Sova majestätiskt

Igår satt jag vid middagsbordet och vi hade avslutat middagen. Jag säger så där i förbigående att jag hade ont i magen. Magsmärtor jag väl känner igen och definierar som menssmärtor. Min dotter hör mitt uttalande och säger
- Har du ont i magen?
- Ja, men det är nog snart bra igen, svarar jag, för hon såg lite orolig ut.
- Jaha, hon går iväg och börjar leka.
Jag går in till henne efter ett tag varpå hon går fram till mig och säger
- Jag vet nog varför du har ont i magen.
En kommentar som jag känner igen från mig själv. Jag brukar säga så till henne när hon har ont i magen strax innan vi ska äta och jag bedömmer att hon nog är hungrig.
- Jasså, varför tror du jag har ont i magen
- Förra vintern då hade du en sån stor bebis i magen, så därför kanske du har ont.
- Jaha, skrattar jag, just det jag hade en stor bebis i magen.
- Ja, och han hette lillebror.
- Och därför har jag ont i magen nu menar du?
- Ja, säger hon och fortsätter leka för nu hade hon ju löst mysteriet.

Lillebror har för övrigt sovit majestätiskt. Han sov själv i vår dubbelsäng med bredd 1,80, medan jag och storasyster sov i hennes lilla säng på 70 x 168 och pappa sov på storasysters hopp-madrass. Där låg lillebror och bredde ut sig med sin 68 cm långa uppenbarelse. Inte så länge visserligen för han vaknade nog efter en halvtimme, antagligen för att han kände sig lite ensam, så då blev jag räddad från trängseln i barnsängen. Men hade någon utifrån betraktat oss den halvtimmen, hade den någon nog undrat hur stor makt en liten bebis kan ha i en familj...

Små vattendroppar

Min dotter fick några pärlarmband av sin kompis i julklapp. Hon sitter hemma vid köksbordet och delar upp dem mellan sig själv och mig och lillebror. Vi får välja färg och så har hon tre små askar som hon lägger dem i. När vi sitter där ringer pappa. Jag svarar och hon vill prata.
- Vilken färg vill du ha på armbandet pappa.
Vi har högtalarknappen på så jag hör att han blir lite förvirrad.
- Får jag ett armband?
- Ja och vilken färg vill du ha, fast du kanske inte ser?
- Näe, jag ser ju inte så bra härifrån
- OK, svarar hon, gul, lila eller orange?
- Jag tar gul.
- Då kan du lägga den i den runda asken. Fast du kanske inte ser den?
- Näe, jag kan ju inte se den.
- OK då lägger jag den där i till dig.
- Va bra.

Senare går vi ner i källaren, hon och jag. Jag ska hämta tvätt som hänger på tork. Där nere brukar hon alltid stänga av och sätta på avfuktaren som vi även använder som tvätt-torkare. När hon trycker på knappen händer inget.
- Varför funkar inte denna?
- Den är full.
- Vaddå full?
- Full med vatten så den måste tömmas innan den kan fungera igen.
- Varför blir det en massa vatten i den här?
My god.....varför lärde man sig inte hur en avfuktare fungerar på högskolan. Eller var det så att jag till och med lärde mig hur en sån fungerar i högstadiet. På naturkunskapen. Vilket var det enda ämnet i högstadiet som jag inte tyckte om. Skit också. Jag får försöka förklara ändå.
- Bra fråga hörrudu....Tvätten är ju lite blöt när vi hänger upp den här. Och när vi då sätter på den apparaten så blåser den ut luft och sen liksom hämtar tillbaka de små små vattendroppar som tvätten har på sig. Det är små små vattendroppar som du och jag inte ser. De dras med i luften och går in i apparaten och samlas i behållaren som finns där i.
Ganska nöjd med mig själv och min förklaring tittar jag nu på min dotter för att se om hon förstått.
- Jaha, säger hon lite tveksamt och tittar på makapären. Blåser den in det här?
- Ja det kan man ju säga, fast det är ju väldigt små vattendroppar som vi inte ser.
Hon funderar en stund och tittar på avfuktaren igen. Sen säger hon
- Då gör den det många många gånger och då blir det vatten där i och så blir den full.
Jag tittar förvånat på henne.
- Jamen precis, du har fattat det här, säger jag och känner mig ganska snopen. Hon verkade faktiskt fatta. Min dotter kommer nog inte sitta och drömma på naturkunskapen. Hon kommer fatta allt med en gång och tycka att det är världens grej med kemi, fysik och naturens lagar. Det har hon INTE fått från mig.....

Hostcentrum

Så är då julhelgerna över och allt kan bli som vanligt igen. Vardagens bestyr är tillbaka och så även dess gestaltning på bloggen. Fast det är klart, alla helger är ju inte över, men det är alltid jul som ter sig mest olik vardagen. Det har varit släkt från olika håll, mat på konstiga tider, fika efter fika efter fika och julklappar flera dagar i rad eftersom alla inte kan träffas på julafton. Men nu är paketen slut och mattiderna kan återigen bli som förut. Ganska skönt ändå när jag tänker efter.

Fast fikandet fortsätter nog över helgerna. Idag skulle vi få besök. Fikabesök och min dotter frågar
- Vad kommer på besök idag?
- Vem som kommer och hälsar på menar du?
- Ja, vad kommer på besök idag?
- Det är ju M & J som kommer hit.
- Då ska jag sitta här och titta i fönstret efter att dom ska komma.
- Fast dom kommer inte förrän om en timme. Så du behöver inte sitta där ännu.
- Men jag vill.
- Fast då får du sitta där ganska länge innan dom kommer.
- Men jag vill sitta länge.
Och hon satt faktiskt länge, med hennes mått mätt. Hon satt där och sjöng "Mössens julafton" gång på gång. Efter en sisådär 5 minuter gav hon upp.
- Äh, det kommer inget besök. Jag går.

Annars är det lite väl lite sömn för oss nu. Lillebror sover extremt dåligt och jag hostar. Kan knappast bli sämre. Så jag fick köpt lite hostmedicin till mig idag. Där läste jag något intressant på föreskrifterna.
"dämpar hostreflexen genom påverkan på hostcentrum i hjärnan utan att påverka hjärnans funktion i övrigt"
För det första visste jag inte att jag hade ett hostcentrum i hjärnan. Låter ju helt extremt. Har man ett centrum för alla olika funktioner alltså. Innebär det att det också finns ett hickcentrum? Eller vad är det som gör att vissa reflexer har blivit förärade med ett centrum. För det andra hoppas jag innerligt att denna medicin inte påverkar hjärnans funktion i övrigt. Fast om jag skulle bli väldigt disträ eller glömma saker kan jag ju kanske hävda att det är mitt hostcentrum som spökar och att det kanske spridit sig på övriga centrum i hjärnan......

Gurka, mandel eller häxa

Idag hade min dotter sin kompis F här. Jag hade varit och hämtat ut mina nya glasögon. 2 par glasögon, som jag nu provade hemma framför spegeln. Min dotter och F satt och ritade. Jag gick fram till deras lilla bord och frågade
- Har ni sett mina nya glasögon tjejer. Är dom fina?
Min dotter och F tittar på mig med konstiga blickar. Jag tror inte de har sett mig i glasögon någon gång. Inte ens min dotter, så jag förstod att de skulle tycka att det såg konstigt ut på mig.
- Vad tycker ni, frågar jag istället.
De funderar lite till sen säger F
- Jag tycker du ser ut som en häxa.
Tack för den tänkte jag.
- Va, tycker du det också frågar jag min dotter och ser lite ledsen ut.
- Nä mamma, det tycker jag inte, säger hon snällt medan hon skrattar gott. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Som jag har sagt innan så får man ju veta sanningen av barn.
Jag tog på mig de andra paret glasögon. Och frågar dom igen
- Vad tycker ni om dom här då?
Min dotter säger
- Jag tycker du ser ut som en mandel.
Varpå F säger
- Jag tycker du ser ut som en gurka.
Jag skrattar gott och undrar vad som är bäst....gurka, mandel eller häxa....

Ballongdammsugning och mangling

Vi tränade dansa-kring-granen-sånger häromdagen. Vi sjöng Så går vi runt kring en enebärabuske....så göra vi när vi tvättar våra kläder....så göra vi när vi hänger våra kläder ...tidigt en måndagsmorgon, tisdagsmorgon osv.... När vi kom till fredagsmorgon kom jag inte ihåg vad man i sången gjorde med sina kläder.
- Vi hämtar boken mamma.
Vi hämtade sångboken och jag slår upp sången.
- Jaha vi glömde mangla våra kläder, men det gör man ju inte så ofta så vi kan ju sjunga att vi tar på oss våra kläder.
Det gjorde vi. På fredagen tog vi på oss kläder, på lördagen tvättade vi oss och på söndagen gick vi till kyrkan. När vi sjungt färdigt gick jag ut i köket och fortsatte röja lite. Efter en liten stund kommer min dotter ut i köket till mig.
- Mamma vi måste mandla också.
- Jamen jag tänkte att vi struntar i det för vi manglar inte så ofta nuförtiden. Det gjorde dom förr i tiden.
- Men jag VILL mangla.
Vi får gå tillbaka in i vardagsrummet och mangla. Så klart vi måste mangla också om hon nu vill det.

Ikväll skulle vi städa sovrummen. Pappa säger
- Nu går vi upp allihopa.
- Va ska vi göra, frågar vår dotter.
- Vi ska städa, säger pappa.
- Jaha, säger hon uppspelt och springer upp till sitt rum, slänger ut sin matta.
När jag kommer upp med dammsugare och dammtrasa fullkomligt sliter hon ifrån mig dammtrasan och även rengöringsmedlet, men jag säger att jag vill använda regöringen hon får torka med trasan. Med stor energi går hon in i badrummet och blöter trasan sen dammar hon sin bokhylla överallt. Jag säger åt henne att hon kan torka lister.
- Jaaa, svarar hon.
Jag visar och hon torkar för allt vad hon är värd, hon kryper under sängen och torkar lister och in i hörnen. Hon är helt dedikerar. Sen tröttnar hon på att städa. Men så länge det varade var hon verkligen en bra hjälpreda. Jag fortsätter och far runt med dammsugaren. Efter en stund kommer hon efter mig, hon har hämtat en ballong. Den släpper hon över utsuget på dammsugaren, och vips så har hon skaffat sig underhållning. Ballongen flyger högt upp mot taket, den virvlar och dansar runt över dammsugaren. En väldigt rolig lek och allt medan mamma och pappa städar. Nytta förenat med nöje.
För övrigt tycker vår dotter att lillebror ser ut som Barnane i Trazan och Barnane. Inte kanske den mest smickrande liknelsen men en rolig liknelse.

Rak, ned och triangel

Idag var det baddags. Lillebror och storasyster badar ihop. Lillebror får sitt hår tvättat av storasyster. Hon har ingen pardon. Hon häller stora burkar med vatten över hans huvud och vattnet rinner nedför hans ansikte. Men när hon ska till att tvätta sitt hår är det inte samma visa. Då får mamma leka rollekar där kurre ekorre som finns på hennes handduk tvättar hennes hår och så får hon hålla kurres handduk framför ögonen så det absolut inte kommer vatten eller schampoo i ögonen. Så för mig är det en stor bedrift om jag klarar att tvätta hennes hår utan att hon protesterar. Idag lyckades jag. Det blir liksom en mycket roligare avslutning på ett mysigt bad på det sättet.

När min dotter hoppar ur och vi torkar henne säger hon
- Jag har en snippa och den ser ut så här, och så pekar hon.
- Ja så ser den ut, säger jag.
- Hur ser en snopp ut då, frågar pappa.
Hon funderar en liten stund, men bara en liten stund sen säger hon
- Den är rak och ned.
- Hur ser en snippa ut då undrar jag, för att se om hon kan förklara det i ord. Ganska svårt om jag får säga.
- Som en triangel, svarar hon ganska direkt.
Jag och min sambo tittar på varandra för att kolla om nån av oss har lärt henne att man faktiskt ibland brukar rita eller förklara en snippa som en triangel. Men inte. Ingen av oss har lärt henne det. Den ser väl helt enkelt ut som en triangel antar jag.

Skruvmakaren

På födelsedagen fick min dotter en Dora-klocka. Hon gillar den skarpt. Det är en riktig klocka, men nya batterier behövs för att den ska fungera. Idag var mormor här och min dotter springer och hämtar sin nya klocka för att visa mormor.
- ÅÅ har du en klocka. Och är det en riktigt klocka? frågar mormor.
- Ja, svarar hon stolt.
Jag säger att batterierna inte fungerar och att vi får köpa nya för att den ska fungera.
- Kan inte du sätta i nya batterier mamma?
- Nej, det kan inte jag det är bara urmakaren som kan det.
Hon står som ett frågetecken och jag förklarar.
- Urmakaren kallas den som lagar klockor och som kan sätta i batterier i klockorna.
Hon ser fortfarande frågande ut. Så jag fortsätter
- Vi kan åka till urmakaren så sätter han i ett nytt batteri. Vi kan åka till den stora affären du vet, där finns en urmakare.
- Men då vill jag stanna i bilen, säger hon då.
- Vad menar du, undrar jag.
- För jag tycker han är lite rädd.
- Jasså, är du rädd. För vem är du rädd.
- Skruvmakaren.
- Jaha, för skruvmakaren, ja men han är inte farlig, du behöver inte vara rädd.

Bekymrad och kalas

Oj oj oj alldeles för länge sen det blev skrivet här. Men i födelsedagstider och juletider är det lätt att glömma uppdatera. Därför får jag in o skriva snabbt o kort här så det blir nåt roligt att läsa.

