Mörkt med gröna ögon

Vi satt och fikade på eftermiddagen jag och min dotter. Special treatment, chokladmuffins med smarties.
- Mmmm dom va jättegoda, hennes ögon lyser av lycka.
Choklad är oslagbart helt enkelt. Vi sitter och småpratar och hon säger att hon vill ha tänt lampan i fönstret.
- Men nu är det ju så ljust ute så nu behöver vi ju inte tända den förrän kanske efter middagen.
- Men jag vill tända den.
- Fast det är ju mysigare att tända den när det är lite mörkt.
Hon nickar till slut. Sen säger hon
- Du kan inte se i mörker, bara jag, pappa och lillebror för vi har blåa ögon.
Detta är ju något som hon hävdat länge så snart börjar jag nog tro på henne.
- Ja du säger ju det, då är det ju lite synd om mig. Tex kommer du ihåg att jag sa att vi på lördag ska släcka alla våra lampor på kvällen. Att alla på hela jorden ska försöka släcka sina lampor då.
- Ja det kommer jag ihåg.
- Hur ska jag kunna se då, om jag har gröna ögon?
Hon tänker en stund, sen lutar hon sig fram mot mig.
- Men du kanske har lite blått längst in, jag får se.
Jag spärrar upp ögonen.
- Ja det har du, du har lite blått, då kan ju du nog se i mörkret.
- Vilken tur, svarar jag.
- Ja vilken tur säger hon och fortsätter mumsa chokladmuffins med hela ansiktet.