Gråt som går över

Idag var det ett litet födelsedagskalas efter förskolan. Vi tog bilen dit och fikade och barnen lekte. Kanske stannade vi en halvtimme för länge, för på väg till bilen var både min dotter och lillebror trötta, hungriga och griniga. Jag vet så väl att det blir så när tider inte passas, ändå lär jag mig aldrig. Min dotter grät för vi hade olika åsikter om hon skulle få somna i bilen eller inte.
- Mamma jag vill sova i bilen.
- Det vore bra om du inte gjorde det, för vi ska hem och äta och sen sova.
- Meen jaaaag viiiiill sooooova i bilen!!
- Jag vet gulliga du, men jag vill helst att du inte somnar.
- Meeen jaag äääär trööööött.
- Ok, vi får se hur det blir när vi åker iväg.
Gråtandes fortsatte hon gå till bilen, vi satte oss, jag kör iväg och hon fortsätter gråta. Efter cirka två minuter av gråt i bilen säger hon plötsligt och mellan tårarna
- Varför är jag ledsen?
- Va sa du??? undrar jag förvånat
- Varför är jag ledsen, säger hon nu med betydligt färre tårar.
- Menar du att du glömt av varför du gråter, svarar jag.
Jag får inget direkt svar, utan istället ser hon en spårvagn.
- En spårvagn mamma!!
- Ja en spårvagn, och så börjar vi sjunga istället.
När vi svänger in på parkeringen hemma vid huset säger hon
- Först var jag jätteledsen, sen blev jag tyst.
- Jaa du, skrattar jag, ibland går en del gråt över snabbt.
Och tur är väl det.....