Stoj kille

Lillebror ligger i sin säng. Han gosar ned sig under täcket. Det ser mysigt och varmt ut. Jag böjer mig över honom och pussar på hans panna.
- Mamma jag älskaj dig, säger han.
- Gosiga lillebror, jag älskar dig med.
- Du kan få hålla min hand.
- Va du är söt, svarar jag.
Då får jag ett par kalla ögon.
- Nä, jag äj inte söt, han plutar med munnen.
- Jasså ? säger jag och ler, men jag tycker du är söt.
- Näj jag äj inte söt, säger han nu lite bestämdare och så drar han täcket över huvudet.
- Okej, jag lyfter på täcket. Vad är du då?
- Jag äj en stoj kille.
- Ja såklart, du är ju en stor kille.
Jag klappar honom på huvudet. Fast nog är han allt söt ändå, min stoja stoja kille.

Tappa rumpan

Vi sitter på en bänk alla tre. Storasyster, lillebror och jag. Det är kallt men solen lyser och värmer våra kinder. Lekplatsen ligger framför våra fötter. Vi har redan slängt pinnar i bäcken. Rutschkanan väntar på oss. Först blir det en ihoptryckt bulle. Lika god ändå, just bara för att vi äter den på en lugn plats och tillsammans i vackert väder.
Jag har lagt ut vagnsdynan på bänken så vi inte ska frysa om rumpan. När storasyster flyttar sig en aning glider lillebror ner några centimeter så att tårna snuddar asfalten under honom. Han tar tag med ena handen i bänken så han inte ska trilla ända ner, men han liksom stannar i det läget, för han kommer inte upp igen eftersom han inte kan använda den andra handen då den håller i en platt bulle.
- Ahhh mamma hjälp, säger han lite olyckligt.
Jag, som inte riktigt förstår om han är på väg upp eller ner frågar
- Oj va hände?
- Jag tappa jumpan, svarar han.
Storasyster och jag tittar på varandra och brister ut i gapskratt.
- Tappade du rumpan, skrattar jag.
Då hoppar lillebror ned och lägger sitt huvud ned på bänken med ansiktet nedåt dynan.
Han håller händerna för ögonen.
- Men lillebror, säger storasyster, man kan ju inte tappa rumpan, hon fnissar.
- Det va inte joligt, hör vi lillebror säga dovt mot bänken.
- Jo, det var faktiskt roligt, men vi ska sluta skratta åt dig, säger jag.
Han tittar upp. Och så vänder han sig om och springer ut på lekplatsen.
- Kom, titta på mig när jag åker jutschkana mamma!
- Jag ska titta, svarar jag samtidigt som jag tänker att det det nog är väldigt svårt att åka rutschkana när man precis har tappat rumpan...

Akvariumunderbarn

Födelsedag och jul. Det blir liksom ganska många frågor om vad hon önskar sig, vår storasyster. Det började med dockhusmöbler. Sen var det pet shop. Sen lego. Så blev det Fifi. Kanske helt i linje vad man tycker att en 5-åring önskar sig. Men nånstans här sen blev det andra önskningar som hon kom på.
- Kamera. Jag önskar mig en egen kamera.
Faktum är att hon har rätt, hon skulle verkligen kunna få en kamera för storasyster är riktigt bra på att ta kort. Jag som älskar att fota själv såg henne framför mig få sin kamera. Hon börjar ta kort på kort och som sju-åring har hon redan ett egen fotoutsällning. Underbarn inom musiken börjar ju spela instrument tidigt, så varför skulle man inte kunna ge en 5-åring en kamera likväl som en fiol...
Men dagen efter var det en ny önskning.
- Mamma jag önskar mig ett kvakvarium där jag kan mata fiskarna.
- Önskar du dig ett akvarium med riktigt fiskar allstå. Inte ett till dockhuset alltså.
- Ja ett riktigt akvarium.
Fast här börjar jag bli riktigt osäker. Rengöra akvarium är inte något jag längtar efter. Och någon akvariumunderbarn har jag inte hört talas om. Däremot är jag säker på att om min akvarietokiga man (som liten kunde han allt om guppies och neontetras) får höra att hon önskar sig ett akvarium, kommer han garanterat hitta minst 5 goda skäl till att hon skulle få ett för att redan nu börja träna sig på alla miljoner fiskarter som finns. Så att hon kan bli ett akvariumunderbarn.

Köttsoppa

Vi äter varma mackor till kvällsmiddag. Lillebror sitter och slarvar vid matbordet. Han är under bordet, sitter med ryggen mot maten, lägger i paprika i vattenglaset, doppar hushållspappret i vattenglaset med andra ord, en vanlig middag hos vår familj. Vi har en liten matslarver som gärna hittar på allt annat än att få i sig sin middag.
Storasyster sitter snällt och äter allt vad hon kan. För hon vet vad som vankas efteråt. Glass. Den sedvanliga fredagsglassen.
När storasyster är färdigäten och klar, har lillebror en bit kvar. Men eftersom vi tänkte att det skulle vara en påskyndande effekt om storasyster fick sin glass och han inte fick en förrän han ätit klart, går hon och jag ner i källaren och hämtar efterrätten.
- Va bra du äter nuförtiden, säger jag till henne medan jag öppnar frysen.
- Vaddå?
- Jamen du äter ju det mesta nu och du äter alltid upp dina portioner, det är jättebra att du gör det nu så du växer bra och så blir man inte så ofta sjuk.
- Ja, fast jag tycker inte så mycket om ärtsoppa.
Jag skrattar till.
- Nä men det gör faktiskt inte jag heller, man kan ju inte tycka om allt.
- Fast köttsoppa tycker jag om. Det gör jag faktiskt.
- Jamen det är ju bra, då får du be pappa göra sin specialköttsoppa till dig, för den har han nog inte gjort så du kommer ihåg.
- Ok.
Vi går upp till lillebror igen, och då har han ätit upp. Så glassen gjorde susen och nu var alla nöjda och glada.

Novemberkalender

Ibland lovar jag, pysseloholicmamman, lite för mycket lite väl fort.
I affären idag inhandlades en styck tvochradiojulkalender av min man till barnen. Allt hade varit frid och fröjd till jag kom hem och började prata om den här kalendern. Då kom nämligen lillebror på att han ville öppna redan nu. Vi försökte förklara att det är inte förrän om en månad man får börja öppna. Inget av det vi sa nådde öronen på den tvååring som låg på golvet, på julkalendern och bölade storartat.

Det var då jag lovade lite mycket.
- Vi får göra en novemberkalender så länge.
Pysseloholicdottern spärrade upp ögonen och sa
- Jaaa, kan man det? Hur gör man då? Jag vill göra det nu.
- Vi kan börja nu, det tar en liten stund.
- Ja men hur gör man då?
- Man får liksom ta ett papper och klippa ut luckor och sen fästa ett papper på baksidan där man ritar något som sen syns i luckan.
- Jag vill börja nuuu, ropar pysseldottern.

Eftersom det kliade lite i pysselfingrarna började vi. Klistrade papper på flingpaketskartong, klippte ut några luckor, skrev några nummer och så vips så hade vi början på en novemberkalender. Nog blev den inte finast, men innehållet kommer bli utmärkt. För under varje lucka kommer nu någon dom känner finnas. Ett litet foto utskrivet lite halvkasst på någon dom tycker om. November-2-luckan är färdig och där sitter nu farmor och väntar på att storasyster ska öppna. Och under lillebrors nummer2-lucka tittar lillebror själv fram.