Vår lillebror och Nattklippning av naglar

Lillebror är rolig han. Han har en massa fantastiskt charmiga små egenheter.
När jag säger "aj aj inte göra så" så lyfter han på pekfingret och likt mig skakar på det och ler stort. Och så gör han samma sak en gång till liksom för att testa mig och jag gör likadant igen. Det gör jag och då lyfter han återigen på pekfingret och skakar på det igen.
Han älskar diskmaskinen. Att stå lutad över luckan som är nedfälld och stoppa diverse saker i diskmedelsfacket eller ta olika sorters bestick ur bestickstället. Hittills har vi diskat klistermärken och en magnet i diskmaskinen till följd av lillebrors klåfingrighet.
Han älskar att rulla runt och mysa in sig i storasysters puff. Som en liten hundvalp som gosar in sig hos sin mamma.
Han kan spana in hundar från flera hundra meters avstånd. Så fort han ser en låter han "ksch ksch" och så pekar han med sitt lilla pekfinger på hunden.
Det bästa med lillebror är att han älskar att kramas. När han nu precis lärt sig gå, ställer han sig upp går några steg fram till mig och slänger sig sedan om halsen och ger mig världens varmaste kram. Det är då vi riktigt förstår hur lyckligt lottade vi är att just han hamnat i vår familj.

För övrigt är vår napptjej ett minne blott. 10 dagar har hon nu räknat upp till att hon klarat utan napp, och ikväll bad hon mig att sätta upp nästa papper med 10 dagar till. Delmål är precis det vi alla behöver.

Det jag önskar mig inatt är att jag slipper förra nattens uppvaknande av att vår dotter gråter och när jag går in till henne och frågar varför hon är ledsen säger hon
- Jag vill klippa naglarna
- Det gör vi inte nu, det är mitt i natten lilla gumman.
- Men jag viiiilllll gråter hon i högan sky
Hon är otröstlig i en halvtimme. Så inatt önskar jag mig att jag får sova utan att behöva få förklara att man inte brukar klippa klockan två på natten....

Glass-stunden

Vi åt glass idag efter dagis, på glassaffären. Ett mycket uppskattat inslag för en 3-åring. När jag hämtade henne på dagis, hade hon slagit i knät och armbågen. Hon började snyfta direkt när jag kom även om det var längesen hon hade skrapat sig. Jag tröstade henne och när jag sen nämnde ordet glassaffär gick det onda bort med en gång och hon sken upp som en sol. Vi gick och hämtade hennes väska och jacka för att sedan gå till bilen.
- Tänkte du att jag hade slagit mig på dagis eller? frågade hon.
- Nä det visste jag faktiskt inte, jag tänkte att vi kunde äta glass ändå.
- Jaha.
- Fast det kanske gör mindre ont när man äter glass.
- Det gör det.
Jag tror inte man kan ha det bättre än att sitta och äta glass i solsken med sin 3-åriga dotter som fullkomligt är helt uppslukad av stunden och chokladglassen och strösslet.

Fantastiska ben

Min sambo förklarar för vår dotter om hur kroppen fungerar när det gäller ben.
- Det finns ben här i benen, det är det som känns lite hårt. Ben finns nästan överallt i kroppen.
- Ja här finns det, min dotter pekar på armarna.
- Ja precis, svarar hennes pappa. Och här också, säger han sen och pekar på tårna.
- Ja och här och här också säger hon, och pekar på händerna och benen.
- Ja, helt rätt.
- Ja det är helt fantastiskt, säger hon sen avslutande och börjar hoppa på sin hoppmadrass med sina snabba ben.
Vi skrattar och pappa säger
- Ja det är fantastiskt.

