Sommarlycka Sommardramatik

Sommarlycka är att måla med vattenfärger utomhus.
Eller ett smultronstrå.
Sommardramatik är att se på när en bisvärm plockas ned från en skör gren.

Vår dotter sa när hon låg utsträckt i den lilla uppblåsta blåa barnpoolen
- Mamma det är jätteskönt att ligga så här.
- Det är jätteskönt egentligen att ligga så här.
- Ja du har ju sommarlov nu, säger jag.
Hon tystnar en stund.
- Det är jätteskönt med sommarlov, säger hon medan hon sträcker ut sig ännu mer i den lilla poolen så att hon nästan trillar ut.

Sommar är lycka.

Implånerad

Kusinerna var här och vi bestämde att åka till glassaffären och äta glass i stora lass till barnens förtjusning. Småtjejerna skulle ha likadana glassar, choklad med strössel. Vår dotter tog i bägare, kusinerna tog rån. I sommarsolens gassande strålar smälte glassen fort, och kusinernas glass rann ner längs rånet och fortsatte ner längs händerna. Till slut togs beslutet att lägga ner glasskulan i en bägare ändå. Kusinernas mamma säger
- Vi får nog ändå bada och duscha ikväll ändå, så det gör inget om vi blir lite kladdiga av att äta glass.
- Jag vill också bada och duscha ikväll säger vår dotter.
Min sambo och jag tror inte våra öron. Vår dotter vill oftast INTE bada och duscha frivilligt. Det är mycket trugande innan vi får skrubba vår lilla brummellisa. Så vi tittade på varandra med förvånande blick och min sambo säger
- Va sa du, vill du också bada och duscha ikväll.
- Ja det vill jag.
- Ja då säger vi det, flikar jag in snabbt innan hon hinner ändra sig men då frågar hon i stället.
- Men hade ni tänkt det eller?
- Att ni skulle bada och duscha ikväll, nja ja....jo
- Men HADE ni tänkt det eller att vi skulle bada.
- Ja det hade vi tänkte, säger min sambo och vi undrar varför det var så viktigt för henne att veta, men vi vågar inte fråga, allt för att hon inte skulle ändra sig.

Lillebror är med och äter glass också, men till vår förvåning vill han inte ha så mycket utan gick på äventyr längs trottaren. Längs trottoaren fanns avspärrningsstaket eftersom det var vägarbete på vägen och en stor grävskopa stod uppställd innanför avspärrningen. Lillebror springer fram och tillbaka längs staketet, ibland följer storasyster honom. Han springer fram till staketet och står nära det med näsan mot stolparna, jag går dit och försöker få med honom tillbaka till vårat bord. Han står kvar, jag försöker gång på gång, storasyster ser på. Till slut säger hon.
- Han vill inte följa med för han är så implånerad av grävskopan.
Jag skrattar till
- Ja det har du nog rätt i, det är därför han vill stå kvar.
Men det dröjer inte länge förrän lillebror piper iväg igen och hinner plocka upp en sked från marken och stoppa i munnen och lite senare även plocka upp strössel från trottoaren att mumsa på...

Vänning

Min dotter är bra på att uttrycka sig och pratade rent tidigt. Men sen lillebror kom går hon ofta tillbaka ett steg och pratar tvåordsmeningar och otydligt. Kanske för att hon vill vara lite yngre än hon är. Hon kan många ord och lär sig snabbt nya. Fast vissa ord envisas med att hänga kvar så som hon lärde sig dom första gången. Ibland vet jag inte om hon inte vill ändra sig eller om det bara är så att vissa ord inte är så viktigt för henne att få rätt. Eller så hör hon helt enkelt inte att hon säger fel. Egentligen spelar det ju ingen roll, för det rättar ju sig med tiden. Det är bara intressant att hon inte rättar till vissa ord, medan andra justerar hon till det rätta med en gång.
Till exempel Trottoar. Det heter fortfarande Dromedar. Jag har aldrig rättat henne rätt fram utan endast svarat med det rätta ordet. Som idag.
- Mamma kan inte jag får gå själv på dromedaren så kan du gå på gatan och så möts vi där framme.
- OK, fast du får endast gå på trottaren, du får inte gå ut i gatan, utan bara gå på trottoaren.
- Jag lovar, jag ska bara gå på dromedaren.

