Nummer 7, en sjua

Visste ni att Borås Djurpark är känt för sina dinosaurier och sin gamla rostiga traktor? I alla fall om man ska tro vårt sällskap vi hade i djurparken idag. Efter dagens besök där fick min dotter frågan vilka djur som var roligast. Hon svarade dinosaurierna. Med andra ord de konstgjora stora avbilderna precis i början av parken. Hennes jämåriga polare satt som fastklistrad i en gammal traktor, ca 500 m från dinosaurierna och vägrade lämna över ratten till de övriga väntande barnen.
Summering: Vi hade endast behövt gå 500 m, istället för som nu när vi drog runt dom små stackarna över hela parken. Plus att vi hade inte behövt ett enda levande ting för att de skulle vara nöjda.....Ja vad säger man.....

För övrigt har jag gått på samma gymnasieskola som Annicka Duckmark. Såg henne läsa upp lottobollar på TV idag, för jag gissar 10:e året i rad. Kanske finns det dom som undrar om vi på våra mattelektioner på detta gymnasie, fick sitta i våra bänkar och snällt upprepa orden "Nummer 7, en sjua" när matteläraren höll upp en liten färgglad boll med en sjua på......

Varulv

Hade jag haft samma ordförråd som Karl-Bertil Jonssons pappa Tyko hade jag antagligen idag utbrustit: "Jag har närt en varulv vid min barm"
Då min dotter står och äter rå blodpudding och när jag försöker ta skivorna för att steka dom ropar hon hysteriskt NEJ jag vill ha mera sånt!!!

Men när jag någon timme senare ser henne sova i sin säng är det nog så långt från en varulv man kan komma, snarare är det ett oskyldigt lamm som jag redan känner stor oro inför vilka slags hemska varulvar hon kommer stöta på i livet.

Varenda hemsk sak jag läser i tidningen kan jag oroa mig för. Att det ska drabba mina barn. Att jag måste tänka på att försöka skydda mina barn från jordbävningar, knark, hela förbannade internet, drunkning, alkohol, kidnappningar, HIV, löss, cancer, fetma, anorexi, självmord, egoism och så håller det på, det kommer nästan alltid till ytterligare en sak för varje tidning jag läser.

Men vissa dagar emellanåt struntar jag i att läsa tidningens första del utan går direkt på del 3, nöjesdelen. Då brukar det inte bli något tillägg i oroslistan och det är bra för mitt förnuft. Då brukar det bli lättare att hantera oron de dagar när jag låter den gnaga lite till på mig.....

Lärdomar

I dag har jag lärt mig hur det skulle se ut om det hade varit mode att lägga in silikon i bara ett bröst.
Min bebis har jag ammat varannan timme de senaste två dagarna. I dag fick han för sig att fördubbla tidsintervallet vilket gjorde att det ena bröstet vällde upp till double size mot det andra. Antar att det sista min bebis tänkte innan han somnade var "supersize me".

Jag har oxå lärt mig varför vita lakan är mest populära. Hudavlagringar syns betydande mer på tex mörkblåa lakan än vita.

Har även fått erfara det första men förmodligen långt i från mitt sista "ICA-utbrott". Det är ett utbrott som barn får 5 meter innan kassan, där godiset finns. Tyvärr är det ju så att godiset finns där alla dagar och inte bara på lördagar som vi föräldrar hade önskat. Men oftast går det ju att undvika ICA-utbrottet med kommentaren "Det är inte lördag idag".
Det som förvånade mig idag dock var att det inte var godiset som utlöste utbrottet utan ett simpelt födelsedagskort där det stod "Grattis från oss alla" och hade ett motiv med diverse olika krukväxter....Jag försökte säga att vi inte känner någon som fyller år och behöver inte köpa kortet. Vi känner många som fyller år blev svaret....och vad säger man....ja typ alla vi känner fyller år, men vi köper det inte ändå. Då kom utbrottet och jag bär ut min dotter genom kassorna gråtande.
Man vill ju inte att hon ska tro att hon ska få ett krukväxtfödelsedagskort VARJE gång vi är i affären.....

Julpynt

Checka in datumet först innan ni läser. Jag har idag nämligen tagit ner mitt sista julpynt!!!
Jag var inne o fikade hos grannen och från deras ovanvåning ser man jättebra ner på vårat lilla hus och till min fasa ser jag hur hemmablind jag blivit. I vårt fönster vid trappan upp till vår ovanvåning hänger prydliga röda hjärtan i trä. Ett snyggt julpynt som min kära sambo tillverkade i träslöjden. Ett av de få "ära-vare-gud-i-höjden-detta-har-jag-gjort-i-slöjden-verk-som-skulle-kunna-säljas-på-designtorget". Alltså ett snyggt julpynt, men än dock ett julpynt.
Klantig som jag var utbrister jag till grannen att "Men hjälp, nu måste jag verkligen ta ner vårt julpynt" Varpå hon svarar att hon först trodde det var ett julpynt, men att hon i slutet av februari började tvivla, för att sedan övergå till att tro att det var en inredningsdetalj. Hon påstod snällt att hon tyckte att det såg gulligt ut med den där, men jag tror att det enda som var gulligt var att hon inte bröt ut i hysteriskt skrattanfall över att jag har julpynt in i sommarmånaderna.

