Är det bara vinter nuförtiden?

- Mamma, hör jag från baksätet när vi slirar upp för backen mot dagis.
- Ja?
- Är det bara vinter, vinter och vinter nu förtiden eller?
Ja, vad svarar man när det här vinterlandskapet verkar bita sig fast till dess att göken börjar gala nån gång i maj...
- Jo, ja det skulle man ju kunna säga, men jag lovar att det blir faktiskt vår till slut. Kanske efter att Lillebror fyllt år. Då brukar det ju vara vår.
- När fyller lillebror år.
Jag räknar efter, och banne mig...jag börjar nästan tvivla på mina ord själv
- Om två månader....
- Hur långt är två månader.
- Ganska länge...
Jag hör en tung suck i från baksätet.
Mina barn verkar helt klart tröttnat på snö. Kan man tänka sig, när det är det som vi har önskat dom i alla dessa år. Att dom ska få en riktig vinter, som vi hade när vi var barn. Vi önskade det så mycket att vi äntligen efter många år bokade en fjällenresa. Som idag inte känns lika motiverad som i regniga november.

Och tills dess att våren kommer kan man ju alltid roa sig med att måla rumpan svart. Som lillebror gjorde idag när han återigen klivit ur blöjan och samtidigt hittat en svart tuschpenna...