Glatt liv

Vi är trötta på is. Kan inte allt bara smälta bort nu med en gång. Kanske det kom en bra bit på vägen idag när solen sken från en klarblå himmel.
Fast borta på lekplatsen var vi plötsligt glada för att en isränna inte smält bort. En liten kulle, en lagom lång slänt, en isbeklädnad och två barn i perfekta overaller och utebyxor som bara svishade dem nedför iskanan.
Mitt i vårsolen som värmde, fast i en vind som var kall, så åktes det kana på is-slänten så det stod härliga till.
Så visst, vi erkänner. Helt och hållet trötta på is var vi inte.
Kanske att vi till och med går tillbaka i morgon och nöter bort det sista av isen. Sen får det vara bra. Då har livet varit tillräckligt glatt så det räcker för det här året.

Att låta i

Efter badet springer storasyster runt och låter. Lillebror också.
- Är du en hund undrar jag till lillebror
- Ja, svarar han och springer iväg.
- IIIIIIIiiiiiiiiiii, kommer storasyster springandes och ropar.
Hon stannar vid mig.
- Jaha vad har vi här, undrar jag.
- Iiiiiiiiiiiiiii, ropar hon igen och står rak som en pinne.
- Är det en delfin som kommer, undrar jag, du låter som en delfin.
- Nej jag är ingen delfin.
- Jasså vad är du då?
- Jag är ett i. Ser du inte det, jag är liksom rak så här och så med en prick överst. Hon pekar på huvudet.
Jag skrattar gott. Såklart. Ett i.
- Jamen så dum jag är, det är ju såklart du är ett i, det hör man och ser man ju jättetydligt.
Har man en bokstavsintresserad dotter, så har man.