Spiderman-fjäril

Idag kom det paket igen. Det har verkligen varit paket och klappar var och varannan dag hela december lång. Så blir det när det är födelsedag och jul hos olika släkter. Men idag var det grannen som kom över. Varsitt paket till barnen. Storasyster fick rosa siden handskar som nådde ändå upp till armbågen, samt en glittrig mask. Lillebror fick en fräck slips med spiderman på. Storasyster ville prova med en gång, det ville lillebror med. Fast inte slipsen utan dom rosa handskarna.
- Dom dom dom ....uhhhaääääää, dom dom dom
bölade han och pekade på dom rosa handskarna.
- Oj hade jag vetat det hade jag köpt ett par till, sa grannen lite förvånat.
Vi stod och pratade en stund och jag nämnde att jag letade efter älv-vingar som skulle vara snyggt till handskarna och ögonmasken. Min granne sa då att hennes dotter som jobbar på affär, kunde nog fixa ett par vingar, och hon skulle dit idag, så hon lovade att komma förbi om hon hittade några.

Vid middagstid knackar hon på dörren och levererar ett par vingar med tillhörande magiskt spö. Hon frågar lite försiktigt
- Men hur går det nu när det bara blir ett par vingar?
- Jadu säger jag, det vet jag nog inte.
- Men jag ska till min dotter i affären igen och lämna ett par nycklar jag glömde ge henne, så vill du att jag tittar om dom har ett par till.
- Tja, jag funderar ett tag, jo gör det om du kan och har möjlighet säger jag.
Det är nog inte fel att ha två par, dels för lillebrors skull men även när kompisar kommer på besök.
Efter en stund kommer hon igen. Jo visst hade dom haft ett sista par med vingar. Vi öppnar dom. Och vi hade nu två lyckliga fjärilar flygandes i huset. Bara för att rosaglittrande vingar hänger på tjejavdelningen, betyder det inte att tuffa spiderman-killar kan springa omkring med lätta steg i dom.....

Tänna tänna täääännnnnaaaaaa

Vi ska sätta oss till bords och äta middag hos mormor och morfar.
Jag sätter lillebror i hans stol. Direkt säger han
- Momo momo tänna.
Efter några dagar hos mormor har hon lärt sig hur det ska vara när man äter middag med lillebror. Det ska vara tända ljus. Flera stycken helst.
- Ja vi ska tända ljus, svarar mormor.
Men hon är inte snabb nog. För hon går först och hämtar potatisen för att sätta på bordet. Då viker sig lillebror dubbelt, lägger sig över sin fortfarande tomma tallrik, drar ner ögonbrynen så han ser riktigt arg ut och skriker med en röst som kommer ända från tårna
- TÄÄÄÄÄÄÄÄÄNNNNNNNNNAAAAAAAAAAAAAAAAA
Mormor springer och hämtar tändstickorna
- Ja ja ja vi ska tända.
Lillebror pekar först på tomten med värmeljuset
- Tänna uuus
- Ja vi tänder det här ljuset, säger mormor och tänder tomteljuset
- Dä dä dä
Nu pekar lillebror på de fyra stearinljusen.
- Så tänder vi det här, och det här, och det här och det här, säger mormor och tänder fyra ljus med samma tändsticka.
- Båsa båsa
- Här får du blåsa, och mormor sträcker fram tändstickan så lillebror kan blåsa ut.
- Tåd tåd tåd, säger lillebror
Mormor har även fått lära sig att man från röken när man blåsit ut en tändsticka ska låtsas ta en tråd och vira runt tändstickan. Det är ett trick som jag gör. Jag tar en tråd och virar runt tändstickan för att sedan dra till och tändstickan går av på mitten. Lillebror tror att alla kan tricket.
- Jag försöker ta en tråd och göra så men jag kan ju inte det, men jag har fått ta en tråd ändå, säger mormor, för det säger lillebror att man ska göra.
Så söker lillebror med sin blick över rummet. Det är något som saknas. Just det ja. Ett värmeljus saknas. Han pekar på byrån.
- Tänna tänna.
- Ja vi får ju absolut inte glömma det här ljuset säger mormor
Hon tänder sista ljuslyktan och lillebror blir nöjd.
Nu kan vi börja äta.

