och tänk att du lärde dig det alldeles själv!
- Mamma mamma titta jag kan rita hjärtan.
Hon gjorde ett till och ett till och ett till.
- Titta mamma man gör bara ett G så här och sen bara lite till och så blir det ett hjärta, säger hon helt uppspelt. Jippie jippie jeeey.
- Men va fina hjärtan, svarar jag. Och tänk att du kom på hur man skulle göra bara genom att kunna skriva bokstaven G.

Lycka är att lära sig nya saker.

Förklara mens

Så har jag då fått erfara hur det är att få förklara en ganska vanlig vardaglig företeelse i en 33-årings liv, men en ack så ovanlig och oförståelig företeelse i en 3 årings liv. Min dotter fick nämligen tag i ett paket tamponger
- Mamma vad är det här?
- Det är mammas.
- Men vad är det i.
Jag kan ju förstå att hon undrar eftersom asken var färgglad likt en tablettask....
- Det är saker som mamma behöver ibland när hon går på toaletten.
Som om jag trodde att hon skulle nöja sig med det svaret...
- Men kan jag inte få titta vad det är i.
- Jo det kan du få. Jag visar henne.¨
Hon tittar på innehållet tveksamt, sen frågar hon vidare
- Vad har man dom till.
OK here we go tänkte jag, hur förklarar jag menstruationscykeln för en 3-åring.
Jag började svamla om att det är något man få när man börjar i 6:an, 7:an nånting, för att tjejer ska kunna få barn, det kommer en gång i månaden och där nånstans ser jag att hon tappar min tråd. Hon ser jätteförvirrad ut och jag bestämmer mig för att avsluta hela alltet så jag säger'
- Men det är inte något du behöver tänka på förrän om jättejättejättelänge.
Hon tittar på mig och sen på lillebror.
- Men han är en kille och kan inte få barn så han behöver inte tänka på det heller.
- Nä precis, och snabbt började jag prata om att vi skulle pyssla något för att få henne på andra tankar.
Jag anar ju bara vad hon kommer säga på dagis nån dag här i närheten
- Min mamma säger att jag inte behöver tänka på mens på jättejättejättelänge......

Invigning av cykelvagnen

Nya cykelvagnen invigdes idag av pappa och dotter. Min dotter var förtjust. Hon gillade först och bara sitta i den för det hade fickor vid sidan där man kunde ha leksaker. Och jag måste säga att jag önskade själv att jag hade en sån när jag var liten, för det såg extremt mysigt ut att sitta där och läsa små pixiböcker.
När det sen var dags att åka ute på riktigt såg hon väldigt förväntansfull ut, dessutom kom hennes kompis hit och fick åka som medpassagerare. Där satt dom sen berättade pappa och tjatade som två små tanter i en tågkupé. Hur gulligt som helst.
Två turer bjöd pappa på. Och tjejerna var hur nöjda som helst.
Senare på kvällen frågade jag min dotter hur det var att åka den nya vagnen.
- Första gången var det lite läskigt, men bara lite. Andra gången var det bara mysigt och inte bara lite läskigt.
Invigningen var med andra ord lyckad, och den lilla tågkupén kommer förhoppningsvis ge henne många mysiga resor.

Önska sig väder

Så var det då snö i morse. Våren kom liksom av sig antar jag. Vi sitter vi frukostbordet jag och min dotter. Jag har satt på radion. Hon brukar snappa upp ord de säger på radion emellanåt. Vid trafikrapporteringen säger tjejen i radion
- Och nu ska jag säga nåt tråkigt, och så rapporterade hon om de förväntade köerna i tunneln när den ska stängas av.
Detta hörde min dotter och frågar
- Dom sa tråkigt. Vad kan det vara som va tråkigt?
Jag började förklara vilka bilköer det kan bli när det blir trångt i tunneln. Och att det är tråkigt att stå i bilkö.
- Jaha. Vad är det mer som kan vara tråkigt.
- Jadu, tex att det kom en massa snö nu när vi vill ha vår.
- Fast jag vill ha snö.
- Ja det vill du ju. Men jag vill ha vår så våra vårblommor kommer och så det blir varmare och så.
- Men mamma, så här är det ju, att det finns ju årsvider, och årsviderna kommer ju före varandra och då är det så att...hmm..att årsviderna har ibland olika väder.
- Ja jo, så är det ju, det har du rätt i.
- Ja och man kan ju inte önska vad det ska bli för väder. Utan det blir så som det blir.
Jag skrattar och lägger huvudet på sne mot henne
- Det är bra jag har dig som kan förklara hur det är. Fast man kan ju önska vad man vill ha för väder men sen kanske det inte blir som man önskar.
- Nä...säger hon och ser väldigt pilimarisk ut, och fortsätter sen
- Nu hade jag önskat snö, och så blev det snö som jag ville och inte som du ville, hon ler mot mig.
- Jaha, var det du som hade önskat den här snön, det var därför vi fick snö för din önskan slog in. Jaha....jag får nog önska lite hårdare nästa gång så vi får vår som jag vill ha.
- Ja det får du nog.

