Är jorden rund?

Att får svåra frågor innan frukost borde vara böter på. Men när frågeställaren är ens egen dotter, och hon har alla sina pengar i en söt liten hund-spargris, så är det svårare att bötfälla.
På morgonbarnprogrammen har hon precis sett att jorden är rund.
- Mamma är jorden rund?
- Ja den är rund. Precis som du ser där på tv:n, säger jag och pekar.
- Men är då husen uppochner där under?
- Nä, det är dom faktiskt inte, men man skulle ju kunna tro det.
Jag får tag i en ballong och börjar förklara. Jag berättar hur jorden har en slags magnetkraft och att vi dras till jorden så att vi kan gå kvar utan att ramla av. Hon lyssnar och tar in. Jag drar liknelser med magneter och kylskåpet. Förklarar att jorden liksom vill hålla oss kvara och drar oss mot marken hela tiden. När jag dragit hela dragningskraftsutlägget, kommer jag i min enfald på att det faktiskt inte var det hon frågade. Hon frågade ju faktiskt inte hur vi kan gå kvar på jorden, utan hon frågade ju om husen stod uppochner på andra sidan jorden.
Oh, no...utan frukost och kaffe verkar mina naturkunskapshjärnceller inte ha koll på sina jordklotsfakta. Jag gör en omstart. Och börjar berätta att det egentligen inte finns något upp och ner i rymden utan att jorden liksom bara snurrar runt och att det kanske från något håll ser ut som om några hus är uppochner, men det ser aldrig vi som bor på jorden. När jag så till slut inser att jag verkligen snurrat in mig själv i något som känns helt omöjligt att förklara säger jag
- Det är väldigt svårt att förklara hur jorden fungerar och det är också väldigt svårt att förstå.
- Men jag förstår faktiskt, säger hon och småskrattar, jag förstår hur det är.

Vid frukostbordet är mormor med. Hon har sovit över. Lillebror har ätit färdigt för länge sen och går runt och smågrejar. Han går fram till mormor och ger henne ett IKEA-järnvägsspår. IKEAS briokopia på räls går att förändra genom att ta bort pusselbitspluppen för att den ska passa till olika bitar.
- Momo, momo säger lillebror när han ger henne rälsen, Denna Denna fortsätter han.
- Ska du ha den där, säger mormor och trycker till pluppen så att den sitter fast.
Lillebror tar emot rälsen och tittar lite förvånat.
- Näe, näe. Mamma, mamma.
Han går runt bordet och ger mig rälsen.
Jag tar bort pluppen.
- Jaaaa, mamma kunne!! lillbror skrattar triumferande mot mormor.
Vi alla skrattar. Mormor försöker försvara sig
- Jamen jag trodde ju du ville ha kvar pluppen.
Men lillebror lyssnar inte på det örat. Han går skrattandes från köket och går och hämtar mer räls. Mormor får prova igen, och när hon klarar det ropar lillebror uppmuntrande
- Jaaaa, momo, jaaaa!
Och så har generationerna ställts mot varandra. Ett litet test från lillebror, mammor emellan.

Veckopengen

Vår lilla tjej har blivit stor. Det har blivit dags för veckopeng. Gör hon vissa bestyr som att duka av tallriken och hänga upp ytterkläder blir det en peng i veckan. Mycket för att hon ska kunna spara till något hon önskar sig, för det är ganska lång väntan när både jul och födelsedag infaller med en veckas mellanrum. Då är det bra att kunna spara ihop själv.
Idag var storkusin H här. Lycka hos vår dotter. Kusin H är favorit. Vi hämtade barnen i pulka. Åka pulka hem ända från dagis, det är lyx. Fast lillebror var inte helt nöjd med att åka i den lilla pulkan, han ville ha den stora där storasyster satt. I tårar häver han sig ur den lilla pulkan och vill sätta sig i den stora.
- Du får inte plats där också, du får åka i denna, säger jag. Och vi ska ju äta blåbär när vi kommer hem, fortsätter jag till tröst.
Han stannar upp direkt. Sätter sig genast.
- Blåbär, säger han stenfokuserat.
Ytterligare lite längre bort gnäller han till lite till när pulkan åker på snedden en bit. Jag tittar till honom. Han tittar inte på mig ens utan det ser ut som om han stålsätter sig, och som i ett mantra säger han
- Blåbär. Blåbär. Blåbär.
Som en vasaloppsåkare motiverar sig att fortsätta mil efter mil, motiverar sig lillebror att fortsätta åka i den lilla pulkan.

