Vårt lilla sladdbarn

Vi har, som jag alltid hävdat, en modig dotter. Idag har hon traskat omkring med 5 stycket sladdar fasttejpade mot sin lilla överkropp. Sladdarna är fästa i en apparat som hon fått bära i en liten ryggsäck på ryggen. Vi gick till dagis, hon klagade inte en enda gång på ryggsäck eller sladdar. Jag var med på dagis för att skriva upp vad hon gjorde, typ hoppade, sprang, klättrade i träd och så vidare. Vi åt mellanmål där, de andra barnen frågade många frågor och ville titta.
- Sitter sladdarna fast i hjärtat?
- Gjorde det ont när dom satte fast dom?
- Var lyssnar man av hjärtat?
- Får jag se på tejpen?
- Jag vill också se! Jag med! Jag med!
- Ska du ha dom sladdarna alltid?
- Gjorde det verkligen inte ont?
Frågorna haglade, men min dotter var lugn och svarade bara
- Det gjorde inte alls ont. Jag var jätteduktig. På fredag ska jag inte ha ryggsäcken längre. I morgon är det fredag.
Jag fick i smyg torka bort en tår.

Mormor kom med lillebror och vagnen till dagis och min dotter fick åka vagn tillbaka. Vi gick in i affären på vägen hem.
- Jag vill ta en liten vagn.
- Det kan du göra så kan vi lägga varorna i din vagn.
- Mormor ska ta en stor vagn.
- Nej det behövs inte, säger jag, jag ska inte handla så mycket. Fast mormor kan ta en korg.
När vi gått genom nästan hela affären är både min dotters vagn full och mormors korg. När jag ska lägga i några barnmatsburkar säger då min dotter
- Men mamma, du sa ju att du bara skulle handla lite, hon tittar på sin överfulla vagn.
Jag och mormor skrattar gott.
- Jo ja det har du rätt i, men jag upptäckte ju hur mycket vi behövde.
- Du är allt lite konstig mamma.
Och jag kan inte annat än att hålla med.

På kvällen lägger jag en trött liten tjej, fortfarande med sladdar kopplade på sin lilla kropp. Men efter att inte klagat nånting börjar hon nu tröttna.
- Mamma jag vill inte ha dom här, snyftar hon.
- Nä men nu är det inte långt kvar, du ska bara sova och vakna och äta frukost, sen ska vi ta av dom. Och när du sover kommer du inte att märka dom.
Hon suckar. Men accepterar och säger inget mer.
När vi borstat tänderna och går in till sängen säger hon
- I morgon är det fredag. Och jag ska sova nu och inte märka sladdarna.
- Precis.
Sov gott, vårt lilla sladdbarn, och märk inget.