Skriva småländskt och prata småländskt

I morse var jag på övervåningen och letade kläder till storasyster och lillebror. Då kommer min dotter upp med ett papper och frågar
- Mamma kan du hjälpa mig att skriva ett k?
Jag skrev ett k bredvid ett i, sen tog hon snabbt pappret och sprang ned igen.
När jag lite senare kom ner till henne där hon satt vid köksbordet ser jag att hon sitter och skriver koncentrerat samtidigt som hon hela tiden sneglar på den papperspåse med återvinningstidningar som står på kökssoffan. Jag går fram och kikar över hennes axel.
- Oj va fint du har skrivit, säger jag. Jättefint!
Hon har skrivit av exakt det som står på påsen.
IKEA www.ikea.se
- Ja jag har skrivit IKEA, säger hon stolt.
- Jättebra, kunde du läsa det också.
- Ja det kunde jag.
Kanske är det så, och kanske är det så att hon sett loggan så himla mycket att det är mer bildligt hon kan läsa. Hon är ju i alla fall barn av idag. För när hon blir stor kommer jag ju kunna berätta för henne hur det var när hon lärde sig att skriva.
- Ja när du var 3 år kunde du ju skriva ditt namn och mamma och pappa och lillebror och IKEA...

Så var det då det här med barbapappan och småländskan. Idag skulle vi ge brevet till S och då kom barbapappan upp på tal igen.
- Jag tror att S kommer tycka om den barbapappan jag ritat.
- Det tror jag med. Men igår sa du ju att det heter Babapappa.
- Nej det heter inte babapappa, det heter ju Barbapappa.
- Jo det är ju så vi säger, men S säger ju babapappa.
- Ja olika människor säger ju babapappa, säger hon då.
- Precis, så är det ju, säger jag.
- Fast riktiga människor säger ju Barbapappa.
- Jasså, det tycker du, jag försöker hålla mig för skratt.
- Ja, fast man får ju faktiskt säga hur man vill, säger hon sen till slut.
- Ja, så är det ju faktiskt, man får ju säga hur man vill, säger jag och ler till min helt underbart härliga dotter.

Mörkt med gröna ögon

Vi satt och fikade på eftermiddagen jag och min dotter. Special treatment, chokladmuffins med smarties.
- Mmmm dom va jättegoda, hennes ögon lyser av lycka.
Choklad är oslagbart helt enkelt. Vi sitter och småpratar och hon säger att hon vill ha tänt lampan i fönstret.
- Men nu är det ju så ljust ute så nu behöver vi ju inte tända den förrän kanske efter middagen.
- Men jag vill tända den.
- Fast det är ju mysigare att tända den när det är lite mörkt.
Hon nickar till slut. Sen säger hon
- Du kan inte se i mörker, bara jag, pappa och lillebror för vi har blåa ögon.
Detta är ju något som hon hävdat länge så snart börjar jag nog tro på henne.
- Ja du säger ju det, då är det ju lite synd om mig. Tex kommer du ihåg att jag sa att vi på lördag ska släcka alla våra lampor på kvällen. Att alla på hela jorden ska försöka släcka sina lampor då.
- Ja det kommer jag ihåg.
- Hur ska jag kunna se då, om jag har gröna ögon?
Hon tänker en stund, sen lutar hon sig fram mot mig.
- Men du kanske har lite blått längst in, jag får se.
Jag spärrar upp ögonen.
- Ja det har du, du har lite blått, då kan ju du nog se i mörkret.
- Vilken tur, svarar jag.
- Ja vilken tur säger hon och fortsätter mumsa chokladmuffins med hela ansiktet.

