Smetoholic och vaaaam

Vi satt och fikade vid köksbordet. Min dotter säger plötsligt
- Jag vill baka blåbärspaj.
- eh jaha, men vi har nog inga blåbär.
Trumpen säger hon
- typiskt.
- Men vi har hallon, vi kan baka hallonkaka.
Hon lyser upp
- Jaaa
Hon skjuter fram sin stol direkt till diskbänken.
- Vad ska vi ha i?
- Få se, vi kan göra I's hastkaka, säger jag. Du vet S's mamma.
- Ja det blir bra, har hon en egen kaka?
- Ja det kan man säga.
När vi bakat klart och ställt in kakan i ugnen slickar min dotter alla skedar, alla bunkar, alla vispar, allt allt allt hon kan komma åt som har smet på sig.
- Mamma skrapa lite till smet till mig ur bunken med den här, säger hon till mig och ger mig slickepotten.
Jag skrapar. Och skrapar en gång till och en gång till och en gång till. Att det går att få ut så mycket smet ur så lite smet är för mig en gåta. Men till slut finns det inte en gnutta kvar.
- Finns det mer smet nånstans, frågar hon.
- Nä nu är det slut överallt.
- Men kanske nånstans finns lite kvar.
- Nej nu är det nog slut.
Hon blir arg och ledsen och skriker
- Men jag vill ha mer smet
- Jamen nu är kakan snart klar då kan vi smaka på den
- NEj jag vill ha smeeeet.
OK jag vet alltså numera hur en smetoholic ser ut när en sådan får abstines. Som tur är går det nästan lika bra med färdig hallonkaka, men bara nästan.

När vi tar ut kakan säger hon
- Är den vaaaam?
Hon säger alltså varm på ren småländska precis som I gör.
- Ha ha skrattar jag, härmar du I nu för att det är hennes kaka?
- Nä det heter vaaaam. Är den vaaam?
- Ja den är jättevarm. Vi får vänta och äta den tills den svalnat lite.
- Men jag tycker om jättevaaaam.
- Ja det kan jag tro, men inte så vaaam så att du bränner dig va?
- Nä.

Liten sopbil

Vi är på väg hem från förskolan. Plötsligt låter det mycket bakom oss och en liten liten sopbil, alltså en bil som sopar gator, kör förbi oss. Min dotter sitter i dubbelvagnen och tittar med stora ögon på den. Den kör garanterat INTE i 30 km i timmen som det är anvisat utan i minst 50 knyck vilket verkar vara precis vad den lilla sopbilen tål för det ser ut som om den skulle välta vilken sekund som helst.
- Vad var det där, undrar hon.
- Det var en liten sopbil sa jag
- En sån har jag aldrig sett förut och hon tittar förundrat efter den.
- Nä inte jag heller svarar jag. I alla fall ingen så liten som kör så fort.
Hon funderar en liten stund.
- Här på dromedaren får inga bilar köra mamma.
- Nä det är helt riktigt.
- Nä, den är för kort. Hon pekar med fingret på trottoarens bredd.
- Jadu, det är den.
Och vi går vidare hemåt för att fika och mysa i vintermörkret.

Grötfrukost

Vi satt vid frukostbordet. Jag åt gröt och min dotter åt gröt. Lillebror matades med risgröt. Lillebror är dock inte så intresserad av att äta alla gånger, eller rättare sagt ganska många gånger vill han inte äta mat utan sitter hellre och spottar ut eller sprutar ut är nog det rätta ordet. Efter mycket tålamod brukar jag tröttna och ge upp. Denna gång var likadan. Han spottade ut och jag lassade in om och om igen. Men tänkte att jag ska inte ge mig.
Istället var det min dotter som fick nog av den sprutande grötlillebrodern bredvid henne och sa
- Mamma nu struntar vi i det här, och så äter du och jag upp gröten istället. Nu struntar vi i lillebror. Han är ju hopplös.
Hmmmm jag kände mycket väl igen den exakta frasen.....så jag höll med henne och jag gav upp, sen lekte hon och jag ett skepp kommer lastat med vår gröt istället.

