När fantasin tar över....

Ibland orkar jag bara inte lyssna. Då vandrar tankarna snabbt iväg på annat. Vid föreläsningar till exempel. När min hjärna inte kan ta emot mer, börjar fantasin ta över. Jag fantiserar över vad talaren har haft för barndom.

Kanske hade hon tandställning när hon var tonåring. Undra om hon var en sån där duktig engagerad typ som inte bara tog perfekta anteckningar på lektionerna utan även var med i elevrådet och dessutom var körledare och förste violinist i den lokala kommunorkestern. Men varför blev hon inte då musiker? Varför står hon här och föreläser om organisationsoptimering? Vart gick det snett? Fick hon kanske axelproblem och läkaren fick ge familjen ett dystert besked att hon inte längre fick spela fiol för då skulle hon få kronsik värk. Kanske fick hennes pappa då den strålande idén att läsa till organisationskonsult. Eller i alla fall någonslags utbildning som leder till det. Men vart gjorde hon av fiolen? Ligger den helt sorgligt och samlar damm nånstans i hennes garderob, eller var hon rationell och städade undan det förflutna för att kunna gå vidare......

Oj just det ja..... Nu var det ju faktiskt så att jag skulle lyssna på vad hon sa. Inte fantisera om hennes bakgrund eller hennes fiol. Om hon nu ens hade någon fiol. Men visst såg hon ut som en fiolperson, med den där ankellånga kjolen och de platta beiga skorna. Hade hon inte smala fiolfingrar och knyckte hon inte lite med axeln emellanåt, precis som om hon behövde lägga den tillrätta i kulleden?
OJ igen....lyssna vad det ja. Va sa hon nu igen? Att vissa organisationer mår bra av lite kaos ibland. Att kaos kan leda till ordning. Visst, nu skriver jag ned vad hon säger.
..."Kaos kan leda till orkester"... äh shit.....vart e suddgummit.....ordning ska det ju va....sudda sudda sudda
..."Kaos kan ledbesvär i axeln"...äh...min fantasi kan helt enkelt inte lämna skallen och när när när ska jag kunna koncentrera mig utan att efter bara någon halvtimme låta tankarna få eget liv och forma egna helt påhittade historier....
Visst, en tillgång om man vill skriva böcker, men inte när man sitter på seriösa konferenser och ska lära sig något om det verkliga livet....eller vad är det som verkligen är det verkliga livet.....?