Sotare, bagare och städare

Idag bakade vi muffins. Vi vispade smör och socker. Min dotter stod och skar smör och åt medan jag vispade. Vi hällde i mjöl, bakpulver och kakao.
- Mamma det bruna är inte gott, det ska man inte smaka på.
- Nä det är riktigt, det smakar inte gott att äta ur paketet, men i kakan blir det ju god chokladsmak.
- Ja det vet jag.
- Ja du vet ju sånt för du har ju lärt dig det, du som ska bli bagare när du blir stor.
- Fast nu ska jag bli så mycket när jag blir stor. Hon vänder sig mot mig och visar upp sina fingrar och börjar räkna.
- Jag ska ju bli bagare, sotare och och va vad det mer nu då?
- Jasså ska du bli sotare? Det var ovanligt. Igår sa du ju att du skulle bli städare.
Hon hade igår städat en snabbstädning i köket, lekrummet och vardagsrummet. Det innebar att alla leksaker, kläder och andra diverse saker låg antingen uppe på bord och gästsängen eller så låg de i högar längs väggarna. Detta gjorde hon för att skapa en fri bana att springa på med sin docksulky. Jag sa då
- Va fint du städat!
- Ja, jag ska bli städare när jag blir stor.
Men idag var det alltså sotare och bagare som gällde. Fast hon blev förstås lite osäker.
- Hmmm... jag ska nog inte bli sotare och städare. Bara bagare.
- Det tycker jag låter bra, för då kan du ju bjuda oss på kakor och bullar.
- Ja och så kan man smaka på visparna.
Precis. Höjdpunkten när man var liten, att slicka visparna. Vem som helst ville ju bli bagare då, lyckligt ovetande om att en bagare måste gå upp mitt i mörka natten för att slicka vispar....

Småländska R

Om ni skulle fråga mig vilken dialekt som är mest smittsam, skulle jag för något år sedan direkt sagt skaraborgsdialekten, då jag är sambo med en skaraborgare. När vi hälsar på i skaraborg är det oerhört lätt att dras med i deras konstiga r och deras avsaknad av bokstaven K i ordet ska. Men om ni frågar mig nu, skulle jag definitivt säga småländskan.
Min dotter har en kompis, S, vars föräldrar är smålänningar. Deras småländska R, eller rättare sagt, avsaknad av R, har nu smittats av på min dotter. Hon har länge sagt vaamt istället för varrrrmt. Idag fick jag erfara ytterligare bevis på att min dotter snappat upp det småländska R:et istället för det göteborgska rullande R:et

- Mamma jag vill skriva brev till S.
- Ja det får du så klart, jag hämtar ett kuvert.
Hon får ett kuvert, hon ritar av sin hand på ett papper, stoppar i det pappret i kuvertet, sätter på ett klistermärke till frimärke och skriver sin kompis namn på kuvertet.
- Ja, jag vet vad jag också kan rita till S. En Babapappa, säger hon.
- En baRbapappa menar du, säger jag lite skämtsamt.
- Nä, det heter Babapappa, säger hon bestämt.
Så var det med den saken.
Smålänningar är inte bara bra på att göra möbler och sprida dem över hela världen, de kan även konsten att sprida sin dialekt.

Hårlektion nr 1 och 2

Besök hos mormor i torsdags. På torsdagar ser gärna mormor på "Gör-om-mig" i TV-programmet Go´kväll. Det är nog vanligt att man tittar på detta om man är i hennes ålder, för det är likadant hos farmor. Där tittas det också på just gör-om-mig inslaget. Fast det måste vara en del i min ålder som tittar också eftersom snubben som blev omgjord i torsdags var i 30-årsåldern, hade dreadlocks och skägg. Hur som helst så var både mormor och morfar ganska fascinderade över denne mans långa testar till hår och dom sa flera gånger, "men som han ser ut, vilket långt hår han har", och andra saker som "kan man verkligen ha sånt hår", "e det verkligen riktigt hår", och så vidare.
Min dotter satt vid köksbordet och ritade under tiden och utan vår vetskap lyssnade hon uppenbarligen för plötsligt ställer hon sig upp och säger
- Men mormor så här är det faktiskt, hon gestikulerar med sin händer och fortsätter, att killar får ha långt hår och tjejer får ha kort hår.
Så där ja, hon vet precis var skåpet ska stå den där tjejen, och mormor fick hårlektion nr 1. Jag känner mig samtidigt lite stolt över att min dotter har koll på det här med könsrollerna.

