Larv

Idag gick vi gångvägen bort till lekplatsen. Den bästa lekplatsen, som har en bäck, två broar, tre kioskhytter och ett schysst solläge. På vägen stannar vi tvärt, en larv kryper långsamt över gångbanan. En tjock, långsam och gul larv.
- Titta, säger jag, vad som kryper här.
Min dotter hukar sig ner.
- Oj, säger hon och synar honom noga.
- Vad tror du en sån kallas, frågar jag
- Jag vet inte riktigt.
- Ser du hur han ålar sig fram, ser nästan ut som han försöker gräva sig fram.
- Vad tror du ett sånt djur kallas, frågar jag igen.
- En grävling, svarar hon.
- Nja, en grävling är större, denna är ju nästan som en mask.
- En larv?
- Precis, svarar jag. En larv.
- Han är nog på väg till sina kompisar på andra sidan, nu får vi låta honom gå. Hej då larven, sa min dotter och reste sig upp.
Så gick vi vidare, och jag undrar hur det hade sett ut om vi verkligen hade sett en grävling, dom lär ju inte vara lika trevliga som dom är söta.