Världens bästa lekplats

Idag var vi på världens bästa lekplats! Skogen. Vi gjorde troll, skrev namn med pinnar, hittade en lång stör som gick utmärkt att använda som gungbräda, hittade ett dött träd med en stam som hade ett flertal små hål där vi kunde sticka in kottar och annat så den blev som en julgran. När vi gick därifrån var nog vi alla nöjda. Barnen för att dom fick använda fantasin och använda allt som fanns tillgängligt. Och vi vuxna var nöjda för att det faktiskt kan vara ganska enkelt att göra skogen spännande för barnen. Vi var rörande överens om att vi snart skulle gå igen och att skogen är bästa lekplatsen. Punkt slut.

Hjärtbarnet

Idag har vårt lilla hjärtebarn fått diagnosen att allt ser helt normalt ut. Att hon inte behöver testas mer. Visst är vi så glada för det. Men förra läkaren jag pratade med ville ändå att hon skulle följas upp med jämna mellanrum och sedan göra arbetstest. Konstigt nog blev jag gladare över det, än över beskedet idag att den nye läkaren tyckte att det var onödigt att testa mer eftersom allt såg helt friskt och som vanligt ut.
Jag tror det är oron. Oron över att ett organ man inte ser, har något litet som inte är normalt. Fast enligt dom som vet hur det ska se ut och låta är det enklare att säga att allt är som det ska. Men för en mamma att förstå att det inte är något att vara orolig över, är nästintill omöjligt. Så till slut gick han med på att hon får göra ett arbetstest om några år. Han nästan suckade lite, och sa att det kanske ändå var bra att göra ett sådant inför tonår och vuxenlivet.
Så kan det gå när oroliga föräldrar har ett hjärtebarn närmast sina hjärtan.

Prinskorvstestaren

Om man lämnar en burk med kokt risoni och ett öppnat paket med prinskorvar på diskbänken och går där ifrån kan det se ut så här. Då finns följande slutsatser att dra:
1. Skatorna har blivit så förbannat envetna så att de numera även ger sig på glömd mat inte bara utanför i trädgården utan även inne i köket
2. En hel myrarmé har mobiliserat ihop alla sina sista krafter och försökt sig på att dra hem mat till övervintring i 7 svåra år
3. En helt vanlig lillebror har dragit fram sin stol till diskbänken, smakat vilt på risonin och provat ut vilken av prinskorvarna som var mest delikat

Hela vår familj röstar på alternativ 3, men det kan ju finnas vissa av er därute som är tveksamma....

Hjälmbarnen

Idag skulle vi gå till lekplatsen på förmiddagen. Vi skulle träffa S och hennes mamma och lillasyster. Vi hade lite bråttom.
- Mamma jag vill ta min trehjuling till lekplatsen.
- Men det är ju ganska långt att cykla på trehjulingen dit.
- Men jag vill!!
- Jag tänkte vi skulle skynda oss lite också så S slipper och vänta.
- Men jag kan cykla fort.
- Ja, jo, men kan vi inte ta trehjulingen en annan gång då vi ska till den lekplatsen som är närmare.
Hon ser jätteledsen ut och säger
- OK då, hon snyftar lite, vi tar väl inte den då.
Jag smälter lite. Tar fram hjälmen och går och hämtar trehjulingen.
- Jaa, hon ser glad ut, jag kan cykla fort.
- Vi hinner nog ändå, svarar jag. Samtidigt ser jag lillebror står på trappan och förtvivlat slänger av sig vantar och mössa och ropar
- Lälm, lälm, lälm.
Jaha, hur ska det här gå nu då. En cykel och två hjälmar och två barn.
Jag tar fram hans hjälm. Nu skrattar han livligt.
Aha, det var bara hjälmen han var ute efter. Förhoppningsvis.
Jag sätter på han hjälmen och sätter honom i vagnen. Storasyster tar på sig sin hjälm och hoppar upp på cykeln. Och så är vi äntligen iväg. Alla mycket nöjda. Jag nöjd över att ha låtit henne cykla, hon nöjd över att få cykla, och han nöjd över att få ha på sig sin hjälm. Och alla som vi möter tror antagligen att jag är en överbeskyddande mamma som är rädd för att min son ska falla ur vagnen och selen i vagnen och slå i huvudet. Det är bäst att ha hjälm i vagnen alltså. Eller det är i alla fall lugnast så....