Idag ramlade min dotter ned från sin stol, ganska lindrigt fall, men hon började gråta och jag fick trösta. Jag fick då sätta ned lillebror på golvet. Han blev jätterädd och började storgråta han med. Så när min dotter var klar-tröstad, tröstade vi båda lillebror.
- Han blev nog lite rädd när du ramlade ned från din stol.
- Ja lite rädd blev han nog, och lite be..beck...bekymrad.
- Ja skrattade jag, han blev nog lite bekymrad också.

Senare skulle jag gå in o hämta huvudvärkstabletter i badrummet när hon satt på pottan och bajsade. Jag frågade om jag fick komma in och hämta en sak. Det fick jag. Ute vid köksbordet satt lillebror och var lite missnöjd och lät ganska mycket. Så när jag skulle stänga dörren efter mig säger hon
- Bra, stäng dörren lite för det ska vara lite lugnt och skönt här inne för mig.
- Jag lovar säger jag och stänger dörren.

För övrigt kan det varit rekord i aktiviteter denna helg.
Barnkalas lördag fm
Lunch m vår familj plus en annan mamma och dotter.
Efter lunch är det släktkalas och då kommer
Syster med man och 2 barn
Syster 2 med man och 2 barn
Bror med hustru och 2 barn
Mormor och morfar
Fika och middag ihop.
Bror m familj stannar.
Söndag frukost med bror och familj
Jag och dotter till barnkalas på bushus.
Min sambo o dotter åker tillsammans med bror och hans familj till syster med familj
Jag och min dotter åker också dit efter kalaset.
Äter lunch där.
Vi åker hem, fikar och går sen och köper gran.
Söndag kväll, en mosig familj går och lägger sig med en lillebror som har 40 graders feber......

Va ifred

Vi brukar ibland behöva gå på toaletten jag och min dotter samtidigt. Det hände idag. Jag satte mig på toaletten och hon på pottan mitt emot.
- Ska du också bara kissa, säger hon och tittar upp på mig.
- Nja, jag behöver nog bajsa också säger jag.
- Jaha. Vill du va ifred då?
- Nja...
- Jag ska kissa fort fort, sen går jag ut och stänger dörren.
Det gjorde hon och när hon stänger dörren säger hon
- Nu får du vara ifred.
- Tack.

Sen har vi ett nytt ord igen. Det är den lilla karten på clementinen, alltså den lilla stjärnan som går att pilla bort. Den kallar min dotter för knytten. Ganska bra ord tycker jag.

Var bor tomten?

Idag var vi på köpcentret. Jag sa till min dotter att tomten kanske var där.
- Var är tomten mamma, undrade hon när vi kom dit.
- Kanske är han här borta, det låter som om det är något härborta, svarade jag och vi gick mot ljudet och där folk hade samlats. Men där hittade vi bara Shirley Clamp och company. Ingen tomte. Jag försökte glatt förklara vilka det var och att dom brukade vara på TV, och jag var lite impad över att se Shirley, Sonja och Sanna. Min dotter var måttligt intresserad
- Var e tomten mamma?
Vi gick lite längre bort, och där på ett annat podium stod tomtens stol, men han hade precis gått därifrån.
- Han har precis gått hem, sa jag.
- Jaha, sa hon lite besviket.
- Vart är hans hem då? undrade hon sen.
Jaha, vad svarar jag på det här tänkte jag och sa nåt flummigt om att han bodde långt upp i Sverige där det finns snö, eller kanske bor han på nordpolen, jag vet inte så noga slutade jag med. Ja, var bor han egentligen.....varför fick jag inte lära mig det på föräldrakursen?

I bilen på vägen hem säger jag
- Du kanske kan fråga pappa var han tror att tomten bor.
- Pappa, tomten bor i poolen.
- Jasså, svarar han. Ja han bor nog på nordpolen, tillägger han sen.
Och därmed hade vi alltså satt upp ramarna för vår familj. I vår familj bor tomten på nordpolen. Skulle man fråga någon annan familj bor han säkert någon helt annanstans. Allt är lika rätt antar jag.

Dragkjedjegran

Lillebror har lärt sig att klappa händerna. Eller klappa och klappa, ena handen håller han knuten med pekfingret upp som han pekar på något, och den andra håller han också knuten medan han klappar den mot den andra pekfingershanden. Ser otroligt roligt ut. Och precis när han sitter där och klappar och ser oemotståndligt söt ut säger storasyster medan hon kramar om lillebror
- Jag älskar att vara storasyster åt dig lilla goseunge.
Dripp dropp, då smälter mitt hjärta.

Och om ni undrar hur en dragkjedjegran ser ut kan ni komma hem och hälsa på, för min dotter har pysslat en sådan och nu står den på vårt köksbord. Fast egentligen kallas den nog för dragspelsgran...

Och i morgon är det min tur att ha sovmorgon, vi turas om på helgen. Jag har söndagarna och min sambo lördagarna. Tänk att en sovmorgon till ca 8.00 är så eftertraktad...

Sakta tofflor och julservetter

Några godbitar det senaste....

Vi gick nedför trappan och min dotter hade tofflor på sig och jag gick före.
- Men mamma du går så snabbt, vänta.
- jag väntar, svarar jag
- Jag kan inte gå så fort jag har så sakta tofflor.
- Ja oj då, va sakta dom går dina tofflor.
- Ja det är faktiskt sakta tofflor.

Vi sitter och pratar om att vi ska julpynta.
- Vi ska ta fram våra jultomtar också, säger jag. Det får du hjälpa till med.
- Vilka jultomtar.
- Vi har dom nere i källaren, så tar vi fram dom på jul, för vi har ju dom bara på jul.
- Vet du vad man mer kan ha på jul mamma?
- Nä vaddå?
- Man kan ha julservetter.
- eh, ja precis. Vem har haft det som du sett. Hade farmor det?
- Nä. Men vi kan ha julservetter.
- Ja det kan vi gumman.

Helt trött

Igår när vi var hos några vänner kom jag på att vi inte köpt någon adventskalender till vår dotter. Hur har jag kunnat glömma det. Inte för att hon har märkt något eftersom hon inte vet vad det är för något. Nej det var mer att jag tyckte det var så roligt när jag var liten att öppna luckor att jag blev så förvånad över att jag inte sett tillfället själv att nu återigen få öppna luckor.
Jag åkte till Ica, där fanns bara chokladkalendrar. Jag köpte en för 10 kr, men när jag kom hem kom vi överens jag och min sambo om att det inte var någon bra idé att ge henne godis varje dag. Så den kalendern tillföll helt överraskande mig och min sambo själva.....
Istället började vi fundera över om det fanns något alternativ till chokladkalendern och hade då hört talas om en legokalender. Vi bestämde att min sambo fick uppdraget att utreda det närmare på stan idag.
När jag så besökte kyrkan idag på förmiddagen fick jag också helt överraskande en adventskalender med kyrkotema och endast bilder, inget godis. Perfekt, den blir bra tänkte jag.

När jag hämtat henne från dagis, fick hon kalendern och blev jätteglad. Hon fick öpnna flera luckor eftersom denna kalender började redan den 27/11. Trots det ville hon ändå öppna lucka nr 3. Efter mycket övertalan fick jag henne att lägga undan den och vänta med lucka 3.

När pappa kom hem hade han rekat bra på stan och hittat en kalender med Polly-Pocket-dock-prylar, precis perfekta tillbehör till hennes andra Polly Pocket dockor. När hon såg den förstod vi att hon definitivt hade nöjt sig med kyrkokalendern eftersom hon då sa
- Oj Oj Oj nu får jag så många många saker att jag blir helt...eh....hm...helt trött.
- hmmm ja vänta du bara mumlade pappa och tänkte då säkert på den uppkommande födelsedagen OCH julafton....

Jag ska sluta med....

OKEJ, vi tar tillbaka det där med att det kanske blir lätt för vår dotter att sluta med napp. Just nu har det gått inflation i vad hon ska sluta med.
- Ska jag gå och göra i ordning välling till dig säger jag
- Nä jag ska sluta med välling, svarar hon.
- Jasså, jaha, men det behöver du egentligen inte, det är ju nappen vi pratat om att du ska sluta med.
- Jag ska sluta med napp också.
- Ja det är ju flera av dina kompisar som också ska sluta med napp, och dina kusiner har ju också slutat med napp.
- Men jag ska sluta med kompisar också.
- Det hoppas jag inte du ska göra, dom är ju väldigt bra och roliga att ha.
- Ja
Senare sitter vi vid matbordet.
- Kan inte jag få smaka på sån puré som lillebror äter. Är det mango?
- Nej det är päron / aprikos
- Men jag gillar aprikos. Jättemycket.
- Ja det är ju gott.
- Men....jag har ju slutat med aprikos!
- Du menar att du inte ätit det på länge.
- Nä jag har ju slutat med aprikos.
- Ja du har ju inte ätit det på länge för jag har inte köpt det på länge.
- Just det. Snart kan jag äta det igen.

Smetoholic och vaaaam

Vi satt och fikade vid köksbordet. Min dotter säger plötsligt
- Jag vill baka blåbärspaj.
- eh jaha, men vi har nog inga blåbär.
Trumpen säger hon
- typiskt.
- Men vi har hallon, vi kan baka hallonkaka.
Hon lyser upp
- Jaaa
Hon skjuter fram sin stol direkt till diskbänken.
- Vad ska vi ha i?
- Få se, vi kan göra I's hastkaka, säger jag. Du vet S's mamma.
- Ja det blir bra, har hon en egen kaka?
- Ja det kan man säga.
När vi bakat klart och ställt in kakan i ugnen slickar min dotter alla skedar, alla bunkar, alla vispar, allt allt allt hon kan komma åt som har smet på sig.
- Mamma skrapa lite till smet till mig ur bunken med den här, säger hon till mig och ger mig slickepotten.
Jag skrapar. Och skrapar en gång till och en gång till och en gång till. Att det går att få ut så mycket smet ur så lite smet är för mig en gåta. Men till slut finns det inte en gnutta kvar.
- Finns det mer smet nånstans, frågar hon.
- Nä nu är det slut överallt.
- Men kanske nånstans finns lite kvar.
- Nej nu är det nog slut.
Hon blir arg och ledsen och skriker
- Men jag vill ha mer smet
- Jamen nu är kakan snart klar då kan vi smaka på den
- NEj jag vill ha smeeeet.
OK jag vet alltså numera hur en smetoholic ser ut när en sådan får abstines. Som tur är går det nästan lika bra med färdig hallonkaka, men bara nästan.

När vi tar ut kakan säger hon
- Är den vaaaam?
Hon säger alltså varm på ren småländska precis som I gör.
- Ha ha skrattar jag, härmar du I nu för att det är hennes kaka?
- Nä det heter vaaaam. Är den vaaam?
- Ja den är jättevarm. Vi får vänta och äta den tills den svalnat lite.
- Men jag tycker om jättevaaaam.
- Ja det kan jag tro, men inte så vaaam så att du bränner dig va?
- Nä.

Liten sopbil

Vi är på väg hem från förskolan. Plötsligt låter det mycket bakom oss och en liten liten sopbil, alltså en bil som sopar gator, kör förbi oss. Min dotter sitter i dubbelvagnen och tittar med stora ögon på den. Den kör garanterat INTE i 30 km i timmen som det är anvisat utan i minst 50 knyck vilket verkar vara precis vad den lilla sopbilen tål för det ser ut som om den skulle välta vilken sekund som helst.
- Vad var det där, undrar hon.
- Det var en liten sopbil sa jag
- En sån har jag aldrig sett förut och hon tittar förundrat efter den.
- Nä inte jag heller svarar jag. I alla fall ingen så liten som kör så fort.
Hon funderar en liten stund.
- Här på dromedaren får inga bilar köra mamma.
- Nä det är helt riktigt.
- Nä, den är för kort. Hon pekar med fingret på trottoarens bredd.
- Jadu, det är den.
Och vi går vidare hemåt för att fika och mysa i vintermörkret.

Grötfrukost

Vi satt vid frukostbordet. Jag åt gröt och min dotter åt gröt. Lillebror matades med risgröt. Lillebror är dock inte så intresserad av att äta alla gånger, eller rättare sagt ganska många gånger vill han inte äta mat utan sitter hellre och spottar ut eller sprutar ut är nog det rätta ordet. Efter mycket tålamod brukar jag tröttna och ge upp. Denna gång var likadan. Han spottade ut och jag lassade in om och om igen. Men tänkte att jag ska inte ge mig.
Istället var det min dotter som fick nog av den sprutande grötlillebrodern bredvid henne och sa
- Mamma nu struntar vi i det här, och så äter du och jag upp gröten istället. Nu struntar vi i lillebror. Han är ju hopplös.
Hmmmm jag kände mycket väl igen den exakta frasen.....så jag höll med henne och jag gav upp, sen lekte hon och jag ett skepp kommer lastat med vår gröt istället.

