Äkta källvatten

Storasyster hittar idag på eftermiddagen sina blöta fingervantar liggandes på farstukvisten. Sviter från vattningen av gräsmattan igår.
- Titta mamma, alldeles blöta.
- Vi får ta in dom och torka dom, svarar jag.
- Nej vi kan hänga dom ute.
- Nä jag tror vi ska tvätta dom också, säger jag när jag ser status på vantarna.
- Men jag har ju tvättat dom. I källvatten.
- Jaha, skrattar jag, du menar i vatten från källaren.
- Ja från slangen.
Fint ska det va....tvätta fingervantar i äkta källvatten!!

Torkad råtta och dushar

Det händer att det ibland händer lite väl många saker på en gång.
Vi skulle ha besök och jag kom hem lite senare efter att ha handlat mat som vi skulle äta. Hemma var min sambo, lillebror, storasyster, storasysters kompis F och hennes mamma och hennes hund F.
Fram tills jag kom hem hade följande hänt:
* Min sambo hade vattnat gräsmattan med trädgårdsslangen
* Lillebror passade då på att duscha under slangen med kläderna på
* Hunden F hade hittat en torkad råtta som han gnagt på
* Hunden F hade rullat sig i kattbajs
* Hunden F hade fått duscha
* Kompis F hade fått duscha (pga missöde vid kissepausen på väg till oss)
Så när jag kom hem satt matte till Hunden F på golvet och blåste Hunden F torr med min hårtork. Lillebror är svart runt munnen för att han ätit på sin födelsedagsballong där det med svart tuschpenna stod GRATTIS. Storasyster och kompis F letar efter en låtsaskorv och min sambo ser allmänt trött ut. Och, det ligger en torkad råtta ute i soptunnan.
Just då var jag glad att det var jag som fick handla mat och komma hem lite senare, när kaoset lagt sig en aning...

Benhålan

- Mamma jag har ont här, säger storasyster.
- Vardå säger jag och vänder mig mot henne
- Här, i benhålan.
- Jaha. I benhålan. Det var ett bra ord.
- Vaddå, undrar hon.
- Det heter egentligen knäveck, men jag tyckte benhålan nästan var ett bättre ord.
- Ja för det är ju ett ben och liksom ett hål. Knät sitter ju där fram.
Så sant så sant.
För övrigt har lillebror idag lyckats med följande bedrifter
* skrivit med bläckpenna på varje trappsteg i hela trappan
* skrivit med bläckpenna på väggen i badrummet
* ätit nästan enbart grädde till middag (en liten plätt slank ned också)
* gömt en play-doh deg någonstans i huset som vi ännu inte lyckats lokalisera
Men i morgon fyller han två år. Då kommer han bli så mycket klokare och inte göra om några av dessa saker igen...

Fika-drive-in

Det är här ni har hört det först. Glöm inte det.
Min dotter och jag svänger in på mc donalds drive in. Mamma behöver en hamburgare och min dotter behöver ett happy meal. Behöver kanske inte är rätta ordet när jag tänker efter nu, men då var det det.
-Får jag följa med in? frågar min lilla tjej från baksätet.
- Nämen vi ska inte gå in. Vi köper från bilen.
- Vadå?
- Jo vi kör fram här och säger här vad vi vill ha, sen kör vi runt och betalar genom bilrutan och så ger dom oss vår mat.
- Va? Gör dom?
- Ja, vi behöver liksom inte gå ut.
- Va smart, tycker storasyster.
Hon fortsätter
- När jag blir stor så ska jag också ha det så. Fast jag ska ju vara bagare och så får man köra fram med bilen och köpa bullar.
Då inser jag vilken himla bra idé det är.
- Jamen det är ju en helt lysande idé! utbrister jag.
Tänk er en fika-drive-in. Där du kan bara svänga förbi och köpa ditt fikabröd till söndagsfikat med kusinerna, eller när man ska ha lite lördagsmys efter att ha slängt skräp på tippen, eller det allra bästa, när man är på väg till jobbet en fredag och ska ha med sig fredagsfika. Då är fika-drive-in helt oslagbart!
Konceptet är ju fantastiskt, direkt från bageriet får du dina bullar, och bagaren behöver bara lokalkostnader för sitt bageri och inte för något café eller liten butik. Som sagt, det var här ni hörde det först.