Bullbak

Idag har det bakats bullar. Det började inte så bra då vi inte hade varken vetemjöl eller ägg att pensla bullarna med. Men efter övervägande och tjat från min dotter så bestämde vi oss att göra bullarna på Vetemjöl special Fullkorn, speciellt framtaget för brödbak....Och när det gällde ägget så ringde min dotter till mormor:
- Hallå, svarar mormor
- Hej, säger min dotter.
- Hej, säger mormor glatt, är det du som ringer.
- Vi har inget ägg.
- Jasså har ni inget ägg.
- Nä, till bullarna.
- Men ni behöver väl inte ägg i bullarna.
Då ser min dotter på mig med en min som säger "har du lurat mig mamma, vi kan ju visst baka bullar utan ägg". Jag viskar till henne att det är till att pensla bullarna.
- Vi ska pensla bullarna.
- Jaha svarar mormor, men du kan använda mjölk eller filmjölk. Det går nog lika bra.
- Vi kan ta mjölk, viskar min dotter till mig.
- Hej Då, säger hon sen snabbt och ska lägga på, men jag hinner precis fånga telefonen och få ytterligare instruktioner om penslingen.
Och sen började vi baka. Min dotter ska ju bli bagare säger hon, och det förstår jag, för som hon kavlade. Helt hysteriskt och energiskt som jag aldrig sett någon kavla innan. När vi sen skulle lägga ut bullarna på plåten, sa jag att hon kunde snitsa till dom lite så att de skulle jäsa liksom från mitten. Hon fattade direkt och snacka om att hon fixade till dom så dom jäste snyggt. Har nog aldrig sett så snygga bullar av fullkornsvete och penslade med mjölk.

Lillbror han stod bredvid och skrek "maka, maka, maka" med jämna mellanrum. Storasyster gav honom smakprov på kanelröran vi hade som fyllning. Men det var bara små små smakprov, så han tröttnade och tog till slut en ogräddad bulle och stoppade i munnen, men den var antagligen inte så god för den kom ut lika snabbt samtidigt som han sa "nääääää". Den bullen åkte inte in i ugnen heller....

Basala förklaringar

Gårdagens upptäckt för vår dotter var följande
- Mamma varför behöver vi gå till dagis.
- Jo det är ju så att jag och pappa behöver gå till våra jobb. Och på våra jobb gör vi saker som vi får pengar för.
Jag vet...det där lät konstigt, men förklara själv och se hur lätt det är. Jag fortsatte
- Och så är det så att barn inte får följa med till mammorna och pappornas jobb.
- Varför inte det
- För att där måste det vara ganska tyst och så får man inte leka där.
- Får man inte?
- Nä. Så då är det ju roligare för er att vara på dagis där ni har många kompisar och gör många roliga saker och leker och gör utflykter och sånt där.
- Jaha.
- Och sen kommer du väl ihåg varför vi behöver pengar.
- Jaa, så vi kan köpa godis och glass och leksaker.
- Ja, jo, men framförallt behöver vi ju mat som vi kan äta, för äter vi inte så dör vi ju.
Ojdå. Det var inte riktigt så brutalt jag tänkte få fram det. Jag ser med en gång på henne att nu var det något som inte stämde.
- Va kan man dö om man inte äter.
Hon ser fullständigt chockad ut.
- Ja jo säger jag lite tyst, och tillägger sen, vi måste alltså äta varje dag för att inte dö.
- jaha, svarar hon fundersamt, jag trodde bara att man blev hungrig om man inte åt.
- Jo så är det ju också säger jag, men äter man inte på flera dagar då kan man dö. Men vi äter ju varje dag eller hur.
- Ja, säger hon, det är ju bra.
Ja, det är ju bra, tänker jag. Och funderar på vilka mer basala saker det är som jag inom en snar framtid kommer att få förklara. Kanske att jag ska börja förbereda mig och googla följande ämnen så jag är påläst
- Andas bör man annars dör man
- Bajsa - ett nödvändigt skitarbete
- Sömn - en av våra överlevnadssysslor
Mycket får man lära sig av sina barn...