Mörkt ute

Det tog lång tid att gå hem från förskolan idag. Min dotter skulle stanna och titta på änderna vid dammen, hon skulle gå själv sakta sakta på "dromedaren", hon skulle sitta på en mur och äta russin, hon ville stanna och sparka i lövhögen, men när hon sa att hon vill stanna och sitta i busskuren sa jag stopp. Nu går vi hem, det har ju tagit jättelång tid att gå hem försökte jag förklara. Hon blev ledsen, så jag tog till ett välkänt knep
- Det är bäst vi skyndar oss hem innan det blir mörkt.
Hon tittar lite bekymrat runt omkring oss, och satte sig sen genast i vagnen. Jag lugnade henne lite och sa
- Det är ju lite ljust fortfarande, så vi hinner nog.
- Fast nu är det ju mörkt så nu ska alla hem och sova. Nu är det bara vi kvar.
- Nä det är ju inte kväll, det är bara att det blir mörkt tidigt, säger jag
En bil åker förbi.
- Det var nog sista bilen, nu är alla hemma och sover, fortsätter hon.
- Menar du att alla är inne nu och ska sova.
- Ja fast den bilen måste ju åka hem först, sen är alla hemma och ska sova. Vi med snart.
Det åker förbi en bil till.
- Oj en till bil, men det var nog sista, säger hon, nu är alla hemma och sover.
- Fast det är ju inte kväll, det är ju bara att det blir mörkt tidigt på eftermiddagen, försöker jag förklara.
- Jaha. Då förstår jag.
Så går vi hemåt, och när vi kommer hem är det så mörkt att vi får tända lamporna inomhus. Men vi går inte och lägger oss utan vi fikar istället.

Kallkorv och skinka

Idag hade vi besök av A och hennes mamma. Vi fikade nyinköpt julvört med påläggskinka. När A's mamma lägger på en skinka på A's smörgås säger A förklarande
- När korv är kall heter den kallkorv och när skinka är kall heter den kallskinka.
Vi skrattar gott och A's mamma säger
- Jaha är det så det är.
- När jag var liten sa jag också att det hette kallkorv istället för kalvkorv, sa jag.
A tittade på mig lite förundrad, hon hörde väl ingen skillnad, så jag lät bli att förklara.

För övrigt försöker vår dotter sluta med napp. Eller vi pratar om det emellanåt i alla fall, och några gånger har hon sagt till pappa att hon ska sluta och så har hon gett honom nappen när hon ska somna. Men det har bara dröjt några minuter, sen har hon bett att få den igen. Eftersom vi inte har definitivt bestämt att hon ska sluta med den har vi inte proppsat på att hon inte ska ha den. Så döm om min förvåning när hon ikväll återigen säger till mig när hon ska somna
- Jag ska sluta med napp. Hon ger mig nappen.
- OK säger jag, då tar jag den.
Jag lägger mig ned på madrassen bredvid hennes säng som vi alltid gör när hon ska sova. Jag väntar på att höra att hon vill ha nappen. Det går några minuter, inte minsta ljud från henne. Jag somnar. Vaknar efter 5-10 minuter med hennes napp i handen, tittar upp och där ligger hon i sin säng och har somnat utan napp. Jag går ned till min sambo.
- Hon sa att hon skulle sluta med napp, så jag fick hennes napp, sen somnade hon.
- Det får ju gärna gå så här lätt att få henne att sluta med napp, men jag tror inte på det.
- Nä det vore ju för bra för att vara sant, svarar jag.

