Flick- och pojk-leksaker

Storkusinen var på besök och när vi hade hämtat min dotter på dagis gick vi hem samma väg som vi alltid går och idag var det spännande att se om den lilla dockan Fifi fortfarande låg kvar. Till allas vår besvikelse var hon inte kvar. Storkusinen sa
- Men nu har ju säkert barnet som tappat Fifi fått tillbaka henne.
- Ja det har hon nog.
- Det barnet hade nog ingen väska att ha Fifi i.
Vi ser hur min dotter tänker.
Vi går vidare och lite längre fram hittade vi i torsdags även en kvarglömd leksaksödla, men den var också borta idag.
- Den har nog ett annat barn fått tillbaka, säger jag.
- Ja, säger min dotter lite tyst.
- Eller han kanske har krypit iväg själv.
- Näe, säger hon, det kan den ju inte.
Hon blir tyst en kort stund och säger sen.
- En flicka hittade nog Fifi och en pojke ödlan.
- Va sa du, undrade jag som inte riktigt hörde vad hon sa. Tror du att en pojke och en flicka hittade ödlan.
- Neeej, säger hon övertygande, En pojke hittade ödlan och en flicka hittade Fifi. Så var det nog.
- Ja så var det nog, svarade jag och mumlade sen till storkusinen att min dotter inte alls har stereotypa föreställningar om kill och tjejleksaker......
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker få henne att se mer neutralt på leksakerna, för de leksakskataloger som dimper ned i brevlådan har redan bestämt vilka leksaker barnen skall uppfatta som tjej-och-kill-leksaker. Det är inget snack om vem som leker med vad.