Lillebrors chokladsmakande

Hej alla monsterdiggare, det är lillebror här. Jag älskar choklad. När jag äter choklad, då är det verkligen på riktigt. Jag smakar liksom med flera sinnen samtidigt. Jag äter med munnen, men får choklad även under näsan så jag kan lukta hur gott choklad verkligen luktar. Och så känner jag på chokladen. Den blir så där härligt kladdig när jag har haft den i handen länge. Jag tycker alla borde äta choklad som jag gör. Livet blir så mycket roligare då. För choklad är värt att smakas på, med fler sinnen än bara själva smaken!

Vit jul är bäst

Så när julen är över är huset nu tomt på barn. Dom är hos "momo" och "moffa". Känns öde och det är det som är så konstigt. Att när vi längtar efter lugn och ro, blir det som en klump i magen när det väl är det.

Slutsatsen av hela julen blev följande
* Lillebror hade nöjt sig med tre värmeljusstakar med tillhörande värmeljus i julklapp. Det var ändå det han spenderade mest lektid med. Farmors glasvärmeljusstakar och hos mormor var det glastomten med värmeljushållare.
* Att Lillebrors leksaker var väldigt intressant för storasyster var ju då en liten tröst. Att köra flexitrack och stå vid verktygslådan var hur kul som helst.
* En vit jul är ändå bäst. Vi åkte pulka så det ven om öronen hela julaftonsförmiddag. Inga julklappar i världen slår det!
* Kanske att lillebror fått lite för mycket julmust, när han sveper hela mjölkglaset så fort att hälften rinner in i näsan, bara för att sen kunna få "ulmust".
* Mitt bästa julklappsköp var ett minibiljardbord till oss själva. Superkul.
* Storasyster har verkligen en passion för pepparkakor. Efter två clementinklyftor: "Mamma, nu är jag mätt på frukt, men jag är inte mätt på pepparkakor"
* Till sist är det inget som är så underbart som att ha barn när det är jul. Dom uppskattar liksom varenda sekund av julen. Och det har vi i år också gjort.

En bit pepparkaksdeg

  Idag var det pepparkaksbak. Hela familjen ställde upp. Pappa och mamma kavlade och kavlade. Storasyster tryckte ut pepparkakor i mängder. Det enda lillebror gjorde var att antingen stå och ropa
- Bit bit biiiiiit
vilket betyder "får jag smaka en bit"
Funkade inte det, lade han huvudet på sne, sträckte fram dom små händerna och viskade
- biit biit
Då funkade det. Han fick en bit pepparkaksdeg.
Men efter ett tag märkte han att det var lättare att helt enkelt ta bitar själv och till slut fick vi sätta rekordfart på pepparkaksbaket så att degen snabbt försvann.

Annars var dagens bedrift när vår dotter lyckades få på sig sin kofta både på rätt håll och på avigsidan. En ganska omöjlig uppgift som hon galant fixade helt utan vetskap.

Pärlhalsband

En av sakerna som är bra med att ha en storasyster är att när hon inte är hemma, kan man prova alla hennes halsband och armband hon pärlat. Det som inte är bra är att prova dom när hon är hemma, för då blir det i bland bråk om dom, och pärlhalsband är inte så praktiska att ha dragkamp med, eftersom dom oftast går sönder och så rullar pärlorna ut över hela golvet. Då brukar hon bli ganska arg. Fast pärlhalsband går att laga, det är tur för mig, brukar mamma säga.

Pepparkaka på papptallrik

I morse väckte vi födelsedagsbarnet 05:45, allt för att hon inte skulle hinna vakna innan vi hann och sjunga "Ja må hon leva". Detta eftersom hon de senaste dagarna behagat vakna 05:30, så ville vi vara på den säkra sidan. Vilket även medförde att lillebror yrvaket stod och betraktade oss förundrad och trött eftersom han brukar sova till kl 7... Men det tog inte lång tid förrän han var med på vad som hände.

Vår dotter fick ett gigantiskt paket, ett dockhus. Det är alltid något speciellt med paket som nästan är större än en själv. Vi trodde lillebror skulle bli avundsjuk på paketen. Fast lillebror var bara intresserad av mackan och pepparkakorna som låg på en papperstallrik. Han drog åt sig papperstallriken med tillbehör och satte den i knät. Storasyster tyckte ju att det var hennes eftersom det faktiskt var hon som fyllde år och tog tillbaka tallriken. Då bröt lillebror ihop. Ett ilande vrål gick genom morgontimmen. Vi försökte med alla knep, ge mackan, ge pepparkaka, men det var hela uppsättningen han var ute efter med tallrik och allt. Snäll som storasyster är ficka han till slut ha tallriken och så fick han en bit pepparkaka på den. Han tystnade och såg nöjd ut. Äta pepparkaka i sängen, på papptallrik, det var hans melodi.
- Peckatepaka, peckatepaka sa han och mumsade allt vad han orkade.