Barn av digitalåldern

Vi slänger skräp allihopa här i morgon. Sopbilen hämtar all sköns skräp vid dörren, helt gratis. Så vi ställde dit mycket av det som vi inte vet varför vi ens har sparat. Som en diabildsprojektorduk med tillhörande stativ. Det kom med huset när vi köpte det. Och så har det fått stå kvar.
Min dotter hjälpte till beundrandsvärt med att släpa fram all bråte till tomtgränsen. När hon gick där med stativet till diabildsduken frågar hon
- Vad är det här.
- Det är en slags duk man sätter upp för att titta på foton.
- Va?
- Alltså titta på kort man tagit med kameran.
Hon ser helt totalt nollställd ut. Hon förstår ingenting. Jag förstår plötsligt att det nog är ganska omöjligt att få henne att förstå diabildsköret.
- Va? säger hon igen.
Jag tittar på henne, ett barn av digitalåldern. Jag ger upp.
- Äh det är bara liksom en slags duk man hänger upp, det är svårt att förklara.
Jag känner mig lat över att jag inte orkar förklara. Men det blev bara för svårt att få henne att förstå att man inte alltid har kunnat se bilderna man tagit direkt i kameran....

För övrigt rekommenderar jag min dotters
"Låtsaskaffeaffär med gratis kaffe"
Utsökt kaffe till mycket lågt pris!

Storasystertröst

Vi skulle göra lunch och lillebror stod som så ofta bredvid och skulle hjälpa till. Han diskade mest. Hällde vatten i muggar fram och tillbaka och fram och tillbaka. Så hör jag storasyster säga
- Mamma titta på lillebror!
Jag ser honom med durkslaget på huvudet stå och fylla på vatten i en mugg.
Vi skrattar gott åt honom, och han vänder sig om och ser att vi skrattar åt honom. Han ser då sin chans att spexa lite så han tar muggen och häller ut den på golvet.
Jag höjer rösten och säger att så får man inte göra, och att han nu får gå ner därifrån. Då tar han ett nytt glas med vatten och häller det också på golvet.
Jag blir arg och lyfter ned honom från stolen och säger till honom att så gör vi inte, och nu får han gå härifrån för att jag ska torka upp.
Han blir ledsen och försöker få tröst i min famn, men jag vill inte att han ska kliva i det blöta medan jag torkar upp så jag säger att han får vänta lite. Han fortsätter gråta och står och ropar mamma. Men jag bara torkar. Då inser han att han inte kommer få någon tröst och går då över till storasyster.
Han sätter sig bredvid henne och lägger huvudet mot hennes axel och gråter. Hon blir liksom stolt att han kom till henne istället för tröst och håller om honom och säger
- Lilla gubben, såja. Jag ska krama dig.
- OOöäääää, gråter lillebror.
Storasyster fortsätter
- Jamen mamma blev inte arg på dig, hon säger ju bara vad du inte får göra.
Jag stannar upp och tittar på dom två små kottarna som sitter där vid köksbordet. Att ha någon annan än mamma som tröstar ibland, det är guld värt!