Nappar och Gravar

En stolt storasyster som slutat med napp sa i fredagskväll till lillebror som just höll på att stoppa sin napp i munnen
- Lillebror, jag har faktiskt slutat med napp.
Han tittar oförstående på henne och ler som vanligt sitt smittsamma leende när hon tillägger med en väldigt bestämd ton
- Och det är SANT.
Så nu är det nog definitivt slut med napp. Hoppas vi i alla fall. Hon håller fortfarande på att räknar hur många dagar hon har varit utan napp. Vilket nu är 8 dagar. Vi har uppskrivet på ett papper som hänger på väggen, och hon sätter ett klistermärke för varje dag hon klarar. Pappret går bara till 10 gånger. Vi hoppas på att hon inte tror att hon får tillbaka dom då. Fast jag har förklarat för henne och jag är nästan säker på att hon förstår. Det säger hon i alla fall. Att hon förstår att napparna är gömda så vi aldrig hittar dom mer. Hon vill inte ge dom till trollen, eller lisebergskaninerna eller någon annan.
- Mamma, jag vill bara att napparna ska vara gömda. Jag vill inte ge dom till nån.
- Det behöver du inte heller. Dom kan vara där vi lagt undan dom.
- Hittar du dom inte mamma?
- Nä, jag tror jag har lagt dom nånstans där jag inte kommer ihåg.
- Bra.
Dessutom sa hon till pappa idag
- Idag har jag slutat med napp 8 gångor.
Så nu tror jag verkligen vi sett hennes nappar för sista gången.

Idag var vi på utflykt med granntjejerna. Vi var på lekplatsen som ägs av kyrkan. Den ligger precis vid kyrkogården bakom församlingshemmet. När vi gick därifrån tittade jag och min dotter ut över gravarna. Jag fick förklara vad alla stenarna var för något. Att det var gravar, och att när människor dör, så lägger man dom i en kista i jorden. Om hon förstod visste jag inte till en början. Men när hon sa
- Fast mamma, Jesus begrav är inte här.
- När Jesus är inte begravd här, han begravdes på ett annat ställe. Men sen så uppstod ju han igen, men det gör ju inte vanliga människor.
- Nä, dom får bara berätta för andra att deras kompisar är begravda.
- Vad menar du.
- Man får berätta att dom ligger begravda här, så pekar hon på kyrkogården.
- Så man kan gå hit och titta menar du?
- Ja så man hittar hit.
Jag hängde inte riktigt med på vad hon menade, men det lät väldigt fint, och hon kunde definitivt mer om gravar än vad jag trodde. Ibland är det bra att prata allvarliga saker med barn, för de ser oftast mycket mer okomplicerat på saker än vi vuxna. Och där har vi mycket att lära.

Tårta och sparkcykel

Det är något visst med ettårskalas. Allt kretsar kring en liten parvel som mest inte förstår vad som händer runt omkring men ser glad ut ändå.
Det började med frukost, eller frukost och frukost, en skivad banan, på sängen. Eller på och på...i spjälsängen. Vi hade med oss ett litet paket och ett batteriljus på en bricka tillsammans med bananen som var skivad i en skål.
Vi sjöng "vad är det för en dag" och öppnade gardinen så han skulle se oss. Han såg onekligen förvånad ut, när vi slänger ned en bricka med ljus, bananer och paket, samtidigt som vi filmar. Men förbluffandet försvinner i samma sekund som han ser bananerna, direkt är den lilla handen där och tar en tugga. Sen ser han ljuset. Han tar tag i det, vrider och vänder på det, tittar lite förundrat, sen börjar han att blåsa. Han blåser några gånger men ger upp sen när vi skrattar gott och säger att det inte går att blåsa ut. Att öppna paketet är en bisak. Storasyster får i princip öppna hela paketet. Han äter hellre banan och tittar på ljuset. Det är just det som är så härligt med ettårskalas. Det som på kommande kalas kommer vara väsentligt, är nu helt ointressant.