Superhjältar

Supersnällasilversara och stålhenrik har varit på besök. Springandes fram och tillbaka mellan hall och kök, hall och kök, hall och kök.
- Lillebror du ska också ha mantel.
- Nej säger lillebror först.
- Jo det ska du, säger storasyster.
Snällt ställer lillebror upp sig, och får en mantel fäst över axlarna.
- Så, nu är du stålhenrik.
Och så springer superhjältarna med snabba små steg.
- Till undsättning, ropar supersnällasilversara.
- Va ropade du? undrar jag.
- Till undsättning! ropar hon igen. Vi är superhjältar.
Lillebror springer efter och ropar
- AAAOOOAAAA

Börja skolan?

Helgen bestod av firande av en fyraåring, med kalas i dagarna två. Först barnkalas med 10 barn och sedan mormor, morfar och kusiner nästa dag. Det var en trött liten tjej som glad och nöjd gick o lade sig igår.
Min allra bästa syster hade virkat en hel kak-buffé till min 4-åring, gissa om både hon och jag blev glada. Dom var helt underbart fina, bättre än alla plastiga leksaksbakelser tillsammans. Lillebror blev också fascinerad och gick och sa "tåta tåta" mest hela tiden idag på morgonen.

Vår dotter har i helgen även kommit på att hon inte behöver gå i skolan.
- Mamma, jag behöver inte gå i skolan.
- Jasså, varför inte det?
- Jag kan redan så många saker.
- Som vaddå?
- Läsa, skriva och stava och räkna och sånt.
- Ja jo, men det är faktiskt ganska svårt att stava, så det får man nog ändå gå i skolan och lära sig.
- Men jag kan redan det, titta här.
Hon skriver några bokstäver på ett papper.
- Jo, men vissa ord är ju ganska svåra att veta hur dom stavas, för att dom låter på ett visst sätt, men stavas på ett helt annat sätt. Som till exempel ljus.
- Men det kan jag, J U S, säger hon snabbt.
- Ja fast det är här det blir klurigt, ljus stavas med ett L först, och det hör man ju inte ens.
Hon tittar på mig och ler lite försynt. Jag fortsätter
- Så jag tror nog att du kan lära dig mycket i skolan du med.
- OK, då förstår jag, svarar hon och börjar rita och så var det slut med skoldiskussionen för den här gången. Men om jag har rätt känsla kommer det nog upp fler gånger, men förhoppningvis av en annan karaktär, mer åt att "jag längtar till att börja i skolan"-känslan...

Är drömmar på riktigt?

Tassande steg i natten. Någon som kryper in under täcket.
- Mamma? viskar hon.
- Ja viskar jag tillbaka.
- Finns drömmar på riktigt?
Jag försöker urskilja om jag är vaken eller sover. Jag är nog lite vaken tänker jag och svarar
- Nej, drömmar är inte på riktigt, dom finns bara i ditt huvud.
- Jamen jag menar det som är i drömmarna, finns det på riktigt?
OK nu är det hard core quiz-time mitt i natten också, bäst att vakna till lite mer och skärpa till svaren.
- Nej det finns inte på riktigt utan det är bara sånt som finns i drömmen som finns i ditt huvud.
- Jamen jag menar ju om det som är i drömmen är på riktigt, till exempel kan en riktigt människa klä ut sig till ett monster och säga typ boohööööhööö. Är det på riktigt.
Nu är jag vaken. Jag förstår. Jag måste tänka på samma våglängd.
- Ja det förstås, så är det ju, men då är det ju bara på skoj man klär ut sig och skräms.
- Ja det är det ju, hon låter nöjdare.
- Drömde du om monster.
- Nä jag drömde om supersnällasilversara och stålhenrik.
- Jaha.
Sen blev det tyst. Och hon vände på sig för att sova, medan jag började fundera på att den där julkalendern nog satt griller i huvudet ändå, kanske måste sitta bredvid i morgon när hon tittar. Fast det är ju precis under den kvarten jag hinner typ äta frukost eller sminka mig eller göra i ordning kaffe och smörgås. Samtidigt är det ju mitt ansvar att finnas med när monster och elaka typer skrämmer min fyraåring. Men drömma om monster kommer hon nog göra ändå förstås, det har barn gjort i alla tider.

