Varför bor vi här?

Vi är på väg hem i bilen.
- Mamma, varför bor vi i vårat hus?
- eh va? Hur menar du då?
- Ja varför bor vi i vårat hus egentligen?
- Jadu, vad tänker du på?
- Alltså har någon bott där innan oss.
- Jaha du menar så. Ja det var en gammal gumma (snyggt ordval...) som bodde där innan oss. Men så när hon var så gammal fick hon det jobbigt att gå i trapporna i huset. Och så bodde hon här ensam, och då tyckte hon huset var för stort.
- Bodde hon där ensam?? min dotter låter förskräckt.
- Ja det gjorde hon.
- Inte ens någon lekkamrat, eller någon annan, var hon då jätteensam och ledsen.
- Nja ledsen vet jag inte, men hon kanske var lite ensam. I alla fall ville hon ha en mindre lägenhet, och då köpte jag och pappa vårt hus.
- Jaha och då blev hon inte så ensam längre.
- Njae nä det kanske hon inte blev.
Jag hade helt enkelt inte hjärta att säga att vår gamla husägare nog faktiskt var ganska ensam då hon inga barn eller barnbarn har utan endast en systerson och systerdotter som inte ens bor i närheten. Och så här i juletider och allt....då är det jobbigt att tänka på dom som är ensamma, så jag höll min dotter från den bistra sanningen, av något skyddande mammainstinkts-skäl...