Godis och hushållspapper

Ibland är det bra att ha med sig vår lilla hjälpreda. Hon är till exempel fenomenal på att hjälpa till att självscanna varor när vi handlar. Hon är bra på att hjälpa till att baka, särskilt på att vispa. Hon har precis rätta knycken man måste ha för att vispa pannkakssmet. Hon är bra på att hitta fläckar att tvätta bort från golvet. Och hon är bra på att komma ihåg saker.
Som idag när hon och jag gick in i affären för att handla mat och lillebror och pappa stannar utanför. Innan vi gick in nämnde pappa 3 saker vi inte skulle glömma att köpa. När vi kommit innanför dörrarna kom jag bara ihåg 2.
- Tandkräm och sköljmedel sa pappa, men han sa nåt mer som jag inte kommer ihåg, mumlar jag för mig själv. Men min dotter snappar direkt upp vad jag sagt och säger då
- Hmmm det var något med papper.
- Va sa du, kommer du ihåg vad pappa sa vi skulle handla.
- Ja det var något med papper.
- Just det ja, vi behöver ju hushållspapper, vad det det han sa?
- JA mamma, DET var det, säger hon överlycklig.
- Du är inte dålig på att komma ihåg saker du, svarar jag.
Och visst var det hushållspapper han hade sagt.

Min dotter är också förvånansvärt bra att ha och göra med i BÅDE leksaksaffärer OCH godisaffärer. Hör och häpna. Jag trodde nämligen att ha med barn i affärer som inkluderar leksaker eller godis, är en plåga. Döm om min förvåning när vi gick igenom hela leksaksaffären och hon inte en enda gång frågar om vi kan köpa något. När vi sedan gick till godisaffären för att köpa lördagsgodis blev jag än mer förvånad. Vi går där bland ett oändligt antal boxar fyllda till bredden med godis, och hon får peka och jag plockar i några godisar här och där i en påse. När vi gått ett varv och jag har godis motsvarande 6:50 kr i påsen, med andra ord inte alls många små godisar, säger min dotter högt och tydligt
- Mamma, nu räcker det nog, och så går hon med bestämda steg mot kassan.
Jag går häpen över hennes kommentar efter och betalar. Bredvid oss står en mormor och bara stirrar på min dotter och jag ser att hon knappt tror sina ögon. Hon ler mot mig och nickar. Hon säger inget men jag ser på henne att hon aldrig hört det där orden från de barnbarn som längre bort går och plockar godis efter godis i sina påsar.