Ljus på gången

Vi har en lykta som vi kan tända ett stort ljus i. Gissa om den är populär hos lillebror. Den ska helst tändas varje kväll. Fast inte kan den stå vid dörren eller trappan som jag tycker ser lite fint ut. Nej den måste stå ute på grusgången så att den är fullt synbar från fönstret. Annars blir lillebror rosenrasande. För han måste kunna stå i fönstret, titta ut i mörkret, peka på lyktan och 400 gånger säga "tänna uuus"

En dag mitt i veckan mitt i december, då är det ganska skönt att kunna vara och köpa lite julklappar kl 10 på förmiddagen. Inte alls mycket folk, och vi kunde gå och fika i lugn och ro, titta i affärer utan att trängas och vara nöjda och glada och klara efter bara drygt en timme. Att vi dessutom under dagen hann och göra skattjakt, placeringskort, fruktsallad, tågbana som gick runt och under soffan var bara en bonus, för jag trodde inte vi skulle orka något mer än att köpa julklappar. Det verkar alltså som om det är en hit att ta en onsdag sådär i mitten av december för julshopping. Det ska jag komma ihåg...

Varför bor vi här?

Vi är på väg hem i bilen.
- Mamma, varför bor vi i vårat hus?
- eh va? Hur menar du då?
- Ja varför bor vi i vårat hus egentligen?
- Jadu, vad tänker du på?
- Alltså har någon bott där innan oss.
- Jaha du menar så. Ja det var en gammal gumma (snyggt ordval...) som bodde där innan oss. Men så när hon var så gammal fick hon det jobbigt att gå i trapporna i huset. Och så bodde hon här ensam, och då tyckte hon huset var för stort.
- Bodde hon där ensam?? min dotter låter förskräckt.
- Ja det gjorde hon.
- Inte ens någon lekkamrat, eller någon annan, var hon då jätteensam och ledsen.
- Nja ledsen vet jag inte, men hon kanske var lite ensam. I alla fall ville hon ha en mindre lägenhet, och då köpte jag och pappa vårt hus.
- Jaha och då blev hon inte så ensam längre.
- Njae nä det kanske hon inte blev.
Jag hade helt enkelt inte hjärta att säga att vår gamla husägare nog faktiskt var ganska ensam då hon inga barn eller barnbarn har utan endast en systerson och systerdotter som inte ens bor i närheten. Och så här i juletider och allt....då är det jobbigt att tänka på dom som är ensamma, så jag höll min dotter från den bistra sanningen, av något skyddande mammainstinkts-skäl...

Kast med liten morot

Vi hade fredagsmysmiddag i vardagsrummet. Vuxna åt sushi, barn åt korv och risoni. Lillebror skulle tvunget smaka på sushi. Och eftersom vi vill ha inställningen att dom ska smaka på allt, fick han givetvis göra det. Han fick en smakis av omelettbiten.
- BLÄ sa han bestämt, och sen försökte han få bort sushiriset som envetet klibbade fast på hans fingrar. Sen tog han och smakade lite till på omeletten, men spottade ut. Omeletten tog han sen mellan fingrarna och kastade iväg den på pappa.
- Nej, så gör man inte, förmanade vi föräldrar.
Det gick en stund. Vi åt. Lillebror åt sin korv istället för sushi. Han åt morot också. Han tog moroten, ställde sig upp i sin stol och såg pillimarisk ut, kastade sen två bitar morot långt bortanför pappa.
- Nääähäää så får du inte göra med maten. Du får inte kasta, säger vi föräldrar igen.
Men pappa tillägger lite tystare
- Fast du kastar allt bra du lillebror.
Och jag kan inte annat än att hålla med. Kanske ändå att vi har framtidens baseballkastare, eller spjutkastare, eller om det finns något som heter kast med liten morot, då har vi definitivt en son med karriär...

