Smöra ditt hår

  SMÖR. Den nya hårstylingprodukten. Smör och rapsolja säljs i en mataffär nära dig. Häll ut en klick på din tallrik. Tag händerna, båda händerna, och lägg dem i smöret, gegga runt dem och sedan snabbt, snabbt innan någon hinner hindra dig, tar du händerna och sätter i håret. Gnugga sedan runt händerna och vips, så har du dig en snygg, moderiktig frisyr.
Att din mamma sen tvättar ur smöret ur håret ganska snart efter du smörat in det, gör inte så mycket. Det var ju i alla fall roligt så länge det varade.

Ganska nära. Igen.

Idag var det nära igen. Min dotter ville att vi skulle göra iordning en teckning som hon kunde sätta upp klistermärken för varje kväll hon klarade att inte dricka välling. Men vi hann inte färdigt.
Så efter bad och nattlinne säger hon
- När kommer pappa med vällingen, jag är såå sugen på välling.
- Men skulle du inte sluta idag sa du, undrade jag
Hon tittar på mig förvånat och funderar sen en stund
- Men så här gör vi mamma jag säger till när du ska vara klar med teckningen, sen kommer jag nog sluta med välling någon dag sen efter du är klar.
- Jaha så du vet inte riktigt säkert.
- Jo jag ska sluta men inte riktigt säkert när.
Så var det med det.
Men det var ganska nära att hon slutade. Igen.

Disk - ett lördagsnöje

Tänk att det är så att vissa saker är så himla mycket roligare när man är liten. Som att diska.
- Mamma jag vill också diska, säger vår dotter när jag ikväll ställde mig för att diska upp från middagen.
Hon tar sin tripp-trappstol och ställer sig bredvid mig.
- Det får du jättegärna säger jag och makar mig åt sidan så hon får plats.
Efter någon minut hör vi en annan krabat bakom oss som stånkar och pustar. Det är lillebror som försöker klättra upp på samma stol som sin storasyster. Till slut går det bra och så står vi alla tre med händerna i diskhon. Två par händer är mer lyckliga än mina. Fast jag måste säga att det blir faktiskt roligare att diska när man är tre. Lillebror är lyrisk och säger med jämna mellanrum
- kum, kum, kum, medan han tar upp skum i sina händer och studerar det medan det försvinner.
Jag ber min sambo föreviga vårt härliga diskmoment, och lite senare byter vi alla kläder från dyblöta till torra, och så hade vi gjort en vardagssyssla till ett lördagsnöje...

Pussar och dansband

Att åka till jobbet och känna sig glad är ju faktiskt en känsla man vill ha. Jag inser att det inte alltid är lätt att känna sig glad när man lämnar världens sötaste och goaste familj hemma. Fast glad känner jag mig ändå när jag innan jag går ut genom dörren får en underbart festlig puss av lillebror. Han suger in kinderna och formar munnen som en fisk och sträcker fram hakan och vill ha en puss. Jag pussar honom och direkt efter vinkar han med sin knubbiga lilla hand och säger
- hada hada
- hej då hej då säger jag tillbaka och önskar jag kunde stanna lite till.
Men i bilen känner jag mig ändå glad.
Skulle det inte hjälpa för att åka glad till jobbet hade min underbare kollega C ett annat tips. Något som han gjorde för att åka till jobbet och få en glad känsla. Han satte på dansband på högsa volym och sedan sjöng han med för full hals ända fram till jobbet. Sen sa han att han klev ut glad på parkeringsplatsen och redo att arbeta ytterligare en dag. Jag frågade vad han rekommenderade.
- Hörru Rut.
- Va sa du?
- Hörru Rut.
- Va? Rut vaddå?
- Äh jag lovar att bränna dig en cd så ska du få höra.
Nice, en egen dansbands-gör-mig-glad-CD. Kan ju inte bli bättre.

Lycka är....

Lycka är att få spruta vatten med vattenslangen själv. Eller att lägga i tusentals små små stenar i en vattenkanna. Lycka är när både mamma och pappa får träna samma dag.

Skohav

- Mamma titta på min häl.
Jag ser ett liten sår mitt på hälsenan.
- Ojdå, vad har du gjort där.
- Jag har fått sko-hav.
- Jaha, har du det.
- Ja sånt som man får när man har såna skor på sig.
Hon visar finskorna som hon ärvt av kusinen.
- Just det, såna skor är lite hårda. Då får man lätt skoskav.
- Jag får nog ha ett fem-myrorplåster.
- Det tycker jag vi tar på, då känns det nog mycket bättre.