Mysigt

På påskafton blev det årets första vårfika i solen. På hemliga mormors lantställe. Morfar tog fram bord och bänk. Mormor kom med fika. Vi drack kaffe, åt skorpor, kex och drack saft. Solen värmde och bina hade surrat ut från sina morfars bikupor. Vi alla njuter, men lillebror njuter nog allra mest. Han liksom bara skiner hela han.
- Mysigt, säger han så efter en stund.
Vi alla fnissar lite, men försöker liksom hålla kvar stämningen, för han hade ju så rätt. Det var ju bara så mysigt och då passar det sig inte att skratta högt åt vår roliga lilla lillebror.
- Ja du, det här är mysigt, säger jag.
- mm, svarar han. Mysigt, säger han en gång till.
Vi kisar mot solen allihop och håller med.

Genast!

Same procedure as last night. Fast en mycket förkortat version tack och lov.
Lillebror ska sova. Jag lägger honom ner i sängetn.
- Mamma ligga dä.
Jag lägger mig dä.
- Hålla handen.
Vi håller handen.
- Kaason, kaason, bästa kaason.
Lillebror börjar sjunga Världens bästa Karlsson i högan sky.
- Snälla lillebror tyst, säger jag.
- Mamma berätta en saga, säger storasyster. Om bambi.
Jag berättar en påhittad saga om bambi, när han ska gå i skolan.
Lillebror är tyst någon minut. Storasyster somnar som tur är på någon minut, för sen sätter lillebror igång att sjunga Karlsson igen för full hals.
Han ställer sig upp och försöker ta sig ur sängen.
Jag lägger honom ned igen, och klappar honom på huvudet och sjunger en vaggvisa för att göra honom lite trött.
- Nä, mamma ligga dä, säger han några gånger. Fast samtidigt märker jag att han slappnar av mer och mer. Så jag fortsätter klappa hans huvud. Han börjar blunda.
Men något gör att han vaknar till igen.
- Nä, mamma ligga dä.
Jag låtsas inte lyssna utan fortsätter att klappa och sjunga.
Han säger till en gång till
- Nä mamma ligga dä, han pekar på madrassen.
Jag lyssnar inte.
Då säger han till på skarpen.
- Nä mamma ligga dä. Genast!
Jag kan knappt hålla mig för skratt. Jag slutar klappa.
- Genast!! säger lillebror igen.
Det är bäst att lyda, så jag lägger mig bredvid sängen. Han håller i min hand och så somnar han nästan genast.....

Sjunga till sömns

Kan säga att det är mer än lovligt svårt att natta en liten kille som ligger och sjunger för full hals.
- Tjinna lonna stonkkkaaaan
ropar lillebror där han ligger i sin säng.
- nackamakka damm
Det är pippis sång när hon väntar på att prussiluskan ska komma och hämta henne till barnhemmet.
- Puuuusiluuskan tjinnalonna ston hej sveeeeej
fortsätter lillebror. Inte sjungandes, utan mer skriksjungandes.
- Tyst snälla du, nu ska vi sova, säger jag till honom i början.
Efter ett tag blir det mer argsint.
- Lillebror, nu är du tyst!
- Hålla handen, hålla handen.
Jag smälter. Håller handen och känner hur han slappnar av. Nu, tänker jag. Nu somnar han.
- Tjinna lonna stonkaaaan, ropar lillebror efter 4 sekunder.
Tjena liksom. Inte somnar gaphalsen för det.
Som tur är somnar storasyster lätt i lillebrors operatoner.
- Mamma ligga dä
- Jag ligger ju bredvid dig, svarar jag.
- Hålla handen.
Jag håller handen. Två sekunder är han tyst.
- Maaboj, maaaboj. åååå åååå.
Han går över till sin melodifestivalrepetoar. Manboy.
- Tyst, nu sover vi, säger jag.
Han tystnar. Två sekunder igen.
- Yeba oh oh.
Ytterligare spår ur melodifestivalen.
- Nu går mamma ut.
- Nääää mamma ligga dä.
- Jamen då får du vara tyst.
- Mmmm, svarar han.
Vi håller handen. Två sekunder.
- Yeba oh oh!
Jag ger upp. Han får sjunga. Storasyster verkar inte vakna av det. Och jag somnar också. När min sambo kommer upp och väcker mig, har lillebror somnat.
Bra sjunget lillebror, du lyckades få oss alla till sömn.