Tända ljus

Vi har tänt ljus varenda dag sedan i september. Lillebror är helt besatt. Allt ska tändas, alla taklampor, alla ljus, fläktlampan ja allt. Han går runt här hemma och pekar och säger
- Tänna, tänna.
Och nu när han precis lärt sig att sätta ihop två ord har han lyckats forma tre meningar.
- Hä då mamma
eller
- Hä då pappa
eller
- Tänna uus, tänna uus
Tända ljus alltså. Idag blev han i helt extas vid middagen när han hade varit och hämtat tre värmeljus i vardagsrummet som vi tände, plus att vi tände adventsljuset plus ytterligare ett ljus. Halleluja såg det ut som om han tänkte, för han var hur nöjd som helst. Men istället för att säga det säger han
- ohanna
- Va säger du?
- oohanna
- jaha du sjunger, va sjunger du
- Han sjunger hosianna mamma, säger storasyster.
- Jasså sjunger du hosianna, har ni sjungt det på dagis.
- Ja det har vi, säger storasyster, och så härmar han mig för jag sjöng också det.
Så där sitter vi i decembermörkret med flera tända ljus, äter middag medan lillebror sjunger Hosianna. Bättre julstämning får man leta efter.

Blodfrågor

Det är nu några real life tough questions kommer att sätta en mamma på prov. Det är nu en nyfiken fyraåring ställer de där självklara men förbannat svåra frågorna. Det är nu det gäller att inte tänka utan bara svara det mest basala så man inte vecklar in sig själv. Det är nu en härlig tid av samspel mellan lära, lyssna och förstå tar sin form.
- Mamma hur tappar man blod?
- Eh? tappar blod? nu hänger jag nog inte med.
Jag försöker febrilt hitta någon koppling till vad vi gjort och vad vi pratat om den senaste tiden men finner inget. Det kan väl ändå inte vara så att hon hängt på den här vampyrtrenden som verkar tagit hela samhället, utom mig, med storm...
- Jomen när man är död har man tappat allt blod då?
- Nja, ja eller förresten jag vet faktiskt inte vad som händer med blodet när man dör. Men man kan inte säga att man tappar det.
Hon tittar på mig lite förundrat. Vet inte en mamma allt. Nope, definitivt inte.
- Men man kan faktist ge blod. Till sådana som kanske råkat ut för en olycka och fått ett stort sår som blöder mycket. Alltså vi har så mycket blod i kroppen att vi inte behöver allt och då kan man alltså ge blod genom att en sjuksyster får lite blod genom en spruta, sedan sparar man det blodet. Och när då den här personen som råkat ut för en olycka tappat mycket blod, då hämtar man det blodet man sparat och ger till honom.
Hela tiden ser jag hur hon lyssnar, tar in, får bilder och hon säger inte ett ord.
Kanske att det inte var riktigt den här förklaringen hon tänkt sig att få när hon frågade sin blodfråga. Men det var ju enligt mina referensramar det jag först kom och tänka på när hon sa tappa blod. Och så blev det så att min dotter fick en lektion i hur man ger blod. Jag sa också hur bra det var att ge blod för att man hjälpte andra. Så när hon nästa gång hon slår sig och får ett sår, säger till sin pappa att hon vill ge honom lite blod kommer han nog att bli bra fundersam....

När blodkonversationen var slut kom nästa fråga.
- Hur känner man att man är törstig?
- Du blir torr i munnen och i halsen liksom.
Eftersom hon precis druckit ett halv glas vatten säger hon
- Jaha, men jag är blöt i min mun och hals.

Morgonprövningar

Idag var det lycka utan dess like. 5 kalendrar att öppna. 5 luckor att spara!? Ja det är visst det nya...riv bort luckorna och spara dom i en liten ask. Sen var det fyraårskontroll. Storasyster gled igenom alla tester. Vissa av dom lite väl enkla så att lillebror kunnat dem. Men lillebror fick inte göra testerna, utan han fick en spruta. Skrek som en stucken gris precis när han fick sticket. Han fick ett plåster och med en gång försökte han ta bort det. Jag gav honom då bokmärkesburken så han fick välja ett bokmärke för att avleda uppmärksamheten så att plåstret skulle få sitta kvar. Han tog ett bokmärke, försökte återigen ta bort plåstret för att kunna sätta dit bokmärket istället.
- Nääe, sa han och tittade förvånat på bokmärket.
Han provade en gång till, tryckte hårdare den här gången.
- Nääe, sa han igen och vände sig till mig och gav mig bokmärket och pekade på benet och menade att jag skulle sätta dit det.
- Snälla söta du, det är inget plåster, det är ett bokmärke, vi får sätta det på ett papper när vi kommer hem.
- Mmmm pappe, sa han.
Stolta alla tre, storasyster för att hon fick så mycket beröm av sköterskan att hon kunde druknat i det, lillebror för att han fått ett bokmärke som han höll hårt i handen och mamma för att barnen klarat denna morgonens prövningar enormt beundransvärt. Och så sken solen.