Mormor, moster och kusinerna kommer. Och då blir det tårta. Lillebror får blåsa ljuset, och vi vet ju att han kan blåsa ljus, men grädden och vindruvorna kommer för nära hans räckvidd när vi sträcker fram tårtan så om vi vill ha tårtan någorlunda intakt blir det istället ett uppdrag för storasyster att hjälpa till att blåsa. Sen äter lillebror tårta så det står härliga till. Till slut tar han upp tallriken och slickar upp det sista. Tårtan var därmed det bästa med att fylla ett, i alla fall enligt lillebror.

I nappföljetongen kom vi så till tredje och sista paketet. En sparkcykel. Hon blev jätteglad och sparkade 4 varv runt huset. Vi trodde att nu var det liksom över det här med nappar, nu hade hon verkligen slutat. Men vid läggdags undrade hon
- Mamma, glömde vi verkligen alla nappar hos mormor?
- Nja, vi har lagt undan alla för nu behöver du ju inte dom längre.
- Men det är svååååårt att sluta med napp.
- Ja det är det, men du är ju en modig tjej som klarar svåra saker. Som nu. Nu har du ju klarat att sluta med napp. 3 gånger har du ju klarat att somna och sova utan.
- Fast nu vill jag kanske ha tillbaka dom.
- Nämen nu har du ju slutat. Och jag tror att du kommer klara det mer än 3 gånger. Tänk att jag tror du klarar 10 gånger. Vi får börja räkna här nu.
Hon tittar på sina fingrar och börjar räkna. En två tre....
- Ja hur många gånger har du kvar om du har klarat tre, frågar jag.
Hon räknar igen.
- Ta bort tre fingrar och räkna sen.
Det gjorde hon.
- Sju. Sju gånger kvar.
- Rätt!! då har du sju kvällar och nätter kvar sen har du klarat 10.
- Jag tror jag klarar till 10.
- Det tror jag med.
- Får jag somna bredvid dig mamma?
- Jag det får du.
Och det gör hon. Nu känns det som om vi kommit ur det värsta nappträsket. Bara lite finlir kvar. Hon kommer klara det galant.

Kladdmonstret fyller år

Lillebror fyller 1 år i morgon. Jag och min dotter satt och pratade om hur vi ska fira det. Vi kom överens om att vi skulle ha tårta.
- Då får lillebror börja på tårtan, för han fyller år, säger hon.
- Ja det får han ju såklart, säger jag.
- Men....säger hon sen och pausar en stund... han kan ju inte skära själv, hur gör vi då. Innan jag hunnit svara har hon svarat sig själv.
- Då får du börja åt honom mamma.
Precis.
Sen var det det här med frukost på sängen.
- Vi får ju ge honom frukost på sängen, säger jag.
- Ja, det kan vi ju göra. Min dotter funderar ett tag sen säger hon
- Ska han äta den i sin säng då?
- Ja det får han ju göra, inte så mycket men kanske lite banan eller nåt.
Jag ser hur hon tänker lite till. Sen säger hon.
- Fast det är kanske ändå bäst att vi går ner och äter frukost, han kladdar ju ganska mycket.
Det kan jag ju hålla med om förstås. Fast fyller man ett år, så gör man ju det och då har man rätt till frukost på sängen tycker jag.
- Vi får se till att han inte kladdar så mycket, så ska det nog gå bra, säger jag.
Hon nickar inte allt för övertygande men välvilligt.

Vårt lilla kladdmonster blir alltså ett år. Vi har inte hängt med. Han har blivit stor alldeles för fort. Dom blir lätt det, bebisar. Först är dom bebisar ganska länge tycker man, men sen händer något i rapidfart. Dom får tänder, börjar jollra och prata i melodier, börjar gå och plötligt står dom där framför en, som små individer istället för bebisar. Det är då man undrar hur tid kan flyta förbi så makabert fort...