Tjuvar på återbesök

Det här med tjuvar har tyvärr etsat sig fast hos vår dotter. Ikväll när det var läggdags hade vi den här konversationen
- Mamma, när vi går och lägger oss här uppe, vet då tjuvarna att vi är här uppe då, eller kan dom gå in och ta våra saker där nere.
- Fast när vi går och lägger oss sätter vi på vårat larm så när någon öppnar dörren där nere börjar det att tjuta, och då springer tjuvarna iväg.
- Ja just det ja för dom kan ju inte vårat nummer.
- Nä precis.
- Men har alla larm?
- Näe, inte alla, men vi har det.
- Men farmor har inte larm.
- Jo det har hon faktiskt.
- Men det har jag inte sett nånstans.
- Jo det sitter i trappan.
- Jaha.
Och så verkar hon vara nöjd för den här gången.
Men garanterat kommer det komma upp igen.

Sen ritade vår dotter idag en teckning som såg ut som något som man lätt kunde ha tryckt upp på en cool t-shirt. Det var liksom coola färger, fräcka bokstäver som när jag först läste dem inte formade något ord, utan hon hade bara skrivit dom hon kände för. När jag lite senare tittade på teckningen igen så såg jag ju att på engelska fick ju faktiskt bokstäverna en mening. Så om ni framöver ser nån cool snubbe på stan som går runt med en t-shirt där det står ONE L.A. så är det vi som har låtit trycka upp vår dotters första designverk.

Så här är det ibland

Ibland när jag försöker förklara för vår dotter hur det ligger till med olika saker kan det för henne i vissa fall vara svårt att förstå. Det kan tex vara varför tv-program startar och slutar vid speciella tider, när dvd-filmer går att titta på när man så önskar. Eller varför lillebror inte förstår att han inte ska göra sönder hennes koja. Jag brukar då säga
- Så här är det med TV-program, dom kan man inte styra över
eller
- Så här är det ibland att ha en lillebror. Han förstår inte alltid när man säger till honom.

Så när barnen och sambo skulle åka till farmor och jag skulle vara kvar hemma några dagar sa jag till vår dotter
- Nu är det ju så att jag inte kan följa med till farmor och farfar för jag måste vara hemma och jobba.
Hon tittar på mig förstående och säger
- Jamen mamma, så här är det ibland, man kan inte åka med alltid till farmor.
Jag ler mot henne och svarar
- Nä precis, så är det ibland.

Den slöa flugan

Lycka är att fånga en fluga.
Flera gånger i sommar har vi hört
- Mamma jag vill fånga en fluga.
- Jadu, det är ju inte det lättaste.
- Men jag vill.
- Ja du får försöka men flugor är ju supersnabba så det blir nog inte så lätt...
Envis som en åsna fortsätter hon gång på gång under sommaren, ibland ihärdigt, ibland har hon tröttnat på nån sekund. Men så en dag, i slutet av hennes sommarlov, satt han där. Vilandes på hennes arm. Och hon kunde röra den, få den att krypa längs armen och ner i handen, hon lät den krypa fram och tillbaka i sina händer och hon var fantastiskt nöjd och lycklig.
- Mamma jag fångade flugan till slut. Titta, han är min kompis.
Tänk vilken tur, att jag inte såg den slöa flugan för min dotter, då hade han nog nämligen fått bli platt och ganska död istället för att bli kallad kompis.
Flugkompisen stannade kvar en bra stund innan vår dotter gick ut i friska luften och flugan började kvickna till. Efter ett tag såg vi honom försvinna upp i sommaren. Han skulle bara veta att han gjort en liten treåring överlycklig genom att slöa till i stugvärmen...

