Räkingar

Vi, jag och min dotter gick grusgången fram till vår brevlåda, för att hämta posten. Hon hade nyckeln till brevlådan så hon gick och öppnade den och kikade in. Vi tog upp posten och stängde och låste och började gå tillbaka mot huset. Då gick vår granne förbi.
- Hoppas det inte är för många räkningar, säger hon
- Nä precis, svarar jag.
Min dotter iakttar och registrerar. Hon vänder sedan på klacken och går tillbaka till brevlådan.
- Vad ska du göra, frågar jag.
- Jag måste titta en gång till.
- OK, sa jag och stannade för att vänta på henne.
Hon låser upp och stoppar i huvudet i brevlådan, sen stänger hon samtidigt som hon säger
- Nähä, det var inga räkingar.
- Va bra säger jag, för det vill jag inte ha.
Vi går sedan nedför grusgången, hon gör några hopplasteg, sen säger hon mer för sig själv än till mig
- Dom där räkingarna får inte äta upp vår brevlåda.
- Va sa du? jag stannar upp lite.
Hon fortsätter hoppla och svarar
- Räkingarna hade ätit lite på vår brevlåda, det såg jag.
Kanske har hon förväxlat det här med tvestjärtar och räkor. För i brevlådan har vi tvestjärtar som jag brukar förbanna högt och ljudligt. Sen var vi och åt pastasallad i måndags, och då frågade hon vad det rosa var för något som hade blandats i salladen och då var ju det räkor. När då grannen kom och fråga om vi hade räkningar i brevlådan blev hon väl förundrad, skulle vi ha sådana där rosa krumelurer i vår brevlåda? Inte undra på att hon ville gå tillbaka och kontrollera.