Jooobbigt att sluta

Ytterligare en kväll med insomning utan napp. Det gick den här gången med. Lite snabbare, men med gnäll.
- Mamma, det är jobbigt!!!!
- E det jobbigt gumman....jag förstår det.
Hon skriker med en klagande stämma som går genom märg och ben
- Det är joooobbigt att sluta med napp!!!!!
- Lilla du, jag förstår det men du är jättebra som klarade både i går kväll och i natt. När du vaknade i natt så somnade du ju också utan napp. Du klarar ju detta jättebra.
Hon tittar på mig med en blick som säger "jag tror inte ett ord av vad du säger". Men jag tittar tillbaka med en blick som ska se övertygande ut samtidigt som hon säger
- Du får ligga bredvid mig.
Såklart gör jag det. Men bara en stund för lillebror skriker samtidigt i högan sky så efter några minuter går jag till honom och lägger honom på mage och masserar hans rygg. Han somnar efter några minuter, när jag sedan går tillbaka till storasysters säng har hon somnat. Utan napp. Igen. Hon är bäst.

I morse fick hon paket nr 1. Ett smålegobyggset. I morgon kommer paket nr 2. För att hon klarat 2 nätter. Och på onsdag, kommer paket nr 3. Paket finale, för att hon då slutat med napp finito. Vi hoppas denna planen går i lås. Att hon sen kan ge alla nappar till trollen, eller lisebergskaninerna eller vem hon nu väljer. Följetongen fortsätter....

Utan napp

Nu gäller det. Jag gissar att de tre närmsta dagarna är avgörande. Vår dotter somnade utan napp. Lite gnissel, lite upp och ner, lite beklagande. Men mycket mindre än jag trodde. Följetongen fortsätter...

Att friska

Igår skulle jag ringa till läkaren. Jag ringde och fick knappa in telefonnumret, sedan skulle de ringa upp. Min dotter satt bredvid mig vid frukostbordet när jag ringde.
- Var doktorn inte hemma?
- Jo det var han, men han var nog upptagen just nu så han ringer upp senare när han är klar och så kan jag få en tid då jag ska komma dit.
- Jaha, är han upptagen med någon annan?
- Ja precis, det kanske är många som är sjuka.
Hon funderar en stund.
- Ja, kanske han håller på och friskar någon just nu, och sen när han har friskat den så ringer han till dig.
- Ja så kanske det är.
Därmed fick vi lägga till ytterligare ett verb till vår ordlista. Att Friska.

Lite senare fick vi återigen bevis på vart våra pengar går till...
- Pappa, ska du jobba i morgon?
- Ja i morgon är det fredag och då jobbar jag ju.
- Jaha....hon fortsätter
- Jag vet varför du behöver jobba. Så att vi ska få pengar.
- Precis, svarar pappa.
- Ja så att vi kan köpa glass.
Pappa och jag håller inne våra skratt medan hon säger
- Ja och godis, leksaker och mat.
Det kallar jag prioritering av hushållskassan.

Allt man behöver

Innan frukosten idag satt min dotter och målade i sin mandala-målarbok. I denna målarbok finns tomma blad på varannan sida. På dessa tomma vita sidor har hon ritat olika gubbar och figurer.
- Oj vilken fin flicka du har ritat där, säger jag entusistiskt.
- Men det är ju jag, replikerar hon fort.
- Ja det ser jag ju nu, du har ju så långt hår precis som den flickan du ritat.
- Ja det har jag ju.
- Och fina tår har du ju ritat också.
- Ja, jag har ritat allt man behöver, hon ställer sig nu upp och börjar visa med sina armar genom att peka på sina kroppsdelar samtidigt som hon rabblar upp dem
- Huvud, kläder, tår. Det behöver man ju. Och knän, hals...hon funderar lite till.
- Och armar och fingrar, hon stannar upp, vänder sig om och tittar på sin teckning igen. Efter någon sekund mumlar hon för sig själv
- oj, jag har ju inte ritat några fingrar.
Och så gör hon det. Ritar fina röda fingrar på sitt självporträtt. För fingrar behöver man ju också. Särskilt om man ska kunna rita.