I grekland fanns en fontän.
- Mamma när jag gick förbi vokalen så sprutade den inte vatten. Men sen när jag gick förbi en gång till då sprutade den vatten.
- Just det, jag såg också att fontänen sprutade vatten nu.
- Ja fontänen, svarar hon då.
Lite senare.
- Mamma kan inte vi gå förbi vokalen när vi går till vårat rum.
- Jo det kan vi.

Sen har vi vällingen. Det är nog det ord som har hängt med längst. Hur hon än gör så hänger aldrig L:en med. Det blir Vänning varje gång. Ganska gulligt tycker jag. Eller väldigt gulligt, vilket gör att jag endast tänker korrigera henne måttligt för jag vill att hon ska vara liten så länge som möjligt, säga charmiga felsägningar så länge som möjligt och dessutom tror jag inte att hon kommer säga vänning när hon är femton år ändå. Faktum är väl att det ordet inte ens kommer existera då, i hennes tonårsvokabulär, då är det antagligen helt andra drycker i flaska som är aktuella...

Varierad kostcirkel

Jag tycker jag vakar över lillebror med örnögon, men ändå lyckas han igen och igen. Han är helt enkelt för snabb för mig. Snart blir jag skogstokig. Idag har han återigen ätit en varierad flora av saker som inte ska ingå i ens kostcirkel. Nedan får ni dagens skörd.
* Lera, är säkert bra för hyn, men för magen tvivlar jag på, och lera finns det gott om på tomten för tillfället efter vår dränering.
* En vit sten, så om ni som följer den vita stenen på tv just nu (går faktiskt just på söndagar i barnkanalen) kan jag tala om att den vita stenen var nära på att försvinna för gott ner i lillebrors mage. Men vi räddade den i sista sekund. Storasyster tyckte han kunde stoppa in den vita stenen i munnen igen eftersom den blev så mycket finare efter att han hade tvättat den i sin mun.
* Klistermärken, när jag och storasyster satt och fikade blev det tyst i allt för många minuter i det rum där lillebror befann sig. Storasyster går dit och det blir om möjligt ännu tystare. Efter någon minut går jag dit och hittar båda två sittandes med storasysters pysselbok innehållandes klistermärken. Lillebror åt klistermärken och storasyster roade sig med att pynta lillebror med ett okänt antal klitermärken.
* Näsdukar, efter resan till Grekland hade vi inhandlat en massa näsdukar i såna där lagom stora förpackningar passandes att ha i en handväska. Lillebror som är en mästare på att öppna förpackningar hade fått tag i en näsduksförpackning, öppnat den och satt nu nöjt och mumsade i sig mjuka gosiga och lättupplösta näsdukar.

För övrigt så har vi nu märkt att lillebror inte är någon man pratar över huvudet, i tron att han inte förstår. Jag och min dotter förstod det idag när hon pruttar ganska ljudligt och jag skojar lite med henne och säger
- Nämen vem kan det ha varit som pruttade.
Snabb och kvick som min dotter överraskande har blivit på sistone säger
- Det var lillebror, och så pekar hon och skrattar högt.
Jag skrattar också men sen skulle ni sett vår förvåning när lillebror pekar på sin storasysters rumpa och uttalar något slags pruttliknande ljud. Jag och min dotter tittar förvånat på varandra och börjar sen skratta ännu mer.
- Jasså du, säger jag till min dotter, mig kan du visst lura men din lillebror kan du inte lura längre. Nu börjar han förstå mer än vi anar.

Greker stannar i Grekland

Tillbaka i verkligheten och kylan. I grekland var det varmt, jätteskönt och varmt. Inte blåsigt och kyligt som här. Eller som min dotter sa när hon fick på sig en tunn blus med långa ärmar när vi skulle gå ut en av dagarna på Kreta
- Men kan man verkligen ha långa armar i Grekland.
- Menar du att du vill ha en kortärmad tröja i stället.
- Jamen här är det ju varmt, då ska man ju ha korta armar.
- Jo, det har du rätt i men ibland är det bra att ha långa ärmar för att skydda mot solen
- Fast jag vill ha korta armar.
- Då får du det såklart.

