Innan frukosten idag satt min dotter och målade i sin mandala-målarbok. I denna målarbok finns tomma blad på varannan sida. På dessa tomma vita sidor har hon ritat olika gubbar och figurer.
- Oj vilken fin flicka du har ritat där, säger jag entusistiskt.
- Men det är ju jag, replikerar hon fort.
- Ja det ser jag ju nu, du har ju så långt hår precis som den flickan du ritat.
- Ja det har jag ju.
- Och fina tår har du ju ritat också.
- Ja, jag har ritat allt man behöver, hon ställer sig nu upp och börjar visa med sina armar genom att peka på sina kroppsdelar samtidigt som hon rabblar upp dem
- Huvud, kläder, tår. Det behöver man ju. Och knän, hals...hon funderar lite till.
- Och armar och fingrar, hon stannar upp, vänder sig om och tittar på sin teckning igen. Efter någon sekund mumlar hon för sig själv
- oj, jag har ju inte ritat några fingrar.
Och så gör hon det. Ritar fina röda fingrar på sitt självporträtt. För fingrar behöver man ju också. Särskilt om man ska kunna rita.
1 kommentar:
Ansiktet på porträttet är väldigt likt konstnären själv. Ett fantastiskt fint självporträtt har hon gjort, med de kroppsdelar hon behöver.
Skicka en kommentar