För lagom.

Min dotter brukar leta upp sin leksaksmobil och ringa några samtal emellanåt. Hon går då runt i huset och för en till synes helt verklig konversation. Detta gjorde hon även i går kväll och det lät så här:
- Hej S.
- Vart är du?
- Är du på dagis. Jaha.
- Ja
- Mmmm
- Nämen
- OK, HEj då.
Så har hon lagt på luren. Allt, från kroppspråk till fraser till ansiktsuttryck är otäckt likt en viss mamma....
Jag frågar henne sen
- Vem ringde du?
- Till S.
- Jaha, va sa hon då?
- Att hon var på dagis och så.
- Jasså, så här sent på kvällen. Det är ju mörkt ute, jag trodde hennes dagis stängde tidigare.
- Nä, det gjorde det inte. Hon var på dagis.
- Klockan sju på kvällen?
- Ja.
- Du får nog ringa igen och höra om hon verkligen är kvar på dagis, isåfall får vi nog åka och hämta henne.
- OK, jag ringer.
Hon tar upp telefonen igen och ringer.
- Hej S. E du på dagis eller?
Hon fortsätter:
- Tycker du det är mörkt ute? Va!! Tycker du inte det? Nähä. OK. Hej Då!
- Mamma hon tyckte inte det var mörkt ute så hon var kvar på dagis.
- Det var ju konstigt, för det är ju verkligen mörkt ute nu, svarar jag.
- Ja det är det ju verkligen. Vi får hämta henne en annan dag.

För övrigt är det svårt att veta när det går att kombinera vissa ord eller inte för barn. Och det är ju det som gör det så roligt, för då får vi en uppsjö med nya ord som vi kan använda. Som idag när hon skulle klä på sig på morgonen. Jag hade tagit fram ett par byxor och hon hade tagit fram ett par byxor.
- De byxorna du tagit fram är för stora, så jag tror du ska ta på dig dom här istället, säger jag.
- Ok, jag tar på mig dom istället då.
Hon tar på sig dom och dom var lagom, möjligen lite för små.
- Ja dom var ju lagom. Eller är dom kanske rent av för små, säger jag och kollar hur högt upp hon har dragit upp dom i midjan.
- Nä mamma, dom är för lagom.
Ja, i lagomlandet Sverige, så är det väl så att mycket är för lagom!