Lillebror har verkligen fått smak av Grekland, rent fysiskt alltså. Han har smakat litervis av poolvattnet, ätit flera skedar sand på stranden, några deciliter havsvatten, apelsinskal, grekiskt öl, grekiskt kaffe, grekiskt redan tuggat tuggummi samt grekiskt murbruk.

Att åka med barn på solsemester är ändå verkligen härligt. Att se dom bada, leka i sanden och njuta av att äta glass i stora lass är oslagbart. Sen att det är lite jobbigt att åka hem för att det tar så lång tid är ändå överkomligt. Vår dotter sa till mig på bussen till flygplatsen
- Titta va många som bor här i Grekland.
- Ja just det.
- Alla dom här husen, där bor dom.
- Ja här bor dom som har Grekland som hem, säger jag.
- Tänk att dom behöver inte åka hem från Grekland, utan dom åker bara till Grekland. Och så bor dom här.
- Just det, så som vi bor i Sverige. Fast åker dom till Sverige då måste dom ju åka till Grekland sen för att komma hem.
Hon tänker ett tag.
- Fast dom åker nog inte till Sverige för där regnar det.
- Ja det är nog sant.
Och när vi många timmar senare hämtar bilen på flygplatsen ser vi mörka moln på himlen. Minuten efter vi satt oss i bilen, börjar det regna. Så visst har hon nog rätt, greker, dom stannar nog i Grekland.

Superlim och semester

Nu åker vi till grekland idag. Att packa för två barn kan få vem som helst att bli sådär nådigt galen. Så därför är jag idag glad för att vi åker, och just nu är jag glad att komma iväg för att slippa tänka mer på vad vi ska ha med oss.
Så nu tar bloggandet semester, en vecka sisådär.

På morgonen nu satt min dotter och lekte med ett tankepussel vi ska ha med oss. Det är lite sönder och hon frågade om vi kunde laga det.
- Vi lagar det inte nu för limmet kommer inte hinna torka innan vi åker. Dessutom vet jag inte var vi har vårt superlim.
- Men vi kanske kan köpa ett sånt starkt lim på grekland. Dom kanske har jättebra superlim på grekland.
- Ja det kanske dom har, vi kan ju se.

Nu hoppas jag verkligen att detta inte kommer gå henne åt huvudet så hela semestern kommer gå till att leta superlim....fast vem vet. Grekland kanske har världens bästa superlim...
- Köpte ni nån souvenir från Grekland?
- Ja, superlim.
- ?
- Don't ask...

Give me five

Jag stod i badrummet och bytte blöja på lillebror. Inga tvättservetter fanns kvar och jag bad storasyster som också stod i badrummet att hämta de nya vi köpt som fanns i köket. Snäll som hon är gick hon iväg och kom tillbaka med paketet med tvättservetter.
- Å va snäll du är som hjälper mig. Det är tur jag har dig, säger jag till henne.
Hon tittar glatt på mig och säger
- Jajjamensan fattas bara!
- Ha ha, precis, fattas bara, skrattar jag.
- Give me five säger hon sen och sträcker upp sin lilla hand.
Jag skrattar ännu mer och säger
- Give me five!
- Nej vänta, hon sträcker så fram båda händerna och vi klappar ihop våra händer och sen fortsätter vi en liten stund och gör en klapplek.
Sen springer hon iväg igen. Ja vad hade jag gjort utan henne. Det går inte att föreställa sig.

För övrigt har våra barn en leksak som jag berättat om tidigare. Arken. Den har en massa djur som gör olika läten, plus att det finns melodier den spelar samt några fartygsliknande ljud som vattenslurp, ångbåtsljud och någon slags båttuta. Alla ljud framkallas genom att någon trycker på någon knapp någonstans på arken. Trodde vi. Men emellanåt lever den sitt egna liv. För ikväll har den ångat på utan att vi gjort någonting. Jag trodde den hade hakat upp sig, men så fort jag närmade mig den för att knuffa till den så tystnade den. Antingen så spökar det här hemma, eller kanske mer troligt, Gud himself har hittat arken och vill nu försöka få liv i den inför nästa naturkatastrof...