Väckarbröd

Finns det något bättre sätt att vakna på än av sin dotter som kryper upp i sängen och säger
- Mamma jag har en överraskning till dig.
- Å, va spännande.
- Du får komma ner nu så får du se.
- Jag kommer alldeles strax, ska bara vakna lite först.
Hon väntar typ 1 sekund.
- Så, är du vaken nu?
- Nja. Jag sätter mig upp och känner en obeskrivligt god doft komma emot mig.
- Men hjälp va gott det luktar.
- Kom nu mamma, jag ska gå först för det är jag som har bakat.
Vi går ner hand i hand. Och där bland ett golv fyllt av leksaker, står ett frukostbord fullt av frukosttillbehör och mitt bland alla frukostsaker står nybakade scones.
- Har du och pappa bakat scones.
- Ja, säger hon lite tveksamt.
- Vi har bakat bröd, säger pappa, för att förtydliga att det var brödet jag menade.
- Vad hette det sa du mamma?
- Scones säger man att det heter.
- Vi har bakat väckarbröd, säger hon.
Jag tittar lite frågande på pappa.
- Ja just det, vetebröd, säger pappa. Han hade väl sagt att det liknar lite vetebröd.
- Nej, väckarbröd heter det, säger hon. Vi bakade ju det till frukosten.
- Ja det är ju smart att kalla det väckarbröd, säger jag, för först så bakade ni brödet, sen väckte du mig. Då blir det ju väckarbröd.
- Ja. Så menar jag. Hon tittar förnöjt på brödet och ber att vi ska smöra det.
Orduppfinning är verkligen barns starka sida. Där är dom oslagbara.

Godistrött

Min dotter hade ikväll fått nog av påsken. Eller vi kanske ska säga påskgodiset.
Hon var supertrött och vi skulle låta henne och lillebror somna i bilen hem från mormor och morfar. Innan vi åkte satt hon och kusinerna i soffan i pyjamasen och åt välling och yoghurt. Sen var det dags för tandborstning. Hon masar sig ur soffan och släpar sig till toaletten. Där säger hon
- Mamma idag ska jag bara borsta tänderna en gång.
- Ja det låter bra, istället för tre gånger som du brukar.
- Jag orkar bara borsta en gång.
- Jag förstår det.
Hon tar och borstar sina tänder, jag har fullt upp med att borsta lillebrors två ynka tänder.
- Nu är jag klar, hon lägger ifrån sig tandborsten
- Vänta lite säger jag, jag måste också få borsta en gång.
Hon blir jätteledsen och börjar gråta samtidigt som hon säger
- Jag skulle ju bara borsta en gååååång.
- Jomen jag måste ju borsta, det vet du ju. Vuxna måste ju hjälpa barn att borsta tänderna, så gör vi ju alltid.
- Uäääääää jag ville ju bara borsta en gång.
- Ja vet, men jag trodde jag skulle hinna borsta lite på den gången. Dessutom har du ätit en massa godis idag också, så jag måste borsta bort allt socker.
- Uääääää ok då, hon kapitulerar och jag får borsta, hon tillägger dock
- Men i morgon vill jag inte äta något godis...buaääääää---
Och där fick jag höra en fras jag aldrig trodde jag skulle få höra från mina barn...

Godis, pappa gris och mamma ko

Idag har vi påskat runt. Min dotter och T var så söta i deras rutiga kjolar och små sjaletter. Dom hade pysslat 3 fina kort var. Så vi gick till 3 grannar och knackade på. Glad påsk viskade de två tjejerna, gav sina kort och väntade snällt. Dom visste nog egentligen inte riktigt vad de förväntade sig av det hela, så när grannen ger dom ett stort påskägg med godis i blev dom som två fågelholkar.
- Ni kan dela på det som är i, sa grannen.
Dom nickade endast till svar. Jag tog hand om ägget sen sprang dom iväg med väldig glädje i benen. De hade nog inte riktigt föreställt sig så mycket godis. Tänk att godis kan göra två små tjejer så glada.