Mörkt ute

Det tog lång tid att gå hem från förskolan idag. Min dotter skulle stanna och titta på änderna vid dammen, hon skulle gå själv sakta sakta på "dromedaren", hon skulle sitta på en mur och äta russin, hon ville stanna och sparka i lövhögen, men när hon sa att hon vill stanna och sitta i busskuren sa jag stopp. Nu går vi hem, det har ju tagit jättelång tid att gå hem försökte jag förklara. Hon blev ledsen, så jag tog till ett välkänt knep
- Det är bäst vi skyndar oss hem innan det blir mörkt.
Hon tittar lite bekymrat runt omkring oss, och satte sig sen genast i vagnen. Jag lugnade henne lite och sa
- Det är ju lite ljust fortfarande, så vi hinner nog.
- Fast nu är det ju mörkt så nu ska alla hem och sova. Nu är det bara vi kvar.
- Nä det är ju inte kväll, det är bara att det blir mörkt tidigt, säger jag
En bil åker förbi.
- Det var nog sista bilen, nu är alla hemma och sover, fortsätter hon.
- Menar du att alla är inne nu och ska sova.
- Ja fast den bilen måste ju åka hem först, sen är alla hemma och ska sova. Vi med snart.
Det åker förbi en bil till.
- Oj en till bil, men det var nog sista, säger hon, nu är alla hemma och sover.
- Fast det är ju inte kväll, det är ju bara att det blir mörkt tidigt på eftermiddagen, försöker jag förklara.
- Jaha. Då förstår jag.
Så går vi hemåt, och när vi kommer hem är det så mörkt att vi får tända lamporna inomhus. Men vi går inte och lägger oss utan vi fikar istället.

Kallkorv och skinka

Idag hade vi besök av A och hennes mamma. Vi fikade nyinköpt julvört med påläggskinka. När A's mamma lägger på en skinka på A's smörgås säger A förklarande
- När korv är kall heter den kallkorv och när skinka är kall heter den kallskinka.
Vi skrattar gott och A's mamma säger
- Jaha är det så det är.
- När jag var liten sa jag också att det hette kallkorv istället för kalvkorv, sa jag.
A tittade på mig lite förundrad, hon hörde väl ingen skillnad, så jag lät bli att förklara.

För övrigt försöker vår dotter sluta med napp. Eller vi pratar om det emellanåt i alla fall, och några gånger har hon sagt till pappa att hon ska sluta och så har hon gett honom nappen när hon ska somna. Men det har bara dröjt några minuter, sen har hon bett att få den igen. Eftersom vi inte har definitivt bestämt att hon ska sluta med den har vi inte proppsat på att hon inte ska ha den. Så döm om min förvåning när hon ikväll återigen säger till mig när hon ska somna
- Jag ska sluta med napp. Hon ger mig nappen.
- OK säger jag, då tar jag den.
Jag lägger mig ned på madrassen bredvid hennes säng som vi alltid gör när hon ska sova. Jag väntar på att höra att hon vill ha nappen. Det går några minuter, inte minsta ljud från henne. Jag somnar. Vaknar efter 5-10 minuter med hennes napp i handen, tittar upp och där ligger hon i sin säng och har somnat utan napp. Jag går ned till min sambo.
- Hon sa att hon skulle sluta med napp, så jag fick hennes napp, sen somnade hon.
- Det får ju gärna gå så här lätt att få henne att sluta med napp, men jag tror inte på det.
- Nä det vore ju för bra för att vara sant, svarar jag.

Toalettkonversationer

Min dotter är numera blöjfri. Hon kissar oftast på pottan och ibland på toalett när en potta inte finns att tillgå. Igår var vi på besök hos en annan familj. Dom hade en potta. En svart.
- Mamma dom har en svart potta.
- Ja titta, det har vi ju inte sett innan. Vill du prova den?
- Ja det vill jag.
Hon tar fram pottan som stod inklämd mellan toaletten och duschen. Hon sätter sig och kissar. När hon är färdig ställer hon sig upp, tittar ner i pottan och utbrister sedan förvånat
- Titta mamma, jag har kissat svart kiss.
Jag skrattar lite tyst och svarar
- Ja det kan man ju tro men det ser bara ut så när pottan är svart, du ska få se vad som händer när vi häller i det i toaletten.
Jag tar pottan och häller i det svarta kisset i toaletten.
- Ser du, säger jag, vad hände?
- Nä det var ju inte svart, det var ju gult.

Ytterligare en komisk toalettkonversation ägde rum ikväll. Vi är och hälsar på S. Min dotter behöver kissa och jag följer med henne in på toaletten och hjälper henne att kissa . När hon sitter där kommer S in och är med oss. När min dotter är klar hoppar hon ned från toaletten. S tittar då ned i toaletten varpå min dotter säger
- Så här ser mitt kiss ut.
S replikerar fort
- Mitt kiss är också gult.
Bådar tittar nöjt på varandra och nickar liksom i samförstånd. Jag håller inne mitt skratt. För dom är det ju bara en helt vanlig toalettkonversation.

Äntligen snö

Idag har det snöat. Inte mycket, bara pyttelite. Fast första snön är ändå alltid speciell. Min dotter vaknade tidigt och pappa sa till henne att titta ut.
- Ser du snön? Mysigt va?
Vid denna tidiga morgontimme, 06:15, var hon väl inte riktigt vaken, för hon kommenterade det inte nämnvärt. Men någon timme senare, 08.15, då hon går ned från sovrummet påklädd och antagligen mer vaken tittar hon ut igen och utbrister
- Mamma, titta! Snö! Äntligen!!! Äntligen kan vi åka pulka.
- Nja, svarar jag, och känner mig som värsta glädjedödaren när jag säger att det borde kanske komma lite lite snö till. Lite moloken går hon från fönstret och jag tänker att vi ändå nog ska prova om det inte går att åka lite pulka på den pyttelilla snön. Fast det blir lekplatsen istället. Och lite som att åka pulka blir det eftersom rutschkanan blir så hal av den frostiga snön att våra barn med sina hala overaller formligen flyger nedför och av rutschkanan i en väldig fart. Vi vuxna tycker det ser lite väl halt ut och att det går lite väl fort, men min dotter bara skrattar.
- Du får inte hålla i mig mamma, jag vill att det ska gå fort och att det ska vara halt.

Inne leker vi sen djurpark med hennes små plastdjur. Djurparken är under vardagsrumsbordet. Jag får betala inträde med en biljett. Nånstans i den här leken hör jag att hon tagit efter några av sin mamma "tidsoptimistens" uttryck.
- Kommer du mamma för nu öppnar djurparken.
- Jag ska bara diska färdigt.
- Nej du hinner inte. Du är faktiskt jätteförsenat.
- Jasså?
- Ja djurparken stänger snart.
- Jamen du öppnade den ju nyss.
- Jooo....men du måste komma nu, för snart är du jätteförsenat.
- Jaha, då är det bäst jag skyndar mig.
Jag går till hennes djurpark med min biljett.
- Kan jag gå in eller är det stängt?
- Ja, det är fortsatt lite lite inte stängt.
- Vilken tur.
- Ja vilken tur du hade, säger hon och tar emot min biljett.

Nynna

Vi gillar att sjunga. Vi sjunger ofta. Nu har vi precis börjat med en lek som går ut på att du nynnar en sång och så får den andre gissa vilken sång det är.
Vår dotter är riktigt bra på att gissa sånger. Inte lika bra på att nynna. Ibland lyckas hon nynna en gissningsbar sång när det blir samma sång som jag just nynnat. Annars blir det oftast:
-Gissa vad det här är för sång mamma: Hm Hm
- Kan du nynna lite längre, säger jag
- Hm Hm
- Oj den var svår, kan du nynna lite till
- Hm Hm
Till slut gissar jag ändå helt slumpmässigt
- Är det var bor du lilla råtta?
Och vad jag än gissar säger hon
- Jaaa det är rätt!!
Ganska svår lek alltså fast ändå lätt.
För övrigt vet du att du sjunger för högt när din dotter säger
- Mamma du får inte sjunga så högt, jag hör ju inte vad jag säger.

Ledtrådar

Igår lekte pappa och dotter kurragömma. Detta är ju en intressant lek att leka med små barn. De har ingen uppfattning om det här med att vara tyst och sitta kvar på sitt gömställe. Men sakta börjar det nu gå upp för vår treåring meningen med kurragömma. Hon börjar tycka det är roligare om vi gömmer oss på ett svårt ställe och även hon hittar svårare ställen att gömma sig själv på. Innan var det ju den klassiska gömma-sig-på-samma-ställe-som-pappa-gjorde. Men det är förbi.
Pappa gömde sig igår först på ett lätt ställe. Vår dotter hittade honom ganska direkt.
- Men pappa du ska gömma dig på ett riktigt svårt ställe.
- OK sa han och gömde sig bakom dörren på städskåpet, låter kanske inte så svårt men hon brukar liksom inte gå dit och leta under kurragömmaleken, så det var ett bra ställe.
Hon gick runt en bra stund.
- Pappa?
- Pappa?
- Nää pappa. Det var ju ett riktigt svårt ställe. Var e du pappa?
- Här....
Lite för svårt alltså.
Idag lekte jag och hon gömma skatten. Då gömmer vi en stor guldmedalj någonstans och så får den andre leta. Så säger vi varmare och kallare beroende på om den som letar närmar sig skatten. Fast det här med varmare och kallare är helt oberäkneligt vad gäller min dotter. Hon säger varmare och kallare lite när hon känner för det. Men det är det som är det roliga.
När det är min tur att leta går jag in i vardagsrummet
- Nu är det varmare mamma
En halv sekund senare utan att jag flyttat på mig
- Nu är det kallare
- Nu är det varmare om ryggen, aj aj aj det är varmt på ryggen mamma
Jag vänder och vrider på mig, jag går hit och dit, det blir varmare och kallare på alla möjliga ställen. Till slut säger jag.
- Det här var riktigt svårt. Du får ge mig en ledtråd.
- Okej då. Du ska få en ledtråd.
Hon pekar under byrån.
- Den är där mamma.
- Ja där är den ju. Det var en bra ledtråd.
- Ja, jag är bra på att ge ledtrådar.

51 stycken gosedjur

Födelsedags-och julönskelistan har ändrats. Det är inte längre bara puttekulor på den. Nu har puttekulorna åkt ut ur listan. Numera ligger en gosedjurs-Nasse på första plats och lego på andra. Sen tar den slut. Hon har redan ca 50 gosedjur så helst vill vi inte köpa ett till. Men lego kan man ju nästan aldrig få för mycket av, så det tänker vi köpa. Fast det gör ont i mig att ändå inte köpa Nasse, hon vill ju så gärna ha honom. När vi var på affären igår sa hon
- Jag gick och klappade Nasse mamma. Och Tiger. Jag sa att dom kanske får bo hos oss snart.
Jag bara log och tänkte på våra planer på att inte ge dom ett hem hos oss. Konstigt nog kände jag mig som en skurk som inte kunde ge dessa stackars små gosedjur ett hem. Nog finns det plats för dem....nä jag ska inte köpa några mer.....eller jo ett till gör väl inget.....hmmm det verkar som om mina barndomskänslor för just gosedjur börjar smyga fram.....jag själv hade nog också en sisådär 50 stycken. Och jag säger som min dotter
- Nalle Phu måste ju ha någon att leka med.
Det låter som om vi mot alla odds får bli ett hem med 51 stycken gosedjur.....

Havrekaka och målarbok

Idag var vi och tog nytt EKG på min dotter. Hon är en modig tjej. Det skar i hjärtat att se henne ligga där med alla sladdar igen. Men hon låg så stilla och bra att sköterskan återigen var förbluffad. Vi skojade igen och sa att hon såg ut som en julgran. Vi skrattade tillsammans. Men aj så svårt det är att låtsas att vi inte var oroliga. Det lyser nog dessutom igenom. Barn känner ju av så mycket mer än vad vi tror.

När allt var över åkte vi med bilen och lämnade pappa på jobbet, sen åkte hon, jag och lillebror till köpcentret. Vi fikade först. Du får välja vilken kaka du vill sa jag och hon gick fram till disken och tittade bland de olika valmöjligheterna. Där fanns blåbärspaj, hallonpaj, äpplepaj, kladdkaka, morotskaka med glasyr, stora chocholatechip cookies. Och så fanns det en liten försynt havrekaka vars båda sidor var doppad i mörk choklad.
- Mamma den vill jag ha.
Hon pekar på havrekakan.
- Jaha, säger jag lite förvånat. Är du säker? Det finns ju de här olika pajerna som man får vaniljsås till. Och till kladdkakan får man grädde.
- Nej jag vill ha den, säger hon bestämt.
- Ja det får du. Vilken tycker du jag ska ta då?
- Du får bestämma själv.
- Jaha, ok....svårt. Jag tar nog kladdkakan.
- Ja det får du.
Och så åt vi våra kakor. Hon smakade på min några skedar, men var sedan helt nöjd med sin havrekaka.

Vi gick sedan till stormarknaden och tittade på leksaker. Vi tittade på de saker hon önskat sig i födelsedagspresent och i julklapp. Jag sa till henne att hon faktiskt kunde få välja någon leksak nu idag, eftersom hon varit så modig hos doktorn. Du får välja själv, sa jag, fast vi kan komma överens ihop beroende på vad du väljer. Det gick hon med på. Hon gick en stund bland hyllorna. Jag pekade på några dockor. Pussel. Nåt lego. Men nej, inget av det ville hon ha. Hon satt sen länge och tittade på en bebisleksak.
- Men det är ju leksaker för lillebror.
- mmmm....men jag ska önska en sån här till lillebror i julklapp.
- Ja det kan du göra.
Tills slut kom hon med en målarbok och la i vår korg.
- Jasså, vill du ha en målarbok?
- Ja, den vill jag ha.
- Så den tar vi då? Då går vi och handlar mat nu istället?
- Ja, nu kan vi gå.
En liten torr havrekaka och en målarbok av enklaste sort. Hon kräver inte mycket vår söta modiga lilla julgran.