Väl hemma kommer belöningen. Blåbär och glass.
- Du får berätta för Kusin H vad du har börjat få, säger jag till min dotter.
- Veckopeng, säger hon lite stolt.
- Oj, va bra, får du det, säger Kusin H. Får du det varje vecka då?
- Ja asså, så här är det att om jag hänger upp min overall eller jacka och plockar av bordet så kanske det är en måndag och då får jag en peng.
- Jaha, det låter ju jättebra.
Hon tittar på Kusin H.
- Du kan ju också få en veckopeng om du kanske bestämmer dig för något du ska göra.
Kusin H ler
- Ja precis, jag får komma på något. Kanske lägga min mössa och vantar i lådan. Det brukar jag glömma.
Ja, vi alla kanske skulle unna oss en liten veckopeng när vi lyckas hålla ordning på något vi annars brukar slarva med. Veckopengen borde få en liten revival även hos oss vuxna. Det röstar i alla fall jag på.

Rymdfarkostkonstruktör

I helgen, när snön ligger i drivor utanför på fönsterbläcket, är vi inne och myser med kusinerna. På övervåningen leker tjejerna med försvinnande små kläder tillhörande de något pyttestörre polly-pocket dockor. På nedervåningen huserar kungen av lego. Äldste kusinen är helt grym på legofarkoster. Och jag och min dotter som trott att det var vi som var legogurus. Nä, tjena, där var vi totalt i fel härad och tävlade, för äldste kusinen kommer ner hit och bygger den ene fabulösa farkosten efter den andre.
- Du borde bli rymdfarkostkonstruktör när du blir stor säger jag, om det nu finns något sånt jobb.
- Mmmm svarar han blygsamt.
Men jag menar det. På riktigt.
Några av farkosterna står fortfarande kvar. Jag har lyckats rädda några från marodören. Legomarodören Lillebror. Han som bekant bara älskar att plocka isär allt lego in till minsta beståndsdel. Men han blev nog också imponerad av byggmästaren, så det är nog därför han inte demolerat riktigt alla ännu. Så om kusinen ska bli rymdfarkostkonstruktör, så ska nog lillebror bli rymdfarkostskrotnisse. Som skrotar alla rymdrakter, när de liksom inte duger för Fuglesang längre.

Är det bara vinter nuförtiden?

- Mamma, hör jag från baksätet när vi slirar upp för backen mot dagis.
- Ja?
- Är det bara vinter, vinter och vinter nu förtiden eller?
Ja, vad svarar man när det här vinterlandskapet verkar bita sig fast till dess att göken börjar gala nån gång i maj...
- Jo, ja det skulle man ju kunna säga, men jag lovar att det blir faktiskt vår till slut. Kanske efter att Lillebror fyllt år. Då brukar det ju vara vår.
- När fyller lillebror år.
Jag räknar efter, och banne mig...jag börjar nästan tvivla på mina ord själv
- Om två månader....
- Hur långt är två månader.
- Ganska länge...
Jag hör en tung suck i från baksätet.
Mina barn verkar helt klart tröttnat på snö. Kan man tänka sig, när det är det som vi har önskat dom i alla dessa år. Att dom ska få en riktig vinter, som vi hade när vi var barn. Vi önskade det så mycket att vi äntligen efter många år bokade en fjällenresa. Som idag inte känns lika motiverad som i regniga november.

Och tills dess att våren kommer kan man ju alltid roa sig med att måla rumpan svart. Som lillebror gjorde idag när han återigen klivit ur blöjan och samtidigt hittat en svart tuschpenna...

Projekt sanering

Lillebror har fått pippi på att ta av sig byxor och blöja och springa omkring och "lufta" sig. Det sker minst en gång om dagen. Oftast på kvällen och det kan man ju förstå, efter en hel dag med blöja, kan ju det vara skönt.
Hittills har det lett till en pöl på köksgolvet, och de storlegobitarna som fanns utspridda klarade sig med nöd och näppe.
Idag bestämde han sig för att ändra lite på rutinerna och började med att dra ner blöja och pyjamasbyxor i TV-rummet på morgonen i stället. Jag stod i badrummet, inte ont anande. Han får inte av sig byxorna utan går med dem och blöja hängandes nere vid hälarna från vardagrummet till mig i badrummet. Han ställer sig i dörröppningen
Jag tittar på honom
- Ja vi ska ta och byta blöja på dig nu.
- Bajs, svarar han.
- Va har du bajsat?
- Bajs, säger han en gång till medan jag går fram till honom.
Mycket riktigt. Visst var det en bajsblöja han hade gått med och därmed var pyjamasbyxor och ben sådär härligt kladdiga. Det vara bara att börja med projekt sanering, samtidigt som jag så pedagogiskt jag bara kunde försökte förklara att gör man "number two", då är det mamma eller pappa som tar av blöjan...