Något annat som kan göra någon väldigt glad är när ens lilla ettåring äntligen säger mamma som om han verkligen vet vad han snackar om. Då blir mamma riktigt riktigt glad. Fast fortfarande säger han även följande
- Kan du säga mamma
- Moooooo (precis samma som när man frågar vad kossan säger)
- Kan du säga pappa
- Ksshhchshhh (precis samma som när man frågar vad grisen säger)

Hur gör vi med dig mamma?

Vi satt vid frukostbordet och tittade ut. Det började regna. Bara lite lagom regn till en början. Det var då följande konversation ägde rum
- Vi får ta regnskyddet över vagnen när vi går till dagis, sa jag till min dotter.
- Dubbelvagnen?
- Ja, så får du och lillebror sitta under.
- Ska vi inte ha regnkläder?
- Jo det också, men vi måste ha regnskyddet också.
- Då får vi fälla upp det så det inte regnar på oss.
- Ja precis.
Hon funderar en stund och säger sen
- Men hur gör vi med dig då mamma? Du ska ju köra vagnen, då blir ju du alldeles blöt.
Det är skönt att ha en omtänksam 3-åring. Hon kommer själv på lösningen.
- Du får ta paraply! Det går ju bra.
- Ja det gör det ju.
Fast vid det här laget regnar det så mycket att vi bestämmer att ta bilen ändå. När vi kommer fram till dagis, vänder vi i dörren och åker hem igen. Det gick magsjuka och det kände vi inte för att fånga lagom till påsk. I bilen hem säger min dotter.
- Det är inte roligt att kräkas.
Nä det är det sannerligen inte....

Packaren

Vi hade varit och handlat mat. Jag hade packat upp en kasse med mat. Jag hade även lagt i några varor, bla barnmat, i dagisväskan eftersom vi gick till affären direkt från dagis. Vid den väskan satt nu lillebror och plockade ut barnmatsburk efter barnmatsburk. Efter ett tag märkte jag det och gick fram till honom
- Va bra lillebror att du packar ur den väskan, jag hade glömt av att jag hade varor i den.
Storasyster hörde mig med ett halvt öra och kommer fram till oss.
- Vaddå, vad gjorde lillebror?
- Han packar ut matvaror ur väskan som jag hade glömt.
Hon sätter sig ned bredvid honom och säger med en uppmuntrande röst.
- BRA!! lillebror! Bra att du packar upp. Ska du bli packare när du blir stor?
Ja, varför inte. Man kan ju packa lite av varje. Paket, väskor, snö. Ja det är ju en bred yrkesgrupp dom där packarna....

Till sist idag: Tjuvlyssnat på öppna förskolan:
En 5-årig liten flicka berättar för förskoletanten på öppna förskolan om farfar och farmors husbil.
- När jag är hos farfar på sommaren så får jag vara i deras husbil hur mycket jag vill. Jag får sova där. Och då får jag vara uppe hur länge jag vill och se på vuxenfilmer.
Jag ser hur mamman blir röd i ansiktet, men vi andra liksom nickar lite menande mot henne för att visa att vi förstår. Ordvalet var rätt, men kan tolkas helt fel.

Boomerangeffekten

Vår dotter har blivit en besserwisser på senare dar. Följande utspelades sig idag.
Hon tar flourtabletter ur en burk varje dag. Jag brukar hälla ut en tablett i locket som hon sedan tar för att jag ska slippa trycka ner mina tjocka fingrar i burken för att fiska upp en tablett. När pappa idag sa att han ville bli bjuden på en tablett tog han en genom att stoppa ned sina fingrar i burken.
Vår dotter kom då till mig och sa
- Mamma kan du skriva upp att pappa ska ta tabletter ur burken så här.
- Vad skulle jag skriva upp sa du?
- Kan du skriva upp till pappa att han ska ta tabletter ur burken så här, hon visar genom att hälla ut en tablett i locket. Kan du skriva upp det så han vet det.
- Jaha du menar så. Jag det får jag väl skriva upp till honom då.
- Bra, och så ställer hon tillbaka burken.

