Gå fort, skriva och prata

Tänk att det finns så många saker som jag kan göra som andra skulle vilja kunna. Enkla saker som jag inte tänker på att jag kan. Enkla saker som inte är lika självklara för alla. Antingen kanske dom är för unga, jag tänker då på barn, eller så är dom för gamla, som pensionärer.

Idag gick jag med bestämda, snabba och rappa steg till dagis för att hämta min dotter. Jag gick förbi en gammal dam på en sisådär 80 år. Hon ler när jag går förbi och säger när jag är några steg framför henne.
- Jag önskar att jag kunde gå sådär snabbt.
Jag vänder mig och skrattar ett tack till svar och säger sen
- Men det är bra att bara kunna gå ut och gå.
- Jovars, svarar hon och jag stegar vidare.

Väl hemma med min dotter skriver hon små meddelande i sin skrivbok.
- Jag vill kunna skriva mamma.
- Men du kan ju alla bokstäverna redan. Det dröjer inte länge innan du kan skriva.
Så hon sätter sig ned och skriver i sin bok. Inga riktiga bokstäver direkt med kisar man med ögonen ser det ut som om hon skrivit något med skrivstil.
- Här har jag skrivit att jag vill ha välling.
- Ja det ser jag, svarar jag och läser högt Jag vill ha välling.
- Nu ska jag skriva att jag tagit på mig pyjamasen.
- Va bra, jag kan läsa sen.
- Här läs nu mamma.
Jag läser
- Jag har tagit på mig pyjamasen.
Hon ser väldigt stolt ut när jag läser vad hon skrivit. Tänk att hon så innerligt gärna vill kunna skriva, något som jag inte ens tänker på att jag kan.

Sen har vi lillebror. Han vill ytterst gärna kunna prata. Det ser vi varje dag. Han pustar och låter med läpparna. Han tränar och tränar sin röst. Han gapar gällt, för att testa sin kapacitet antar jag. Och han tittar noga på mig och mina läppar när jag sjunger för honom. Det är ju inte så att jag brukar tänka varje dag "vilket privilegie att jag kan prata". Men för lillebror är det nog något så fantastiskt att vi inte ens förstår vidden av det.

Så tänker jag efter kan jag många saker som jag inte tänker på att jag kan.
- Gå fort
- Skriva
- Prata
Livet är bra enkelt ibland.