Kallkorv och skinka

Idag hade vi besök av A och hennes mamma. Vi fikade nyinköpt julvört med påläggskinka. När A's mamma lägger på en skinka på A's smörgås säger A förklarande
- När korv är kall heter den kallkorv och när skinka är kall heter den kallskinka.
Vi skrattar gott och A's mamma säger
- Jaha är det så det är.
- När jag var liten sa jag också att det hette kallkorv istället för kalvkorv, sa jag.
A tittade på mig lite förundrad, hon hörde väl ingen skillnad, så jag lät bli att förklara.

För övrigt försöker vår dotter sluta med napp. Eller vi pratar om det emellanåt i alla fall, och några gånger har hon sagt till pappa att hon ska sluta och så har hon gett honom nappen när hon ska somna. Men det har bara dröjt några minuter, sen har hon bett att få den igen. Eftersom vi inte har definitivt bestämt att hon ska sluta med den har vi inte proppsat på att hon inte ska ha den. Så döm om min förvåning när hon ikväll återigen säger till mig när hon ska somna
- Jag ska sluta med napp. Hon ger mig nappen.
- OK säger jag, då tar jag den.
Jag lägger mig ned på madrassen bredvid hennes säng som vi alltid gör när hon ska sova. Jag väntar på att höra att hon vill ha nappen. Det går några minuter, inte minsta ljud från henne. Jag somnar. Vaknar efter 5-10 minuter med hennes napp i handen, tittar upp och där ligger hon i sin säng och har somnat utan napp. Jag går ned till min sambo.
- Hon sa att hon skulle sluta med napp, så jag fick hennes napp, sen somnade hon.
- Det får ju gärna gå så här lätt att få henne att sluta med napp, men jag tror inte på det.
- Nä det vore ju för bra för att vara sant, svarar jag.