Ledtrådar

Igår lekte pappa och dotter kurragömma. Detta är ju en intressant lek att leka med små barn. De har ingen uppfattning om det här med att vara tyst och sitta kvar på sitt gömställe. Men sakta börjar det nu gå upp för vår treåring meningen med kurragömma. Hon börjar tycka det är roligare om vi gömmer oss på ett svårt ställe och även hon hittar svårare ställen att gömma sig själv på. Innan var det ju den klassiska gömma-sig-på-samma-ställe-som-pappa-gjorde. Men det är förbi.
Pappa gömde sig igår först på ett lätt ställe. Vår dotter hittade honom ganska direkt.
- Men pappa du ska gömma dig på ett riktigt svårt ställe.
- OK sa han och gömde sig bakom dörren på städskåpet, låter kanske inte så svårt men hon brukar liksom inte gå dit och leta under kurragömmaleken, så det var ett bra ställe.
Hon gick runt en bra stund.
- Pappa?
- Pappa?
- Nää pappa. Det var ju ett riktigt svårt ställe. Var e du pappa?
- Här....
Lite för svårt alltså.
Idag lekte jag och hon gömma skatten. Då gömmer vi en stor guldmedalj någonstans och så får den andre leta. Så säger vi varmare och kallare beroende på om den som letar närmar sig skatten. Fast det här med varmare och kallare är helt oberäkneligt vad gäller min dotter. Hon säger varmare och kallare lite när hon känner för det. Men det är det som är det roliga.
När det är min tur att leta går jag in i vardagsrummet
- Nu är det varmare mamma
En halv sekund senare utan att jag flyttat på mig
- Nu är det kallare
- Nu är det varmare om ryggen, aj aj aj det är varmt på ryggen mamma
Jag vänder och vrider på mig, jag går hit och dit, det blir varmare och kallare på alla möjliga ställen. Till slut säger jag.
- Det här var riktigt svårt. Du får ge mig en ledtråd.
- Okej då. Du ska få en ledtråd.
Hon pekar under byrån.
- Den är där mamma.
- Ja där är den ju. Det var en bra ledtråd.
- Ja, jag är bra på att ge ledtrådar.