Kära Benny

Benny heter vår dotters kossa. Eller egentligen fick lillebror Benny när han föddes, men han adopterades ganska kort därefter av vår dotter istället. Benny är favoriten. Först var det en nalle, sen Findus, sen katten Korven, sen Nasse, ja favoriterna avlöste varandra. Men sen kom Benny. Och allt sedan dess har ingen lyckats konkurerra ut honom. Häromsistens sa vår dotter
- Mamma, Benny ska alltid alltid följa med på allt hela tiden. Han ska följa med på allt som jag gör.
Och det har han gjort. Denna sommaren har han verkligen fått göra turné. Han har varit i Grekland, i Blekinge, i olika sommarstugor, ja han hänger verkligen med. Nu i veckan har han fått följa med till dagis, men efter att ha glömt honom där två gånger bestämde hon att dit får han inte följa med något mer. För det är inte värt ångesten när man har glömt honom.
I onsdags grät hon 25 minuter för att han blivit glömd på dagis. Det slutade med att min sambo ringer lite försynt till mig på jobbet och ber mig ta vägen om dagis och hämta Benny. Han hade ju redan sovit en gång på dagis och det skulle han inte få göra en gång till om vår dotter fick bestämma. Och det fick hon denna gången. När jag kom till dagis, hade våra underbart snälla fröknar satt Benny på leksakslådan. Han var så söt där han satt och väntade på att få komma hem. Det kändes helt klart underligt, att hämta en kossa på dagis, enbart, utan barn. Men barnet blev desto gladare när han kom hem igen.

I dag fick dessutom Benny göra stan. Han såg rätt trött ut när vi varit hit och dit bland massvis av människor, barn, spårvagnar, bilar, bussar och stora hus, och till slut satt på vårt bord på restaurangen. Att vi dessutom satt och åt revbensspjäll och ryggbiff kanske inte gjorde honom på bättre humör. Men han säger ju aldrig något, vår lilla Benny. Han bara troget hänger med. Och det gillar vi honom för. Han har blivit en i familjen, helt enkelt. Så mycket att om min dotter någon gång kommer byta ut sin favorit mot något annat gosedjur, kommer jag i smyg att släpa med Benny. För som sagt, han ska alltid alltid följa med på allt hela tiden.

Välling-galningen

När vi sa att det var dags för fika, trodde lillebror att på sommaren fikar man ute. Punkt slut. Oavsett väder. Och enveten som han är, skulle han tvunget sitta på utemöblerna, trots att regnet vräkte ned.

Det är snart dags för vår dotter att sluta med välling. På kvällen, tycker vi i alla fall. För att hon inte ska kissa i sängen, tror vi det kan vara en bra grej. Det tycker hon också. Emellanåt. Typ någon gång i veckan säger hon
- Jag ska sluta med välling. Precis som kusinerna.
Men varje kväll är det samma sak ändå.
- Mamma jag vill nog ha välling i alla fall.
Och vi har inte varit hårda. Hon har fått sin välling.
Men i lördags frågade jag igen om det snart var dags att sluta med välling.
- Ja, jag ska sluta på lördag.
- Jaha, svarade jag och min sambo. På lördag alltså?
- Ja på lördag ska jag sluta med välling.
När hon så i tisdags står med mig och lillebror i deras rum och väntar på pappa som gör välling nere i köket säger hon
- Kommer inte vällingen snart.
- Jo du hör ju, pappa håller på därnere.
- Men nu får han vara klar. Mamma jag är galen i välling.
Jag skrattar till
- Va sa du
- Jag är galen i välling, säger hon igen och på ett sätt som verkligen låter helt galet.
- Jasså, skrattar jag, är du galen i välling.
- Jaaaaa jag är galen i välling, upprepar hon och låter om möjligt ännu mer som en galning.
- Men på lördag ska du ju sluta med välling, så då får du ju bli galen i nåt annat.
Hon tittar på mig helt oförstående.
- Ska jag sluta på lördag?
- Ja det sa du ju till oss....
Hon tittar förvånat på mig. Sen kommer vällingen, och hon glömmer allt. Vi läser en saga medan hon dricker vällingen nöjt. Och vi konstaterar, kanske blir den här avvänjningen mycket mer komplicerad än vi trodde från början. Hon är nog galen på riktigt i välling, vi tror henne. Kanske är det dags för operation vällingstopp. Hur nu den ska gå till får vi nog fundera på. Tills dess, får vår galning välling varje kväll.

Madonna och Mc Donalds

Vår dotter satt och väntade på sin kompis M som skulle komma och leka. M's pappa skulle också följa med. Min sambo frågade om mamma P också skulle komma, jag svarade då
- Nä, P kommer inte för hon skulle nog ladda inför att gå på Madonna.
Vår dotter som satt i mitt knä tittade lite förvånat på mig
- Skulle P gå på Mc Donalds?
- Nä hon skulle gå och titta på Madonna. Madonna sjunger och dansar på en scen och så kommer en massa folk och tittar på henne.
Vår dotter tittar igen på mig lite fundersam
- Kan man verkligen heta Mc Donalds??
- Ja jo det kan man faktiskt men den här tjejen heter Madonna.
- Jaha, jag tyckte du sa Mc Donalds, och så skrattar hon och vi med.