Toalettkonversationer

Min dotter är numera blöjfri. Hon kissar oftast på pottan och ibland på toalett när en potta inte finns att tillgå. Igår var vi på besök hos en annan familj. Dom hade en potta. En svart.
- Mamma dom har en svart potta.
- Ja titta, det har vi ju inte sett innan. Vill du prova den?
- Ja det vill jag.
Hon tar fram pottan som stod inklämd mellan toaletten och duschen. Hon sätter sig och kissar. När hon är färdig ställer hon sig upp, tittar ner i pottan och utbrister sedan förvånat
- Titta mamma, jag har kissat svart kiss.
Jag skrattar lite tyst och svarar
- Ja det kan man ju tro men det ser bara ut så när pottan är svart, du ska få se vad som händer när vi häller i det i toaletten.
Jag tar pottan och häller i det svarta kisset i toaletten.
- Ser du, säger jag, vad hände?
- Nä det var ju inte svart, det var ju gult.

Ytterligare en komisk toalettkonversation ägde rum ikväll. Vi är och hälsar på S. Min dotter behöver kissa och jag följer med henne in på toaletten och hjälper henne att kissa . När hon sitter där kommer S in och är med oss. När min dotter är klar hoppar hon ned från toaletten. S tittar då ned i toaletten varpå min dotter säger
- Så här ser mitt kiss ut.
S replikerar fort
- Mitt kiss är också gult.
Bådar tittar nöjt på varandra och nickar liksom i samförstånd. Jag håller inne mitt skratt. För dom är det ju bara en helt vanlig toalettkonversation.

Äntligen snö

Idag har det snöat. Inte mycket, bara pyttelite. Fast första snön är ändå alltid speciell. Min dotter vaknade tidigt och pappa sa till henne att titta ut.
- Ser du snön? Mysigt va?
Vid denna tidiga morgontimme, 06:15, var hon väl inte riktigt vaken, för hon kommenterade det inte nämnvärt. Men någon timme senare, 08.15, då hon går ned från sovrummet påklädd och antagligen mer vaken tittar hon ut igen och utbrister
- Mamma, titta! Snö! Äntligen!!! Äntligen kan vi åka pulka.
- Nja, svarar jag, och känner mig som värsta glädjedödaren när jag säger att det borde kanske komma lite lite snö till. Lite moloken går hon från fönstret och jag tänker att vi ändå nog ska prova om det inte går att åka lite pulka på den pyttelilla snön. Fast det blir lekplatsen istället. Och lite som att åka pulka blir det eftersom rutschkanan blir så hal av den frostiga snön att våra barn med sina hala overaller formligen flyger nedför och av rutschkanan i en väldig fart. Vi vuxna tycker det ser lite väl halt ut och att det går lite väl fort, men min dotter bara skrattar.
- Du får inte hålla i mig mamma, jag vill att det ska gå fort och att det ska vara halt.

Inne leker vi sen djurpark med hennes små plastdjur. Djurparken är under vardagsrumsbordet. Jag får betala inträde med en biljett. Nånstans i den här leken hör jag att hon tagit efter några av sin mamma "tidsoptimistens" uttryck.
- Kommer du mamma för nu öppnar djurparken.
- Jag ska bara diska färdigt.
- Nej du hinner inte. Du är faktiskt jätteförsenat.
- Jasså?
- Ja djurparken stänger snart.
- Jamen du öppnade den ju nyss.
- Jooo....men du måste komma nu, för snart är du jätteförsenat.
- Jaha, då är det bäst jag skyndar mig.
Jag går till hennes djurpark med min biljett.
- Kan jag gå in eller är det stängt?
- Ja, det är fortsatt lite lite inte stängt.
- Vilken tur.
- Ja vilken tur du hade, säger hon och tar emot min biljett.

Nynna

Vi gillar att sjunga. Vi sjunger ofta. Nu har vi precis börjat med en lek som går ut på att du nynnar en sång och så får den andre gissa vilken sång det är.
Vår dotter är riktigt bra på att gissa sånger. Inte lika bra på att nynna. Ibland lyckas hon nynna en gissningsbar sång när det blir samma sång som jag just nynnat. Annars blir det oftast:
-Gissa vad det här är för sång mamma: Hm Hm
- Kan du nynna lite längre, säger jag
- Hm Hm
- Oj den var svår, kan du nynna lite till
- Hm Hm
Till slut gissar jag ändå helt slumpmässigt
- Är det var bor du lilla råtta?
Och vad jag än gissar säger hon
- Jaaa det är rätt!!
Ganska svår lek alltså fast ändå lätt.
För övrigt vet du att du sjunger för högt när din dotter säger
- Mamma du får inte sjunga så högt, jag hör ju inte vad jag säger.