Snitsen

Idag satt min dotter och grejade med sina hårspännen och tofsar. Jag fick idag nämligen sätta i hårspännen i hennes hår, och då måste jag passa på för det är inte ofta jag får det. Hon hittade några hårklämmor också och de var lite krångliga att öppna men till slut fick hon kläm på hur man gjorde.
- Nu kan jag mamma, ropade hon.
- Ja titta nu har du fått in snitsen, sa jag.
- Vad betyder snitsen?
- Tja, att du efter några försök nu kan öppna hårklämman.
- Jaha, då förstår jag.
Sen tog hon alla hårklämmor och satt och tryckte på dem en efter en och sa efter varje gång
- Jaaa, nu har jag snitsen.
- Jaaa nu har jag snitsen.
Och jag tänkte, det där lät inte så 2008, så hoppas hon inte tar med sig det uttrycket till dagis, då lär hon väl bli utskrattad av sina jämnåriga. Fast kanske inte. Vid den här åldern vill dom bara lära sig så många ord som möjligt. Oavsett årgång på dem.....

Drömmaren

I morse kände vi att 60-70-talets könsfördelning låg som en dimma i huset. Vår dotter har börjat säga att hon har drömt om olika personer. Och i morse hade hon drömt om mig och min sambo.
- Mamma jag drömde om dig och pappa.
- Å gjorde du, va mysigt. Vad drömde du?
- Jag drömde att du stod och diskade och pappa jobbade.
Himla mysigt. Jag bara kom av mig. Vad säger man. Här trodde jag att hon drömt något mysigt, att vi typ var på picknick tillsammans. Men inte. Jag diskade och pappa jobbade. Shit, vi får nog hitta på något mysigt tillsammans allihopa. Och det snarast. Könsfördelningen på jobb och disk, kommer lösa sig automatiskt när pappaledigheten kommer. Tror jag.

Misslyckad tårta

Häromdagen hade pappa namnsdag. Jag och min dotter bakade en tårta till honom. En sockerkakstårta utan både fyllning och grädde. Vi tänkte istället hälla på en kolasås som vi visste att han tyckte om. Kolasåsen blev liksom lite lös så jag ställde in den i kylen ett tag, så att den skulle stelna lite och sen kanske kunna gå att hälla på tårtan.
När pappa kommit hem och vi ätit middag var det dags för tårtan. Jag tar ut kolasåsen och häller på, det mesta rinner ner på fatet tårtan står på. Lite stannar kvar på tårtan. Den ser ganska misslyckad ut faktiskt.
- Vi skulle ju skriva bokstäver på tårtan, säger min dotter.
- Just det ja, svara jag och börjar febrilt leta efter geleglasyren. Hittar den inte.
- Vi kan smälta choklad och göra bokstäver, säger jag.
Jag tar fram blockchoklad och eftersom vi vill få klart tårtan smälter jag chokladen i micron. Alldeles för länge. När jag tar ut den, är det bränd choklad istället för smält.
- Äh, säger jag, vi skriver bokstäverna med bananbitar istället. Och det gör vi. Fast det är bara en bokstav som får plats. Tårtan ser om möjligt ännu mer misslyckad ut.
Medan jag plockar i ordning, står min dotter vid tårtan och slickar upp det av kolasåsen som runnit ut på fatet. Hon smackar och säger "mmmm" om vartannat.
Så kommer pappa. Han pekar på den brända chokladen och frågar
- Vad är det här?
Jag svarar
- Bränd choklad.
Han smakar.
- Det där var INTE gott, replikerar han snabbt.
Då hör vi en liten 3-årings röst borta ifrån tårtan säga
- Men det HÄR var gott.
Och utan att titta upp från tårtan och kolasåsen fortsätter hon mumsa i sig en ganska lyckad kolasås från en ganska misslyckad tårta, till ljudet av mitt och min sambos skratt.

Telefonsvarare

Jag har upptäckt det optimala sättet att bli av med telemarketingsnubbarna. Dom som alltid ringer vid de mest osannolika tider på dygnet på de mest osannolika dagarna.
Idag ringde ett av telebolagen. Det var 7:e gången på 5 dagar de söker mannen i huset. Han har inte varit hemma en enda gång, och jag säger snällt varje gång
- Nej han är inte hemma.
- Då ringer vi vid ett annat tillfälle, säger dom
- Ja gör ni det, säger jag surt.
Istället skulle jag bara säga
- Ring inte mer, jag bestämmer att han inte ska ha något.
Men det gör jag inte.
När det idag ringde säger min dotter
- Mamma jag vill svara
Jag tittar på telefonen och ser att det är ett telemarketingnummer
- Javisst säger jag, och pekar på svaraknappen, tryck här gumman och säg hallå.
- Hallå säger hon.
- Eeeeh hallå, jag ringer från telebolaget och undrar om din pappa är hemma
Min dotter skakar på huvudet
- Hallå? Hallå? Jag undrar om din pappa är hemma och om jag får prata med honom?
Min dotter skakar återigen på huvudet.
- Hallå? Är din pappa hemma, säger nu telemarketingtjejen lite mer irriterat.
Jag mimar till min dotter att hon ska säga Nej.
- NEJ säger hon i luren högt och tydligt.
- MIN PAPPA ÄR INTE HEMMA, fortsätter hon lika högt.
Sen säger hon snabbt
- Hej Då
Telemarketing tjejen hinner precis börja på meningen
- Då ringer jag.....sen tystnar hon och säger - Hej då.
Jag lägger på luren åt min dotter och ler stort åt henne.
- Va bra du var på att svara i telefonen!
När pappa kommer hem säger hon till honom
- Jag sa att du inte var hemma när din kompis ringde.
Då skrattar jag gott.
- Ja och det gjorde hon jättebra, säger jag, och förklarar för pappa vilken "kompis" det var som ringt och sökt honom.

Brevlådetur

Min dotter och jag ska gå ut och hämta posten. Det är riktigt ruggigt väder ute. Min dotter har envisat med att ha sitt Craft-underställ på sig hela dagen. När vi så ska utanför dörren ber jag henne ta på sig ett par överdragsbyxor utanpå långkalsongerna.
- Ska jag ha på mig två byxor?
- Ja det är så ruggigt väder ute. Det är skönt med ett par byxor utanpå dina underställsbyxor. För det är för kallt att bara gå ut i dom där, säger jag och pekar på hennes byxor.
Visst det är inte långt till brevlådan, men går jag och hämtar posten med min 3-åring har vi på vägen hittat en snäcksnigel att studera i detalj (vet ni förresten att snäcksniglarna verkar lägga ett litet lock på sin snäcka när det blir vinter....det upptäckte min dotter och jag i helgen), vi ska ge stensköldpaddan mat, vi ska låsa upp brevlådan med en krånglig nyckel som definitivt inte är gjord för att en 3-åring ska öppna, vi ska hoppa i en vattenpöl, samla 7 olika sorters löv samt göra geggamoja i hinken. Detta gör att ett vanligt brevlådebesök kräver en något mer väderbeständig beklädnad än underställ eller morgonrock.
Min dotter börjar efter viss övertalning ta på sig sina överdragsbyxor samt sin jacka.
Jag har också Craft-underställsbyxor på mig så jag säger till henne
- Jag måste också ta på mig ett par till byxor, och hon ser lite nöjdare ut där hon sitter och tar på sig skorna.
Jag tar på mig ett par jeans och efter en liten stund säger hon
- Hur känns det?
- Vad menar du?
- Ja hur känns det undrar jag, säger hon.
Jag står som ett frågetecken och undrar om hon förvandlats till Peter Jidhe.
- Vad menar du "känns det".'
- Ja hur känns det med 2 par byxor. Är det skönt.
- Jasså, ja det är skönt. Nu kan vi gå ut säger jag och tar på mig min jacka och tar henne i handen. Och vi går ut i Novemberrusket, väl utrustade för en brevlådetur.

Se i mörkret

Det blir mörkare och mörkare för var dag som går. Så visst önskar jag att det inte skulle påverka mig att jag redan halv fyra på eftermiddagen går omkring i dunklet. Men det gör det. Allt känns liksom lite dystrare, ljuset känns bräckligt och så värdefullt. Och jag blir trött, trött och åter trött. Fast det är nu som jag mer än någonsin uppskattar att jag har min lilla tossa här hemma, som inte verkar bli påverkad av att höstmörkret kryper närmare oss. Hon är glad, sprallig och som vanligt har hon en outömlig fantasi och frågvishet.
Igår var det återigen ögonfärg som var samtalsämnet.
- Vill du titta på Bolibompa? undrar jag.
- Ja, och vi går in i vardagsrummet.
- Jag ska tända lampan åt dig härinne så vi ser något. Jag tänder taklampan.
- Nej, gör inte det. Det behöver du inte. Jag kan se i mörkret med blåa ögon.
- Jasså du, OK då behöver vi inte tända. Men kan inte jag se i mörkret med gröna ögon?
- Nä, säger hon självklart.
När pappa kommer hem leder hon in honom i mörkret vid trappan
- Pappa kom här lite, kan du se i mörkret.
- Näe inte så bra.
- Men det kan jag.
Antagligen är det bara blåa barnögon som kan se i mörkret, för pappa har också blå ögon.

För övrigt vet du att dina barn har umgåtts för mycket med andra barn som inte tål mjölk när din dotter, som aldrig överhuvudtaget varit överkänslig för mjölk, vid middagsbordet säger
- Mamma jag vill ha sånt som jag tål.
- Vad menar du?
- Jag vill ha sån sås som jag tål.
- Som du tål?
- Ja, Creme Fraiche.

Magfrågor

Jag måste säga att ibland önskar jag att det i Medborgarskolans kurskatalog fanns en kurs som hette något i stil med "Lär dig svara på dina barns frågor - en kurs i livets gåtor och mysterium och hur du förklarar dessa så att barn förstår"-
Idag satt vi vid fikat på eftermiddagen och pratade. När min dotter ser lillebror använda den heltäckande haklappen säger hon
- Mamma är det lillebrors?
- Njae, den fick du när du var liten. Du använde den när du var lika liten som lillebror.
- Jaha. Vet du mamma, att när jag var liten låg jag i magen.
- Ja när du var pytteliten låg du i magen.
- Mamma hur känns det att va i magen?
- Jadu, det är nog ingen som riktigt vet, för det går inte att komma ihåg. Jag kommer inte ihåg hur det var att va i magen. Gör du?
- Näe.....hon funderar.
- Men det är nog varmt och skönt. När man är så liten ligger man i vatten inne i magen.
- Va? hon ser frågande ut.
- Ja, man liksom flyter runt.
- hmmm, säger hon och ser ut att ha tröttnat på mina flummiga svar, så hon ställer sig på ett ben och byter ämne
- Mamma jag kan stå så här!
Skönt tänker jag, för nästa fråga hade väl varit "Mamma, hur hamnar man i magen", och den frågan har jag inte förberett mig på ännu, men jag förstår nu att det verkligen är dags att fundera ut hur jag ska förklara detta mysterium för en 3-åring.....

Dimmigt

Idag gick vi till förskolan. Det var dimmigt och lite rått ute. När vi precis gått hemifrån säger min dotter
- Mamma, vad dammigt det är i dag.
- Ja, det är dimmigt idag, rättar jag.
- Mamma ser du dimmigt med dina ögon?
- Va menar du?
- Ser du dimmigt med dina gröna ögon?
- Ja, jo jag ser dimmigt med gröna ögon också, ser du dimmigt med blå ögon.
- Ja det gör jag.
Tänk vad festligt det hade varit om vi skulle se olika saker beroende på vår ögonfärg. Att jag tex skulle se en grön himmel och min dotter en blå himmel. Barn ger verkligen oss nya banor att tänka i. Det gillar jag. Det gillar jag starkt.

Drömmar

Vår dotter har precis börjat förstå vad drömmar är för något. Hon har några gånger nu vid läggdags sagt till lillebror
- Lillebror jag vill drömma om dig.
Men det senaste börjar det bli lite allt möjligt som det ska drömmas om. Tex sa hon i torsdags att hon ville drömma om sina kusiner. I fredags på morgonen frågade jag om hon drömt om kusinerna och vad hon drömt.
- Jag drömde att vi busade hos farmor med hennes gosedjur.
- Jaha, drömde du något mer.
- Nej, vi busade bara. Men i morgon ska jag drömma om....vad hette hon nu då....hon som vi sett på väg till förskolan......
- Fifi förgätmigej, frågar jag
- Näe hon som heter nåt som låter som ting...
- Jaha du menar Tingeling
- Ja henne menar jag. Jag ska drömma om Tingeling.
- Jaha, vem ska du mer drömma om.
- Ingen. Sen ska jag drömma om mig själv.
Ha, så ska det låta, tänker jag. Man måste ju faktiskt tänka på sig själv också. Det får vi inte glömma.

Gråt som går över

Idag var det ett litet födelsedagskalas efter förskolan. Vi tog bilen dit och fikade och barnen lekte. Kanske stannade vi en halvtimme för länge, för på väg till bilen var både min dotter och lillebror trötta, hungriga och griniga. Jag vet så väl att det blir så när tider inte passas, ändå lär jag mig aldrig. Min dotter grät för vi hade olika åsikter om hon skulle få somna i bilen eller inte.
- Mamma jag vill sova i bilen.
- Det vore bra om du inte gjorde det, för vi ska hem och äta och sen sova.
- Meen jaaaag viiiiill sooooova i bilen!!
- Jag vet gulliga du, men jag vill helst att du inte somnar.
- Meeen jaag äääär trööööött.
- Ok, vi får se hur det blir när vi åker iväg.
Gråtandes fortsatte hon gå till bilen, vi satte oss, jag kör iväg och hon fortsätter gråta. Efter cirka två minuter av gråt i bilen säger hon plötsligt och mellan tårarna
- Varför är jag ledsen?
- Va sa du??? undrar jag förvånat
- Varför är jag ledsen, säger hon nu med betydligt färre tårar.
- Menar du att du glömt av varför du gråter, svarar jag.
Jag får inget direkt svar, utan istället ser hon en spårvagn.
- En spårvagn mamma!!
- Ja en spårvagn, och så börjar vi sjunga istället.
När vi svänger in på parkeringen hemma vid huset säger hon
- Först var jag jätteledsen, sen blev jag tyst.
- Jaa du, skrattar jag, ibland går en del gråt över snabbt.
Och tur är väl det.....

