Stor rumpa på liten blå pall

Idag satt min dotter på vår badrumspall. En blå pall, inhandlad på IKEA. Inte så stor, utan alldeles lagom för en treåring att stå på när hon tvättar händerna. Följade konversation infann sig när hon satt där i hörnet, på den blå pallen.
- Mamma sätt dig här på pallen.
- Jämte dig?
- Ja, här, hon pekade bredvid sig.
- Men jag får väl inte plats där, sa jag.
- Jo här får det plats en stor rumpa, svarade hon.
- Men jag har väl ingen stor rumpa, har jag det?
- Men hallå mamma, titta på din rumpa, hon går fram till mig.
Jag vänder mig om.
- Ja nu tittar jag på min rumpa. Och hon tittar också.
- Den är ju stor, säger hon och går tillbaka till sin pall och sätter sig.
- Hmmm svarar jag, jag testar väl och sätter mig jämte dig i alla fall.
Jag ville ju försäkra mig om att hon faktiskt hade rätt, att en stor rumpa fick plats, men att den sen kanske inte var så stor när den väl fick plats. Så jag tryckte ner mig jämte henne.
- Du fick plats mamma, säger hon samtidigt som hon trillar av pallen.
- Jo, det fick jag ju, fast du trillar ju av.
- Men det gör inget. Jag kan sätta mig igen.
- Ja nu får vi ju plats säger jag.
Och så går jag och tittar i spegeln. Tja...lite stor är den kanske. Men det gör ju inget, jag får ju plats på en liten blå IKEA-pall tillsammans med en treåring.