Ledtrådar

Igår lekte pappa och dotter kurragömma. Detta är ju en intressant lek att leka med små barn. De har ingen uppfattning om det här med att vara tyst och sitta kvar på sitt gömställe. Men sakta börjar det nu gå upp för vår treåring meningen med kurragömma. Hon börjar tycka det är roligare om vi gömmer oss på ett svårt ställe och även hon hittar svårare ställen att gömma sig själv på. Innan var det ju den klassiska gömma-sig-på-samma-ställe-som-pappa-gjorde. Men det är förbi.
Pappa gömde sig igår först på ett lätt ställe. Vår dotter hittade honom ganska direkt.
- Men pappa du ska gömma dig på ett riktigt svårt ställe.
- OK sa han och gömde sig bakom dörren på städskåpet, låter kanske inte så svårt men hon brukar liksom inte gå dit och leta under kurragömmaleken, så det var ett bra ställe.
Hon gick runt en bra stund.
- Pappa?
- Pappa?
- Nää pappa. Det var ju ett riktigt svårt ställe. Var e du pappa?
- Här....
Lite för svårt alltså.
Idag lekte jag och hon gömma skatten. Då gömmer vi en stor guldmedalj någonstans och så får den andre leta. Så säger vi varmare och kallare beroende på om den som letar närmar sig skatten. Fast det här med varmare och kallare är helt oberäkneligt vad gäller min dotter. Hon säger varmare och kallare lite när hon känner för det. Men det är det som är det roliga.
När det är min tur att leta går jag in i vardagsrummet
- Nu är det varmare mamma
En halv sekund senare utan att jag flyttat på mig
- Nu är det kallare
- Nu är det varmare om ryggen, aj aj aj det är varmt på ryggen mamma
Jag vänder och vrider på mig, jag går hit och dit, det blir varmare och kallare på alla möjliga ställen. Till slut säger jag.
- Det här var riktigt svårt. Du får ge mig en ledtråd.
- Okej då. Du ska få en ledtråd.
Hon pekar under byrån.
- Den är där mamma.
- Ja där är den ju. Det var en bra ledtråd.
- Ja, jag är bra på att ge ledtrådar.

51 stycken gosedjur

Födelsedags-och julönskelistan har ändrats. Det är inte längre bara puttekulor på den. Nu har puttekulorna åkt ut ur listan. Numera ligger en gosedjurs-Nasse på första plats och lego på andra. Sen tar den slut. Hon har redan ca 50 gosedjur så helst vill vi inte köpa ett till. Men lego kan man ju nästan aldrig få för mycket av, så det tänker vi köpa. Fast det gör ont i mig att ändå inte köpa Nasse, hon vill ju så gärna ha honom. När vi var på affären igår sa hon
- Jag gick och klappade Nasse mamma. Och Tiger. Jag sa att dom kanske får bo hos oss snart.
Jag bara log och tänkte på våra planer på att inte ge dom ett hem hos oss. Konstigt nog kände jag mig som en skurk som inte kunde ge dessa stackars små gosedjur ett hem. Nog finns det plats för dem....nä jag ska inte köpa några mer.....eller jo ett till gör väl inget.....hmmm det verkar som om mina barndomskänslor för just gosedjur börjar smyga fram.....jag själv hade nog också en sisådär 50 stycken. Och jag säger som min dotter
- Nalle Phu måste ju ha någon att leka med.
Det låter som om vi mot alla odds får bli ett hem med 51 stycken gosedjur.....