Flick- och pojk-leksaker

Storkusinen var på besök och när vi hade hämtat min dotter på dagis gick vi hem samma väg som vi alltid går och idag var det spännande att se om den lilla dockan Fifi fortfarande låg kvar. Till allas vår besvikelse var hon inte kvar. Storkusinen sa
- Men nu har ju säkert barnet som tappat Fifi fått tillbaka henne.
- Ja det har hon nog.
- Det barnet hade nog ingen väska att ha Fifi i.
Vi ser hur min dotter tänker.
Vi går vidare och lite längre fram hittade vi i torsdags även en kvarglömd leksaksödla, men den var också borta idag.
- Den har nog ett annat barn fått tillbaka, säger jag.
- Ja, säger min dotter lite tyst.
- Eller han kanske har krypit iväg själv.
- Näe, säger hon, det kan den ju inte.
Hon blir tyst en kort stund och säger sen.
- En flicka hittade nog Fifi och en pojke ödlan.
- Va sa du, undrade jag som inte riktigt hörde vad hon sa. Tror du att en pojke och en flicka hittade ödlan.
- Neeej, säger hon övertygande, En pojke hittade ödlan och en flicka hittade Fifi. Så var det nog.
- Ja så var det nog, svarade jag och mumlade sen till storkusinen att min dotter inte alls har stereotypa föreställningar om kill och tjejleksaker......
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker få henne att se mer neutralt på leksakerna, för de leksakskataloger som dimper ned i brevlådan har redan bestämt vilka leksaker barnen skall uppfatta som tjej-och-kill-leksaker. Det är inget snack om vem som leker med vad.

Sälar, kyckling och potatis

Vid tre års ålder kommer fantasin igång på allvar. Idag satt vi och gungade gungbräda på lekplatsen. Jag red på en säl och min dotter på en häst, allt enligt hennes påhitt. Sälen var såklart långsammare än hästen. Så jag kom ju sist hela tiden.
- En gång så klappade jag en säl, säger hon medan vi gungar.
- Jasså, vart då någonstans, frågade jag.
- Vid mormor och morfars sjö. Så gick vi dit till sjön och då såg jag en säl och då klappade jag den.
- Ojdå, det har jag inte sett att det finns säl där, det måste jag se nångång, svarar jag.
- Ja, på sommaren så finns det sälar i mormors sjö. Vi var där på sommaren och så lagade morfar kyckling och potatis till mig.
- Jaha, gjorde han det, skrattar jag.
Fantasin har inga gränser verkar det som. Jag menar det är inte ofta morfar lagar kyckling och potatis, så då tror jag lika mycket på att det simmar sälar i mormor och morfars sjö.

Mobilsnack

Återigen tog min dotter telefonen och ringde till en kompis.
- Hej F.
- Jaha.
- Vad gör du?
- Va? Grillar ni?
- OK
- Jag kan komma till dig en annan dag.
- Hej Då.
Grillning? Jag börjar undra om det är en treåring eller en tonåring jag har här hemma.
- Vem ringde du till?
- Till F.
- Jasså, vad sa hon då, undrar jag.
- Dom var och grilla. Korv.
3 år och börjar redan ringa bara för att kolla läget hos kompisarna. Undra vad vår mobilräkning kommer hamna på när hon väl får en egen riktig mobil med riktigt abonnemang och riktiga räkningar.....

Godis och hushållspapper

Ibland är det bra att ha med sig vår lilla hjälpreda. Hon är till exempel fenomenal på att hjälpa till att självscanna varor när vi handlar. Hon är bra på att hjälpa till att baka, särskilt på att vispa. Hon har precis rätta knycken man måste ha för att vispa pannkakssmet. Hon är bra på att hitta fläckar att tvätta bort från golvet. Och hon är bra på att komma ihåg saker.
Som idag när hon och jag gick in i affären för att handla mat och lillebror och pappa stannar utanför. Innan vi gick in nämnde pappa 3 saker vi inte skulle glömma att köpa. När vi kommit innanför dörrarna kom jag bara ihåg 2.
- Tandkräm och sköljmedel sa pappa, men han sa nåt mer som jag inte kommer ihåg, mumlar jag för mig själv. Men min dotter snappar direkt upp vad jag sagt och säger då
- Hmmm det var något med papper.
- Va sa du, kommer du ihåg vad pappa sa vi skulle handla.
- Ja det var något med papper.
- Just det ja, vi behöver ju hushållspapper, vad det det han sa?
- JA mamma, DET var det, säger hon överlycklig.
- Du är inte dålig på att komma ihåg saker du, svarar jag.
Och visst var det hushållspapper han hade sagt.

Min dotter är också förvånansvärt bra att ha och göra med i BÅDE leksaksaffärer OCH godisaffärer. Hör och häpna. Jag trodde nämligen att ha med barn i affärer som inkluderar leksaker eller godis, är en plåga. Döm om min förvåning när vi gick igenom hela leksaksaffären och hon inte en enda gång frågar om vi kan köpa något. När vi sedan gick till godisaffären för att köpa lördagsgodis blev jag än mer förvånad. Vi går där bland ett oändligt antal boxar fyllda till bredden med godis, och hon får peka och jag plockar i några godisar här och där i en påse. När vi gått ett varv och jag har godis motsvarande 6:50 kr i påsen, med andra ord inte alls många små godisar, säger min dotter högt och tydligt
- Mamma, nu räcker det nog, och så går hon med bestämda steg mot kassan.
Jag går häpen över hennes kommentar efter och betalar. Bredvid oss står en mormor och bara stirrar på min dotter och jag ser att hon knappt tror sina ögon. Hon ler mot mig och nickar. Hon säger inget men jag ser på henne att hon aldrig hört det där orden från de barnbarn som längre bort går och plockar godis efter godis i sina påsar.

Rostat bröd

Jag samlar på mig klassiska citat som existerar i vår treårings värld och skriver ned dem först lite slarvigt i en anteckningsbok och sen i lite snyggare form här. Så idag ville jag skriva ned några snabba korta citat som jag snappat upp
Som idag när vi satt vid matbordet och skulle berätta om vår dag för pappa.
- Du får berätta att du fick näsblod idag, säger jag.
- Jag fick näsblod idag pappa.
- Jasså varför det, frågar pappa.
- Jag vet faktiskt inte sa jag.
- Det var nog för att jag åt för mycket mat, svarade vår dotter.
Detta var the understatement of the year, för vår dotter äter som en mygga och de gånger hon har ätit för mycket mat kan vi räkna på en hand. Till och med på Kermits hand, för det lär inte vara mer än 4 gånger på 3 år hon ätit för mycket mat.

Igår skulle min dotter ta en sked för att ösa på fruktpuré på sin gröt. Vi har en sked i lådan som har lite rost på sig. Varje gång hon får tag i den frågar hon mig vad det är för små fläckar som är på skeden, och jag svarar att det är rost. När hon igår tog just den skeden lyfter hon upp den och visar mig och säger
- Titta mamma, det är rostat bröd på den här skeden.

Häromdagen när jag hade duschat fick hon tag i mina kläder som jag lagt fram för att ta på mig. Hon tog BH:n och försökte ta på sig den. Det var inte det lättaste, hon krånglade länge och väl innan hon fick på sig den någorlunda rätt.
- Ska man ha den så här mamma?
- Ja, ungefär, det är lättare sen när du får bröst, men det dröjer, du ska bli lite äldre först innan du behöver ha BH.
- Ok, det är bättre du tar den då mamma.
- Ja det är bättre.
- Har du några bröst nånstans mamma så kan jag hjälpa dig att sätta på den.
- Ja, skrattar jag, nånstans ska jag väl ha några......

Fifi Förgätmigej

Fifi Förgätmigej ligger ensam på en liten mur vid vägkanten. Antagligen har någon vänlig själ lagt henne där så hon lättare ska synas, och kanske bli upphittad av sin ägare igen. Min dotter och jag stannar vid henne.
- Ser du vem som ligger där, frågar jag.
- Det är ju Fifi Förgätmigej, min dotter lyser upp. Varför ligger hon där?
- Det är nog ett liten barn som tappat henne, svarar jag.
- Ja, säger hon lite dystert, nu ligger hon där alldeles ensam.
Min dotter tittar upp mot himlen, precis som Fifi, och säger sen
- Nu ligger nog Fifi och tänker på barnet som tappat hon.
Jag blir nästan tårögd av min lilla söta tjej som står där framför mig och lever sig in i den lilla dockans värld.
- Vi får hoppas att barnet kommer tillbaka och letar efter Fifi, jag försöker låta lite tröstande. Och vilken tur att vi la Santos i vår väska så vi inte tappar honom.
Santos är en lurvig gosekatt som ibland får hänga med fram och tillbaka till förskolan.
- Det barnet hade nog ingen väska till Fifi, så det var då hon tappade Fifi, min dotter går fram till Fifi och tittar på henne lite närmare.
- Ja så var det nog. Men någon hittar nog henne snart igen. Nu går vi gumman, så får Fifi ligga kvar där.
- Snart hittar nog barnet henne, då blir hon ju inte ensam längre.
- Nä då blir hon inte ensam längre.
Vi går därifrån och jag känner en moderlig stolthet över min dotters omtänksamhet för en liten ensam dockflicka.

För lagom.

Min dotter brukar leta upp sin leksaksmobil och ringa några samtal emellanåt. Hon går då runt i huset och för en till synes helt verklig konversation. Detta gjorde hon även i går kväll och det lät så här:
- Hej S.
- Vart är du?
- Är du på dagis. Jaha.
- Ja
- Mmmm
- Nämen
- OK, HEj då.
Så har hon lagt på luren. Allt, från kroppspråk till fraser till ansiktsuttryck är otäckt likt en viss mamma....
Jag frågar henne sen
- Vem ringde du?
- Till S.
- Jaha, va sa hon då?
- Att hon var på dagis och så.
- Jasså, så här sent på kvällen. Det är ju mörkt ute, jag trodde hennes dagis stängde tidigare.
- Nä, det gjorde det inte. Hon var på dagis.
- Klockan sju på kvällen?
- Ja.
- Du får nog ringa igen och höra om hon verkligen är kvar på dagis, isåfall får vi nog åka och hämta henne.
- OK, jag ringer.
Hon tar upp telefonen igen och ringer.
- Hej S. E du på dagis eller?
Hon fortsätter:
- Tycker du det är mörkt ute? Va!! Tycker du inte det? Nähä. OK. Hej Då!
- Mamma hon tyckte inte det var mörkt ute så hon var kvar på dagis.
- Det var ju konstigt, för det är ju verkligen mörkt ute nu, svarar jag.
- Ja det är det ju verkligen. Vi får hämta henne en annan dag.

För övrigt är det svårt att veta när det går att kombinera vissa ord eller inte för barn. Och det är ju det som gör det så roligt, för då får vi en uppsjö med nya ord som vi kan använda. Som idag när hon skulle klä på sig på morgonen. Jag hade tagit fram ett par byxor och hon hade tagit fram ett par byxor.
- De byxorna du tagit fram är för stora, så jag tror du ska ta på dig dom här istället, säger jag.
- Ok, jag tar på mig dom istället då.
Hon tar på sig dom och dom var lagom, möjligen lite för små.
- Ja dom var ju lagom. Eller är dom kanske rent av för små, säger jag och kollar hur högt upp hon har dragit upp dom i midjan.
- Nä mamma, dom är för lagom.
Ja, i lagomlandet Sverige, så är det väl så att mycket är för lagom!

Hörapparater

Mormor är här och hälsar på. Vi sitter och äter lunch. Jag och min dotter hör ambulansen.
- Hör du, säger jag, ambulansen.
- Ja, hör du mormor, ambulansen, säger min dotter.
- Nä mormor hör inte den. Jag hör inte dom ljuden.
- Vad har du i ditt öra mormor?
Hon vet att mormor har en hörapparat i örat och brukar fråga om hon får se den ibland.
- Får jag se i ditt öra mormor.
Mormor visar.
- Jaha, har du en sån i ditt öra. Det är därför du inte hör den.
Ja det borde ju vara så. Stoppar man in nåt i örat så hör man oftast sämre. Logiskt egentligen. Fast inte när det gäller hörapparater.

Friidrottskarriär

Idag hoppade min dotter i längdgropen. Ett hopp närmare OS-guld tänkte jag, men hon tänkte nog mest på att det var en konstig sandlåda. Sen sprang hon på löparbanorna.
- Mamma du är fyran och jag är trean
Och så sprang vi på varsin bana. Hon skrattade varje gång vi sprang över målstrecket. Och varje gång vi gick tillbaka för att springa igen sa hon
- Nu är du femman och jag tvåan
Det som var roligast var alltså vilken bana vi skulle ha. Till en början. Sedan förstod hon att det som det hela handlade om var att komma först över mållinjen. Det var då som jag blev tillsagd hur fort jag skulle springa.
- Mamma du måste springa saktare än mig.
- Men HAllå Mamma, du får springa bakom, jag ska springa först.
Därmed förstod jag att vi tog två jättekliv bakåt i OS-karriären. För det blir ju svårt för henne att förmana sina motståndare hur fort de ska springa och att de alltid måste springa bakom henne. Och kanske kanske har jag börjat ta det här med friidrottskarriären för min dotter på lite för stort allvar.