Tidigare i veckan var det min tur att bli tillrättavisad. Jag hade tidigare sagt till henne att inte glömma att stänga grinden upp till trappan.
- Du måste öva dig på att stänga grinden efter dig så att lillebror inte smiter till trappan. Han får ju inte vara där.
Hon sa ja det ska jag, men blev antagligen lite förnärmad av att jag sa till henne. För sedan var det flera saker jag skulle öva på enligt henne tex det här.
- Vänta så ska jag lägga på en vaxduk här till frukosten så vi inte spiller.
- Mamma du kanske ska öva dig på att ha kvar den duken under natten. Så du inte behöver lägga på den på frukosten.
Tji fick jag. Vad gäller barn kommer allting vi lär dem tillbaka till en själv som en boomerang. Smack smack, rätt i huvudet. Som en påminnelse att de suger åt sig allt vad vi säger och framför allt det vi gör. Glöm inte det. Glöm inte boomerangeffekten.

Somna rekordsnabbt

Med vällingflaskan i handen låg vår dotter i vår stora gosiga säng tillsammans med mig och tittade i den helt enormt fantastiska boken Var är syster?. Vi tittade länge och blev tröttare och tröttare båda två.
- Vill du somna i vår säng? undrar jag.
- Va?
- Vill du somna i vår säng så kan jag bära över dig till din säng när du somnat?
- Ja det vill jag.
Jag hämtar hennes tandborste och så får hon borsta tänderna i vår säng. Lyxigt värre en lördagskväll. Hon kryper ned under det varma täcket och borrar in sitt lilla nybadade huvud i min puffiga dunkudde. Jag släcker lampan och kryper ned bredvid.
- Bär du mig till min säng när jag somnat, undrar hon igen.
- Ja det gör jag, säger jag.
Det blir tyst en stund. Hon och jag blundar. Snart hör jag henne säga
- Men ska du inte bära över mig i min säng?
- Jo det ska jag.
- Men varför gör du inte det då?
- För du har ju inte somnat ännu?
Hon blundar fortfarande.
- Jomen jag har ju somnat.
- Jasså har du somnat, ja då bär jag in dig då.
Så jag lyfter upp henne och bär in henne och stoppar om henne.
- Var är Benny?
Benny är en gosedjursko som av någon outgrundlig anledning har blivit omåttligt populär det senaste halvåret.
- Jag letar upp honom, och kommer med honom så snart jag hittat honom.
Jag går ner och letar i kök, lekrum och vardagsrum. Ingen Benny. Jag går upp till hennes rum igen. Går fram till hennes säng för att kolla om han ligger där. Hon verkar redan ha somnat. Jag går till vårt sovrum. Där ligger Benny på golvet. Jag går in med honom. Hon andas tungt och rör inte en fena när jag lägger ned Benny bredvid henne. Nog för att hon inte somnat riktigt så fort som hon hävdade först, men verkligheten var inte långt ifrån hennes egen snabba påhittade insomning.

Hej då ryggsäck

Min dotter formligen kvittrade när vi styrde in på avdelningen för klinisk fysiologi. Där blev vi av med sladdar, tejp och ryggsäck. Och hon blev väldigt lättad både psykiskt och fysiskt.
- Hej då ryggsäcken, sa vi innan vi gick ut.
Jag hade lovat glass efteråt. Vi satte oss i cafeterian och åt varsin glass med chokladinslag.
- Vill du smaka på min, frågar jag.
Det gör hon.
- Mmmmm den var god, här får du smaka på min, säger hon.
- Mmmmm den var ju smaskig, säger jag.
Sen sitter vi där och byter glass efter varje tugga. Hon verkligen lyser av lycka. Och jag med, för jag är så stolt över henne. Hon tittar ned på sin glass och säger sen
- Mamma, det är jätteskönt att inte ha sladdar längre.
- Ja det förstår jag, men du var jättemodig hela tiden, så det gick ju så bra.
- Ja, och jag köpte den gottaste glassen.
- Det var ju tur.
För det var hon verkligen värd.