En egen puff

Jag vill också ha en egen stor puff. Där jag gott och väl får plats. Där någon sätter mig invirad i mitt stora mjuka varma täcke direkt när jag vaknar på morgonen. Jag vill sitta där och titta på tv, få serverat te (inte välling...) och sitta där och bara slappa, tills det bara är tvunget att gå upp och ta på sig kläder. Ibland vill jag alltså ha en egen stor puff.

Ljuschefen och Stjärn-Ylva

Vi fick varsin disktrasa i alla hjärtans dags present av våra barn. Fina disktrasor med hjärtan på, handmade at dagis. Men jag fick inte använda den länge innan storasyster själv tog beslag på den och flängde runt i huset och torkade allt ifrån fönster till lego. Perfekt städhjälp.

Lillebror däremot, är ingen perfekt städhjälp. Han är en perfekt ljuschef. Han är liksom boss över alla våra ljusstakar, värmeljus och vanliga ljus. När lillebror vill leka något som han tycker är riktigt fascinerande, då öppnar han vårt hörnskåp och forslar ut alla våra värmeljusstakar och ställer på golvet. Sen sätter han sig i hörnet bredvid skåpet och arrangerar, staplar, provar ut ljusen i olika formationer och tar bort folien runt alla värmeljus. Han är besatt. Ibland orkar vi säga nej, men oftast inte. Lillebror får vara ljuschef. Dessutom kan han då sitta still i ett oräkenligt antal minuter, bara han får pyssla med sina, vad han själv kallar, "JÖÖS".

Till sist har vi förevigat Stjärn-Ylva. En skapelse gjord av storasyster. Stjärn-Ylva ska vid det här laget vara framme hos Bolibompa. Vi skickade henne i lördags, i ett litet rosa paket. Det är tänkt att hon ska göra audition för "Sagan om Ylvania" som går varje fredag på Bolibompa. Vi vet inte riktigt om hon har dom rätta kvaliteterna eller krafterna som krävs för att få en roll. Men vi hoppas hoppas hoppas. Om inte annat kanske hon kan bli statist. Så nu gäller det att titta noga varje fredag. Kom i så fall ihåg, att det var här ni såg henne först, Stjärn-Ylva.

Lammet utan mössa

Idag var larmkillen hemma och fixade med larmet.
- Nu kommer larmgubben säger jag till barnen.
- Larvgubben? undrar storasyster.
- Nej Larmgubben han ska greja med vårat larm, svarar jag.
- Jaha, jag tyckte du sa Larvgubbe, och då tänkte jag att vad kan larver göra hos oss?
- Tja, det kan man ju undra.
Larmgubben fixade larmet, tog väl en sisådär 30 min, och gång på gång säger lillebror med försiktig röst till mig
- Lammet, lammet.
- Ja han är där inne och grejar, svarar jag varje gång.
Till slut när lammet är klart, och går säger lillebror
- Hä då, hä då.
- Hej då säger lammet.
Vi tittar i fönstret när han går, genom vår trädgård till sin skåpbil.
- Lammet dä, säger lillebror.
- Ja nu åker han, han ska bara packa i sina grejor först.
- Mössa? Mössan? säger lillebror plötsligt oroligt.
- Nä han hade ingen mössa.
- Mössan? säger han igen oroligt.
- Nä han hade ingen mössa.
- Kallt. säger lillebror.
- Ja det är nog lite kallt svarar jag.
Så ser vi lammet åka.
- Hä då lammet, säger lillebror.
- Hej då, skrattar jag.

Behöver man hjälm i rymdbollar?

Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Lego är bäst. Helt klart bäst. Idag satt jag, storasyster och lillebror och byggde länge. Alla lika fascinerade. Jag och storasyster byggde en snygg bil. En rymdfarkost.
Lillebror tycker mest om att plocka isär. Vi bygger och han plockar isär, till minsta beståndsdel. Och han lyckas jämt, oftast med hjälp av att bita loss de allra minsta och svåraste bitarna. Men nog lyckas han.
Så var rymdfarkosten färdig. Storasyster bemannar den med en besättningsman och tar upp den i handen.
- Det här en rymdbil. Nej det är en rymdboll.
- Ja, ska dom åka upp i rymden nu då.
- Japp, storasyster drar iväg med bilen upp i luften och ut i köket.
Efter någon sekund kommer hon tillbaka.
- Behöver man hjälm när man åker rymdboll?
- Ja det måste man, svarar jag.
Eller hur e det? Måste man det? Jo visst snablar måste man det? Jag tänkte att det är nog bäst att svara att man måste ha hjälm, för tänk om hon någon gång kommer i situationen då hon själv får prova att åka rymdboll, då gäller det ju att hon är förberedd och rätt utrustad menar jag.