Dockan i garaget

Vår lillebror han kan ibland sitta ner och leka med leksaker en lite längre stund och vara fascinerad. Det är inte så långa stunder än så länge, är man bara ett år så finns det ju mycket som lockar och då är det inte läge att sitta för länge med en och samma sak. Min kompis frågade mig häromdagen vad vår lillebror hade för favoritleksaker. Jag fick fundera ganska länge på vad det är som han tycker om att pyssla med, det var inte helt självklart.
Tuschpennorna kom jag på är nog det han kan sitta längst med och greja. Ta av och sätta på korkarna, rita lite grann, ta pennorna i munnen lite, rita lite till osv.
Sen kan han sitta och leka med duplo en stund så där ibland, men det är precis att han får ihop två bitar så tålamodet med att bygga tryter när han tagit isär alla bitar som sitter ihop och det sedan tar flera minuter att få ihop två stycket igen.
Visst kör han ibland med sina duplotraktorer emellanåt också, men inte ofta något medvetet.
Jag har satt honom framför garaget någon gång också och visat hur man kör bilarna nedför rampen. Han har härmat någon gång och lyckats, men tröttnat ganska fort.
Det som faktiskt är mest intressant för honom är att få göra det som storasyster gör vilket han oftast är för liten för och inte får göra. Som att greja med sällskapsspelen, eller pussel med många bitar, eller de små små små dockorna polly pocket. Dom är väldigt attraktiva för en ettåring. Polly pocket skorna är mindre än russin, deras kläder är gjorda av mjukt segt tuggvänligt gummi, och dockorna är bara lite längre än en smurf. Dessa leksaker är alltså bannlysta för lillebror. Storasyster får bara leka med dem där lillebror inte når.

Häromdagen var jag i köket och lillebror i lekrummet, jag hade försökt få honom att leka med bilar garaget och nu satt han faktiskt där och lekte med bilarna, eller det var i alla fall vad jag trodde. För när jag efter ett tag märkte att det varit tyst ett riktigt långt tag fick jag den där känslan som alla föräldrar får när det blir för tyst....nu har någon fått tag i något som denne någon egentligen inte får få tag i. Och mycket riktigt, lillebror satt med en polly pocket docka och lekte. Jag höll på att störta fram och ta den i från honom, men när jag såg hur han satt och snällt lekte med den genom att försöka få dockan att glida nedför rampen hejdade jag mig. Han var helt inne i leken, varför störa då. Länge satt han och stoppade dockan emellan parkeringsplanen och hon fick även bli intryckt i hissen.
Så här hade jag nu en optimal kombination av killochtjejleksaker, som verkade gå hem.

Glöm inte undantagen

Det kan vara förvirrande för barn när vi vuxna försöker förklara hur saker och ting fungerar här i världen och hur dom ska förhålla sig till olika saker. Jag menar det är ju inte en helt okomplex verklighet vi lever i. Särskilt svårt är det för dom när vi säger en sak och sedan sker något som bevisar något helt annat.

Som igår när vi gick till lekplatsen. Vi går över övergångsstället och jag ber min dotter hålla i lillebrors vagn eftersom det är farligt med kombinationen bilar, barn, vägar, övergångsställen osv. Men allt det där vet hon sedan länge och hon har stor respekt för bilar och håller gärna i vagnen när vi går över vägen. När vi sedan kommer till gångvägen som går hela vägen bort till lekplatsen säger jag till henne
- Nu kan du springa i förväg om du vill, för här får man ju bara gå och cykla. Här kör inga bilar, nu behöver du inte hålla i vagnen.
- Nä här får inga bilar köra, säger hon också.
Hon springer iväg en liten bit, men inte så långt, för hon ser något som gör att hon stannar upp, vänder sig om och tittar på mig, frågande. Jag tittar uppåt gångvägen för att se vad det var som hon såg. Där framme ser jag så en liten service-SMART-bil från kommunen som kör, ja just det, MITT PÅ GÅNGBANAN. Jag förstår hennes förvirring och säger
- Den där randiga bilen får faktiskt köra på gångvägen. (ja, bilen är randig, blå vit randig, ganska ful, men även ganska snygg om man bor i göteborg) Det är en bil som åker runt och håller ordning på gångvägen, typ tömmer papperskorgar, städar och så.
- Jaha, säger hon och så börjar hon springa igen.
Typiskt tänkte jag. Nästa gång när jag förklarar något får jag se till att ta med undantagen.
Vi hinner inte många metrar förrän nästa undantag är ett faktum.
- Mamma titta polisbilen! Han kör här!
- Jamen titta, säger jag, en till bil som kör på gångbanan. Polisbilen är faktiskt också en bil som får köra på gångbanan.
- Jaha, säger hon och vi går upp på gräset så att polisen kan köra förbi.
Vi går vidare till lekplatsen. Hon upprepar hur det egentligen fungerar det här med gångbanor
- Bilar får inte köra på gångbanan, bara om det är polis eller en liten bil som plockar skräp.
Precis. Nästa gång ska jag komma ihåg att fundera på undantagen....
Dessutom förbannade jag den där polisbilen flera gånger tyst för mig själv och någon gång inför min dotter, för när vi fick väja undan för den och gå upp i gräset körde jag vagnen i en hundbajs. Dessa undantag till hundägare som inte plockar upp skräp efter sig, borde inte få gå på gångbanor....