Vårt lilla sladdbarn

Vi har, som jag alltid hävdat, en modig dotter. Idag har hon traskat omkring med 5 stycket sladdar fasttejpade mot sin lilla överkropp. Sladdarna är fästa i en apparat som hon fått bära i en liten ryggsäck på ryggen. Vi gick till dagis, hon klagade inte en enda gång på ryggsäck eller sladdar. Jag var med på dagis för att skriva upp vad hon gjorde, typ hoppade, sprang, klättrade i träd och så vidare. Vi åt mellanmål där, de andra barnen frågade många frågor och ville titta.
- Sitter sladdarna fast i hjärtat?
- Gjorde det ont när dom satte fast dom?
- Var lyssnar man av hjärtat?
- Får jag se på tejpen?
- Jag vill också se! Jag med! Jag med!
- Ska du ha dom sladdarna alltid?
- Gjorde det verkligen inte ont?
Frågorna haglade, men min dotter var lugn och svarade bara
- Det gjorde inte alls ont. Jag var jätteduktig. På fredag ska jag inte ha ryggsäcken längre. I morgon är det fredag.
Jag fick i smyg torka bort en tår.

Mormor kom med lillebror och vagnen till dagis och min dotter fick åka vagn tillbaka. Vi gick in i affären på vägen hem.
- Jag vill ta en liten vagn.
- Det kan du göra så kan vi lägga varorna i din vagn.
- Mormor ska ta en stor vagn.
- Nej det behövs inte, säger jag, jag ska inte handla så mycket. Fast mormor kan ta en korg.
När vi gått genom nästan hela affären är både min dotters vagn full och mormors korg. När jag ska lägga i några barnmatsburkar säger då min dotter
- Men mamma, du sa ju att du bara skulle handla lite, hon tittar på sin överfulla vagn.
Jag och mormor skrattar gott.
- Jo ja det har du rätt i, men jag upptäckte ju hur mycket vi behövde.
- Du är allt lite konstig mamma.
Och jag kan inte annat än att hålla med.

På kvällen lägger jag en trött liten tjej, fortfarande med sladdar kopplade på sin lilla kropp. Men efter att inte klagat nånting börjar hon nu tröttna.
- Mamma jag vill inte ha dom här, snyftar hon.
- Nä men nu är det inte långt kvar, du ska bara sova och vakna och äta frukost, sen ska vi ta av dom. Och när du sover kommer du inte att märka dom.
Hon suckar. Men accepterar och säger inget mer.
När vi borstat tänderna och går in till sängen säger hon
- I morgon är det fredag. Och jag ska sova nu och inte märka sladdarna.
- Precis.
Sov gott, vårt lilla sladdbarn, och märk inget.

HjärteRegistrering

Imorgon ska vi till sjukhuset och få 24h registrering av min dotters hjärta. Hon såg lite orolig ut först när jag förklarade hur det skulle gå till. Hon frågar med lite gråt i halsen
- Gör det ont...
- Nej det kommer inte göra ont, du kommer bara ha en liten apparat som spelar in hur ditt hjärta slår.
- Men man ska inte ha den när man är inne väl?
- Jo, hela tiden från torsdag till fredag.
- Jaha, till fredag.
- Sen sa jag ju att jag skulle försöka hitta den boken du ville ha.
- Isa är en ko?
- Ja precis, den boken har du ju velat ha länge.
Hennes ögon lös av lycka. En bok där man får fylla i lättare ord har varit hennes önskesak sedan länge. Så plötsligt blev hjärtbesöket på sjukhuset lite lättare för vår lilla bokstavsfantast.