Dagen efter sitter mormor och min dotter i kökssoffan. Jag vet inte hur de kommer in på hår igen, men jag hör dom sitta och prata om det igen. Och då får mormor en fråga att bita i
- Mormor, hur sitter hår fast?
- Oj då, det var en bra fråga, det har jag aldrig riktigt funderat över, svarar mormor. Du kanske kan titta här på mig och se om du ser hur det sitter fast.
Min dotter tittar, men verkar inte se hur det hänger ihop.
- Tror du det sitter fast så som Skrållans hår, säger mormor.
- Ja, det gör det nog, svarar hon.
- Sen har ju inte alla hår, fortsätter mormor.
- Nä det har dom ju inte.
- Känner du någon som inte har hår, frågar mormor sen.
Min dotter går fram till fotot som står på ett bord. Det föreställer henne och lillebror. Hon pekar på lillebror
- Titta här, här har lillebror nästan inget hår.
- Nä precis, svarar mormor. Fast titta på honom nu, nu har han ju fått ganska mycket hår.
- Men mormor, så här är det att hår får man ju när man döps.
- Jaha, är det så det är, det visste jag inte, svarar mormor medan jag och hon får kämpa för att inte brista ut i skratt.
Därmed hade vi nu fått hårlektion nr 2 av vår lilla 3-åring.

Alltid gå till dagis

Vi skulle gå till förskolan igår. Det brukar alltid vara lite svårt att komma iväg första tillfället i veckan. När väl den puckeln är överhoppad, så brukar resten av dagarna vara en walk in the park vad gäller att få med min dotter till förskolan. Jag vet ju att hon tycker om att vara där, men det är ju alltid lite vemodigt att dra iväg henne när hon säger att hon inte vill. Som hon då gjorde just igår. Fast det vara bara någon minut, när vi diskuterat och kommit fram till att Findus fick följa med ville hon gå.

Vi gick dit, väl där glömde hon helt av Findus, så han åkte med i vagnen hem igen. När jag senare hämtade henne, var Findus med igen.
- Han var aldrig med inne på dagis, sa jag, det gick ju bra ändå.
- Ja det gjorde det, svarade hon.
Vi gick iväg och efter vi hade gått en 5 minuter sa min dotter
- Mamma vet du att ska jag säga dig en sak?
- Ja, vad då?
- Att jag vill alltid gå till dagis.
- Va roligt att höra. Det är ju kul att du tycker det är roligt att vara där och leka.
- Ja det tycker jag, jätteroligt.
- Fast när vi skulle gå i morse sa du ju att du inte ville gå. Så det var ju bra att vi gick dit, nu när du tyckte det var så roligt.
- Ja, vet du att jag ska säga dig en sak?
- Ja vad då, svarar jag igen.
- Att först så ville jag inte gå, men sen när vi gick hem så sa jag till dig att jag alltid ville gå dit för det är så roligt. Det är ju bra.
- Ja, vi får komma ihåg det nästa gång du inte vill gå dit, att du tycker det är så roligt att vara på dagis.
- Ja det får vi komma ihåg.
Fast enligt min erfarenhet, är det minnet väldigt kort.....

Byta födelsedag

Vid mellanmålet frågade min dotter mig
- Fyller S år före mig?
- Ja, det gör hon, hon fyller i november och du fyller i december.
- Jaha...säger hon lite tveksamt och jag anar att dom på dagis idag hade pratat med varandra och hon kanske till och med sagt emot S och hävdat att hon fyllde före. För nån sekund senare säger hon
- Men kan jag inte få fylla före S?
Jag försöker svara lite pedagogiskt
- Fast nu är det ju så här att man kan inte välja sin födelsedag. Utan den dagen man fyller år är den dagen man föddes och den kan man inte ändra på.
Stackarn...hon kommer ju alltid fylla år i december, antagligen den mest tråkiga månaden att fylla år i. Och ja vi kommer att få höra detta tills hon möjligen fyller 21 år eller nåt.....