Prinsesstårta och väder

Vi var och gick i affärer mormor, min dotter, lillebror och jag. Vi skulle äta lunch på stan också. Så vi hittade ett lagom lugnt ställe där vi satte oss och åt lasange. Bakom oss satte sig en farmor med sitt barnbarn. En liten kille på en sisådär 5 år. Där var det inte tal om någon lasange. Han fick en gigantisk stor bit prinsesstårta. Det gäller att passa på när man är med farmor. Vi satt ganska nära så jag överhörde en stor del av konversationen. En av mina favvis-sysslor är ju just tjuvlyssning, så jag gillade vårt val av lunchställe.
Den ömma farmodern sitter så och läser tidningen i lugn och ro, medan lille killen mumsar i sig sin tårta.
- Farmor, vad är det för väder, säger han efter en stund.
Farmor tittar ut och säger
- Ja det är ju lite soligt och lite molnigt.
- Nej, men farmor man läser ju i tidningen vad det är för väder, titta där bak i din tidning. Där, ser du, där står det vad det är för väder.
- Jaha, ja där står det att det ska bli både regn, sol och moln.
- Ja, då fattas regnet säger han och fortsätter äta.
- Fast det är ju inte säkert att det blir som det står i tidningen säger farmor.
Han svarar inte utan tittar bara oförstående på henne med grädde runt munnen.
Efter en stund ringer farmors telefon. Hon svarar. Jag förstår av samtalet att det är hennes man, sambo eller vad det kan tänkas vara för partner hon har. Personen som ringer bor i alla fall uppenbarligen ihop med farmor. För hon säger
- Värst vad du gick tidigt i morse. - Jaha. - Mmm. - Jaaa. - Jasså du är också så gott som pank. - Ja då får vi äta nudlar tills lönen kommer då. - Ok. - Vi syns sen då.
Direkt när hon lagt på tittar hennes barnbarn på henne och frågar
- Vad är nudlar för mat farmor?
- Öhh...jaha..Det är sånt som vi gjorde häromdagen och som du tyckte så mycket om.
- Jaha, med kyckling.
- Ja, precis svarar farmor.
- Ska vi äta det idag då?
- Tja, det vet jag inte direkt, vi får se.
Jag tittar på den lille killen och hans prinsesstårta. Han ser inte ut att orka mer. Och så hör jag honom säga
- Jag orkar inte mer farmor. Inga nudlar heller.
- Vi ska inte äta än på ett tag. Och jag vet inte om vi ska äta nudlar direkt. Det var bara som jag sa. Den lille killen ser återigen oförstående ut. Det är inte lätt för en farmor när frågvisa små barnbarn snappar upp allt.

Sen går mormor, min dotter, lillebror och jag. Och jag tackar tyst farmor och hennes lille goe kille för underhållningen. Vi går till lekplatsen. Och när vi står där och ska åka nedför rutschkanan kommer regnet. Det där regnet som fattades från vädret i tidningen. Han visste vad han pratade om den lille killen med tårtan. Och vad skulle far-och-morföräldrar göra utan sina kära barnbarn. De skulle ha det bra tråkigt ändå.

Födelsedagsönskelista

Det finns en mening som alla föräldrar säger minst 10 ggr i veckan
"Det kan du önska dig i födelsedagspresent" eller den andra varianten av samma mening:
"Det kan du önska dig i julklapp"
När man som vår dotter fyller år i december blir det ju väldigt tätt mellan dessa två olika tillfällen att få det som står på önskelistan. Och efter december blir det en låååång väntan till nästa gång som önskningarna går i uppfyllelse. December är onekligen den sämsta månaden att fylla år i.

Min dotter har fått puttekulor av sin kusin, tre stycken. Hon lade dom i en liten burk idag och kom fram till mig och frågade
- Varför har inte vi några kulor?
- Du menar förutom dom du har fått?
- Ja.
- Vi har inte köpt några.
- Men jag vill ha kulor.
- Du får önska dig det i födelsedagspresent.
- Ja, det kan jag göra. Kulor och en vagn önskar jag mig.
- En dockvagn menar du? En riktig dockvagn mer som lillebrors. För du har ju en sulky.
- Ja en vagn med luva.
Hon menar en vagn med suflett.
- Ja det kan du önska dig, svarar jag. En vagn med luva, det är en bra önskning.
- Och så kulor.
- Ja och så kulor.
Hon går iväg en stund, men kommer tillbaka och tar upp konversationen igen.
- Fast mamma jag har ju redan en vagn.
- Ja men det är ju en liten sulky, du har ju ingen sån bebisvagn som lillebrors.
- Nä, men jag har ju redan en vagn. Så jag önskar mig bara kulor.
Förbluffad står jag och tittar på henne när hon går iväg med sin burk innehållande tre små puttekulor. Här har hon alltså chansen att först fylla en önskelista med leksaker till sin födelsedag. Sen ytterligare en önskelista med saker att få på julafton. Men det enda hon vill ha är puttekulor. Nånting säger mig att detta beteende är långt ifrån normalt på barn och hon kommer definitivt ändra sitt beteende ju mer åren går. Så jag är glad att jag nu skriver ned detta så jag vid senare tillfällen kan visa henne att när hon fyllde 3 år, var det enda hon önskade sig några glaskulor.

Könsroller

Min sambo och min dotter skulle leka mamma, pappa, barn. En lek som är populär för tillfället.
- Om du är pappa och jag är mam...nej jag menar om du är mamma och jag är pappa, så kan vi göra, säger hon och pekar på sin pappa.
- Ok, säger pappa och frågar sen
- Vad gör en mamma då?
- Hon stannar hemma.
- Jasså säger han och fortsätter, vad gör en pappa då? Vad ska du göra?
- Jag ska gå till jobbet, det gör pappor.
- Fast när du var liten, ungefär ett år, var jag hemma med dig och mamma gick till jobbet. Och sen när lillebror blir lite större så ska jag vara hemma och mamma jobba. Jag själv satt och höll med och flikade in att ibland är mammor hemma och ibland är det pappor som är hemma.
- Jaha, nu går jag till jobbet, och så gick hon iväg med sin lilla docksulky, utan att direkt ge någon respons på det som sagts om könsroller. Om det är viktigt att poängtera detta eller inte vet vi inte men på nåt sätt så stack det väl i våra 70-talistöron att hon sa så. Trots att det just nu är det enda hon vet. Vi var tvungna att direkt jämnställa den rollista hon målat upp. Fastän vi vet att hon tids nog kommer se att rollerna växlar. För vi måste ju se till att hon från alla första början förstår att roller inte är sterotypa när det gäller kvinnor och män. Och därmed basta.

Gå fort, skriva och prata

Tänk att det finns så många saker som jag kan göra som andra skulle vilja kunna. Enkla saker som jag inte tänker på att jag kan. Enkla saker som inte är lika självklara för alla. Antingen kanske dom är för unga, jag tänker då på barn, eller så är dom för gamla, som pensionärer.

Idag gick jag med bestämda, snabba och rappa steg till dagis för att hämta min dotter. Jag gick förbi en gammal dam på en sisådär 80 år. Hon ler när jag går förbi och säger när jag är några steg framför henne.
- Jag önskar att jag kunde gå sådär snabbt.
Jag vänder mig och skrattar ett tack till svar och säger sen
- Men det är bra att bara kunna gå ut och gå.
- Jovars, svarar hon och jag stegar vidare.

Väl hemma med min dotter skriver hon små meddelande i sin skrivbok.
- Jag vill kunna skriva mamma.
- Men du kan ju alla bokstäverna redan. Det dröjer inte länge innan du kan skriva.
Så hon sätter sig ned och skriver i sin bok. Inga riktiga bokstäver direkt med kisar man med ögonen ser det ut som om hon skrivit något med skrivstil.
- Här har jag skrivit att jag vill ha välling.
- Ja det ser jag, svarar jag och läser högt Jag vill ha välling.
- Nu ska jag skriva att jag tagit på mig pyjamasen.
- Va bra, jag kan läsa sen.
- Här läs nu mamma.
Jag läser
- Jag har tagit på mig pyjamasen.
Hon ser väldigt stolt ut när jag läser vad hon skrivit. Tänk att hon så innerligt gärna vill kunna skriva, något som jag inte ens tänker på att jag kan.

Sen har vi lillebror. Han vill ytterst gärna kunna prata. Det ser vi varje dag. Han pustar och låter med läpparna. Han tränar och tränar sin röst. Han gapar gällt, för att testa sin kapacitet antar jag. Och han tittar noga på mig och mina läppar när jag sjunger för honom. Det är ju inte så att jag brukar tänka varje dag "vilket privilegie att jag kan prata". Men för lillebror är det nog något så fantastiskt att vi inte ens förstår vidden av det.

Så tänker jag efter kan jag många saker som jag inte tänker på att jag kan.
- Gå fort
- Skriva
- Prata
Livet är bra enkelt ibland.

Låt henne bli arg

Om du skulle råka ha en bestämd liten dam på en sisådär 2 år och 10 månader kan jag ge följande råd för att undvika ett så kallat ligga-på-golvet-och-sparka-och-vara-arg-utbrott:
- Tillrättavisa inte den lilla damen om något klädesplagg hamnat bak och fram. Inte ens när 4 av 5 möjliga klädesplagg hamnat bak-o-fram.
- Tillåt honung, russin OCH hallonsylt på gröten
- Ha gott om tid att gå förbi kastanjeträd. Så gott om tid att det om möjligt går att samla 45 kastanjer.
- Finns det två olika tandborstar att tillgå, låt den lilla damen använda vilken hon vill, båda om så önskas och låt henne även borsta minst två gånger.
- Säg till i god tid innan ni ska gå bort någonstans. Det kan hända att ni måste innan ni går, spela ett spel, hitta en guldpenna, laga en dockvagn, skriva ut bamsebilder från datorn, leta upp en dockpyjamas, dricka vatten ur den blåa nappflaskan som ligger i diskmaskinen, kissa på pottan och sedan välja ett klistermärke samt hitta tumvantar eftersom fingervantarna var fula.
- Låt henne alltid gå först när ni går tillsammans på trottoaren. Hon gillar inte att komma sist.
Men när jag nu tänker efter kanske det inte är en bra idé att undvika dessa utbrott. Kanske är det bra att låta henne bli arg, för det är en känsla man måste lära sig hur den känns och hur man skall hantera. Det är en del av livets skola gissar jag.

Stor rumpa på liten blå pall

Idag satt min dotter på vår badrumspall. En blå pall, inhandlad på IKEA. Inte så stor, utan alldeles lagom för en treåring att stå på när hon tvättar händerna. Följade konversation infann sig när hon satt där i hörnet, på den blå pallen.
- Mamma sätt dig här på pallen.
- Jämte dig?
- Ja, här, hon pekade bredvid sig.
- Men jag får väl inte plats där, sa jag.
- Jo här får det plats en stor rumpa, svarade hon.
- Men jag har väl ingen stor rumpa, har jag det?
- Men hallå mamma, titta på din rumpa, hon går fram till mig.
Jag vänder mig om.
- Ja nu tittar jag på min rumpa. Och hon tittar också.
- Den är ju stor, säger hon och går tillbaka till sin pall och sätter sig.
- Hmmm svarar jag, jag testar väl och sätter mig jämte dig i alla fall.
Jag ville ju försäkra mig om att hon faktiskt hade rätt, att en stor rumpa fick plats, men att den sen kanske inte var så stor när den väl fick plats. Så jag tryckte ner mig jämte henne.
- Du fick plats mamma, säger hon samtidigt som hon trillar av pallen.
- Jo, det fick jag ju, fast du trillar ju av.
- Men det gör inget. Jag kan sätta mig igen.
- Ja nu får vi ju plats säger jag.
Och så går jag och tittar i spegeln. Tja...lite stor är den kanske. Men det gör ju inget, jag får ju plats på en liten blå IKEA-pall tillsammans med en treåring.

Larv

Idag gick vi gångvägen bort till lekplatsen. Den bästa lekplatsen, som har en bäck, två broar, tre kioskhytter och ett schysst solläge. På vägen stannar vi tvärt, en larv kryper långsamt över gångbanan. En tjock, långsam och gul larv.
- Titta, säger jag, vad som kryper här.
Min dotter hukar sig ner.
- Oj, säger hon och synar honom noga.
- Vad tror du en sån kallas, frågar jag
- Jag vet inte riktigt.
- Ser du hur han ålar sig fram, ser nästan ut som han försöker gräva sig fram.
- Vad tror du ett sånt djur kallas, frågar jag igen.
- En grävling, svarar hon.
- Nja, en grävling är större, denna är ju nästan som en mask.
- En larv?
- Precis, svarar jag. En larv.
- Han är nog på väg till sina kompisar på andra sidan, nu får vi låta honom gå. Hej då larven, sa min dotter och reste sig upp.
Så gick vi vidare, och jag undrar hur det hade sett ut om vi verkligen hade sett en grävling, dom lär ju inte vara lika trevliga som dom är söta.

