Misslyckad tårta

Häromdagen hade pappa namnsdag. Jag och min dotter bakade en tårta till honom. En sockerkakstårta utan både fyllning och grädde. Vi tänkte istället hälla på en kolasås som vi visste att han tyckte om. Kolasåsen blev liksom lite lös så jag ställde in den i kylen ett tag, så att den skulle stelna lite och sen kanske kunna gå att hälla på tårtan.
När pappa kommit hem och vi ätit middag var det dags för tårtan. Jag tar ut kolasåsen och häller på, det mesta rinner ner på fatet tårtan står på. Lite stannar kvar på tårtan. Den ser ganska misslyckad ut faktiskt.
- Vi skulle ju skriva bokstäver på tårtan, säger min dotter.
- Just det ja, svara jag och börjar febrilt leta efter geleglasyren. Hittar den inte.
- Vi kan smälta choklad och göra bokstäver, säger jag.
Jag tar fram blockchoklad och eftersom vi vill få klart tårtan smälter jag chokladen i micron. Alldeles för länge. När jag tar ut den, är det bränd choklad istället för smält.
- Äh, säger jag, vi skriver bokstäverna med bananbitar istället. Och det gör vi. Fast det är bara en bokstav som får plats. Tårtan ser om möjligt ännu mer misslyckad ut.
Medan jag plockar i ordning, står min dotter vid tårtan och slickar upp det av kolasåsen som runnit ut på fatet. Hon smackar och säger "mmmm" om vartannat.
Så kommer pappa. Han pekar på den brända chokladen och frågar
- Vad är det här?
Jag svarar
- Bränd choklad.
Han smakar.
- Det där var INTE gott, replikerar han snabbt.
Då hör vi en liten 3-årings röst borta ifrån tårtan säga
- Men det HÄR var gott.
Och utan att titta upp från tårtan och kolasåsen fortsätter hon mumsa i sig en ganska lyckad kolasås från en ganska misslyckad tårta, till ljudet av mitt och min sambos skratt.