Pappa kom hem

Vår dotter brukar stå vid fönstret i trappan och vänta på pappa på kvällskvisten. Idag sa jag till henne att pappa var på väg och hon sprang dit direkt.
- Men han skulle köpa lite lingonsylt på väg från bussen så han kommer nog lite senare.
- Hur mycket senare? frågar hon.
- Nej inte mycket senare, du kan nog stå där och vänta, sa jag.
Hon stod kvar. Jag hör hur hon sjunger
- Pappa kom hem, för vi längtar efter dig, kom innan sommarn är slut lilla pappa. Åskan har gott, o om kvällen blir det mörkt.
Det låter så sött så man smälter. Sen hör jag henne ropa.
- Mamma ser du honom? Ser du om han kommer på vår gång?
- Nä svarar jag. Jag ser honom inte än.
- Nu ser jag en tjej.
- Jasså, går hon in till vårt hus undrar jag. Det kanske är pappa som luras, säger jag.
- Nä, för pappa är ju en kille. Ser du nån kille mamma som kommer och går?
- Nä, det gör jag inte, men du ser ju bättre från det fönstret så du får säga när du ser honom.
- OK.
Det går någon minut sen hör jag henne ropa entusiastiskt
- Nu ser jag en kille!! Han har en lingonsyltburk!, nu ropar hon ännu högre samtidigt som hon springer mot hallen. Hon fortsätter
- Han går in på vår gång, och samtidigt som dörren öppnas ropar hon
- Och det är pappa!!!!!!

Sova sova säng

Lillebror sover inte bra på nätterna. Det har han aldrig riktigt gjort. Så vi börjar bli smått trötta. Efter ett år av ständigt sönderhackade nätter. I natt var det en vanlig natt, en trött natt. Min tur att gå upp med barnen på morgonen. Jag lägger mig i soffan, medan lillebror leker och storasyster tittar lite på TV samtidigt som hon leker med lillebror. Lillebror kryper fram till mig och börjar peta på mig i ansiktet, kryper tillbaka till leksakerna och leker lite. Kryper sen tillbaka till mig och nyper mig i näsan och börjar gny och vill komma upp i knät. Då hör jag min dotter säga
- Snälla lillebror låt mamma sova lite nu, kom här och lek med mig.
Min söta lilla gosetjej. Lite för liten för att jag ska låta henne ta det ansvaret, men det gulliga var att hon såg precis vad jag behövde. Sömn!!!

Snölycka

Vi har en gammal trädgårdssoffa som står i ett hörn av gräsmattan. När snön kom igår fick vi fint besök. Dom kom klampandes in på grusgången och satte sig bekvämt tillrätta i den gula soffan. Och där tänker dom sitta tills våren kommer antar jag. Vi kan tyvärr inte bjuda dom på kaffe, det är för varmt. Men lite iste kanske skulle passa herrn och frun, eller humle och dumle, eller piff och puff. Vi kunde inte riktigt enas om vad de skulle heta.
Det tillkom även en riddarborg idag. Där kan man sitta och spana ut på gatan och se världen springa förbi, medan vi själva sitter i tryggt förvar bakom tjocka vita borgväggar. Tänk vad lite snö kan förgylla ens vardag. Och framför allt främja vår kreativitet och skaparglädje. Dessutom att göra allt tillsammans, barn, föräldrar och morföräldrar. Det är lycka det.

Konversera under middag

Mormor var här idag. Hon har passat barn så jag har kunnat gå på 1-års kalas med lillebror, varit och klippt mig, köpt nya löparskor och varit på banken på möte. Man hinner mycket när barnen inte är med. Väl hemma igen sitter vi alla vid matbordet och äter middag. Lillebror har redan ätit så min dotter vill sitta bredvid mig och inte som hon brukar på kortsidan. Så vi sitter där vid bordet, jag sitter mittemot mormor och min dotter sitter mittemot min sambo.
- Mamma, du sitter mot mormor och jag sitter mot pappa, säger hon stolt.
- Precis, säger jag.
Och jag förstår att hon nu faktiskt känner sig som en av oss. Hon har liksom alltid suttit där på kortsidan och kanske alltid kännt sig lite utanför.
För när vi nu sitter där ser det ut som om hon försöker vara med i vår konversation. Hon ser ut som om hon försöker förstå. Och plötsligt säger hon
- Och hur går det med det stora huset då?
Vi alla tittar på henne lite förvånat.
- Va sa du? undrar jag
- Hur går det med det stora huset. Det som är där vi brukar vara ibland vid kyrkan och spela med äggen.
Nu hängde jag med. Ibland är vi på öppna förskolan på kyrkan, och på väg till kyrkan byggs det just nu ett gigantisk hyreshus för 55+-hyresgäster. Det är snart klart och vi brukar titta på det när vi går förbi, för där finns alltid en massa spännande maskiner.
- Vad menar du hur det går med det? Om dom har byggt klart det?
- Ja, svarar hon självklart.
- Om dom här klara så att det kan flytta in personer där? fortsätter jag.
- Ja,svarar hon igen.
- Näe, jag tror inte det, men det är nog snart nu i vår, säger jag.
- Jaha, säger hon och fortsätter äta sin middag.
Vi småler alla lite utan att hon ser, för det är ju helt normalt att en tre-åring sitter och konverserar om grannskapet och dess byggen under middagen...