Sjusovare

Ibland har vi duster på morgonen. Tidiga morgonen. Och då handlar det om när morgonen börjar. Min dotter vaknade tex idag 05.30 och ropar
- jag vill inte sova mer
- Men snälla du, det är inte morgon ännu
- Jo, det är det, jag vill gå upp
- Nä vi sover lite till, sen går vi upp, det dröjer inte så länge
- Neeeeej jag vill gå upp, och så börjar hon gråta
Pappa försöker
- Det är tidigt tidigt på morgonen så TV:n har inte börjat än
- Men jag vill gå upp snyftar hon
- Titta ut, det är ju mörkt
Hon snyftar och snörvlar men blir tyst efter ett tag. Hon har givetvis väckt lillebror med sin scen. Men honom kan jag amma och så blir han trött igen och somnar om.
Klockan sju hör jag henne igen
- Mamma jag är bajsenödig
Då måste vi ju gå upp, fast nu kan jag ju ändå hålla med om att det är morgon, så vi går upp och går på toaletten. Hon bajsade inte, men hon fick ju upp mig i alla fall.
- Nu kan vi gå upp för nu är det morgon säger jag.
- Fast det är faktiskt mörkt, säger hon
Jaha, nu var vi alltså där. Mörkret som förvillar oss alla. Stora som små. När är det morgon och när är det kväll. Och när är det dag, och hur länge. För ibland känns det ju onekligen som om mörkret är där ständigt. Hur ska vi föräldrar då kunna förklara när det är morgon för våra små sjusovare......

Mulet och grått

Igår när vi åkte bilen till förskolan frågar min dotter
- Mamma vad är det för väder idag
- Det är lite grått och mulet
- Vad är mulet mamma?
- Det är när det är moln på himlen så man inte ser att himlen är blå
- Men himlen är ju vit
- Njae den är ju blå egentligen, men när det är mycket moln som är för himlen så blir den liksom vit eller grå
- Men molnen är ju vita inte grå
- Ja, men är det kanske lite regn i molnen är de grå.
- Då kommer det regn nu då mamma
- Njae, moln kan liksom vara gråa utan regn också och då brukar man kalla att det är mulet.
- Jaha, fast det börjar nog att regna snart
- Kanske det.
Phu.....Ibland skulle man ha ett direktnummer till John Pohlman, eller varför ingår det inte en väderkurs i föräldrakursen på MVC???

Räkingar

Vi, jag och min dotter gick grusgången fram till vår brevlåda, för att hämta posten. Hon hade nyckeln till brevlådan så hon gick och öppnade den och kikade in. Vi tog upp posten och stängde och låste och började gå tillbaka mot huset. Då gick vår granne förbi.
- Hoppas det inte är för många räkningar, säger hon
- Nä precis, svarar jag.
Min dotter iakttar och registrerar. Hon vänder sedan på klacken och går tillbaka till brevlådan.
- Vad ska du göra, frågar jag.
- Jag måste titta en gång till.
- OK, sa jag och stannade för att vänta på henne.
Hon låser upp och stoppar i huvudet i brevlådan, sen stänger hon samtidigt som hon säger
- Nähä, det var inga räkingar.
- Va bra säger jag, för det vill jag inte ha.
Vi går sedan nedför grusgången, hon gör några hopplasteg, sen säger hon mer för sig själv än till mig
- Dom där räkingarna får inte äta upp vår brevlåda.
- Va sa du? jag stannar upp lite.
Hon fortsätter hoppla och svarar
- Räkingarna hade ätit lite på vår brevlåda, det såg jag.
Kanske har hon förväxlat det här med tvestjärtar och räkor. För i brevlådan har vi tvestjärtar som jag brukar förbanna högt och ljudligt. Sen var vi och åt pastasallad i måndags, och då frågade hon vad det rosa var för något som hade blandats i salladen och då var ju det räkor. När då grannen kom och fråga om vi hade räkningar i brevlådan blev hon väl förundrad, skulle vi ha sådana där rosa krumelurer i vår brevlåda? Inte undra på att hon ville gå tillbaka och kontrollera.

Datorspelsfrustration

Min dotter tog idag tag i lillebrors hand och sa den lilla ramsan
- Tummetott, slickepott, långeman, korteman och lilla vicke vire.
- Det var ett gulligt namn, korteman, sa jag.
- Ja, han är kort och gullig, svarade hon.

Idag har min dotter också lärt sig att klicka med musen på datorn. Jag är helt förstummad över hur lätt barn lär sig. När pappa kom hem klickade hon runt som om hon inte gjort annat. Och att hon även förstod hur hon skulle styra muspekaren är för mig förbluffande. Att hon sen blev helt rosenrasande och frustrerad över när hon inte kunde hoppa vid rätt tillfälle på Dora-spelet kanske inte är sunt. Att redan vid knappt 3års ålder ha prestationskrav på sig själv bådar inte gott och framförallt, har jag gett henne dessa krav på sig själv? Jag ryser bara av tanken, och försökte med alla medel förklara för henne att spelet på datorn var lite svårt och att hon gjorde ett jättebra jobb som klarade av att spela det överhuvudtaget. Tror ni att det lyckades. Nope. Kanske var det så att jag aldrig från första början skulle visat henne det. Försent. Nu har jag dragit ner min dotter i datorspelsfördärvet innan hon ens fyllt 3. Bra jobbat.

Somna bara lite

Idag fick min dotter vara uppe lite längre. Vi skulle på SM-guldkalas. Att äta tårta på en måndag det är himlen om man är 3 år. Men det är tröttsamt att vara uppe lite längre än vanligt, och vi trodde garanterat att hon skulle slockna i bilen hem. Och trött var hon för hon orkade inte höra oss prata så hela vägen hem hörde vi från baksätet
- Sluta prata. Sluta prata. Prata inte. Sluta prata.
Så när vi nästan var hemma slutade hon att upprepa sitt mantra. Vi förstod att hon hade somnat. Fast när vi parkerat och jag öppnar dörren till henne är hon vaken.
- Jasså du var vaken. Jag trodde du hade somnat.
- Det hade jag. Fast bara lite.

Jag bar henne in. Borstade tänderna på henne i sängen, vi släckte lamporna sa go natt och sen somnade hon bums. Inte bara lite, den här gången, utan ganska mycket.

Idag är det höst

Det handlar mycket om årstider hemma nu. Vi pratar om hur det ser ut på hösten. Vad man kan göra på hösten och vintern. Att sommaren är slut och att det dröjer innan det är sommar igen. Vi tittade på foton på datorn. Min dotter vill titta på de foton från i juni då vi badade i Vänern. Det var underbart väder och hon bara älskade att plaska runt i det grunda vattnet.
- Jag vill bada nu mamma.
- Vi kan bada ikväll, svarar jag
- JA!
- I badkaret.
- Nej ute.
- Nä det är ju höst nu det är ju alldeles för kallt.
- Men jag vill.
- Det är för kallt gumman, vi kan bada i badkaret.
- Näääää jag vill bada ute.....och så börjar hon gråta.
Jag förstår då att det kanske inte är så lätt att greppa hur allt hänger ihop med årstider. Att det vissa dagar går att bada och andra inte. Jag förstår ju också att hon har svårt att få ihop det, hon har ju bara upplevt årstiderna typ en gång innan som hon kommer ihåg. Innan dess var hon för liten för att minnas det nu.

Idag var pappa och dotter ute och cyklade. De cyklade till sjön som ligger en bit bort. Hon kom hem och jag frågade var dom varit någonstans.
- Vi cyklade till sjön men vi badade inte. För idag är det höst.

ZZZZZZZ för snarka

Lillebror håller på att lära sig äta. Det går inte så bra. Än så länge. Det mesta hamnar utanför munnen, på händerna, på haklappen, på barnstolen, golvet ja överallt. Häromdagen hade storasyster satt på lillebror en mössa. Och den satt kvar på honom när han nu satt där i barnstolen för att äta gröt.
- Vi kanske ska ta av dig mössan innan du börjar äta, säger jag till honom.
- Men han ska ha den, säger storasyster.
- Fast det är nog bäst att ta av den så inte den blir kladdig, och jag tar av honom den eftersom jag vet hur han fäktar med sina kladdiga små händer. Men storasyster ser skeptisk ut. Hon, ska tilläggas, har aldrig varit den som tycker om att bli kladdig om händer eller runt munnen. Så när lillebror har ätit har hon till och med sagt att hon inte vill titta på honom för hon tycker det ser så kladdigt ut. Därför tittar hon nu fundersamt på mig och sen på lillebror. Sen säger hon
- Men mamma, mössan är väl på huvudet och maten i munnen, då blir den ju inte kladdig.
- Nä, det kan man ju tycka, men lillebror är så liten att han inte riktigt kan styra sina armar och händer så dom kan mycket väl kladda ner mössan också.

Min dotter har kylskåpsmagneter som ser ut som bokstäver. Idag kom hon med bokstaven Z till mig och bad mig sätta upp den på diskmaskinen.
- Här får du en bokstav av mig mamma.
- Vad är det för bokstav?
- Det är Z, svarar hon.
- Vet du vad man brukar skriva när man skall visa att någon snarkar. Då skriver man bokstaven Z flera gånger efter varandra så bildar det ljuden ssshhhhark phu, shhhharrk phu. Jag härmar snarkljuden så att hon skall förstå hur jag menar.
Hon funderar länge och väl. Så frågar hon
- Vilken bokstav brukar man skriva när man vaknar ?
- Jadu, det var en bra fråga, det finns nog ingen bokstav som man kan skriva ensamt för att skriva att man vaknar.
En bra fråga och ett dumt svar. Ibland är det svårt att vara mamma och dessutom språkvetare.

Foppa, Zlatan, Marta och brevbäraren

Följande överhördes från min dotters rum vid läggdags ikväll.
- Berätta en saga pappa.
Nästan varje kväll får pappa berätta en saga. En helt påhittad saga, som berättas i mörkret. Dottern ligger i sin säng och pappa på en madrass på golvet. Idag blev det en hög något sportbetonade sagoberättelser. Pappa berättade om hur Foppatoffeln kom till. Han berättade om hur Zlatan kom till att bli bäst i fotboll och hur han nu har fotboll som jobb.
- Sen finns det en tjej som är väldigt bra på fotboll, hon heter Marta, berättar pappa.
- Haha Marta, min dotter skrattar lite åt namnet.
- Berätta om Marta pappa.
Och pappa han berättar om hur Marta bodde i ett annat varmt land tidigare, men att hon sen blev tillfrågad att komma och spela fotboll i Sverige. Att hon kunde ha det som jobb.
- Du kanske ska bli lika bra som Marta när du blir stor, säger pappa till vår dotter. Du kanske också ska jobba med fotboll när du blir stor.
- Nä, säger vår dotter bestämt, jag ska bli brevbärare.
- Jasså, säger en förvånad pappa. Ska du bli brevbärare.
- Ja jag ska vara en tjej som ska dela ut brev.
- Ja va bra, det är nog roligt jobb, svarar pappa. Ska du cykla eller åka bil och dela ut brev.
- Jag ska ta min trehjuling och dela ut breven med.
- Ja det låter bra, säger pappa, du har ju flak därbak som du kan lägga breven på. Det blir ju jättebra.
- Mmmm, svarar min dotter, och låter jättetrött. Snart somnar hon och drömmer säkert om fotbollar, brev och trehjulingar.

Söndrig födelsedagspresent

Min dotter älskar att leka födelsedag.
- Vi låtsas att det är din födelsedag mamma, säger hon.
Då brukar hon göra tårtor som jag får äta och slå in presenter som jag får öppna och så sjunger hon ja må hon leva eller vad är det för en dag. Ibland är det tvärtom, att vi låtsas att det är hennes födelsedag.
Så häromdagen återberättar jag en händelse för min sambo som jag tyckte var lite komisk. Det var när min kompis hade fyllt år. Vi satt och åt frukost på ett fik i stan. Jag hade gett henne presenter och när hon öppnade den presenten med en ljuslykta i, slinter hon och lyktan far ner i gatstenen och går sönder. Hon tyckte det var jättepinsamt, men så här i efterhand är det en ganska rolig anekdot för vi kommer alltid komma ihåg den födelsedagen då hon gjorde sönder sin födelsedagspresent. Min dotter överhörde denna historia och rusar fram till mig och säger
- Vaddå mamma, säg igen.
- Vad menar du säg igen.
- Va hände med presenten.
Så jag berättar för henne igen och kanske lade jag lite för mycket inlevelse i berättelsen för när jag kommer till delen då min kompis tappar sin present säger jag
- och pang, så tappar hon lyktan i gatan och den gick i tusen bitar och gick inte att laga.
- Åh nej, säger hon ledsamt. Och ser riktigt förskräckt ut.
Så jag lägger till
- Fast det gjorde inget hon blev inte så ledsen.
- Nä hon kan ju alltid önska sig en ny i present säger min dotter och klappar mig på kinden.
Då inser jag att det här med födelsedagar är ju ganska centralt just nu i hennes liv. Så antagligen skulle det vara det värsta scenariot för henne just nu. Att hennes födelsedagspresent skulle gå sönder.