Havrekaka och målarbok

Idag var vi och tog nytt EKG på min dotter. Hon är en modig tjej. Det skar i hjärtat att se henne ligga där med alla sladdar igen. Men hon låg så stilla och bra att sköterskan återigen var förbluffad. Vi skojade igen och sa att hon såg ut som en julgran. Vi skrattade tillsammans. Men aj så svårt det är att låtsas att vi inte var oroliga. Det lyser nog dessutom igenom. Barn känner ju av så mycket mer än vad vi tror.

När allt var över åkte vi med bilen och lämnade pappa på jobbet, sen åkte hon, jag och lillebror till köpcentret. Vi fikade först. Du får välja vilken kaka du vill sa jag och hon gick fram till disken och tittade bland de olika valmöjligheterna. Där fanns blåbärspaj, hallonpaj, äpplepaj, kladdkaka, morotskaka med glasyr, stora chocholatechip cookies. Och så fanns det en liten försynt havrekaka vars båda sidor var doppad i mörk choklad.
- Mamma den vill jag ha.
Hon pekar på havrekakan.
- Jaha, säger jag lite förvånat. Är du säker? Det finns ju de här olika pajerna som man får vaniljsås till. Och till kladdkakan får man grädde.
- Nej jag vill ha den, säger hon bestämt.
- Ja det får du. Vilken tycker du jag ska ta då?
- Du får bestämma själv.
- Jaha, ok....svårt. Jag tar nog kladdkakan.
- Ja det får du.
Och så åt vi våra kakor. Hon smakade på min några skedar, men var sedan helt nöjd med sin havrekaka.

Vi gick sedan till stormarknaden och tittade på leksaker. Vi tittade på de saker hon önskat sig i födelsedagspresent och i julklapp. Jag sa till henne att hon faktiskt kunde få välja någon leksak nu idag, eftersom hon varit så modig hos doktorn. Du får välja själv, sa jag, fast vi kan komma överens ihop beroende på vad du väljer. Det gick hon med på. Hon gick en stund bland hyllorna. Jag pekade på några dockor. Pussel. Nåt lego. Men nej, inget av det ville hon ha. Hon satt sen länge och tittade på en bebisleksak.
- Men det är ju leksaker för lillebror.
- mmmm....men jag ska önska en sån här till lillebror i julklapp.
- Ja det kan du göra.
Tills slut kom hon med en målarbok och la i vår korg.
- Jasså, vill du ha en målarbok?
- Ja, den vill jag ha.
- Så den tar vi då? Då går vi och handlar mat nu istället?
- Ja, nu kan vi gå.
En liten torr havrekaka och en målarbok av enklaste sort. Hon kräver inte mycket vår söta modiga lilla julgran.

Snitsen

Idag satt min dotter och grejade med sina hårspännen och tofsar. Jag fick idag nämligen sätta i hårspännen i hennes hår, och då måste jag passa på för det är inte ofta jag får det. Hon hittade några hårklämmor också och de var lite krångliga att öppna men till slut fick hon kläm på hur man gjorde.
- Nu kan jag mamma, ropade hon.
- Ja titta nu har du fått in snitsen, sa jag.
- Vad betyder snitsen?
- Tja, att du efter några försök nu kan öppna hårklämman.
- Jaha, då förstår jag.
Sen tog hon alla hårklämmor och satt och tryckte på dem en efter en och sa efter varje gång
- Jaaa, nu har jag snitsen.
- Jaaa nu har jag snitsen.
Och jag tänkte, det där lät inte så 2008, så hoppas hon inte tar med sig det uttrycket till dagis, då lär hon väl bli utskrattad av sina jämnåriga. Fast kanske inte. Vid den här åldern vill dom bara lära sig så många ord som möjligt. Oavsett årgång på dem.....