Dricka kaffe och öl

Vi hade bjudit in E och hennes mamma och lillasyster på mellanmål. E's lillasyster var också med. Vår lillebror sov, men det gjorde inte lillasyster. Så min dotter ville gärna att lillebror också skulle vara med.
- Sover lillebror mamma?
- Ja det gör han.
- Men kan han inte vakna då?
- Jo, men han kan få sova lite lite till tänkte jag.
- Hur många mil ska han sova?
- Va menar du?
- Hur många mil till ska han sova.
- Han ska nog sova 10 minuter till, tills stora visaren är på tolv och lilla visaren på 4.
Nä, det är ju inte alltid lätt att hålla reda på alla mätenheter.....

Senare skulle E och min dotter måla med glitter. Jag hade ställt min kaffekopp på min dotters plats, så nu var den ju ivägen för henne när de skulle pyssla.
- Jag vill ju inte ha kaffe! säger hon lite skämtsamt.
- Va vill ni tjejer inte ha kaffe?
- Nä det vill vi inte säger min dotter.
- Va dricker ni inte kaffe, säger jag till dom
E svarar lite försiktigt.
- När jag blir vuxen ska jag dricka kaffe.
- Jaha, har du redan bestämt det?
- Vad är det mer du ska dricka när du blir vuxen, frågar E's mamma.
- Öl, säger E självklart.
Som sagt, barn gör inte som vi säger, utan dom gör precis det som vi själva gör!!

Tjäna pengar för att köpa godis

- Ska du jobba i morgon pappa, vår dotter står och ser på när pappa gör kvällsvällingen.
- Ja, det ska jag, svarade pappa.
- Jaha, säger hon.
- Kommer du ihåg varför pappa jobba? undrar min sambo.
Vår dotter tvekar nån sekund, så säger hon
- Ja för att vi ska få pengar, säger hon förstående.
- Precis, svarar pappa, så att vi kan köpa mat och så.
- Och så vi kan bo i vårt hus, det kostar ju också pengar, fyller jag i.
- Ja och så vi kan köpa godis och leksaker och så, säger vår dotter och lägger huvudet på sne.
Min sambo ler och säger
- Ja precis, och kläder och så.
- Men pappa kommer ju vara hemma mer senare, säger han medan han ställer in vällingen i micron.
- På lördag, svarar hon.
- Ja, på lördag men även lite längre fram kommer jag vara hemma mer och så i sommar kommer jag vara hemma mycket, fortsätter min sambo.
- Ja, då är det varmt och då kan man gå naken, vår dotter lyser upp som en sol.
- Ja och då kan vi fylla din lilla blåa pool med vatten och så kan du bada i den.
Aj, mitt dåliga samvete slog mig direkt i huvudet när jag hörde att poolen kom upp på tal. Den stackars lilla poolen ligger nämligen fortfarande ute, på baksidan av huset. Och vi såg den, vår dotter och jag, senast i dag, och det var hon inte sen att påpeka.
- Men den poolen är smutsig, säger hon lite besviket.
Min sambo muntrar upp henne snabbt.
- Vi tvättar den.
Hon lyser upp igen
- Va bra.
Hon tar vällingen och går iväg mot trappan, men innan hon ens hunnit upp är halva vällingflaskan uppdrucken. En stund senare sover hon sött, och jag funderar på om jag ska gå ut i mörkret och hämta in en smutsig pool och börja skrubba.....

Veta var man bor och bada kungligt

Min dotter satt vid sitt lilla prickiga pysselbord och ritade och skrev.
- Mamma hur stavar man där vi bor?
- Först kommer S, svarar jag.
Hon skriver och frågar sen
- Va kommer sen?
- Sen kommer Ä...
Hon skriver igen. Och så håller hon på tills vi är klara. Hon visar upp sitt alster och jag konstaterar att alla bokstäver är rätt, men inte på samma rad. Men börjar man läsa i mitten, fortsätter sen läsa på raden nedanför för att till sist avsluta med första raden så får man ihop där vi bor.
- Jättesnyggt, säger jag.
- Kan jag få en tejpbit, jag vill sätta upp den.
Jag sätter en tejpbit på papperslappen med de röda bokstäverna.
- Var vill du sätta upp den, undrar jag.
Hon funderar och går runt i huset på samma gång.
- På fönstret, säger hon till slut.
- Jasså, säger jag lite förvånat. OK, vilket fönster? frågar jag sen.
- Det där säger hon, och jag tar pappret och sätter upp det.
- Nej, längre upp, så jag ser.
Jag justerar, och frågar om hon ser.
- Ja så vi kan titta ut och så vet vi var vi bor, säger hon sen.
Jag skrattar till och säger
- Jamen det är ju bra, så att vi vet när vi tittar ut var vi bor.
Perfekt för en virrig tvåbarnsmor. Ifall jag ibland går runt och är allmänt förvirrad kan jag gå till fönstret och titta ut och då vet jag i alla fall var jag bor. Det är nice.

