Bagare eller?

Vi har tagit sprutor allihop. För att slippa smitta från små elaka fästingar. Min dotter var modig och sa inte ett ljud och rörde inte en fena när hon fick sin spruta. Hon berättade sen stolt för sin pappa att det inte alls gjorde ont och att han inte behövde vara orolig när han skulle ta sin spruta någon dag senare.
- Det kändes först bara ett litet stick men sen gick det över, sa hon och lät väldigt vuxen.
Hon följde med pappa när han sen skulle ta sin spruta. Sjuksköterskan kom ihåg henne och berömde henne att hon varit så duktig sist hon var där. Hon blev nog lite stolt. Sjuksköterskan trodde väl att vår dotter var intresserad av det här med sprutor eftersom hon nu var där en andra gång
- Du kanske ska bli sjuksköterska när du blir stor?
Vår dotter sa då ganska bestämt
- Nej, jag ska bli bagare.
Tre år gammal och hon har redan sitt kall. Det gillar jag. Inget velande. Och väldigt skönt att hon ännu inte ärvt min ambivalenta ådra.
Dagen efter vår dotter och hennes pappa varit hos sköterskan tog pappa av sitt plåster han fick efter sprutan. Vår dotter letar upp mig och säger
- Mamma, pappa tog av sitt plåster nu.
- Jaha, svarar jag.
- Det såg bra ut nu tyckte jag, säger hon väldigt sakligt och korrekt.
- Va bra, svarar jag och ler, va bra att du kontrollerade honom så att allt såg bra ut.
Kanske börjar det ändå att gro en liten sjuksköterska i henne...