Kast med liten morot

Vi hade fredagsmysmiddag i vardagsrummet. Vuxna åt sushi, barn åt korv och risoni. Lillebror skulle tvunget smaka på sushi. Och eftersom vi vill ha inställningen att dom ska smaka på allt, fick han givetvis göra det. Han fick en smakis av omelettbiten.
- BLÄ sa han bestämt, och sen försökte han få bort sushiriset som envetet klibbade fast på hans fingrar. Sen tog han och smakade lite till på omeletten, men spottade ut. Omeletten tog han sen mellan fingrarna och kastade iväg den på pappa.
- Nej, så gör man inte, förmanade vi föräldrar.
Det gick en stund. Vi åt. Lillebror åt sin korv istället för sushi. Han åt morot också. Han tog moroten, ställde sig upp i sin stol och såg pillimarisk ut, kastade sen två bitar morot långt bortanför pappa.
- Nääähäää så får du inte göra med maten. Du får inte kasta, säger vi föräldrar igen.
Men pappa tillägger lite tystare
- Fast du kastar allt bra du lillebror.
Och jag kan inte annat än att hålla med. Kanske ändå att vi har framtidens baseballkastare, eller spjutkastare, eller om det finns något som heter kast med liten morot, då har vi definitivt en son med karriär...