Hemliga mormor

Mormor och morfar har en stuga på landet. Det är en lång grusväg dit, och vägen tar faktiskt slut där huset står. Så långt ut på landet man kan komma. Där var vi i påsk. Barnen var dessutom där själva hos mormor och morfar.
Mormor och lillebror gick på promenad ner mot sjön, där vi dagen innan eldat påskbrasor.
- Dä botta, bjinnej, säger lillebror och pekar bort mot eldresterna.
Så mormor och han går dit.
- Dä botta vatten.
Mormor och lillebror går till vattnet. Han går tappert, men ramlar då och då, varpå han säger till sig själv
- Hu gick de ?
Han tröttnar emellanåt och säger till mormor
- Bäja mej, bäja mej.
Mormor tar upp honom.
- Liten bit, lägger lillebror till, precis som om han vet att mormor har lite ont i ryggen.

När vi åker i bilen senare, hemåt, iväg från huset där vägen tar slut säger storasyster.
- Min mormor är hemlig.
- Är hon hemlig? undrar jag
- Ja, hon är jättehemlig.
- Hur menar du då.
- Hon bor långt bort dit ingen hittar.
- Du menar att gamla huset ligger långt in i skogen, frågar jag.
- Ja, hon är super duper hemlig, och bor långt bort in i skogen.
Det låter nästan som början till en saga. Min Hemliga Mormor. Kanske ändå att jag ska lyssna mer på mina barn för att få uppslag till min kommande barnbok...

Hålla handen

Lillebror vill ofta hålla handen. När han ska somna, när vi åker bil, när han ser på tv och även när han sitter och äter. Det är tryggt för honom. Och vi älskar att hålla hans lilla hand. Men ibland är det lite svårt att hålla handen och göra andra saker samtidigt. Som att köra bil. Det är inte lite svårt, det är faktiskt jättesvårt och dessutom helt livsfarligt. Så idag när vi åkte från mormor hör jag lillebror bakom mig säga
- Handen, hålla handen.
- Lille vän, jag kan ju inte hålla handen när jag kör.
Det var kväll och sovdags. Lillebror och storasyster skulle somna i bilen på väg hem. Då var det en hand lillebror behövde. Han börjar gråta.
- Haaaanden, snyftar han.
Då säger storasyster
- Jag kan hålla dig i handen.
Hon sträcker över sin hand till hans. Så sitter dom där i baksätet, fastspända så att dom får verkligen sträcka på sina små armar för att kunna hålla varandras händer. Jag tittar i backspegeln. Lillebror blir nöjd, när storasyster ger tröst. Våra små underbara kottar, ni är en saga för god för att vara sann...

Skojaj

Det går ganska fort att lära 4-åringar att idag är den dagen då man faktiskt får luras. Hela tiden. Storasysters kompis S var på besök. Och jag fick både i lurat mig att S inte hade borstat tänderna, att min dotter inte tvättat händerna när hon varit på toa. S hade ätit 100 glassar till frukost, för att lite senare ändra sig och menade att hon ätit 1000 tuschpennor till frukost. Och så höll dom på, tjejerna, att lura mig hela förmiddagen.
När vi skulle gå ut en sväng i trädgården, var tjejerna snabbast ut, medan jag och lillebror försökte få på oss våra kläder. Jag gick och letade efter lillebrors strumpor, medan han gick och ropade, "gå ut, gå ut". Jag hittade dom till slut. Tog honom i knät och skulle precis sätta på strumporna när han säger bestämt.
- Nä inte stjumpoj!
- Va, säger jag förvånat, vill du inte gå ut? Vill du inte ha strumpor?
Då ler lillebror samtidigt som han säger
- Skojaj.
Här har vi en grabb som fattat läget. Inte ens två bast, och det är han som luras bäst...