Det musikaliska diskberget

Lillebror älskar att dansa. Han är ett riktigt charmtroll när han börjar gunga, svänga med armarna och snurra och stampa med fötterna. Han dansar till allt. Inte bara musik.
När han står och hjälper till i köket, hittar han alla möjliga ljud som han dansar till. River jag morötter tycker han att det låter som musik, och börjar gunga i knäna och nicka med huvudet där han står på sin stol för att nå upp till diskbänken.
Han twistar fram och tillbaka när jag drar diskborsten upp och ner på skärbrädan. Jag diskar och han hör musik. Underbart. Det mest deprimerande diskberget blir då riktigt underhållande. Tänk om vi vuxna skulle lyssna lite mer som barn på ljuden i vår omvärld, då skulle det gråa vara mycket mer färgglatt.

Stockholm - en liten stuga vid ett berg

Vi åkte till stockholm. Vi hade sagt till vår dotter att vi skulle åka till stockholm och bo i en stuga där, och springa orientering. Vi kom till stugan på kvällen, vi åt och sov. När vi på morgonen satt vid frukostbordet sa jag
- Först ska vi åka på orientering sen ska vi åka och hälsa på B.
- Är vi i Stockholm nu?
- Ja, nu är vi i Stockholm, eller vi är lite utanför kan man säga.
Vi bodde i en stugby vid Haninge.
- Va? Är vi i Stockholm på riktigt?
- Ja det är vi. Tänkte du inte att det såg ut så här i Stockholm.
- Nä, det gjorde jag inte.
- Hur tänkte du att det såg ut ?
Jag trodde hon skulle svara att hon trodde det skulle vara en massa massa hus och bilar och sånt.
- Jag trodde att det först skulle vara ett stort stort berg som vi skulle upp på, och sen nedanför berget, där låg en stuga. Så trodde jag Stockholm va.
- Jaha.
Och tänk ändå va rätt hon hade ändå. Jag menar mot vad Stockholm egentligen är, för här bodde vi nu i en liten stugby, precis vid en slalombacke! Jo faktiskt, vi bodde i en liten stuga nedanför ett berg. Fast det hon inte trodde var att det skulle vara en hel bunt med andra stugor också. Det där med storstan, det såg hon aldrig. Så Stockholm för henne, är nog fortfarande ganska likt det som hon först såg framför sig i fantasin.

Städdagen

På onsdagar har vi städdag. Låter inte så kul kanske, men det är helt ok faktiskt. Vid middagen sa vi
- Idag är det städdag. Så då ska vi städa allihop.
Vår dotter tittar på oss.
- Ska alla städa.
- Ja vi alla ska städa.
- Va? städar alla människor idag.
- Nja, det vet vi förstås inte om dom gör. Men vi gör det. Du, jag, mamma och lillebror, säger pappa.
- Jaha.
Men tanken är rätt fräck. Tänk om alla skulle städa på onsdagar. Typ som lördagsgodis. Alla städar alltid på samma dag och alla vet liksom om att
- Nä på onsdagar kan vi ju inte träffas, då måste ju alla städa.

Osta

Något bland det bästa jag vet på en fredag är att äta middag med kompisar. Som barnfamilj får man då umgås, men så måste vi ändå gå var o en till sitt ganska tidigt eftersom barnen ska sova. Då får vi även lite fredagsmys hemma också.
Två flugor i en smäll.

Idag åt vi fisksoppa tillsammans med S's familj. Sååå gott. Barnen fick pasta med fisk. Vår dotter och S sitter vid bordet och river parmesan över pastan.
- Titta mamma, säger S, så mycket ost vi har ostat.
Det är också gott. Att osta parmesan. Och att äta mörk choklad till efterrätt. Hur bra får livet va egentligen?

Vattenfärger och vaxduk

 Vattenfärgerna skulle fram sa storasyster.
- pessel, pessel, sa lillebror och sträckte sig efter penslarna.
- Visst, du ska också få måla lillebror, säger jag och lyfter upp honom i hans stol.
Sen målar han med mycket mycket vatten, han suger på penseln, han dricker av målarvattnet, han lägger näsan i målarfärgerna, han skrapar av färg så det sätter sig som cement under naglarna. Men lycklig, det är han.

Storasyster, hon målar körsbär. 4 st körsbär, ett på varje papper. Men när hon ska måla ett helt papper med himmelsblå blir hon vansinnig, eftersom det är nästintill omöjligt att få till en blå färg efter det att penslen varit dränkt i svart färg. Till slut tröttnar hon och slänger iväg penseln. Det stänker färg över hela bordet. Jag räknar tyst till tio och är tacksam för att någon uppfann vaxduken!