Syskonbra

Syskonbråk. Det är något man får räkna med när man skaffar två barn. Men allt syskonbråk är det värt, när syskonkärleken infinner sig.
Storasyster sitter framför tv:n, lillebror kommer fram och jag tror att han ska stänga av tv:n. Han ställer sig bredvid tyst och tittar. Sen lägger han sig med sitt huvud i storasysters knä.
- Hej, säger hon, vill du mysa med mig här.
- Mmmm, svarar lillebror.
- Lägg dig här, så, lite närmare, så ja. Är du lite trött?
- mmm, säger lillebror igen.
Och så tittar dom på tv, tillsammans, sams, och nära. För några minuter i alla fall. Tills lillebror blir lite piggare igen och knatar iväg.
Lite senare hoppar lillebror upp och ner på madrassen i sovrummet. Han slår i huvudet i storasysters säng. Han gråter högljutt och är förtvivlad. Storasyster hjälper mig att hämta en kall, våt, handduk att lägga på pannan. Hon pysslar om honom och går och väter handduken igen för att göra den kallare. Tröstar honom och säger snälla ord.
Syskon, det är allt en bra uppfinning det.

Nyttiga söta frukter

Idag när vi kom hem från dagis blev det banan och vindruvor som ett litet extra mellanmål. Lillebror tittade på "tubbies" och storasyster läste i stora kartboken. Det såg mysigt ut där hon låg på fårfällen och läste och åt frukt. Efter en stund kommer hon ut i köket
- Mamma är vindruvor nyttigt?
- Ja det kan man ju säga. Frukt och grönsaker är ju nyttigt att äta och bra för kroppen.
- Va? Är vindruvor en nyttig frukt.
- Ja, det är den ju. Det är en väldigt god nyttig frukt.
- Jaaaha, säger hon och ser riktigt förvånad ut.
Sen fortsätter hon
- Den smakar ju liksom så sött.
- Ja, precis.
Nöjd med sig själv och att antagligen äntligen få äta något som är sött och dessutom nyttigt fortsätter hon att läsa och mumsa i sig.

Städskåpsgömstället

  Hej, lillebror här. Jag har ett gömställe. I vårt städskåp. Det är precis lagom för mig att sitta ner därinne. Fast jag kan inte riktigt stänga dörren, för mina fötter är i vägen. Hit kan jag springa när mamma till exempel försöker ta på mig mina strumpor. Eller när hon vill byta blöja på mig. Eller när hon vill att jag ska städa upp alla små små legobitar jag hällt ut över köksgolvet. Det är då, när hon springer efter mig som det är som allra bäst att krypa in här. Det som inte är bra med mitt gömställe är att det är upptaget ibland. När mamma eller pappa varit ordningssamma och ställt tillbaka dammsugaren på sin riktiga plats. Fast eftersom vi i tid och otid behöver dammsuga, speciellt i köket när jag ätit, så står dammsugaren faktiskt inte på sin plats så himla ofta. Och då får jag mitt gömställe för mig själv !

Dom små kycklingarna

Jag tror jag är smart när jag emellanåt blandar in lite lek för att få barnen att göra saker. Det kan vara att tävla vem som tar på sig alla ytterkläder först. Eller så leker vi att vi är rymdgubbar som måste borsta tänderna annars så kommer vi att förvandlas till bananer. Vi lägger ut kläder som ska tas på i en lång rad och ger dom nummer i vilken ordning de ska tas på. Vi hittar alltså på både det ena och andra för att underlätta vardagsbestyren. Problem uppstår dock ibland när leken vill överta så att det man egentligen ska göra istället tar dubbelt så lång tid. Missbedömning av situationen med andra ord.
Som idag, när jag kom på den utomordentliga idén att leka kom alla mina små kycklingar när barnen skulle komma till badrummet för att borsta tänderna.
- Kom alla mina små kycklingar.
- Vi törs inte, ropar storasyster.
- Varför då? svarar jag.
- För vargen, säger storasyster.
- Men kom ändå, säger jag.
Och så kommer dom rantande. Men vänder precis innan badrummet, tillbaka in i sitt rum.
- Igen, säger storasyster. Nu har även lillebror fattat.
- Endåntill, endåntill.
Jag börjar om från början.
- Kom alla mina små kycklingar.
- Töss Töss, ropar lillebror.
- Varför då, svarar jag.
- Vaden, vaaaaden, ropar lillebror
- För vargen, ropar storasyster.
- Kom ändå, säger jag.
Dom trippar i väg, men vänder igen utanför badrumsdörren.
14 gånger, så många gånger går det att göra kom alla mina små kycklingar innan jag får nog och lyfter upp kycklingarna och bär dom in till handfatet.
Ett misslyckat försök att få leken att påskynda tråkiga måsten....men roligt hade vi...