Dom små kycklingarna

Jag tror jag är smart när jag emellanåt blandar in lite lek för att få barnen att göra saker. Det kan vara att tävla vem som tar på sig alla ytterkläder först. Eller så leker vi att vi är rymdgubbar som måste borsta tänderna annars så kommer vi att förvandlas till bananer. Vi lägger ut kläder som ska tas på i en lång rad och ger dom nummer i vilken ordning de ska tas på. Vi hittar alltså på både det ena och andra för att underlätta vardagsbestyren. Problem uppstår dock ibland när leken vill överta så att det man egentligen ska göra istället tar dubbelt så lång tid. Missbedömning av situationen med andra ord.
Som idag, när jag kom på den utomordentliga idén att leka kom alla mina små kycklingar när barnen skulle komma till badrummet för att borsta tänderna.
- Kom alla mina små kycklingar.
- Vi törs inte, ropar storasyster.
- Varför då? svarar jag.
- För vargen, säger storasyster.
- Men kom ändå, säger jag.
Och så kommer dom rantande. Men vänder precis innan badrummet, tillbaka in i sitt rum.
- Igen, säger storasyster. Nu har även lillebror fattat.
- Endåntill, endåntill.
Jag börjar om från början.
- Kom alla mina små kycklingar.
- Töss Töss, ropar lillebror.
- Varför då, svarar jag.
- Vaden, vaaaaden, ropar lillebror
- För vargen, ropar storasyster.
- Kom ändå, säger jag.
Dom trippar i väg, men vänder igen utanför badrumsdörren.
14 gånger, så många gånger går det att göra kom alla mina små kycklingar innan jag får nog och lyfter upp kycklingarna och bär dom in till handfatet.
Ett misslyckat försök att få leken att påskynda tråkiga måsten....men roligt hade vi...