Mördarsniglar sen barnsben

Magsjuka sänker vem som helst. Totalt. Vi har alla i familjen haft vår del. Fast det som är orättvist är att ju yngre du är, desto fortare repar du dig. Antar att deras system går runt på en mindre yta vilket gör att det fortare kommer ur kroppen.

Lillebror var inte sig själv i lite mer än en halv dag. Sen fick han ett smörgåskex och efter det far runt i huset som om inget hade hänt. Storasyster var dålig i en dag, men efter hon fick vätska och smörgåskex var hon med i matchen igen. Något trött dagen efter förstås, men efter ytterligare kex, äpplen och vätska sprang hon och lillebror tafatt runt runt i huset. Allt medan jag och min sambo låg på golvet med magont och tittade på. Att dom orkar våra storkar.

Hört från matbordet idag
En entusiastisk trädgårdsintresserad pappa till sin dotter
- Sen någon gång, kanske nästa år, tänkte jag att vi skulle försöka så gurka. Odla gurka i vårat land.
En klipsk tjej som har fattat det här med ohyra svarar snabbt
- Men mördarsniglarna då?
En något mindre entusiastisk pappa svarar
- Ja jo, men förhoppningsvis kanske vi har utrotat dom lite så att dom inte är så många, och jag hör en viss bestialisk ton i hans svar.
- Jaha, svarar hon, men låter lite tveksam i sitt svar. Hon vet ju mycket väl att han försökt bli av med dom i alla år hon har levt. Och jag tänker att hon har ju faktiskt aldrig upplevt en enda sommar utan slemmiga klibbiga äckliga varelser att hoppa över när man springer barfota på gräsmattan. Inte konstigt att sniglar är det första man tänker på när pappa vill odla...