Drömmaren

I morse kände vi att 60-70-talets könsfördelning låg som en dimma i huset. Vår dotter har börjat säga att hon har drömt om olika personer. Och i morse hade hon drömt om mig och min sambo.
- Mamma jag drömde om dig och pappa.
- Å gjorde du, va mysigt. Vad drömde du?
- Jag drömde att du stod och diskade och pappa jobbade.
Himla mysigt. Jag bara kom av mig. Vad säger man. Här trodde jag att hon drömt något mysigt, att vi typ var på picknick tillsammans. Men inte. Jag diskade och pappa jobbade. Shit, vi får nog hitta på något mysigt tillsammans allihopa. Och det snarast. Könsfördelningen på jobb och disk, kommer lösa sig automatiskt när pappaledigheten kommer. Tror jag.

Misslyckad tårta

Häromdagen hade pappa namnsdag. Jag och min dotter bakade en tårta till honom. En sockerkakstårta utan både fyllning och grädde. Vi tänkte istället hälla på en kolasås som vi visste att han tyckte om. Kolasåsen blev liksom lite lös så jag ställde in den i kylen ett tag, så att den skulle stelna lite och sen kanske kunna gå att hälla på tårtan.
När pappa kommit hem och vi ätit middag var det dags för tårtan. Jag tar ut kolasåsen och häller på, det mesta rinner ner på fatet tårtan står på. Lite stannar kvar på tårtan. Den ser ganska misslyckad ut faktiskt.
- Vi skulle ju skriva bokstäver på tårtan, säger min dotter.
- Just det ja, svara jag och börjar febrilt leta efter geleglasyren. Hittar den inte.
- Vi kan smälta choklad och göra bokstäver, säger jag.
Jag tar fram blockchoklad och eftersom vi vill få klart tårtan smälter jag chokladen i micron. Alldeles för länge. När jag tar ut den, är det bränd choklad istället för smält.
- Äh, säger jag, vi skriver bokstäverna med bananbitar istället. Och det gör vi. Fast det är bara en bokstav som får plats. Tårtan ser om möjligt ännu mer misslyckad ut.
Medan jag plockar i ordning, står min dotter vid tårtan och slickar upp det av kolasåsen som runnit ut på fatet. Hon smackar och säger "mmmm" om vartannat.
Så kommer pappa. Han pekar på den brända chokladen och frågar
- Vad är det här?
Jag svarar
- Bränd choklad.
Han smakar.
- Det där var INTE gott, replikerar han snabbt.
Då hör vi en liten 3-årings röst borta ifrån tårtan säga
- Men det HÄR var gott.
Och utan att titta upp från tårtan och kolasåsen fortsätter hon mumsa i sig en ganska lyckad kolasås från en ganska misslyckad tårta, till ljudet av mitt och min sambos skratt.

Telefonsvarare

Jag har upptäckt det optimala sättet att bli av med telemarketingsnubbarna. Dom som alltid ringer vid de mest osannolika tider på dygnet på de mest osannolika dagarna.
Idag ringde ett av telebolagen. Det var 7:e gången på 5 dagar de söker mannen i huset. Han har inte varit hemma en enda gång, och jag säger snällt varje gång
- Nej han är inte hemma.
- Då ringer vi vid ett annat tillfälle, säger dom
- Ja gör ni det, säger jag surt.
Istället skulle jag bara säga
- Ring inte mer, jag bestämmer att han inte ska ha något.
Men det gör jag inte.
När det idag ringde säger min dotter
- Mamma jag vill svara
Jag tittar på telefonen och ser att det är ett telemarketingnummer
- Javisst säger jag, och pekar på svaraknappen, tryck här gumman och säg hallå.
- Hallå säger hon.
- Eeeeh hallå, jag ringer från telebolaget och undrar om din pappa är hemma
Min dotter skakar på huvudet
- Hallå? Hallå? Jag undrar om din pappa är hemma och om jag får prata med honom?
Min dotter skakar återigen på huvudet.
- Hallå? Är din pappa hemma, säger nu telemarketingtjejen lite mer irriterat.
Jag mimar till min dotter att hon ska säga Nej.
- NEJ säger hon i luren högt och tydligt.
- MIN PAPPA ÄR INTE HEMMA, fortsätter hon lika högt.
Sen säger hon snabbt
- Hej Då
Telemarketing tjejen hinner precis börja på meningen
- Då ringer jag.....sen tystnar hon och säger - Hej då.
Jag lägger på luren åt min dotter och ler stort åt henne.
- Va bra du var på att svara i telefonen!
När pappa kommer hem säger hon till honom
- Jag sa att du inte var hemma när din kompis ringde.
Då skrattar jag gott.
- Ja och det gjorde hon jättebra, säger jag, och förklarar för pappa vilken "kompis" det var som ringt och sökt honom.