För övrigt kan jag meddela att jag var på en härlig kompishelg med min underbara barndomskompis. Vi gjorde allt möjligt, som att köra extremt fel, spola en toalett med vattendunkar, gå längs stranden i mörker, baka filmjölksbröd kl 23, borsta tänderna med flourskölj, fika hos en SM-vinnande barista med de sämsta choclolatecookies, åka BMW cab och en hel del till helt sanslöst roliga saker som jag inte nämner här. Men det jag vill nämna var att vi även var på asiatiskt spa. Och tvagade oss som japanerna gör. Sittandes på en sjukt låg pall hällde vi vatten på oss ur träkar. Och skrubbade oss fantastiskt rena. Det var helt galet kul. Det tror man inte när man stiger in i tvagningsduschrummet. Då tänker man bara att låt oss få det överstökat. Sedan finner vi att vi en halvtimme senare fortfarande sitter kvar där och häller och häller och häller. Ganska otippat faktiskt. Att sedan även sitta i en gigantisk hängmatta och sväva var också helt underbart. Bada asiatiskt är kungligt och måste provas. Och hör sen.

Det bästa med att komma hem...

Det bästa är att komma hem från att varit borta lite längre, och se att min goa sambo har låtit vår dotter fått vara uppe och vänta för att kunna ge sin mamma en gosig go-natt-kram!!! Oslagbart.

Tandborstar för oss 30+

Vi var i mataffären idag. Det var riktigt rofyllt att gå där för ovanlighetens skull. Vi skulle bara ha några varor och lillebror sov, så jag och min dotter gick och strosade runt i vårt egna tempo. När vi kom fram till hygienhyllorna kom jag på att jag skulle ha en tandborste. Vi har skonatandborstar där man kan byta ut bara huvudena på, men just idag hade de inga sådana extra huvuden så jag fick världens beslutsångest. Hur många tandborstar kan det finnas egentligen. För mig verkade det som det just då fanns tusentals modeller och alla var superduperbra för just mig. Hur skulle jag kunna välja....jag som har ärftlig beslutsångest.
Jag gick där och mumlade
- Men hjälp va många tandborstar det finns att välja mellan.
- Vilken har jag hemma, frågar min dotter.
Till saken hör att både jag och min sambo köpte nya tandborstar till henne med typ två dagars mellanrum så hon har nu 5 olika tandborstar.
- Du har dom som finns här borta, barntandborstar, svarar jag.
Vi letade upp hennes och sen gick vi tillbaka för att välja en till mig.
- Mamma hur gammal är du?
- Jag är ju 33, jag tittar på henne lite frågande.
- Jaha, 33....står det 33 på någon tandborste?
- Vad menar du?
- Vilken tandborste ska man ha när man är 33?
Ja, såklart, det fanns ju barntandborstar, varför skulle det då inte finnas tandborstar för folk som är 30+. Och vilken affärsidé min dotter kom på. Jag menar, tänk va mycket lättare det hade varit för mig att gå direkt till hyllan med tandborstar för oss över 30!! Jag ska nog ringa Colgate...

