Möbler

Vi har ett dilemma. Vi vill möblera vårt vardagsrum. Men innan vi möblerar måste vi hitta vår stil. Som vi för övrigt har letat efter i en si så där 5 år. Ännu har vi alltså inte hittat den. Kanske är det inte så enkelt som att våran stil plötsligt en dag ligger på farstukvisten, redo att plockas upp och anamma i vårt vardagsrum. Nej, det är väl en känsla och en livsstil som får växa fram efter hand. Men exakt hur lång tid ska det ta ? Jag börjar faktiskt trötta så smått på att vänta på att stilen ska infinna sig och att vi då äntligen ska inreda vårt vardagsrum. Eller är det så illa som jag nu sakta börjar inse....att den stilen vi har, är att inte ha någon stil alls.....

Det finns ännu en dimension till att vi inte ännu har fått för oss att köpa möbler. Vi vill ha möbler som stilmässigt håller i längden och de skall vara funktionella till våra eventuella andra inköp så som platt-TV och hemma bio system. Några saker som i och för sig är väldigt eventuella just nu....Det bidrar ju även till att möbler som skall köpas blir väldigt dyra eftersom de kräver att vi uppdaterar våran TV till en plattare kusin och köper högtalare som är dyrare än alla möbler vi äger just nu. Det innebär ju att priset på de möbler vi köper upphöjs till två. Det som är en tröst är att man inte är ensam om att tänka så......Min kompis skulle inreda ett barnrum i deras nuvarande kontor. Kontoret skulle få flytta ut till en nisch i vardagsrummet, vilket gjorde att deras stora breda skrivbord måste säljas och ersättas av ett nättare och smalare skrivbord. Detta innebar att de inte fick plats med deras dator utan ville då köpa en bärbar dator. För att kontoret skulle få plats i nischen vore det även bra om deras stora, omoderna stereo kunde börja räkna sina sista dagar. Han skulle nämligen få bli ersatt av en ny, snygg, ministereo. Så summa sumarum blev deras nya mindre kontor bra mycket dyrare än deras förra större. För plötsligt drog köpet av det lilla skrivbordet med sig en mängd merkostnader i skepnad av mindre saker till höga kostnader....

Att köpa möbler är en hel kedjereaktion med andra ord. Som tur är har vi Ingvar. Han ser i alla fall till att vi kan köpa vissa möbler till en billig peng i väntan på att våran stil skall infinna sig och sparpengarna skall växa.

När fantasin tar över....

Ibland orkar jag bara inte lyssna. Då vandrar tankarna snabbt iväg på annat. Vid föreläsningar till exempel. När min hjärna inte kan ta emot mer, börjar fantasin ta över. Jag fantiserar över vad talaren har haft för barndom.

Kanske hade hon tandställning när hon var tonåring. Undra om hon var en sån där duktig engagerad typ som inte bara tog perfekta anteckningar på lektionerna utan även var med i elevrådet och dessutom var körledare och förste violinist i den lokala kommunorkestern. Men varför blev hon inte då musiker? Varför står hon här och föreläser om organisationsoptimering? Vart gick det snett? Fick hon kanske axelproblem och läkaren fick ge familjen ett dystert besked att hon inte längre fick spela fiol för då skulle hon få kronsik värk. Kanske fick hennes pappa då den strålande idén att läsa till organisationskonsult. Eller i alla fall någonslags utbildning som leder till det. Men vart gjorde hon av fiolen? Ligger den helt sorgligt och samlar damm nånstans i hennes garderob, eller var hon rationell och städade undan det förflutna för att kunna gå vidare......

Oj just det ja..... Nu var det ju faktiskt så att jag skulle lyssna på vad hon sa. Inte fantisera om hennes bakgrund eller hennes fiol. Om hon nu ens hade någon fiol. Men visst såg hon ut som en fiolperson, med den där ankellånga kjolen och de platta beiga skorna. Hade hon inte smala fiolfingrar och knyckte hon inte lite med axeln emellanåt, precis som om hon behövde lägga den tillrätta i kulleden?
OJ igen....lyssna vad det ja. Va sa hon nu igen? Att vissa organisationer mår bra av lite kaos ibland. Att kaos kan leda till ordning. Visst, nu skriver jag ned vad hon säger.
..."Kaos kan leda till orkester"... äh shit.....vart e suddgummit.....ordning ska det ju va....sudda sudda sudda
..."Kaos kan ledbesvär i axeln"...äh...min fantasi kan helt enkelt inte lämna skallen och när när när ska jag kunna koncentrera mig utan att efter bara någon halvtimme låta tankarna få eget liv och forma egna helt påhittade historier....
Visst, en tillgång om man vill skriva böcker, men inte när man sitter på seriösa konferenser och ska lära sig något om det verkliga livet....eller vad är det som verkligen är det verkliga livet.....?