Sjusovare

Ibland har vi duster på morgonen. Tidiga morgonen. Och då handlar det om när morgonen börjar. Min dotter vaknade tex idag 05.30 och ropar
- jag vill inte sova mer
- Men snälla du, det är inte morgon ännu
- Jo, det är det, jag vill gå upp
- Nä vi sover lite till, sen går vi upp, det dröjer inte så länge
- Neeeeej jag vill gå upp, och så börjar hon gråta
Pappa försöker
- Det är tidigt tidigt på morgonen så TV:n har inte börjat än
- Men jag vill gå upp snyftar hon
- Titta ut, det är ju mörkt
Hon snyftar och snörvlar men blir tyst efter ett tag. Hon har givetvis väckt lillebror med sin scen. Men honom kan jag amma och så blir han trött igen och somnar om.
Klockan sju hör jag henne igen
- Mamma jag är bajsenödig
Då måste vi ju gå upp, fast nu kan jag ju ändå hålla med om att det är morgon, så vi går upp och går på toaletten. Hon bajsade inte, men hon fick ju upp mig i alla fall.
- Nu kan vi gå upp för nu är det morgon säger jag.
- Fast det är faktiskt mörkt, säger hon
Jaha, nu var vi alltså där. Mörkret som förvillar oss alla. Stora som små. När är det morgon och när är det kväll. Och när är det dag, och hur länge. För ibland känns det ju onekligen som om mörkret är där ständigt. Hur ska vi föräldrar då kunna förklara när det är morgon för våra små sjusovare......