Titta efter snitslarna

Vi var ute i skogen igen, jag och min dotter. Vi gick en snitslad bana med kontroller. Så kommer vi till en liten backe som hon kämpar och stånkar sig uppför. När vi kommit halvvägs vänder hon sig om och säger
- Nu får vi vända oss om mamma och titta hur långt vi ser.
- Ja det får vi göra säger jag och ler.
- Oj va långt vi ser, säger hon och vänder sig sen snabbt om och knatar vidare.
Det där var något som hon tagit efter mig. Precis så sa jag att vi skulle göra när vi gått upp på en kulle för några helger sen. Mina ord hade blivit hennes.
Under vår skogspromenad får hon hela tiden titta ner på marken för att kunna ta sig över grenar, rötter, kvistar och annan undervegetation. Då är det svårt att samtidigt hålla koll på snitslarna som hon ska följa. Så jag påminner henne några gånger
- Du får titta efter snitslarna så du vet vart du ska gå
Så hon tittar upp och ser en snitsel och går mot den för att sen titta ner på marken igen och tappa riktningen, så jag påminner igen.
- Glöm inte att titta efter snitslarna så du går rätt
Hon tittar upp igen
- Där är en, ditåt ska jag, så travar hon på och efter ett tag märker jag att hon upprepar mina ord.
- Titta efter snitslarna, så går hon några meter innan hon åter säger
- Titta efter snitslarna.
Som ett mantra. Och återigen har mina ord blivit hennes. Det är bra att veta, för då påminns jag om att jag får väga min ord på våg emellanåt, för allt mitt blir hennes. Samtidigt som jag inte kan undvika vissa ord eller situationer för jag vill ju också att det mesta skall vara naturligt, och då kan jag inte tänka på allt som jag säger eller gör bara för att hon registrerar allt och kopierar en hel del. Vilket känns ännu svårare, att tänka efter samtidigt som jag inte ska göra det. En svår ekvation men jag gissar att det är så det är att ha barn. Ekvationen går inte alltid ihop, men det är det som är en del av tjusningen.

Snö

Äntligen har vi fått gjort lite saker här hemma. Målat fönster, ordnat med grinden, satt upp en gunga, börjat röja i källaren. Notera ordet börjat. För det är en lång väg kvar, men jag är nöjd över att i alla fall kommit igång. Min dotter var med mig en stund där nere.
Först ville hon cykla med sin trehjuling i källaren. Det gick inte. Det fanns inte plats. Sen ville hon studsa med vår stora pilatesboll. Det gick inte. Det fanns inte plats. Sen satte hon sig i sin pulka.
- Mamma dra mig.
- Det går ju inte utan snö, svarade jag.
- Jomen jag vill.
- Jamen det vet du ju att det måste finnas snö för att åka pulka.
- Men då vill jag att det ska snöa nu.
- Tyvärr bestämmer vi ju inte över när det ska snöa, eller regna eller vara sol vet du.
- Men JAG VILL HA SNÖ.
- Jag är ledsen gumman men...
- JAG VILL HA SNÖ, JAG VILL HA SNÖ NU, JAG VILL!!!
Så satt hon där i sin rosa pulka och ville inte gå ur förrän det kom snö.
Det är svårt att förklara för en snart 3 år gammal liten bestämd dam att vissa saker kan vi inte bestämma över här i livet. Då är det tur att det finns annat att locka med, som 3-åringar inte kan motstå. Som lördagsgodis. Annars hade hon väl suttit kvar där i pulkan i vår källare tills första snön fallit.

Modig dotter

Idag har jag känt mig väldigt liten. Min dotter fick ta EKG och ligga på en brits med sladdar kopplade till sin lilla kropp. Hon sa inte ett ljud och rörde inte en fena. Sjuksköterskan sa om och om igen att hon nästan aldrig hade haft ett barn som varit så stilla och att det gått så fort att genomföra ett EKG. När sköterskan först satte dit alla klisterlappar för att koppla alla sladdar till, såg min dotter ut som en liten julgran. Sen när sladdarna var färdigkopplade såg hon ut som en ynklig liten marionettdocka. Och jag satt bredvid och låtsades vara stark och gjorde grimaser och muntrade upp henne med jämna mellanrum. Men inte en millimeter flyttade hon sig. Alldeles stilla, och datorn ritade ett gult streck på skärmen, upp och ner och upp och ner. Och jag tänkte att det här fixar ju vi galant hon och jag.
Men för en stund lämnade sköterskan oss ensamna och en annan sköterska råkade gå förbi.
- Va kom ni ifrån, har jag missat er?
- Nä vi kommer från barnkliniken vi fick låna er utrustning här (utrustningen var på vanliga vårdcentralen)
- Jaha, då förstår jag. Går det bra?
- Ja sa jag
- Åh vilken liten flicka, det är inte ofta vi har så här små liv som tar EKG, sa hon till oss. Lilla söta vännen, går det bra, hon vände sig till min dotter.
Min dotter nickar men en liten knappt registrerbar rörelse, och jag undrar varför hon kom in för jag hade ju klarat mig så bra. Utan att brista. Nu fick jag titta bort en liten sekund för att blinka bort mina glansiga ögon. När jag vänder mig till min dotter igen gör jag åter en grimas och hon skrattar. Och jag sväljer och är stark igen.
Så kommer den andra sköterskan tillbaka. Allt hade gått bra.
När hon tar bort klisterlapparna ser det ut att göra ont, precis som när man tar bort sporttejp som suttit lite för länge. Min dotter rör knappt en min. Så sköterskan säger
- Det är en modig liten tjej det här.
Jag nickar stolt och min dotter och jag går hand i hand ut ur undersökningsrummet och jag undrar stilla vem av oss som egentligen är minst i detta läget. För jag har aldrig känt mig så liten i hela mitt liv.

Sanning från barn?

Ibland händer det att vi får gå samtidigt på toaletten min dotter och jag. Hon sitter på pottan och mitt emot sitter jag på toaletten. Det gjorde vi idag. Hon blir klar innan mig och ska då slänga sitt toalettpapper i toaletten där jag sitter.
- Vänta bara en liten stund så är jag klar, säger jag
- Mamma var har du där? hon pekar mot min mage.
Jag trodde hon menade en knapp på min kofta så jag frågar
- Menar du den här? och så håller jag upp knappen
- Nej där menar jag, så petar hon på min tröja på min mage.
- Det är ju min mage. Menade du min mage?
- Jamen den är ju så stor. Är det din mage?
Jag skrattar till och säger
- Ja det är min mage. Jag försöker låta oberörd samtidigt som jag undrar om det är sant som det brukar sägas att från barn får man höra sanningen.....

Tomatpärlor

Vi satt och pärlade pärlplattor. Pärlorna är tjocka och runda, lite lättare att pärla med än dom som är i minsta storleken. Precis lagom stora pärlor för en som nästan är 3 år. Och en som för dagen blir 33 år. Jag gräver i pärlburken och får upp pärlor som inte går att lägga på pärlplattan.
- Men dessa går ju inte att lägga på pärlplattan säger jag.
- Nä det är andra pärlor säger min dotter.
- Vet du vad. Att när jag var liten så kallade vi de här pärlorna för discopärlor.
- Jaha, och hon tittar noga på pärlorna.
Så tar hon två andra pärlor i handen som inte heller är för pärlplattor utan de är till för att trä upp på tråd. De är röda, runda men även liksom kantiga som rubiner.
- Vet du vad mamma. Att när jag var liten så kallade vi de här pärlorna för....tomatpärlor.
- Jaha sa jag, vilket passande namn, de är ju röda och runda som små tomater.

Sjuka barn

Det är något med barn och feber. De blir så hjälplösa att det skär i hjärtat. Min dotter har feber, och jag känner mig så hjälplös som det bara går. Hon är varm men fryser. Hon är törstig men orkar inte dricka. Jag blir nojig och ringer sjukvårdsupplysningen och frågar om fästingar. Och då blir det besked att vi ska åka in och kolla i morgon. Då blir man hjälplös igen. Vilka elaka små parasiter som gör så vi får oroa oss för allt vad de kan föra med sig.
Det är något med sjuka barn. Det finns inget som gör så ont att se.

Margarin

Det är något med barn och bakning. Allt som går att smaka på när vi bakar skall smakas på. Idag bakade vi äppelpaj. Min dotter smakade först på mjölet. Det tycker hon är gott. Jag har frågat flera gånger, tycker du verkligen det är gott och hon svarar varje gång mmmmm. Sen smakade hon på sockret. Vilket jag kan förstå. Vaniljsockret också. Men hade hon fått hade hon gärna smakat på bakpulvret också, men jag har vägrat. Så numera säger vi
- Tycker vi det är gott med bakpulver
- Nä det tycker vi är äckligt svarar hon.
Sen kommer höjdpunkten. Margarinet. Det ska hon helst ha en stor bit att smaska på och sen även slicka den brödpensel som vi smörjat in pajformen med. Den här gången smälte vi smöret.
- Ska vi smälta mjölk också mamma
- Smälta mjölk ?
- Ja med smöret, det gjorde du förra gången
- Jaha du menar att vi blandade i mjölk i smöret som vi sen smälte. Nä inte den här gången.
Sen försökte jag ställa in margarinet.
- Snälla lite till
- OK sista biten.
Barn har helt enkelt inte samma smaklökar som vi vuxna. Min dotter älskar alltså mest av allt att äta rå blodpudding och gigantiska mängder av margarin.....yummmy....

Skit

Min sambo satt vid köksbordet och pratade med vår dotter. Dom pratar om ditt och datt och han frågar vad vi gjort under dagen, medan han varit på jobbet. Hon berättade att vi varit och handlat i affären. Att vi sedan hade ätit lunch.
- Sen åt vi lunch. Vi åt blodpudding, sa hon.
- Åh va gott, åt ni blodpudding sa han.
- Ja med lingonsylt, fortsatte hon medan hon satte sig på en stol vid bordet.
- Men det var bara lite lite kvar, sa hon, så vi fick nästan inget alls.
- Nähä var den slut då, frågade han
- Ja och då sa mamma skit.
Min sambo tittade på mig och började skratta
- jasså sa mamma skit då
Det var hon alltså inte sen på att registrera. Och när jag tänkte efter så var det så att jag stod i köket och kom på att vi glömde att köpa lingonsylt fastän det nästan var därför vi gick till affären. Och då sa jag skit. Sekunden efter jag sagt det var det någon som upprepade ordet innifrån badrummet där hon satt på pottan.
- Skit. Varför sa du skit mamma.
- För att vi glömde att köpa lingonsylt och det var ju därför vi gick till affären. Men jag kanske inte hade behövt skit ändå.
- Nähä. Men nu sa du det.
- Ja det gjorde jag.
Och antagligen var det en av höjdpunkterna på dagen eftersom den var värd att nämnas för pappa när hon summerade upp vad vi gjort.

Fimpar och cigaretter

För några dagar sedan när vi var på väg från huset till förskolan hör jag min dotter fråga
- Mamma vad är det?
Hon pekade på en fimp som låg utanför vår tomt. Jag förklarade att det var skräp och att folk som röker cigaretter brukar slänga dom på marken när de har rökt färdigt. Jag förklarade också att de inte borde slänga fimpar på marken för då skräpar dom ju ner. Och det är inte bra för naturen. Jag minns inte att jag förklarade hur en cigarett såg ut innan den blivit en fimp, men detta måste hon fått reda på antingen av mig eller någon annan. För när vi var på väg hem från lekplatsen idag säger hon plötsligt
- Han har en sån där som man slänger på marken.
Jag hänger först inte alls med på vad hon menar och jag tittar mig omkring för att se vem hon pratar om. Och där på andra sidan ser jag efter någon sekund en man som går och röker en cigarett, och då förstår jag vad hon menar.
- Jaha du menar en cigarett
- Ja, fast han får ju inte slänga den egentligen mamma.
- Nä, precis, men han kanske inte gör det när han rökt färdigt, det vet vi ju inte.
Vi fortsätter gå och jag är förundrad över hur kvick hon är på att snappa upp saker, registrera dem för att sedan känna igen något som vi endast pratat om en gång tidigare. Barn är helt fenomenala på att suga åt sig kunskap. Hur många gånger har jag inte önskat att jag i alla fall hade haft hälften av den förmågan kvar nu i 30+ åldern.

Kvittoletande

Min dotter brukar nästan jämt få gröt till frukost. Helt utan att välja själv, får hon gröt. Men ibland får hon faktiskt välja. Jag brukar då fråga vad hon vill ha till frukost. Och i 8 fall av 10 säger hon yoghurt istället för gröt. Så även i måndags när jag bad henne välja frukostmat.
Så min dotter, min svägerska och jag sitter vid frukostbordet och ska äta yoghurt. Men yoghurten räcker bara till henne och min svägerska och jag säger att jag kan ta mjölk. Sen var det flingorna. Vi försöker ge vår dotter musli som är någorlunda sockerfri men ibland faller vi dit för Cheerios. Dom är ju så goda. Och då får hon också äta sådana ringar som hon kallar dom. Så till sin yoghurt får hon några ringar strödda över. När jag så häller i Cheerios i min tallrik för att sedan ta mjölk över blir min dotters ögon stora som golfbollar.
- Va mycket du tar mamma. Får man det.
Hur kommer jag ur det här nu då. Ingen utväg utan det blir till att fylla på hennes skål också.

För övrigt letade jag ihjäl mig efter ett kvitto igår på en ståbräda jag skulle lämna tillbaka. Jag till och med vände upp och ner på papperskorgen så att blöjor och kaffesump blandades till en härligt mix, men ingen kvitto. Jag hade ju strategiskt lagt det i vårat hörnskåp och nu var det borta. Hela kvällen gick åt till att vända upp och ned på hela nedervåningen. Fram tills min sambo kom hem vid 22-tiden och säger att han kanske fått med sig det när han rafsade åt sig sina kontokort som också låg i hörnskåpet. Han öppnade sin jackficka och ur drar han mitt eftersökta kvitto. Glad över att det faktiskt inte hade kommit bort kunde jag förtränga min första instikt att återigen ta ut papperskorgen och hälla kaffesump innanför hans kalsonger.