Brevlådetur

Min dotter och jag ska gå ut och hämta posten. Det är riktigt ruggigt väder ute. Min dotter har envisat med att ha sitt Craft-underställ på sig hela dagen. När vi så ska utanför dörren ber jag henne ta på sig ett par överdragsbyxor utanpå långkalsongerna.
- Ska jag ha på mig två byxor?
- Ja det är så ruggigt väder ute. Det är skönt med ett par byxor utanpå dina underställsbyxor. För det är för kallt att bara gå ut i dom där, säger jag och pekar på hennes byxor.
Visst det är inte långt till brevlådan, men går jag och hämtar posten med min 3-åring har vi på vägen hittat en snäcksnigel att studera i detalj (vet ni förresten att snäcksniglarna verkar lägga ett litet lock på sin snäcka när det blir vinter....det upptäckte min dotter och jag i helgen), vi ska ge stensköldpaddan mat, vi ska låsa upp brevlådan med en krånglig nyckel som definitivt inte är gjord för att en 3-åring ska öppna, vi ska hoppa i en vattenpöl, samla 7 olika sorters löv samt göra geggamoja i hinken. Detta gör att ett vanligt brevlådebesök kräver en något mer väderbeständig beklädnad än underställ eller morgonrock.
Min dotter börjar efter viss övertalning ta på sig sina överdragsbyxor samt sin jacka.
Jag har också Craft-underställsbyxor på mig så jag säger till henne
- Jag måste också ta på mig ett par till byxor, och hon ser lite nöjdare ut där hon sitter och tar på sig skorna.
Jag tar på mig ett par jeans och efter en liten stund säger hon
- Hur känns det?
- Vad menar du?
- Ja hur känns det undrar jag, säger hon.
Jag står som ett frågetecken och undrar om hon förvandlats till Peter Jidhe.
- Vad menar du "känns det".'
- Ja hur känns det med 2 par byxor. Är det skönt.
- Jasså, ja det är skönt. Nu kan vi gå ut säger jag och tar på mig min jacka och tar henne i handen. Och vi går ut i Novemberrusket, väl utrustade för en brevlådetur.

Se i mörkret

Det blir mörkare och mörkare för var dag som går. Så visst önskar jag att det inte skulle påverka mig att jag redan halv fyra på eftermiddagen går omkring i dunklet. Men det gör det. Allt känns liksom lite dystrare, ljuset känns bräckligt och så värdefullt. Och jag blir trött, trött och åter trött. Fast det är nu som jag mer än någonsin uppskattar att jag har min lilla tossa här hemma, som inte verkar bli påverkad av att höstmörkret kryper närmare oss. Hon är glad, sprallig och som vanligt har hon en outömlig fantasi och frågvishet.
Igår var det återigen ögonfärg som var samtalsämnet.
- Vill du titta på Bolibompa? undrar jag.
- Ja, och vi går in i vardagsrummet.
- Jag ska tända lampan åt dig härinne så vi ser något. Jag tänder taklampan.
- Nej, gör inte det. Det behöver du inte. Jag kan se i mörkret med blåa ögon.
- Jasså du, OK då behöver vi inte tända. Men kan inte jag se i mörkret med gröna ögon?
- Nä, säger hon självklart.
När pappa kommer hem leder hon in honom i mörkret vid trappan
- Pappa kom här lite, kan du se i mörkret.
- Näe inte så bra.
- Men det kan jag.
Antagligen är det bara blåa barnögon som kan se i mörkret, för pappa har också blå ögon.