Hur som helst så har jag idag tagit ner våra hjärtan på tråd, och känner mig faktiskt ganska stolt. Och då blir jag återigen rädd. Rädd över att jag är så lat, att jag känner mig stolt över att jag fått ner mina julpynt när solen steker utanför och kastanjerna blommar......

När jag en timme senare, efter min enorma ansträngning går en promenad med barnvagnen, tittar jag in till vår andra granne (alltså inte hon som snällt tror att våra julpynt är inredningsdetaljer) ser jag mellan deras oklippta gräs och skrotbil (som parkerades på tomten 1987 och som inte blivit flyttad en enda gång sen dess) att i deras fönster står minsann adventsstaken kvar. Jag var alltså inte sist på vår gata att dansa ut julen en sommardag i maj. Fast min tröst varar bara en sekund, för när jag tänker efter tror jag den adventsstaken också parkerades där 1987 och har sett alla årstider sedan dess.......

Plåsteråldern

Plåsterålden infaller någon gång runt 2 1/2 års ålder. Till minsta lilla aj behövs ett plåster och då förstås ett plåster med motiv, gärna Nalle Phu, men Bamse kan gå an också. Och visst är det charmigt, för det som gjorde extremt ont går över på 3 sekunder bara plåstret åker på. Alltså samma effekt som en tilldömd straff i fotboll. Vuxna fotbollsspelare ramlar i straffområdet och har så fruktansvärt ont att deras ansikte förvrids till oigenkännligt. När domaren då tilldömer straff, hoppar den stackars skadade spelaren upp på fötter med en energi likt en tvååring och ontet är som bortblåst.

De flesta gånger dock så har inte tvååringen ett ont, vilket avslöjas när den lilla plåsterberoende kotten står med plåstret i handen, letandes efter ett bra ställe att klistra fast det på samtidigt som hon frågar
-Mamma var hade jag ont nånstans?

Häromdagen hade min dotter två plåster på ryggen, ett på magen, ett på varsin arm samt att hon till slut satte ett på hakan, men det åkte av ganska snart då nappen skulle in i munnen och plåstret var i vägen. Jag har ännu inte dragit ned på tillgången på plåster då jag hellre slösar några kronor per plåster än 5 raseriutbrott per dag.
Jag slår vad om att det på dagis, för oss vuxna ovetandes, pågår en tävling där barnen skryter om hur många plåster de har och vilka motiv som finns på dem. Likt äldre barn jämför sina mobiltelefoner.....

Sista dimensionen av plåsterdilemmat är att klistret på motivplåstren är bätter än silvertejp. De märken som blir kvar av klistret när plåstret tagits bort går inte att tvätta väck förrän vid 7:e badtillfället.

Kommunen

HJÄLP!! jag har blivit gammal. Idag önskade jag för någon sekund att jag jobbade på kommunen. Bara för att få nära till jobbet, kommunhuset ligger bara 5 min bort med bil. Knappt. Och för en liten stund tänkte jag tanken att det skulle vara skönt att slippa bilköer och kunna cykla till jobbet. MEN jag menar Kommunen!!! Min tidigare föreställning är att det är torrt, tråkigt och grått att jobba på kommunen och det håller jag nog fortfarande fast vid. Så när jag utan förvarning kände att jag skulle kunna jobba där, kom mina gråa hårstrån växande i rapidfart.....Nä nu måste jag åka in till stan och hitta någon hipp reklambyrå att önska mig en skrivbordsplats på istället så jag känner mig en sisådär 10 år yngre igen.

Blåssippor

Min dotter och jag gick till affären. Min dotter satt i vagnen och jag körde den.
-Snälla mamma ge mig en blåssippa
- Det finns inga här snälla du
- Jo där mamma
- Vart?
-Där!!
Och då såg jag ju att hon pekade på en överblommad maskros. Hon ville alltså blåsa bort fröna från den. Alltså en Blås-sippa!
Har jag verkligen skapat ett så här smart barn tänkte jag då!

Politik för 70-talister

Jag har hört att vi 70-talister är ointresserade av politik. Jag kan inte nämna att det finns någon vetenskaplig undersökning som bekräftar detta, utan det är endast utifrån information som jag har läst eller hört andra bekanta och glapptungor sagt.

Jag tror dock att om det skulle finnas en undersökning skulle den delvis vara baserad på mitt ointresse. Jag önskar starkt att jag skulle vara intresserad, men hur jag än försöker går det bara inte.

Häromdagen satt jag och tittade på aktuellt. Först ut var Reinfeldt, (jag kan inte ens stava till hans namn....bara det avslöjar ju min okunskap....). Det enda jag fokuserade på när han började prata var att jag tyckte han gått upp i vikt. När det sedan var Olofssons tur i rutan kunde jag för min värld inte förstå hur hon kunde ha ett sådant helt anskrämligt läppstift på sig, hon har ju dessutom nästan inga läppar att ta på läppstift på. Jag hade inte hört ett ord av vad dessa två personer sagt utan endast brytt mig om deras yttre.

Så min slutsats är att antingen är jag helt totalt ointresserad av vad politikerna har att säga att jag inte kan ta till mig deras ord, eller så är jag så ytligt lagd att jag bara bryr mig om folks yttre...Det senare tycker jag är en ytterst ful egenskap att ha så därför hoppas jag innerligt att jag är en opolitisk person!