Mörkt ute

Det tog lång tid att gå hem från förskolan idag. Min dotter skulle stanna och titta på änderna vid dammen, hon skulle gå själv sakta sakta på "dromedaren", hon skulle sitta på en mur och äta russin, hon ville stanna och sparka i lövhögen, men när hon sa att hon vill stanna och sitta i busskuren sa jag stopp. Nu går vi hem, det har ju tagit jättelång tid att gå hem försökte jag förklara. Hon blev ledsen, så jag tog till ett välkänt knep
- Det är bäst vi skyndar oss hem innan det blir mörkt.
Hon tittar lite bekymrat runt omkring oss, och satte sig sen genast i vagnen. Jag lugnade henne lite och sa
- Det är ju lite ljust fortfarande, så vi hinner nog.
- Fast nu är det ju mörkt så nu ska alla hem och sova. Nu är det bara vi kvar.
- Nä det är ju inte kväll, det är bara att det blir mörkt tidigt, säger jag
En bil åker förbi.
- Det var nog sista bilen, nu är alla hemma och sover, fortsätter hon.
- Menar du att alla är inne nu och ska sova.
- Ja fast den bilen måste ju åka hem först, sen är alla hemma och ska sova. Vi med snart.
Det åker förbi en bil till.
- Oj en till bil, men det var nog sista, säger hon, nu är alla hemma och sover.
- Fast det är ju inte kväll, det är ju bara att det blir mörkt tidigt på eftermiddagen, försöker jag förklara.
- Jaha. Då förstår jag.
Så går vi hemåt, och när vi kommer hem är det så mörkt att vi får tända lamporna inomhus. Men vi går inte och lägger oss utan vi fikar istället.