Hej då ryggsäck

Min dotter formligen kvittrade när vi styrde in på avdelningen för klinisk fysiologi. Där blev vi av med sladdar, tejp och ryggsäck. Och hon blev väldigt lättad både psykiskt och fysiskt.
- Hej då ryggsäcken, sa vi innan vi gick ut.
Jag hade lovat glass efteråt. Vi satte oss i cafeterian och åt varsin glass med chokladinslag.
- Vill du smaka på min, frågar jag.
Det gör hon.
- Mmmmm den var god, här får du smaka på min, säger hon.
- Mmmmm den var ju smaskig, säger jag.
Sen sitter vi där och byter glass efter varje tugga. Hon verkligen lyser av lycka. Och jag med, för jag är så stolt över henne. Hon tittar ned på sin glass och säger sen
- Mamma, det är jätteskönt att inte ha sladdar längre.
- Ja det förstår jag, men du var jättemodig hela tiden, så det gick ju så bra.
- Ja, och jag köpte den gottaste glassen.
- Det var ju tur.
För det var hon verkligen värd.