Är drömmar på riktigt?

Tassande steg i natten. Någon som kryper in under täcket.
- Mamma? viskar hon.
- Ja viskar jag tillbaka.
- Finns drömmar på riktigt?
Jag försöker urskilja om jag är vaken eller sover. Jag är nog lite vaken tänker jag och svarar
- Nej, drömmar är inte på riktigt, dom finns bara i ditt huvud.
- Jamen jag menar det som är i drömmarna, finns det på riktigt?
OK nu är det hard core quiz-time mitt i natten också, bäst att vakna till lite mer och skärpa till svaren.
- Nej det finns inte på riktigt utan det är bara sånt som finns i drömmen som finns i ditt huvud.
- Jamen jag menar ju om det som är i drömmen är på riktigt, till exempel kan en riktigt människa klä ut sig till ett monster och säga typ boohööööhööö. Är det på riktigt.
Nu är jag vaken. Jag förstår. Jag måste tänka på samma våglängd.
- Ja det förstås, så är det ju, men då är det ju bara på skoj man klär ut sig och skräms.
- Ja det är det ju, hon låter nöjdare.
- Drömde du om monster.
- Nä jag drömde om supersnällasilversara och stålhenrik.
- Jaha.
Sen blev det tyst. Och hon vände på sig för att sova, medan jag började fundera på att den där julkalendern nog satt griller i huvudet ändå, kanske måste sitta bredvid i morgon när hon tittar. Fast det är ju precis under den kvarten jag hinner typ äta frukost eller sminka mig eller göra i ordning kaffe och smörgås. Samtidigt är det ju mitt ansvar att finnas med när monster och elaka typer skrämmer min fyraåring. Men drömma om monster kommer hon nog göra ändå förstås, det har barn gjort i alla tider.