Tjuvar på riktigt

Idag åkte vi bil till cykelaffären för att köpa cykelhjälm. Min dotter satt i baksätet och fick titta på bilder i vår lilla digitalkamera. När vi kom till affären sa jag att hon skulle ge mig kameran.
- Jag lägger den här bredvid mig, säger hon.
- Nä det är bättre jag gömmer den här framme så ingen tjuv ser den och vill ta den, säger jag utan att direkt tänka på vad jag sa.
Hon ger mig kameran och jag lägger undan den. Jag går sedan och knäpper upp hennes bälte. Hon frågar då
- Mamma, finns tjuvar på riktigt?
- Ja, dom finns på riktigt.
Hon ser uppenbart förvirrad ut.
- VA? finns dom på riktigt.
Jag förstår hur hon tänker. På Bolibompa finns ett program som hon inte gillar som heter "Tjuv och tjuv". Så på nåt sätt hade hon nog förväntat sig att tjuvar inte fanns, eftersom många av dom andra programmen på bolibompa innehåller figurer som inte är verkliga. Jag funderar lite och försöker, med betoning på försöker, förklara
- Ja, dom finns faktiskt. Monster, spöken och troll finns ju inte på riktigt, men tjuvar finns, tyvärr.
Hon ser lite ledsen ut.
- Men kan dom komma nu?
- Njae, vet du att dom flesta tjuvar vill inte att vi ska se dom, så dom kommer när man är borta. När man är hemma, då vill dom inte komma för dom vill inte att vi ska se dom och så vill dom inte att polisen ska se dom heller.
Hur bra gick det där då, tänkte jag, nu kommer hon väl inte våga gå hemifrån för då tror hon att tjuvarna ska komma, så jag utvecklar min förklaring
- Du vet att det är därför vi låser våra dörrar hemma och har larm och så. För då tjuter larmet om tjuven kommer och då blir han rädd och springer därifrån.
Hon ser lite gladare ut.
- JA, för tjuven har ju inte våra nycklar.
- Nä precis, och nu får vi nog gå in i affären så vi inte behöver tänka på tjuvarna mer tänker jag för nu kan jag nog inte förklara mer.
Eller kanske jag skulle spätt på allt vad jag orkade och tagit den fullständiga lektionen i den bistra verkligheten, och berättat om mördare, banditer och allt annat avskum...fast nä, just nu räckte det nog med att tjuven blev verklighet...

Fikafamiljen

Vi har fikat i oändlighet hela sommaren. Men det hör till tycker jag, som är en riktig fikatjej. Och det har jag uppenbarligen lagt över på hela min familj. Min dotter har blivit en extremfikatjej. Och i sommar har det nog blivit för många kex och kakor på våra fikor. För häromdagen skulle vi fika tog jag fram smörgås, frukt, vatten och kaffe. Vår dotter kommer till bordet.
- Är det detta vi ska fika? Hon ser onekligen förvånad ut.
- Ja, lite smörgås och frukt och så.
- Å men mamma....
- Ja vad tänkte du på?
- Men jag vill ha sånt man ska ha till fika.
- Va menar du.
- Jag menar sånt man SKA ha till fika såklart.
- Jaha och vad ska man ha till fika då?
Hon böjer sig fram och viskar till mig
- chokladkex
Jag smälter som choklad IGEN och tar fram kexlådan. Vår nyinförskaffade kexlåda, där vi får plats med typ tre olika kex. Där fanns nu två olika sorter. Vi har dock en regel, det är att man måste äta något nyttigt först, och det gör hon. Sen tar hon lådan och ställer framför sig. Hon tittar länge och säger sen
- oj, det var många.
Hon riktigt myser
- Man kan nästan inte bestämma sig.
Men det gör hon till slut. Hon bestämmer sig för chokladkexet. Sen är hon nöjd och belåten. Jag tar ett med. Och är lika nöjd och belåten. Så gör även min sambo. Och ser också väldigt nöjd ut. Fikafamiljen i sitt esse.