Prutt-rutschkana

Tydligen är det vid 2-3års ålder som pruttar och rapar blir oerhört underhållande. Idag var vi på lekplatsen. Min dotter skulle först gunga i en evighet, en tidsuppfattning jag tror jag delar med alla föräldrar som står och skjutsar på en gunga. Till slut lyckades jag locka med rutschkanan.
Hon åker två gånger först, tredje gången säger hon till mig
- Just när jag redan åkte i juschkanan så pruttade jag, och så skrattar hon högt och glatt. Hon springer till stegen upp till rutschkanan för att åka igen. När hon står längst upp vid toppen av kanan säger hon
- Just innan jag gick upp till juschkanan så rapade jag, och så skrattar hon ännu mer. Och jag med.
Men situationen fick mig inte bara att skratta utan även att fundera över när det är man börjar skämmas över att prutta och rapa, och inte minst, när lärde man sig att hålla inne en prutt så att den inte hörs. Dessutom fick det mig att skratta högt när jag tänkte på hur det skulle kunnat sett ut om vi fortfarande i vuxen ålder hade haft samma inställning till pruttar och rapar som 3-åringar.
"-Välkommen hit till detta budgetmötet. Tänkte bara först säga att just innan jag gick in på mötet så pruttade jag. Vi börjar med att hälsa vår nye ekonomichef välkommen.
- Tack så mycket, då tänkte jag börja med att presentera mig men innan dess ville jag bara meddela att innan jag tog kaffe här borta i automaten så rapade jag."

Physalis-snuva

Jag och P brukar hämta våra döttrar samtidigt på förskolan. Vi har samma väg hem och brukar ta sällskap. Döttrarna får då en liten fika-box med lite snacks att smaska på i vagnen hem. Idag hade P's dotter både vindruvor, äpplen och den inte allt för ofta förekommande physalisen. Men hela P's familj har varit dunderförkylda och C-vitaminer finns det gott om i physalisen, så därför satt nu P's dotter M och mumsade på dessa små runda orange bären. (om de nu kallas för bär....) P förklarade också att de är bra att äta för att få i sig vitaminerna som håller förkylningen borta. Min dotter fick smaka på två stycken och sa sedan till mig-
- Mamma min snuva är nästan bra nu. Den är nästan borta.
Utan att reflektera mer över hennes kommentar säger jag
- Va bra! men börjar sen tänka att hon har ju faktiskt inte varit snuvig.
Min dotter säger då
- P sa att när man äter såna orange så går snuvan bort. Och nu har jag ätit två stycken och nu är min snuva borta.
Då hängde jag med, hon hade såklart hört vad vi pratat om, och rimligen försvinner ju då hennes snuva bums.

Fint väder

Jag drog upp rullgardinerna i vårt sovrum och konstaterade att det var grått, grått, och åter grått.
- Uj, inget fint väder idag, jag som ville ha fint väder idag, sa jag.
Min dotter går fram till fönstret, ställer sig på tå och liksom häver sig upp med händerna på fönsterkarmen för att kunna titta ut
- Men jag tycker det är fint väder, säger hon och ler. Mamma jag tycker det är fint väder.
- Bra inställning, svarar jag, då tycker jag det med. Och med ens kändes allt lite positivare. Jag ska hädanefter ta efter min dotters inställning, det är ju självklart att en morgon känns lättare om man ser allt från den ljusa sidan.

10 barn

Min dotter kommer plötsligt springandes till mig i köket, där jag håller på med att duka till middag, med andan i halsen och säger hon skrattandes
- Tänk om vi hade haft 10 barn, va många tallrikar det hade blivit.
Förvånad svarar jag
- Ja du, det hade det blivit. Menar du alltså att du skulle ha 9 syskon?
- Ja, va många människor det varit.
- Du menar alltså att du då tex skulle haft 5 lillebröder och 4 lillasystrar?
- Ja...säger hon tveksamt som om hon räknar efter, och sen springer hon till pappa.
Jag hör hur hon säger samma sak till honom, men hon kommer inte ihåg mitt exempel på hur många lillebröder och lillasystrar hon skulle haft så hon kommer tillbaka till mig och hämtar mig
- Kom mamma, fort, skynda dig, jag skyndar efter henne in till pappa.
Hon säger till honom
- Pappa tänk om vi hade haft 10 barn, va många vi skulle varit då. Då skulle jag haft fyra...nej hur var det nu igen mamma?
- Jo, då skulle du tex haft 5 lillebröder och 4 lillasystrar.
- Jaha, säger hon skrattandes igen, va många sängar vi skulle haft då.
- Ja då skulle vi nästan inte få plats med alla sängar, säger pappa.
- Men tycker du alltså att vi ska ha 10 barn frågar jag?
- Nä, det räcker med ett, svarar hon.
- Men ni är ju två barn, säger jag.
- Jamen jag menar det räcker med en lillebror. Så pekar hon på lillebror. Hon räknar också
- En, två, hon pekar på lillebror igen och på sig själv och säger sen
- Det räcker med två barn menar jag.
Lättad konstaterar jag också att just nu räcker det med två barn. Det är tillräckligt många tallrikar och sängar för tillfället.