Ett litet original

När magsjukan är över är det som ett nytt liv kommer till en. En ny epok. En ny livsgnista. Från att varit övertygad om att aldrig kunna äta något annat än smörgåskex till att långsamt förstå att magen verkar acceptera en god leverpastejsmörgås med inlagd gurka. Tror aldrig att jag ätit en så god leverpastejsmörgås innan. Det var liksom årets smörgås.

Min sambo fick också lite energi över, och sanerade hela övervåningen. Städade bort hela magsjukan i ett svep. Nu är vi tillbaka liksom.

Lillebror har fått två nya coola gester. Den ena är att han alltid sträcker fram sina matbitar till oss och blåser samtidigt med munnen. Han vill alltså att vi ska blåsa på maten innan han stoppar in dom i sin mun. Vi gör det såklart och då tar han matbiten och stoppar in den i munnen och nickar belåtet med huvudet. Hur sött som helst.
Det andra är att han har en vana att gå med händerna bakom ryggen. Som professor Baltzar. Eller som en gammal pensionär som är ute och strövar i skogen. Han ser helhärlig ut. Skulle vi dra upp byxorna till midjan på honom och sätta på honom en basker så hade vi garanterat förväxlat honom med en trädgårdsintresserad pensionär som går och funderar över sitt potatisland. Vår lillebror är redan ett original. Ett helhärligt original.

Mördarsniglar sen barnsben

Magsjuka sänker vem som helst. Totalt. Vi har alla i familjen haft vår del. Fast det som är orättvist är att ju yngre du är, desto fortare repar du dig. Antar att deras system går runt på en mindre yta vilket gör att det fortare kommer ur kroppen.

Lillebror var inte sig själv i lite mer än en halv dag. Sen fick han ett smörgåskex och efter det far runt i huset som om inget hade hänt. Storasyster var dålig i en dag, men efter hon fick vätska och smörgåskex var hon med i matchen igen. Något trött dagen efter förstås, men efter ytterligare kex, äpplen och vätska sprang hon och lillebror tafatt runt runt i huset. Allt medan jag och min sambo låg på golvet med magont och tittade på. Att dom orkar våra storkar.

Hört från matbordet idag
En entusiastisk trädgårdsintresserad pappa till sin dotter
- Sen någon gång, kanske nästa år, tänkte jag att vi skulle försöka så gurka. Odla gurka i vårat land.
En klipsk tjej som har fattat det här med ohyra svarar snabbt
- Men mördarsniglarna då?
En något mindre entusiastisk pappa svarar
- Ja jo, men förhoppningsvis kanske vi har utrotat dom lite så att dom inte är så många, och jag hör en viss bestialisk ton i hans svar.
- Jaha, svarar hon, men låter lite tveksam i sitt svar. Hon vet ju mycket väl att han försökt bli av med dom i alla år hon har levt. Och jag tänker att hon har ju faktiskt aldrig upplevt en enda sommar utan slemmiga klibbiga äckliga varelser att hoppa över när man springer barfota på gräsmattan. Inte konstigt att sniglar är det första man tänker på när pappa vill odla...