Barn av digitalåldern

Vi slänger skräp allihopa här i morgon. Sopbilen hämtar all sköns skräp vid dörren, helt gratis. Så vi ställde dit mycket av det som vi inte vet varför vi ens har sparat. Som en diabildsprojektorduk med tillhörande stativ. Det kom med huset när vi köpte det. Och så har det fått stå kvar.
Min dotter hjälpte till beundrandsvärt med att släpa fram all bråte till tomtgränsen. När hon gick där med stativet till diabildsduken frågar hon
- Vad är det här.
- Det är en slags duk man sätter upp för att titta på foton.
- Va?
- Alltså titta på kort man tagit med kameran.
Hon ser helt totalt nollställd ut. Hon förstår ingenting. Jag förstår plötsligt att det nog är ganska omöjligt att få henne att förstå diabildsköret.
- Va? säger hon igen.
Jag tittar på henne, ett barn av digitalåldern. Jag ger upp.
- Äh det är bara liksom en slags duk man hänger upp, det är svårt att förklara.
Jag känner mig lat över att jag inte orkar förklara. Men det blev bara för svårt att få henne att förstå att man inte alltid har kunnat se bilderna man tagit direkt i kameran....

För övrigt rekommenderar jag min dotters
"Låtsaskaffeaffär med gratis kaffe"
Utsökt kaffe till mycket lågt pris!