För övrigt vet du att dina barn har umgåtts för mycket med andra barn som inte tål mjölk när din dotter, som aldrig överhuvudtaget varit överkänslig för mjölk, vid middagsbordet säger
- Mamma jag vill ha sånt som jag tål.
- Vad menar du?
- Jag vill ha sån sås som jag tål.
- Som du tål?
- Ja, Creme Fraiche.

Magfrågor

Jag måste säga att ibland önskar jag att det i Medborgarskolans kurskatalog fanns en kurs som hette något i stil med "Lär dig svara på dina barns frågor - en kurs i livets gåtor och mysterium och hur du förklarar dessa så att barn förstår"-
Idag satt vi vid fikat på eftermiddagen och pratade. När min dotter ser lillebror använda den heltäckande haklappen säger hon
- Mamma är det lillebrors?
- Njae, den fick du när du var liten. Du använde den när du var lika liten som lillebror.
- Jaha. Vet du mamma, att när jag var liten låg jag i magen.
- Ja när du var pytteliten låg du i magen.
- Mamma hur känns det att va i magen?
- Jadu, det är nog ingen som riktigt vet, för det går inte att komma ihåg. Jag kommer inte ihåg hur det var att va i magen. Gör du?
- Näe.....hon funderar.
- Men det är nog varmt och skönt. När man är så liten ligger man i vatten inne i magen.
- Va? hon ser frågande ut.
- Ja, man liksom flyter runt.
- hmmm, säger hon och ser ut att ha tröttnat på mina flummiga svar, så hon ställer sig på ett ben och byter ämne
- Mamma jag kan stå så här!
Skönt tänker jag, för nästa fråga hade väl varit "Mamma, hur hamnar man i magen", och den frågan har jag inte förberett mig på ännu, men jag förstår nu att det verkligen är dags att fundera ut hur jag ska förklara detta mysterium för en 3-åring.....

Dimmigt

Idag gick vi till förskolan. Det var dimmigt och lite rått ute. När vi precis gått hemifrån säger min dotter
- Mamma, vad dammigt det är i dag.
- Ja, det är dimmigt idag, rättar jag.
- Mamma ser du dimmigt med dina ögon?
- Va menar du?
- Ser du dimmigt med dina gröna ögon?
- Ja, jo jag ser dimmigt med gröna ögon också, ser du dimmigt med blå ögon.
- Ja det gör jag.
Tänk vad festligt det hade varit om vi skulle se olika saker beroende på vår ögonfärg. Att jag tex skulle se en grön himmel och min dotter en blå himmel. Barn ger verkligen oss nya banor att tänka i. Det gillar jag. Det gillar jag starkt.

Drömmar

Vår dotter har precis börjat förstå vad drömmar är för något. Hon har några gånger nu vid läggdags sagt till lillebror
- Lillebror jag vill drömma om dig.
Men det senaste börjar det bli lite allt möjligt som det ska drömmas om. Tex sa hon i torsdags att hon ville drömma om sina kusiner. I fredags på morgonen frågade jag om hon drömt om kusinerna och vad hon drömt.
- Jag drömde att vi busade hos farmor med hennes gosedjur.
- Jaha, drömde du något mer.
- Nej, vi busade bara. Men i morgon ska jag drömma om....vad hette hon nu då....hon som vi sett på väg till förskolan......
- Fifi förgätmigej, frågar jag
- Näe hon som heter nåt som låter som ting...
- Jaha du menar Tingeling
- Ja henne menar jag. Jag ska drömma om Tingeling.
- Jaha, vem ska du mer drömma om.
- Ingen. Sen ska jag drömma om mig själv.
Ha, så ska det låta, tänker jag. Man måste ju faktiskt tänka på sig själv också. Det får vi inte glömma.